Hur hållbara är egentligen snabbtåg? [HG, SV]

Jag fick en jättebra idé till en FF när jag tittade på Hungerspelen igår. Tyvärr kanske jag förstör den här idén lite med mitt inte så bra sätt att skriva på, men jag gör ett försök i alla fall!

Titel: Hur hållbara är egentligen snabbtåg? (Skratta inte! xD Kom inte på någon rubrik...)
Rating: Jag vet inte riktigt, PG kanske. Om du har läst Hungerspelen kan du läsa den här!
Färdigskriven? Nej.
Antal kapitel skrivna hittills: 2
Beskrivning: Huvudpersonen heter Lily Sunshine (Kom inte på något bra efternamn... -.-) och är tolv år. Resten är hemligt! x)

Kapitel 2

Här kommer första kapitlet i alla fall, ge gärna kritik!
___________________________________________

Kapitel 1

Jag och mina föräldrar går skrattandes hem från torget. Jag har precis varit med om min första slåtterceremoni. Även fast risken aldrig var särskilt stor att jag skulle bli vald är det en skön känsla nu precis efteråt. Jag är så lättat att det känns som att jag skulle kunna flyga! Det var nära att min klasskompis Primrose fick representera tolvan, men hennes storasyster anmälde sig frivilligt. Hon blev faktiskt den första frivilliga någonsin från tolvan. Hon heter något på K, om jag minns rätt. Jag har alltid beundrat Primrose, eller Prim som hon verkar kallas. Hon är en så klok och omtänksam person. Även fast jag aldrig umgås med henne (Jag skulle gärna vilja om jag vågade, men jag är lite blyg...) skulle det kännas konstigt om hon var med i Hungerspelen. Jag kan inte komma ihåg en enda tolvåring som har vunnit faktiskt. Tolvåringarna från ettan och tvåan har väl en liiiten chans, men vi från tolvan skulle nog inte klara mer än en minut.
Jag lever ett väldigt normalt liv i tolvan. Min pappa är gruvarbetare. Min mamma har ett deltidsjobb som städare, och resten av tiden sköter hon om hemmet. Jag har inga syskon, vilket kanske inte är jättevanligt, men mina föräldrar brukar säga att de tycker att det är skönt att bara ha ett barn att oroa sig för. Det har de väl rätt i, men det skulle inte vara fel att ha någon att leka med hemma Jag har en katt däremot. Hon heter Blåbär. Vi fick äta det i skolan en gång, och det var det godaste jag någonsin ätit. Tyvärr är det ju förbjudet att vara i skogen, så sedan dess har jag aldrig fått äta det, men jag kommer fortfarande ihåg exakt hur det smakade. Min katt Blåbär är i alla fall grå och vit-randig. Hon är bara ett halvår, så hon är jätteliten och jättesöt. Vår grannes katt fick ungar, och den kunde inte ta hand om alla. Jag som älskar djur gick och tjatade länge på mina föräldrar om att få ta hand om en av ungarna, och tillslut gav de med sig.
När klockan är ungefär halv fem, och mamma är mitt uppe i matlagningen kommer hon på att vi glömde att köpa mjölk tidigare idag. Vanligtvis brukar vi inte dricka mjölk, för det är väldigt svårt att få tag på och väldigt dyrt, men idag ska vi ha fest med våra grannar och fira att vi inte blev dragna ur de stora glaskloten. Jag erbjuder mig att gå till affären. Mamma är jättetacksam hon ger mig lite pengar. Jag börjar skutta mot affären. Vi bor nära centrum, så det är inte så långt. Konstigt nog är det inte en enda människa ute. Bara en massa vitklädda fredsväktare. De verkar upphetsade och viskar upprört med varandra. Jag blir lite orolig. Det här känns inte bra!
Till och med kvinnan i affären som alltid är så glad verkar bekymrad. Hon tittar oroligt på mig när jag kommer in. ”Ska du verkligen vara ute nu?”, undrar hon samtidigt som hon häller upp mjölk i en flaska. Jag vet inte riktigt vad jag ska svara. ”Öh, varför inte...?”, får jag fram till svar. ”Så du har inte hört?”, frågar kvinnan ännu mer oroligt. Jag ska precis svara när någon ropar från rummet bakom disken. ”Jag kommer!”, ropar kvinnan och försvinner in genom dörren. Jag står ensam kvar med mjölkflaskan i handen. Jag vet inte om jag borde stanna kvar här inne, men om jag inte kommer hem snart blir nog mina föräldrar oroliga, särskilt eftersom alla andra redan verkar vara det. Det måste ha hänt någonting allvarligt! Jag börjar springa när jag kommer ut genom dörren. Det är mörkt och kallt, och jag vill bara komma hem. Varför köpte vi inte mjölk tidigare idag? Då hade jag suttit inne och ätit en god festmåltid nu, och jag hade varit nära mina föräldrar. Dessutom hade jag vetat vad det är som har hänt. Plötsligt känner jag hur någon greppar tag i mig bakifrån. Jag skriker till och försöker ta mig loss, men personen, eller personerna, är alldeles för starka. Jag sitter fast i ett järngrepp.
____________________________________________
Så vad tycker ni?

Och du påstår att du skriver dåligt? Suck... DU ÄGER! Förstått?
Jag misshandlar bevaka knappen. Skriv mer begåvade författare!

åh, underbart! skriv mer! ♥

Nejmen oj, tack! ♥
EDIT: Jag hade bara en tumme kvar... -.- Ni kan få osynliga tummar!

FY VAD BRA ALLTSÅ :O

Underbart!!! Men du har dödat Katniss, right?

Hehehe... Jag råååååkade. (;

Jagmåsteiallafallläsavadsomhändergemigmernuinnanjaghemsökerdigjagvetvardubor

Gör du...? o.O Det kommer mer imorgon i alla fall. Tror jag.

^^Yey