The War [SV]

Titel: The war
Ratning: G-PG
Författare: Vanessa Treens, DarkBells och TheLightGirl.
Handling: Katie Blackheart har fått det största uppdraget som häxa av Klanen Denali från häxrådet där också hennes mamma sitter. När hon börjar på internatskolan i Hammersmith så händer det som bara inte får hända...

Katie:
Delly:
Sallie:

Ska vi börja?

Jepp jepp! I'm here! ♥

Okej, när ska vi börja?

Vill någon läsa ffen kanske!

Jag vill!

Kapitel 1. Skolstart


"Du måste fullborda ditt uppdrag!" En styrelsemedlem i häxrådet till mig. "Annars får du smaka på det här!" skriker han. Hans naglar blir längre och längre. Tillsist är naglarna lika långa som en treåring. Han kastade sig mot mig och....
"Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!" Jag for upp med ett skrik.
Dörren öppnades och mamma kom in.
"Gumman, var det en mardröm igen? Här ta en kopp te. Vad handlade drömmen om?"
Jag han knappt svara innan nästa fråga kom.
"Det var väll inte om uppdraget? Gumman det är inget att vara rädd för. Det är bara bra för oss häxor och trollkarlar! Oj, är klockan så mycket? Bussen kommer om tjugo minuter!" Det där sista fick mig att sätta teet i halsen. Jag fick en hostattack innan sprang mot garderoben och slet fram ett par byxor och ett line.
"Katie, har du glömt att ni ska ha skoluniform på er?" sa mamma som verkade vara hur lugn som helst.
Jeris, tänkte jag tyst för mig själv (Jeris var ett svärord för häxor.)

En kvart senare var jag färdig och var vid avfarten och väntade på bussen som skulle ta mig till internatskolan Revsen High School där mamma gick när hon också var sexton tills hon var arton.
Och abrakadabra står bussen fram för mig. På den gula bussen står det tydligt med stora bokstäver R.H.S.
Jag klev långsamt upp på bussen med min tunga väska. När mamma ropar i sista sekund:
"Förresten, min High School kompis dotter Janie ska också börja! Hon är som oss!"
Min första tanke var:
Herremerlin! Vad pinsamt! Kan hon någon gång hålla truten!
Den andra var:
Som oss? Det borde betyda att Janie också är en häxa!
Sedan lät jag bli att tänka på det.
Jag satte mig i bussen rätt så långt bak i bussen.

En timme senare hade många stigit på bussen. Min bror också (Jimmy bodde heltid hos pappa så han steg på senare än mig). Han satte sig bredvid mig helt tyst.
Strax efter det kom några grabbar in på bussen, och det fick Jimmy att le och sätta sig vid de. Strax efter killarna så kom en tjej i min ålder in. Hon hade brunsvart lockigt hår och bruna ögon. Hon hade hörsnäckor i öronen och fast blick.
Hon spatserade rakt mot mig och stannade fram för mig och sa:
"Är det okej om jag sitter here?" Jag nickade.
"Visst!" sa jag. Hon satte sig och vi började små prata.
"Jag heter Delly Blood" sa hon och sträckte fram en hand.
"Katie Blackheart", sa jag och tog handen och mötte hennes blick.
Jag hajade till. Delly var en vampyr! Det syntes på henne. Vi häxor kan se utstrålningen från onaturliga varelser. Men de kan inte se det själva de korkade varelserna.
Jag satte mig spikrakt upp.
"Vad är det?" undrade Delly.
"Inget!"

Awsome gmn! ^^
Jag vet inte när jag skriver, men klockan tre kanske =)

Bra!

Bells!
Din tur!

Kapitel 2: Vänskapen tar sin början

Dellys perspektiv

Jag fattade inte varför Katie var så upprörd. Hade jag sagt något fel?
Tyckte hon mitt namn var konstigt? Det tolererade jag inte! "Tycker du mitt namn är konstigt? Gör du det va?" frågade jag skarpt.
Katie såg förvånad ut. "Nej, det gör jag absolut inte!" svarade hon och jag slappnade av litet. Bussen stannade till och dörrarna öppnades.
En tjej kom in med höga klackskor på fötterna.
"Vart är min privata plats?" sa tjejen gällt.
Sedan fastande hennes blick på mig och Katie.
"Du där, det där är min plats!" skrek tjejen och pekade på mig.
Jag reste mig upp. Men jag gav inte tjejen platsen.
"Den som tog den den fick den" sa jag kaxigt. Hennes ansikte blossade upp.
"Ditt namn!?" frågade hon, men inte lika gällt.
Katie flämtar till. Jag ignorerar henne.
"Delly Blood, och du?" frågade jag med en uppnosig röst. "Janie Magic" sa hon.
Katie reser sig också upp. "Jag är Katie Blackheart" sa hon snabbt.
Janies blick ersätts från hat till förvåning. "Den Katie som...?" Hon nickar mot mig.
Katie nickar. Janie gick snabbt fram till henne. "Du kan får bli min vän" sa hon vänligt.
Katie skakar på huvudet och bussen stannar utanför skolan. "Jag har redan en kompis, och jag vill inte ha sådana som är dumma mot henne!" Utan några fler ord tar hon mig i armen och drar mig ut ur bussen.
Jag skulle vilja fråga varför Janie kände igen Katie. Jag samlade mod till mig och frågade.
"Våra föräldrar var bästisar här."
Jag sa inget mer, och det behövdes inte heller. Men det var lite mystiskt att Janie bara ville vara kompis med henne för att deras föräldrar var det.
Tre minuter senare var vi på skolgården. Den var riktigt stor och skolan också. Jag undrade om jag någonsin skulle hitta här.
"Välkomna alla nya, och gamla elever", sprakade det till. Det var någon som jag skulle chansa på var rektorn.
"Jag är rektor Rickson och här bredvid mig är studierektor Trycson. Och vi börjar direkt med att ropa upp. Vi börjar med år ett. Ni har era rum på tredje våningen. Rum nr 301 har vi: Lucy Ty Tree, Hannah My Tree och Laura Elizabeth Mail.
Jag hoppade lite på stället för att jag ville så gärna hamna i samma rum som Katie.
"Och i rum 302 har vi: Sallie Julse Wolf, Rebecka Wilma Trots och Elin Ellen Robots. Och rum 303: Janie Tiffany Magic, Katrinhe Jill Blackheart och Destenie Hope Blood."
Onej! Inte med Janie!, tänkte jag. Jag gick fram till rektorn och fördes bort av en lärare.
Vi gick upp för tre långa trappor och svängde in i en liten korridor där det stod:
Klass A åk: 1
Vi gick fram till en dörr där det stod:
Rum 303 vi gick in dit och fick våra nycklar till rummet och sedan gick läraren.
Jag kollade på mina rumskamrater. Janie såg äckligt besviken ut. Och... Istället för Katarhine såg jag Katie!
"Katie! Jag tror att du kommit fel! Katarhine skulle vara här!"
"Delly! Jag har inte kommit fel. Jag heter Katarhine igenkligen. Jag antar att du heter på riktigt Destenie?" undrade Katie glatt.
Jag nickade.
Vi skrek och hoppade runt.
"När ska lärarna packa upp min väska? Jag behöver min makeover nu!" Jag och Katie fnissade.
"Du får nog göra det själv!" sa jag glatt och fnissade.
Janie gav mig en hatfylld blick och började packa upp.
Vi följde hennes exempel.
Vi kollade runt medan vi packade. Väggarna hade krämfärg och ibland var det lite klotter från elever. Det fanns tre himmelsängar och tre garderober. Janie paxade sängen närmast toaletten. Jag tog sängen vid dörren och Katie sängen vid fönstret.
Jag hade bestämt mig för en sak
Ingen, inte ens Janie skulle få förstöra min vistelse här.
Jag skulle trivas här...