Never leave me Weasley (SV)

Titel: Never leave me Weasley
Handling: Det hände aldrig. Harry Potter dog och Voldemort segrade. Mörker och ondska härskar över världen, och mugglare och mugglare födda håller snart på att försvinna helt. Hermione fixade aldrig tillbaka sina föräldrar och vet inte om dem är döda. Hon bor tillsammans med Ron i kråkboet, och kan nästan aldrig lämna huset, men hon är ändå inte helt säker..
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hittills:
1.

2.

Färdigskriven: Nej
Rating: PG


1. Kråkboet

Stormen hade funnits där i flera dagar nu, bara lagt sig lite mitt på dan, men regnet öste ner och blixtarna dundrade ner varje natt.
Hermione stod och kollade ut genom ett fönster i Rons rum. Nu hade dem ställt in en till säng där, där Hermione fick sova.
Hon sneglade osäkert ut över det gråa vädret. Molnen blev allt tätare, och solen hade inte synts på veckor. Det var två månader sen nu. För två månader sedan hade hennes bästa vän, Harry Potter, dött. Mörkrets herre, den fruktande Lord Voldemort som nu styrde hela trollkarlsvärlden, hade mördat honom, mitt framför hennes och Rons ögon.
Ron -älskade Ron- vad hade hon gjort utan honom? Han har skyddat henne hela denna tiden, även fast dödsätarna dödat så många på så kort tid. Hon visste inte hur det hade gått för personer som Dean Thomas. Hade han överlevt eller gått bort?
Sen hennes föräldrar.. Fast de kanske var säkra i Australien.
Hermione hade ingen aning om hur det var för människorna där.
I nästa ögonblicket öppnades dörren och Ronald Bilius Weasley klev in. Han log snett och gick böjt (tack vare taket) mot Hermione. Hon försökte le tillbaka; det hade aldrig hänt dem två senaste månaderna.
"Vad är det för datum idag?" frågade hon och kikade på Rons helst förstörda kalender.
"Den andre juli.."
Det var alltså exakt två månader sen idag.
"Kom", mumlade Hermione och tog Rons hand.
Hon drog med han ut ur rummet och ner för trappan. Nere i köket stod mrs. och mr. Weasley och pratade under tystnad.
"Ta det lugnt idag, Arthur", mumlade mrs. Weasley i en sådan ton man aldrig trodde man skulle höra henne prata med.
"Ja, Molly", sade mr. weasley dystert. "Jag ska. Jag lovar."
Han gav sin fru en kyss på kinden och försvann ut genom dörren, ut i regnet.
"Molly", började Hermione som hade kommit fram till henne nu. "Arthur klarar sig."
"Jag vet, jag vet", mumlade Molly och log likadant som Hermione hade gjort mot Ron där uppe.
Hon satte sig ner och började förtvilat prata med sig själv, så Ron och Hermione lämnade henne och satte sig ner i vardagsrummet.
"Ska vi tända ett ljus för han?" frågade Ron. "Och för Fred. Och för Tonks. Och för Lupin.."
Nu kunde Hermione le riktigt. Det var typsikt Ron. Även fast världen höll på att gå under, hade hon Ron.
Hermione höjde trollstaven och slog ett slag mot bordet. Genast dök ett vaxljus upp och placerades i en ljusstake som också trollades fram.
Ron slog då lite med sin stav och ljuset började brinna. En stor, slingrande låga visade sig och Ron lade armen om Hermione.
Då dök Ginny upp. Hon kollade tyst på ljuset och sedan på Hermione och Ron.
"Kom, Gin", sade Hermione och rätade lite på sig.
Långsamt gick Ginny mot soffan och satte sig ner bredvid Hermione.
"Jag har tänkt på en sak."
Både Ron och Hermione kollade förvånat upp. Ginny hade inte sagt något sedan den dagen, i alla fall inte så att någon har hört. Det enda ljuden hon har gett ifrån sig var när hon var själv på sitt rum på kvällarna och grät. Ofta gick hon runt i huset tårögd, och ögonen brukade vara lika röda som hennes hår, även fast färgen på det hade blekts en smula.
"Det Neville sa." Genast när alla tre hörde namnet började tårarna trycka vid ögonen på alla. "När Harry.. H-Harry dog första gången. Är det.. är det så nu?"
Där började Hermione gråta på allvar. Hon kramade om Ginny en stund och kollade sedan in i dem stora ögonen.
"Ja, han finns med oss. Här." Hon höll handen mot Ginnys bröst. "Alltid i våra hjärtan. Du minst det Sirius.. sa. 'Dem som verkligen älskar oss, lämnar oss aldrig riktigt. Du kan alltid hitta dem här."
Då drog Hermione tillbaka armen och gav ljuset en sista blick, innan en vind från ingenstans dök upp och blåste ut det.

Du skriver jättebra! Hemskt men jättebra historia! *bevakar*

^^Kan bara skriva hemska historier .. O.o

andra kapitlet kommer ikväll

*Bevakar*

2. Personen i fönstert

Vädret blev inte bättre fram mot kvällen. Faktiskt ännu värre. Ännu en gång drog åskan in, medan regnet fortsatte.
Hermione och Ron stod i köket då de märkte det och kollade oroligt mot Ginny som satt på en stol bredvid Molly.
"Jag tror jag går och lägger mig", sade hon och gav sin dotter en snabb puss på pannan.
Ginny kramade om henne innan hon försvann. Det tog inte lång tid alls innan Ginny också drog sig bort från köket, mot sitt rum.
"Hur är det med George?" undrade Hermione oroligt och gav klockan med alla Weasleys huvuden en snabb blick.
Alla huvudet pekade mot "I fara".
"Han är nog på sitt rum", svarade Ron. "Det är väldigt tufft för han att fortsätta med butiken, dessutom är det nästan aldrig folk där. Inga vågar gå ut på gatorna längre."
"Det är väl bara en tidsfråga tills Diagongränden helt blir öde. Skulle inte förvåna mig."
Efter orden kände Hermione hur tårarna började kännas igen. Hon blinkade några gånger för att hålla tillbaka dem, men när hon kände hur dem bara ville spruta ut vände hon sig från Ron.
"Jag vill också sova", sade hon tyst och kollade mot trappan.
Hon visste inte vad Ron skulle göra, bara att han rörde på sig, för steg hördes tydligt. Han verkade gå emot henne, mot hennes rygg. I samma ögonblick som han precis var vid henne, precis bakom, vände hon sig om. Då i det ögonblicket nuddade deras läppar varandra och Hermione gav honom en kyss. Han besvarade den snabbt och kollade sedan in i hennes ögon, men inte som han brukade. Inte som då de verkligen fick kontakt. det kändes som om han kollade på något bakom henne, precis som om han kollade igenom henne.
"Vad är det?" frågade Hermione darrande och la sin hand på hans axel.
"Vi går och lägger oss", sade han tyst, precis som om han inte hört henne.
Hermione lät hennes hand glida ner för hans arm, ända tills den tog tag i hans hand. Därefter lämnade dem köket och gick upp för trappan. Väl vid våningen för Rons rum stannade dem och gick in genom dörren.
Då såg dem något. Eller Hermione gjorde.
Hon ryckte till och föll baklänges, men Ron hann reagera och stoppade henne från ett hårt fall.
Något hade varit utanför fönstert. En blixt hade kommit i samma ögonblick och lyste upp det, eller den.
Det måste varit en människa. En svartklädd människa.
Men då Hermione kollade upp igen var personen borta, och hon rätade på sig.
"Vad hände?" frågade Ron oroligt och torkade bort lite smuts från hans byxa.
"Det.. det var något därute", mumlade Hermione och pekade. "Någon trollkarl, eller något.."
Hon orkade inte prata mer. Det var för jobbigt, och tog för mycket energi. Istället satte hon sig på Rons säng som stod längst in.
"Får jag.. sova här istället?" frågade hon och bet sig i läppen. Ron mötte hennes blick och nickade.
"Såklart."
Efter de gjort sig redo för natten la sig Hermione under Rons quidditch täcke. Ron la sig ner i Hermione säng, som var ett snäpp lägre, därför kollade Hermione ner på honom.
"Du är säker här", mumlade han och la en arm henne, innan han slöt ögonen.
Då och då kollade Hermione t genom fönstret för att se om personen kom tillbaka, men det var endast ovädret som syntes till där ute.
Snart började också hon blunda, och för första natten på väldigt länge, somnade hon direkt.

---

Förlåt för ett kort kapitel.
Har lite skrivkamp

Mer, den va jättebra!

Jättebra!