Jag har precis räddat ett liv.

Jag steg ut genom ytterdörren för att andas lite frisk luft och dricka en kopp te på trappan när jag hörde det. Det lät som om någon satt och pipade under mig.

Under en bråkdelsekund trodde jag att jag inbillat mig ljuden, sen sprang plötligt stort, hårigt monster fram - jagandes på en mus. Monstret hade vassa klor och tänder, långa morrhår, lång svans och gula ögon vars pupiller var smala som springor. En katt. Den var svart och vit, liten och tjock... Plötsligt insåg jag att det var Elsa, vår katt, som jagade den ynkliga lilla musen.
"ELSAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!"
Jag rusade efter henne, lyfte upp henne och släppte inte ner henne igen förrän jag sett musen krypa in under vår gamla leksuga - det lilla mushålet.

Så jag är stolt att kunna informera er om att jag idag har räddat en mus ifrån döden. Hoppas den lever ett lyckligt liv nu i sin lilla håla ♥ ... och jag hoppas innerligt att Elsa inte sviker mig en till gång. Då jag berättade om mitt hjältedåd för mamma började hon babbla något om "katternas natur". DET ÄR ALDRIG RÄTT ATT FÖRSÖKA ÄTA UPP EN MUS!