Harry´s första år

Titel: Harry´s första år
Språk: Svenska
Färdig: Inte än!
Handling:
Det börjar när Lily och James Potter har varit föräldrar i fem dagar. De blir lyckligare än någonsin, ordnar små fester för att fira (inga stora fester eftersom att voldemort är i farten). Till en början är det en vanlig trollkarlsfamilj och alla är glada. Men när Lily och James förstår att de är dödsmärkta får man följa hur de gömmer sig, lever ett hemligt liv och sedan försöker stå emot Voldemorts krafter men misslyckas.

Många kanske uppfattar den som tråkig och ohändelserik men det blir bättre när man läser. Ska försöka skynda mig att skriva den!

Jag är spänd!Bevakar

Kapitel ett

Lily och James Potter andades lyckligt in doften av deras son Harry som hade fötts fem dagar tidigare. De satt i hans rum som redan var fyllt med små bilar och skallror. Det mesta hade han fått i present av sin gudfar, Sirius Black. Det hade varit ett svårt beslut att kröna honom till det, gudfar alltså, valet hade också stått mellan James två andra vänner – Reamus Lupin och Peter Pettigrew. Men Sirius tyckte väldigt mycket om det lilla barnet, och han verkade mest familjevänlig trots att han rymt från sin familj vid bara femton års ålder. Nu mera bodde han på lite olika ställen. Hos Lily och James vissa dagar, i små lyor vissa dagar och någon gång hade han till och med besökt Grimmaldiplan nummer 12, sitt ´´riktiga hem´´. Men han skulle aldrig möta sin mamma och Krake med vilja, nej, det var Lily som hade tvingat honom. Hon ville ju så gärna ställa allt tillrätta igen! Ingen kunde gråta i närheten av en sådan godhjärtad person utan att den genast gick fram till den gråtande och försökte reda ut saker och ting. Själv var Lily nästan aldrig ledsen. Men hon var det när hon satt och tittade på sin son. Innerst inne föll det drypande tårar som aldrig verkade ta slut. På utsidan satt hon och log mot Harry. Hon var inte ledsen för att hon inte gillade honom, nej, nej – hon älskade honom över allt annat! Det hon var ledsen över var att han föddes i så olyckligt svåra tider. Tider då trollkarlsvärldens mest fruktade trollkarl gick på fri fot. Tider då ingen gick säker. Alldra minst små oskyldiga trollkarlsbebisar. Hon hade redan tänkt ut att om hon blev, enligt Voldemort, skyldig till döden så skulle hon offra livet för Harry. Och visst, ingen ville ju dö, men det hon var mest rädd för var att Harry i så fall inte skulle ha något stöd när han blev äldre. Om hon hade tur då så skulle Sirius, Reamus, Peter eller kanske Severus Snape, hennes barndomsvän, ta hand om honom. Om hon bara visste…

Jätte bra!!!!!! skriv mer!!!!!

Kapitel 2.


– Sirius! Lily öppnade dörren som hon tidigare bara hade haft på glänt och mannen med det vildvuxna håret klev in. Han log, som han alltid gjorde när han besökte Lily och James. Och med leendet kvar på läpparna frågade han glatt:
– Vart är den lille? Lily tog med honom till barnkammaren, där James satt och lekte tittut med Harry. När han fick syn på Lily och Sirius reste han sig och la tillbaka honom i spjälsängen.
– Hejsan Sirius. Vad trevligt att se dig här! James gick fram och gav sin vän en jättekram. Efteråt skrattade de båda vännerna högt. Och Harry var med på noterna. Han stämde in i skrattet och även Lily började skratta. Skrattattacken höll i sig i någon minut, men sedan gick Sirius fram till Harry med bestämda steg och lyfte upp honom.
– Vill du se en grej Harry? Frågade han upphetsat. Vill du det?! Harry skrattade och Sirius tog det som ett ja. Han sa åt James att ta upp sin trollstav och sedan vände han sig återigen till Harry.
– Titta noga nu, pojk. I nästa sekund ropade han högt:
– Expelliarmus! James trollstav flög ur hans hand och landade precis vid trappan. Lily gapade och gormade.
– Sirius! Harry lär sig inget av det där! Han kommer inte att ha en chans mot du-vet-vem ändå! Han är 10 dagar, inte 10 år! James log mest åt Lilys gapande mun. Han var van att bli avväpnad av Sirius och kanske var Harry extra läraktig? Men en sak hade Lily rätt med. Han skulle ändå inte ha en chans mot Voldemort. I så fall var det han som skulle få duellera mot tidernas mest fruktade trollkarl.

Skitbra!!! Megabra!!!! Meeeer!!!!!!

Kapitel 3.


Lily svepte den mörka rocken tätare omkring sig. Hon tittade åt alla hållen, precis som James. Promenaderna med Harry skulle ha varit ljuvliga, även i sådana här regnoväder, om det inte skulle vara för du-vet-vem och hans anhängare. Lily rös till och ökade farten. För om hon överlevde så ville hon inte att Harry skulle ha fått utstå sådan här rädsla av sina föräldrar.
De gick ungefär tjugo meter till innan Lily stannade.
– Det går inte James, viskade hon. Jag kan inte mer. Hon tittade ner på sin sovande bebis och sedan återigen på sin make. De tänkte samma sak. Om Harry sov kunde han inte ta ont av att de transfererade sig hem. Så de lyfte sina trollstavar och innan de visste ordet var så hade Londons mörka gator ersatts med deras ljusa kök. Lily pustade ut och gick upp med Harry till barnkammaren samtidigt som James satte igång kaffekokaren med lite magi. Sedan gick han och satte sig i soffan, tog upp The daily prophet och började läsa om dagens senaste hemskheter. Han chockades lite av vissa barndomsvänners död. Snabbt läste han igenom raderna och bläddrade sedan snabbt igenom resten. Men vid en artikel stannade han upp.
Såhär stod det:
Chefen för Aurorkontoret på ministeriet misstänker att du-vet-vem är ute efter numera större och bättre trollkarlar. Spioner visar samma sak, yngre och bättre. Så snart hans armé är komplett skickar han ut Bellatrix Lestrange och Lucius Malfoy för att söka efter de och även trollkarlar med något de älskar. Något de skulle offra sina liv för…

Hur bra som helst!