Selma Weasleys första år.

Titel: Selma Weasleys första år
Språk: Svenska
Rating:G
Färdigskriven:Nej!
Handling: Selma Weasley är elva år och älskar Harry Potter. En dag får Selma ett brev om att hon ska få börja på Hogwarts. Hon blir såklart överlycklig. Där börjar ett äventyr. Ska hon klara att vara borta från sina föräldrar så länge och ska hon få några kompisar på Hogwarts?


Kapitel . 1
Selma Weasley Satt i soffan och tittade på Harry Potter och Fenixorden. Hur många gånger hade hon inte fascinerats av J.K. Rowlings mästervärk? Hur många gånger hade hon inte önskat att allt var verklighet? Oräknerliga gånger hade hon stolt berättat att hon hette Weasley i efternamn. Ja hon far stolt över att hennes namn var med i magihistorien.

Sen hon var 6 år hade det börjat hända konstiga saker. Som när hon tittade sig i spegeln igår och märkte att hon hade morrhår. De hade som tur var försvunnit efter fem minuter. Tänk om hon var en häxa. I så fall skulle hon få brevet från Hogwarts när som hellst.

Den kvällen låg hon länge och tänkte på hur det skulle vara att gå på en magisk skola.

Hon vaknade med ett ryck. Hennes mammas skrik ekade genom huset.
"Vad är det mamma?!", ropade Selma.
"En uggla! En uggla har flygit in i köket!", ropade hon tillbaka. En uggla! Hogwarts! Brevet!
"Vänta mamma jag kommer!"
Hon sprang nerför trappan till köket.

Ugglan satt snällt på bordet och bredvid stod selmas mamma Annie och pappa Adam och stirrade skräckslaget ( De är mugglare ).
"V- Vad gör de-den här?", frågade Annie.
Selma svarade inte. Hon gick fram mot ugglan. Den hade ett brev i näbben. Det var adresserat till henne.

Ska jag skrva mer?

Gärna!

Kapitel.2
Selma öppnade brevet och läste snabbt igenom det. Hennes ansikte sken upp i ett leende.
"Vem är det ifrån?", undrade Adam.
"Det är från Hogwarts";svarade hon. Hennes föräldrar såg ut som om de skulle svimma. Hon hade pratat mycket om Harry Potter hemma så visste vad Howarts var.
"Får jag se?", Annie lät som om hon trodde på det.
"Visst!",svarade Selma glatt.

Selmas mamma läste igenom brevet och visade det för sin man. Ingen sa något på en lång stund. Efter ett tag sa Selma tveksamt:
"Jag får väl åka?"
Föräldrarna viskade en lång stund.

"Klart att du får. Vi är stolta över att ha en häxa i familjen",sa Adam tillslut. Selma blev så glad att hon kastade sig i armarna på honom! Hon skulle få åka till Hogwarts! Visst! Hon skulle sakna sina föräldrar och sina vänner men hennes högsta dröm skulle gå i uppfyllelse!

Det var kväll och Selma kunde inte sova. Hon tänkte bara på Hogwarts. Imorgon skulle de till Diiagongränden. Det stod i brevet hur de skulle ta sig dit. Hon var så spänd!

Vid frukosten nästa dag kunde inte få ner en smula. Det kändes som om tusen fjärilar åkte karusell i hennes mage.

En timme senare satt de alla i bilen på väg till den läckande kitteln.Det var ganska långt dit och Selma som inte kunnat somna kvällen innan sov hela vägen.

De parkerade en bit bort och fick gå en liten stund. Där låg den! Den läckande kitteln! Det var som en dröm. De gick in genom dörren till puben. Där inne var all som i böckerna. Tom stod vid bardisken och putsade glas och en bit bort satt en person som hon genast kände igen. Hagrid!


Ska jag skriva mer?

Jättebra, fortsätt gärna att skriva!

Jättemegabra! *bevakar*

bevakar*

*bevakar*

Tack! Här kommer ett kapitel till!

Kapitel . 3
När Hagrid fick syn på mig reste han sig och gick fram mot mig. Han var verkligen stor!
"Hej Selma ", sa han. Hur kunde han veta vem jag var?
"Hej", svarde jag tveksamt.
"Kom!", Sa Hagrid och vinkade oss vidare. Det var bara jag som följde efter honom så han stannade och sa:
"Ni också"
Annie och Adam såg chokade ut men började gå. De följde efter Hagrid till muren som är ingången till Diagongränden och han pekade på några stenar i den med sitt magiska paraply.
Hela muren började röra på sig tills de bildade en ingång. De gick igenom den och kom in i den mest trivsamma gränd Selma någonsin sett. Diagongränden!

Jag vet att att det blev ett kort kapitel. Hoppas att ni gillar det ändå!

Sjukt awesome

Braaa!