Kärlekens år på Hogwarts (SV)

Titel:
Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 7
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Det är sjätte året på Hogwarts för Harry och dom andra. Men det här året kommer inte bli som alla andra. Kommer Draco äntligen få ihop det med Hermione? Och Luna, vad kommer hända med Luna? Kärleken kommer ständigt vara i luften.
--

Kapitel 1, Mot King's Cross

Harry Potter

Harry klev ner för trappstegen med kofferten dragandes efter sig. Han lastade in den i morbror Vernons nya Volvo.
Dudley betraktade honom när han försökte få plats med Åskviggen och Hedwigs bur samtidigt som han hade en stor bulle i munnen.
Efter 5 minuters kämpande förstod Harry att kvasten var för lång för att få plats i baksätet. Han lade kvasten i baksätet och gav Dudley en sista nick innan han klev in i bilen. Efter några minuter kom morbror Vernon med en sur min när han satte sig i bilen. Han kände hur motorn startade och hur glädjen spridde sig. Äntligen skulle han till Hogwarts.

Hermione Granger

Hermione undersökte noga sitt rum efter saker hon kunde ha glömt kvar. Hon sprang snabbt fram till skrivbordet och grep tag i "Hogwarts historia." Hon hade övervägt om hon skulle ta med boken men tidigare den dagen bestämt att låta den vara kvar. Men det kan ju aldrig bli för mycket böcker?
"Hermione, dags att komma ner nu. Tåget går om en timme!" hördes hennes pappas röst nere från köket. Även om det bara tog en kvart för Hermione att åka till King's Cross ville hon alltid komma i tid. Hon stängde dörren och började gå ner för trappan. Krumben sprang före henne och rakt in i hennes pappas bils bagagelucka. Hermione gav hennes mor en stor hejdå-kram.
"Var försiktig och lova att skriva till oss minst 1 gång i veckan.", sa Ms. Granger en aning oroligt.
"Jadå, självklart.", svarade Hermione och kramade henne en sista gång innan hon började gå mot bilen tillsammans med sin pappa.

--




OBS! Det här kommer bli min första fanfiction och stavning är inte min starka sida.

Låter bra!

Kapitel 2, Flickan med det blonda håret.

Blaise Zabini

Blaise granskade perrongen och letade efter Draco bland alla människor. Men han verkade spårlös. Inte heller såg han Nott eller Parkinson. Alla Slytherinare verkade som bortblåsta förutom en liten andraårselev som redan hade tagit på sig sin klädnad. När han hörde hur tågets startsignal ljöd så förstod han att det inte fanns nått annat val än att gå på utan sina vänner. När han väl klivit på tåget verkade alla vagnar proppfulla utom en. Han kollade in i kupén och det enda han såg var ett långt smutsblont hår. En smal kropp där det satt en svart, om han fick erkänna det själv, ganska snygg klänning. Hela ansikte var täckt av en tidning. Eftersom alla andra kupéer var fulla klev han in.
Flickan verkade inte ha märkt att någon klivit in där. Var hon döv? Och vem var den här flickan egentligen? Tankarna for runt i hans huvud.
"Eh.. hallå?" frågade han.
Flickan tog ner tidningen, och gissa vem det var?
Lovegood.

Luna Lovegood

Luna granskade pojken framför sig. Hon trodde att han var en Slyhtherinelev som var ett år äldre en henne själv.
Han hade en underbar gyllenbrun hud och otroligt fina ögon. Hon insåg efter ett tag att hon kanske inte skulle stirra så. Hon hade ju redan sina "annorlunda" rykten.
"Hej. Jag är Luna Lovegood. Vem är du?"
"Jag är Blaise Zabini." svarade pojken och rätade lite på sig.
Luna kom plötsligt ihåg att det här var pojken som brukade går runt med Draco Malfoy.
"Ja, jag tror att jag känner igen dig. Vad roligt att du ville sätta dig i just min kupé." svarade hon honom glatt.
"Hm.. ja."
"Har du någon gång läst Hört och Sett? Min pappa publicerar den."
Blaise såg en aning eftertänksam ut och hon märkte att hans blick hade fästs på tidningen som hon höll i handen.
"Eh, ja. Någon gång. Var det inte den som skrev om några skrynkliga kackerlackor?"
"Haha, ja. Nästan."
Luna kände inte för att gå in på att det egentligen inte hette "skrynkliga kackerlackor"..
Så satt hon där med Blaise och hon kände att hon faktiskt hade det.. trevligt.

Hm, kan bli bra. Fortsätt.

Jag tycker den är bra! Fortsätt skriv! Vill läsa Meeer

Jag är medveten om att jag har en del att jobba på. Men tack ändå!
--

Kapitel 3, En längtan efter mobboffret.

Draco Malfoy

Draco tittade på sitt armbandsur och såg att det var en halvtimme kvar tills dom var framme vid Hogwarts. Fast egentligen ville han inte till Hogwarts. Han ville bara träffa henne igen, Hermione. Även om han visste att hon hatade honom. Men varför skulle han inte hata henne? Han hade praktiskt taget mobbat henne, Weasley och Potter. I fem hela år. Han skämdes så otroligt mycket. Men det fanns inget han kunde göra. Alla dom har tankarna for runt i Dracos huvud och han märkte knappt att tåget var på väg att stanna.


Hermione Granger

Hermione granskade det stora slottet och log. Äntligen var hon här, hon hade längtat hela året. Pluggat ordentligt och läst igenom varenda kursbok minst tre eller fyra gånger. Hon såg också fram i mot festen. En fest för alla i årskurs 6-7 skulle vara varmt välkomna på en stor fest i stora salen imorgon kväll. Ordnad av självaste Dumbledore. Undra om han också skulle delta i festen?
Tillsammans med Harry och Ron satte hon sig i en vagn som snabbt drogs iväg av dom osynliga hästarna. Fast, dom var ju inte osynliga längre..

Sorteringen gick snabbare en förväntat. Hermione hade räknat varenda elev och vilket elevhem dom blivit sorterat in.
Efter ett tag insåg hon med en besvikelse att Rawenclaw hade fått mest elever i år.

Put your hearts in the air! Romantiskt bra

Mest! Jättebra bevakar!

Tack! Det är alltid kul med positiv respons!
Jag har lite problem med att välja vilka karaktärers synvinkel jag ska skriva ur i detta kapitel. Har ni några önskemål?

Ron, kanske..?