The Battle of Love

Titel: The Battle of Love
Rating: PG-13
Språk: Svenska
Genre: Kärlek, Drama & Skräck

Det här är en berättelse som handlar lite om Dramione, fast allting slutar inte alltid lyckligt.
Sen kan det förekomma "blommor och bin", blod, svordomar och sånt.
Jag tänker ta det lite lugnt i början men senare kommer ni upptäcka det jag menar.


Prolog: Draco Malfoy var förälskad. Så kär att när han alltid såg henne så pirrade det i hela kroppen och fick fjärilar i magen. Han älskade att bara få se på henne. Dom vackra ögonen, det underbara leéndet och allt. Men han kommer aldrig kunna få henne. Så mycket skiljer dom åt som kommer stå i vägen för dom. Den största delen är blodsgruppen. Hans förädrar skulle aldrig någonsin tillåta det. Och sen har han inte varit den bästa. Draco har kallat denna vackra varelse för hemska saker som han nu ångrar något enormt. För nu är allt försent. Nu är det enda han kan göra är att sukta efter henne. Denna vackra varelse, Hermione Jean Granger.



Chapter One - Hidden Feelings


Som vanligt satt jag och dagdrömmer på lektionerna, och självklart var det ju bara om en enda person. Hur ska jag kunna få denna vackra person att gilla mig? Att tvinga funkar absolut inte, det vet jag redan. Men åhhhh...fan.

"Draco Malfoy" sa Snape högt. "Sluta dagdrömma om du inte vill att jag ska ta bort elevhemspoäng från Slytherin och ge dig kvarsittning. För det vill du väl inte?"

"Nej det vill jag inte" sa jag och kollade ner i bänken.

Lektionen var över och jag reste mig upp och gick ut. Jag skulle preics fråga Blaise när nästa lektion var då jag såg henne.. Det bruna burriga håret och dom vänliga bruna ögonen. Hon kollade ner direkt när hon såg att jag kollade men kikade upp igen. Jag log mot henne men hon bara vände blicken. Fan. Pansy kom fram och gav mig en kram.

"Hej Draco. Du ser inte ut att må så bra" sa hon bekymmrat.

"Det är lugnt, men tack ändå" sa jag och log mot henne.

Hon hade varit riktigt dryg första och andra året men sen tappade hon känslorna för mig när hon förstod att jag inte gillade henne på det sättet, och hon blev en helt ny person. Hon är som min bästa tjejkompis som jag kan prata med om allt. Men nu kan jag inte det.
Inte när det gäller Hermione eftersom alla Slytherinare hatar mugglarfödda. Nu gäller det att bara vara tyst om det, men jag vet inte hur länge jag orkar. Bara när jag ser henne vill jag springa fram och kyssa henne. Nu får man bara hoppas att det här sjätteåret blir bra.

Hermione Granger


Jag skulle precis gå ner till min lektion när jag mötte Malfoy. Hans ögon hade mött mina och han log mot mig. Själv vände jag bara bort blicken och började prata med Ginny istället. Varför log han åt mig? Säkert bara för att han driver med mig och för att han är dum i huvudet.

Han borde seriöst dö. Av alla fula ord han någonsin kallat mig. Ful, dum, besserwisser och smutsskalle bland annat. Själv går han runt och tror att han är perfekt och att alla älskar honom bla bla bla. Om han inte sett så snygg ut hade säkert han haft fler hatare. Dumma utseénde.

"Mione mår du bra?" frågade den söta rödhåriga flickan.

"Ja det gör jag. Har du något imot att jag går till biblioteket en stund? Ensam?"

"Bara om du är försiktig" sa Ginny och log.

Jag himlade med ögonen och började gå mot biblioteket. Det var endast några andraårselever där från Hufflepuff. Det fick mig att le. Tänk när jag gick i andraåret, vad liten jag var. Men usch.. Tanken av att jag blivit förstelnad var hemskt.
Jag är riktigt stolt över Harry och Ron över att dom klarade allt och dödade basilisken.

"Hittat något intressant?" sa en mörk röst.

Jag vände mig om och kände igen dom gråaögonen direkt.

"Vad vill du Malfoy?"

"Inget. Undrade bara om du hittat något intressant."

Jag brydde mig inte om att svara utan gick därifrån. Varför hade han inte kallat mig något fult eller kollat på mig elakt? Eller det kanske bara jag som håller på att bli galen och tror det.

Du vet redan vad jag tycker! Den är grym :' ♥

haha du är grym! ♥

känn dig jäkligt bevakad...

Åhh mer mer mer!

Ett ganska kort kapitel men det är för att jag lovar att det tredje kommer komma ut idag också ^^
Och tack till er som bevakar!

Chapter Two - I Do


"AHHHHHHH" skrek någon och jag vaknade med ett ryck.
Det var Lavender Browns skrik jag hört.

"Lav, hur är det?" sa jag medans jag sprang till hennes säng.

"Jag hade en mardröm om jag blev mördad av någon av Voldemorts krigare" sa hon och jag såg hur hon började gråta.

"Ta det lugnt, du ska inte dö" sa jag och kröp ner i hennes säng medans jag kramade henne.
"Du kommer leva tills du blir gammal och rynkig medans du sitter omgivad av dina barn, barnbarn och din man."

Hon skrattade och kramade mig hårdare. Hon låg mot mina bröst tills vi båda somnade.Som tur sov jag gott. Inget tecken på några mardrömmar om Voldemort eller något annat. Utan jag drömde om mig och Draco.

Jag kollade ut över alla männiksor som var där. Ginny, Harry, Ron, Narcissa, Lucius och många fler.
"Hermione Jean Granger, tar du Draco Malfoy att älska förevigt och alltid vara trogen?"

"Ja, det gör jag" sa jag och log mot mannen jag älskade.

"Draco Malfoy, tar du Hermione Jean Granger att älska förevigt och alltid vara trogen?"

"Ja."

"Här förklarar jag er för man och hustru. Du får kyssa bruden nu" sa prästen.

Draco kom närmare mig och kysste mig passionerat och med kärlek. Nu var han min föralltid. Bara han och jag, min underbara lilla Drakie.

Jag vaknade med ett ryck och kollade upp på Lavnder som nu nästan ramlat av sängen. Varför drömde jag att jag gifte mig med Draco Malfoy? Jävla dumma dröm..

Jag ställde mig upp och och tog en varm dusch. Det känndes skönt att bara få vara själv och känna värmen från duschslangen och bara få tänka ut allt. Jag tvålade in mig i en duschcréme som doftade vanilj och rosor.
Jag älskade verkligen den doften. När jag kom ut tog jag på mig ett par ljusblåa tajta jeans och ett vitt linne. Jag satte upp håret i en lös knut och tog på lite mascara.

Alla sov redan och klockan var 9 eftersom det var helg. Jag började gå ner till Stora salen för att äta och där inne satte jag mig själv vid Gryffindorbordet eftersom alla säkert sov. Jag tog för mig av massa pannkakor, jordgubbar, grädde och choklad.

"Vad gör du här själv?" hörde jag samma röst säga som jag hört flera gånger i min dröm.

"Varför bryr du dig Malfoy?"

"Jo Hermione för jag tycker inte att du borde sitta själv" sa han och satte sig brevid mig.

Hermione. Han hade sagt mitt namn. Han hade alltid kallat mig smutsskalle eller Granger.

Draco Malfoy

Jag sa hennes rätta namn och satte mig brevid henne. Jag fattade direkt att hon undrade varför jag sa Hermione istället för hennes efternamn eller det fula ordet. Hon kollade på mig misstänksamt.

"Vad ska du göra efter det här?" frågade jag artigt.

"Jag ska inte prata med dig" sa hon med en vass ton i rösten och försökte resa sig upp men jag stoppade henne. Jag satte min hand runt hennes armled och kollade henne i ögonen.

"Varför så vass? Man ska ju inte vara oartig. Eller hur?" sa jag med silkeslen röst för att försöka dölja min kärlek lite.
Hon kollade med rädsla in i mina ögon. Nej! Jag vill inte att hon ska vara rädd för mig! Jag vill att hon ska älska mig!

"Bara släpp mig Malfoy innan jag förhäxar dig" sa hon och med dom orden försvann hon.
Försvann bort från mig.

Asså.. Meningen "Jävla dumma dröm" får mig att asgarva xd
Längtar till nästa :' ♥

haha XD nästa kommer ut om någon timme för din skulle c: ♥

Awwh, läängtar såå mycket :' ♥

kommer inte kunna läsa nästa kapitel idag för jag måste logga ut nu.