Hogwarts livet - år ett

Elva årige Liz och Kate har varit bästa vänner sedan de gick på dagis. En dag får Liz ett brev om att hon i höst ska få börja på Hogwarts, en skola för häxkonst och trolldom. Hon tror först att det bara är Kate som driver med henne, men när hon märker att Kate har fått precis samma brev börjar hon bli förvånad. Hennes 13-åriga kusin, Jason som har gått där i två år berättar allt om skolan för dem och att de kommer trivas där, men när de väl kommer till skolan skiljs de åt varandra och träffar nya vänner och Liz får vara med om en massa spännande äventyr. Men hur mycket nya vänner hon än får så kommer Kate alltid vara hennes närmsta.

Jag kanske inte alltid kommer ha tid att skriva, men om ni har några bra tips, så skriv gärna

Me gusta!
Börja skriva, det verkar jättebra! ^_^

Kap. 1. Ett oväntat brev.

Jag satt i mitt rum och hade tråkigt. Sommarlovet var snart slut och jag ville inte börja skolan igen. Jag hörde hur min mamma ropade på mig. Hon bad mig om att hämta posten. När jag kollade breven var ett av de till mig. Jag som nästan aldrig får brev. Jag gick in på mitt rum och öppnade kuvertet. Brevet var skrivet med en mycket vacker handstil. Så vackert önskade jag att jag också kunde skriva, men själv har jag min slarviga och fula otydliga hand stil. Jag läste brevet:

Kära Elizabeth Jones. Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Här med bifogas en lista på all utrustning som behövs.
Terminen börjar den 1 september. // Minerva McGonagall.

Det är säkert bara Kate som driver med mig igen, tänkte jag. Jag hörde att det knackade på dörren och att mamma öppnade.
"Är Liz hemma?"
Jag hörde direkt att det var Kate.
"Ja, hon är på sitt rum. Varsågod och stig in."
"Tackar."
Jag hörde Kates fotsteg till mitt rum.
"Liz, har du fått samma brev som jag fått?" sa hon och höll upp ett brev. Det var samma brev som jag hade fått. Det var ett bevis på att det inte var hon som drev med mig.
"Ja, det har jag", svarade jag.
"Det här kan väl inte vara sant. Finns det ens magi?" sa Kate.
"Det är säkert bara någon som driver med oss", sa jag, men ville ändå fråga om någon visste någonting om det. "Vi kan fråga Jason om han vet någonting om det här", föreslog jag. Jason var min kusin som hade kunskap i massor, men de två senaste åren har jag bara träffat honom på somrarna. Vi gick hem till honom och visade våra brev.
"Jag ser att ni har fått era första brev från Hogwarts", sa Jason som om han visste exakt vad det handlade om."Jag har redan gått där i två år och ska börja mitt tredje."
"Så det är därför vi bara har träffats på somrarna de senaste åren?" sa jag.
"Precis. Min familj är en trollkarlsfamilj, men jag fick aldrig berätta något. Hogwarts är i alla fall en jätteintressant skola. Bättre än vanliga. De har fyra olika elevhem på skolan. Ravenclaw, Gryffindor, Hufflepuff och Slytherin. Ni vill inte hamna i Slytherin. Alla onda häxor och trollkarlar har tillhört Slytherin."
"Vilket elevhem tillhör du?" undrade jag.
"Ravenclaw", sa Jason. "Satsa på att hamna där ni också. Fast Gryffindor är inte heller så dumt. Jag vill bara att ni ska tillhöra samma som mig."
"Hufflepuff, då?" undrade Kate.
"Det är många som inte vill gå där, fast det är i alla fall bättre än Slytherin, så vad som än händer. Satsa på vad som helst utom Slytherin!" sa Jason allvarligt.
När jag kom hem berättade jag för mina föräldrar om allt Jason hade berättat.
"Men allvarligt, det finns ingen magi och definitivt inte en töntig magiskola!" sa mamma irriterat.
"Lugna ner dig Lesley, om Liz nu säger att hon har kommit in på en märklig skola så har hon det. Hon skulle aldrig ljuga om något sånt", sa pappa med lugnare röst. Jag orkade inte lyssna på deras tjafs så jag gick in på mitt rum och stängde igen dörren. Jag var i alla fall glad över att pappa trodde på mig. Efter en stund blev det tyst där ute. Mamma hade nog lugnat ner sig. Dörren öppnades lugnt. Det var mamma.
"Får jag komma in?" sa hon lugnt.
"Självklart", sa jag.
"Jag tror på dig nu. Även om det låter konstigt", sa mamma.
"Det tycker jag också", sa jag. "Men finns det så finns det."
"Pratar ni om magiskolan?" Det var Danielle som kom in. Danielle var min lillasyster. Hon såg ut ungefär som jag, bara att hon hade längre och finare hår och hon var mycket sötare än mig. Ibland önskade jag att jag var hon.
"Du menar Hogwarts?" svarade jag på hennes fråga. Mamma gick ut ur rummet och lämnade mig och Danielle ifred. Danielle satte sig i min säng mitt emot mig.
"Jag vet att det låter löjligt, men det är i alla fall sant", förklarade jag för henne och hoppades på att hon skulle tro mig.
"Oroa dig inte, jag tror dig", sa hon. Henne kunde man lita på och hon litade alltid på mig. Det är bra att ha en syster som tror en.

Jättebra! Du skriver mycket bättre än jag gör

Kap. 2. Vi ses snart igen.

Nästa morgon när jag vaknade trodde jag att gårdagen bara var en dröm. Jag gnuggade min i ögonen, men sen såg jag brevet på golvet. Det var ingen dröm. Jag gick till köket för att äta frukost. Jag kom på att det var sista dagen jag fick träffa min familj innan jag åkte. De sista nätterna skulle jag och Kate stanna hos Jason. Det var helt tyst vid bordet. Jag ville ha något att prata om.
"Har ni pratat mer om Hogwarts?" sa jag som inte kom på något annat att säga.
"Nej, men jag har funderat mycket på det", sa pappa.
"Vi kommer inte kunna ses förrän nästa sommar", sa Danielle och tittade på mig. Jag tittade ner i bordet på min frukost utan att säga någonting. Visst skulle det bli spännande, men jag tänkte mycket på hur mycket jag kommer sakna min familj.
"Jag måste upp och packa. Jag måste hinna möta upp Kate", sa jag och reste mig från bordet utan att äta upp min frukost.
När jag hade packat klart väskan gick jag ner och kramade om mina föräldrar och min syster.
"Hej då, jag kommer sakna er så mycket!" sa jag till dem.
"Jag kommer att sakna dig med", sa Danielle.
När jag kom ut såg jag att Kate stod och vinkade åt mig. Jag sprang fram till henne.
"Hej, Kate", sa jag när jag kom fram.
"Hej", svarade hon. "Jag kan inte tro att det här är sant. När jag vaknade trodde jag att allt var en dröm."
"Det trodde jag med", sa jag. Vi började gå hem till Jason medan vi fortsatte prata om hur kul vi skulle ha.
"När jag kommer hem tänker jag förvandla min bror till en groda", skämtade Kate.
"Problemet är bara att vi inte får använda magi utanför skolan", sa jag medan jag skrattade åt hennes skämt.
"Jag längtar tills jag blir 17", sa Kate. "Tror du att din syster också kommer börja på Hogwarts?"
"Jag vet inte. Din storebror går ju inte där."
"Skulle du vilja att hon börjar där?"
"Det hade väl varit kul."
"Jag tycker det skulle vara jättekul. Hon är så rolig, din syster."
"Och hon är pålitlig", sa jag när jag fick fram tankarna från igår. Jag började redan sakna henne efter bara en kvart ungefär och ja, jag ville verkligen att hon skulle börja där.
När vi kom fram till Jasons hus knackade vi på dörren. Han kom och öppnade.
"Hej, tjejer. Kom in", sa han. Vi gick upp till hans rum och ställde våra väskor där. Jag såg hans packning brevid hans säng. Jag kände mig lite nervös inför skolan. Tänk om jag skulle hamna i Slytherin och att jag inte skulle känna någon?
"Hur är det, Liz?" sa Jason när han såg att jag inte såg helt okej ut.
"Tänk om jag och Kate inte hamnar i samma elevhem", sa jag och fortsatte titta ner i golvet.
"Det är inget att oroa sig för", svarade Jason. "Även om ni inte tilldelas i samma hem så kommer ni lära känna nya vänner. Jag kände inte en enda elev på Hogwarts när jag började där, men nu har jag fått massor av vänner."
"Vi kommer ändå inte förlora varandra", sa Kate och kramade om mig. Vi satt och pratade om skolan i flera timmar. Dagen gick som en vind. Till slut var det redan läggdags. Jason hade fixat två madrasser som jag och Kate kunde sova på. Jag packde upp mammas gamla nattlinne som hon hade här hon var i min ålder. Lukten av henne satt fortfarande kvar. Innan vi somnade låg vi och pratade om skolan och Jason berättade mer och mer. Snart visste vi nästan allt om skolan. Kanske skulle vi hamna i Ravenclaw ändå? Efter ett tag blev det tyst. Jason och Kate hade redan somnat, men jag låg fortfarande vaken. Jag kände fortfarande lukten av mamma på mitt nattlinne. Jag började tänka på hela min familj. Jag tänkte på hur fort tiden skulle gå. Vi ses snart igen, tänkte jag och somnade direkt efter.

Den var jättebra

*bevakar*

Gå och bli författare, okejokej?! ;D

Kap. 3. Drömmen.

Vi hade kommit fram till Hogwarts. Slottet var enormt. Jag kunde inte tro mina ögon. Vi kom in i en stor sal med fyra långbord. Det syntes att det var elevhemmen. Bland Ravenclawarna såg jag Jason. När vi skulle sorteras var Kate först.
"Ravenclaw!" ropade sorteringshatten. Kate gick och satte sig vid Ravenclaw bordet bredvid Jason. Sen var det min tur. Jag satt på pallen med sorterringshatten på huvudet. Jag hoppades på att den skulle säga Ravenclaw.
"Slytherin!" ropade han. Alla vid Slytherin bordet applåderade medan Jason och Kate inte såg så glada ut. Jag satte mig vid Slytherin bordet. Efter det var alla Slytherenare på väg till sällskapsrummet. På vägen mötte jag Kate och Jason. De tog fast mig.
"Hur kunde du?" sa Jason argt.
"Det var inte meningen", svarade jag och försökte ta mig låss.
"Jag trodde du var min vän, men du svek oss båda två!" skrek Kate och började skaka mig.
"Släpp mig. Snälla, sluta", sa jag. Nästa sekund låg jag i min säng, men Kate skakade mig fortfarande.
"Liz, vakna", sa hon.
"Jag är vaken. Jag hade en hemsk mardröm", sa jag och satte mig upp.
"Jason sover fortfarande. Kan vi inte väcka honom?"
"Vi häller vatten på honom", föreslog jag när jag såg hans vattenhink bredvid hans säng. Jag undrade vad den gjorde där. Kate tittade på vattenhinken och flinade. Vi tog upp hinken och skulle hälla på honom.
"På tre", viskade jag. "Ett, två, tre."
Så fort vi hade hällt vatten på honom satte han sig upp så fort han kunde.
"Översvämning!" skrek han. Jag och Kate började skratta allt vad vi kunde. "Jaså, det var bara ni."
"Varsågod", sa jag och fortsatte skratta.
"Tack", sa han. "Jag som hade hinken redo att hälla på er."
"Så det var därför hinken stod här inne?" sa Kate. Jason nickade.
"Jag drömde om att vi var på Hogwarts och tack vare er blev det översvämning på slottet", sa han.
"Jag drömde om att ni typ våldtog mig för att jag blev Slytherenare", sa jag när vi ändå pratade om drömmar. Jason tittade förvånat på mig.
"Vem fan tror dina drömmar att jag är?" sa han. Jag ryckte på axlarna. "Vi borde gå ner och äta frukost", fortsatte han.
När vi kom ner till köket stod Jasons mamma, min moster alltså, och fixade frukost åt oss.
"God morgon, mamma", sa Jason.
"God morgon", svarade hon.
"God morgon, Mrs. Stone", sa jag och Kate. Vi satte oss vid frukost bordet och Mrs. Stone började duka åt oss.
"Vad har hänt med dig, Jason?" sa hon när hon såg hur blöt han var. Jason suckade och pekade på mig och Kate som satt på varsin sida av honom. Mrs. Stone skrattade.
"Ni är ju roliga, tjejer", sa hon.
"Först var det tänkt att jag skulle hälla på dem, men de vaknade före mig", sa Jason.
"Du har nog fått för mycket idéer från din syster, Jason", sa Mrs. Stone.
"Jag vet. Jag häller vatten på henne!" sa Jason.
"För sent", hördes en röst. Det var Jessica, Jasons storasyster som kom in. "Jag är redan vaken."
"Skit också", sa Jason. Jessica skrattade och satte sig vid bordet bredvid mig.

Super bra!! Bevakar!

Jättebra