Om kärlek är att man älskar någon, betyder åldern någon roll då?

Om kärlek är att man älskar någon, betyder åldern någon roll då?
Titel: Om kärlek är att man älskar någon, betyder åldern någon roll då?
Rating: PG-14
Kapitel: 2
Färdigskriven: Nej
Språk: Svenska med någon enstaka engelsk mening.
Generation: Marodörerna
Handling: Nora Jenkins går tredje årskursen. Det är vårtermin och Nora har aldrig varit kär på riktigt, hon är fjorton och fyller år tredje september vilket förklarar varför hon går i tredje årskursen. Hennes bästa vän Rita McCourtney går i sjätte årskursen vilket betyder att det är en riktig skillnad mellan dem i deras ålder. Men trots det umgås Nora bara med dem i sjätte och högre årskursen på grund av att dem är de enda vänner hon har. Men då hon börjar prata med en kille i sin egna klass förändras allt.

På sidan om blir hon mobbad och är den utfrysta i sin årskurs och resten av Hogwarts också. Visst bryr hon sig inte så att det syns, men inuti är hon nästan totalt i bitar. Inte heller är det bättre då hon är psykisk sjuk och verkar se saker omkring sig.


Prolog: Nora sprang, hon sprang så snabbt hon kunde för att fly. Vad han just sagt, efter vad hon gjort för honom. Hur kunde han? Den skitstöveln! Hon svor för sig själv, ”Jag ska aldrig aldrig aldrig aldrig mer vara kär” tänkte hon om och om igen. Hon störtar in i Gryffindors sällskapsrum och slänger sig i famnen på sin vän Rita som är den enda i rummet och den som sitter i fåtöljen. Hon börjar gråta och håller händerna för ansiktet samtidigt som Rita kramar om henne. Hon ville bara förstå. Förstå varför han gjort som han gjort. Hon som gjort allt för honom. Var detta den typiska tonårskärleken? Att bli hjärtekrossad efter att han man älskar mest i hela världen säger att han aldrig mer vill se dig.