Lily~James - Always and forever [SV]

Rating: G.


Edit: Del två har nu kommit ut och har gått hela vägen till Augusti 1995. Den heter The Marauders - Always and forever

Novell om Lily och James sista år på Hogwarts, och vad som hände sedan. Jag har inte skrivit fanfics på kanske ett år, så det kommer ta ett tag innan ''jag kommer igång'' och det bara flyter på. Men ska försöka uppdatera så ofta (och välskrivet) jag bara kan!

Kapitel 1.
Hogwartsexpressen, lakritskaramellsgrodor och början på bästa året nånsin.
Det var en klar Septemberdag på perrong 9 ¾. Tja, inte för tillfället, eftersom luften blev suddig av röken som bolmade ut från det blodröda loket. Perrongen, som tåget snart skulle lämna, var sprängfylld av elever och föräldrar som tog farväl.
Mitt i folkmassan stod en sjuttonårig pojke med mörkt, rufsigt hår och glasögon. Han såg ganska vilsen ut, och hade någon av människorna på perrongen tittat hade de nog tyckt synd om honom som inte hittade sina föräldrar. Men sanningen var att det inte var föräldrarna som var försvunna. James Potter, som pojken hette, hade lyckats med att övertala sina föräldrar om att säga hejdå innan han gick in på perrongen. (’’Jag kan ju inte gå in på perrongen med mina föräldrar fattar ni väl? Jag är sistaårselev, inget barn!’’)
James önskade nu innerligt att han hade varit fem år och pappa hade varit här. Då hade han kunnat lyfta upp James på axlarna så man fick lite utsikt över folkmassan, då fanns det en chans att man skulle få syn på de huvuden som man letade efter. Sirius Black, Remus Lupin och Peter Pettigrew.
Tåget tutade och James kastade hoppfullt men förgäves en sista blick runt omkring sig för att se om han skulle få syn på någon av sina vänner, och kastade sig sedan på tåget.


James gick igenom vagnen och kikade in i kupe efter kupe för att hitta sina vänner.
När han kommer längre bak i vagnen började oron växa. Var är de någonstans? Han hade trott att de skulle mötas på perrongen, som de alltid gjort.
När han kom till kupen näst näst längst bak, och nästan har gett upp hoppet, skymtade han en mörkrött hårsvall längst in vid fönstret i en av kupeérna. Osäkerheten försvann tio gånger snabbare än den hade kommit, han rufsade till håret och steg in.
-Tjena Evans, sa han utåtriktat med ett snett leende på läpparna.
Inget svar.
Han slog sig ner jämte Lily som himlade med ögonen.
-Hur var lovet?
-Försvinn, Potter, fick han till svar direkt.
-Ooh, spydig. Sa han och vände sig sedan mot den svarthåriga pojken mitt emot Lily.
-Snorgärsen hänger med i år igen? Varför umgås du med folk som honom, Evans?
Snape öppnade munnen för att säga något, men Lily reste sig upp på mindre än en halv millisekund.
-UT, Potter! Skrek hon och knuffade ut honom innan hon bestämt drog igen dörren till kupen.
-''Uuuut, Potter!'' härmade han henne med fjantig röst, mumlandes för sig själv medan han grimaserade
-Wow. Vi hinner nästan sätta oss i kupen innan du är i bråk med Lily och Snape, hörde han en muttrande röst bakom sig.
-Varför umgås hon med sådana? Fnös James.
-Tja, han gör åtminstone inte inbrott i andras kupeer... sa rösten bakom honom och James vände sig om.
-Tjena Måntand! Sa han och sträckte sig fram över bagaget för att ge sin vän en dunk i ryggen.
-Hej Tagghorn, sa Remus. Hur var lovet?
-Fint, bara fint. Själv då?
-Helt okej, faktiskt. Men du, var har du de andra?
-Tusen galleoner till den som vet det. Jag trodde de var med dig?
-Nix då. Jag stod på perrongen och letade efter er men tåget var nära att gå så jag var tvungen att hoppa på.
-Samma här. Jag är säker på att de missade tåget, sa James sorgset.
-Det har de nog inte. D...
Dörren till kupen längst bort drogs upp och ett mörkhårigt huvud tittade ut.
-Ledsen att störa er säkert väldigt trevliga konversation. Men kan ni ta ert pick och pack och komma hit?
-Tramptass! Sa James triumferande. Och vände sig sedan till Remus igen.
-Jag sa ju att de var här!
-Klart du gjorde... mumlade Remus för sig själv innan han lyfte upp sitt bagage och gick in i kupen.

-Någonting gott från vagnen? Någonting gott från vagnen?
James drog upp dörren och vinkade lite åt damen med vagnen.
-Fyra chokladgrodor och en Bertie Botts bönor i alla smaker, sa han.
Damen plockade långsamt ihop hans beställning. Han betalade, och hon tog god tid på sig att räkna ut rätt växel.
-Kom igen, jag har inte hela dagen på mig, sa James surt. Damen gav honom en mörk blick innan han fick sin växel.
Han skulle precis gå in och stänga dörren igen, när dörren två kupeer bort öppnades och Lily gick ut, följd av Snape.
-En chokladgroda, tack, sa Lily.
-En pumpapastej åt mig, sa Snape.
-Du kan ju äta upp hans också, Evans, ropade James åt dem. Snape behöver ju knappast bli tjockare...
-Jag tyckte vi hörde att du hade bråttom, Potter, fnös Lily.
-Mitt schema är flexibelt, bet han tillbaka innan en hand grep tag i hans luva och han åter drogs in i kupen.
-Jag är din vän och jag uppskattar dig, sa ägaren till handen, Sirius Black, när de kommit in i kupen. Men du skulle ju kunna tänka på att vänta lite med att råka i bråk, iallfall tills vi kommit till skolan.
-Kanske föralltid! Muttrade Remus.
-J-jag h-h-håller med M-m—måntand, stammade Peter fram.
-Inte en chans, sa James. Det där äcklet har Lily. Vad ser hon i honom?
-Tagghorn, vi vet att du gillar Lily Evans, sa Remus allvarligt. Jag kan inte förstå vad hon ser hos Snape, Snape med hela sin Dödsätarfamilj. Men jag vet att hon inte heller kommer falla för en uppblåst, självupptagen...
-Det är jag väl inte! Fräste James.
-Det vet jag att du inte är, fortsatte Remus lugnt. Men du beter dig som om du vore det när hon är i närheten.
James tittade upp i hans ögon, och Remus fick för några sekunder en vag känsla av att hans vän för första gången lyssnade och tog åt sig av det han sa.
-Aj! Skrek Sirius plötsligt och sex ögon vände sig mot honom.
-Jag tror min chokladgroda bet mig! Fortsatte han ilsket.
-Det går inte. Den har inga tänder, sa Remus roat.
-Den här har det! Fräste Sirius och mycket riktigt blöder det från hans finger.
James tar försiktigt upp grodan som, om man tittar noga, inte är brun, utan mer svart.
-Wow, sa han. Det är med lakritskaramellspecial. Made by Albus Dumbledore.
-Måntand klarade ju att äta en! Sa Sirius, fortfarande lika ilsket.
-Mm. Jag är också den enda av oss fyra som någonsin lyckats äta av lakritskaramellerna på Dumbledores kontor. Sa Remus.
-Grattis, du borde få en medalj, surade Sirius vidare.
Vännerna började skratta. James tittade ut igenom fönstret och kände att hans sista år på Hogwarts skulle bli det bästa någonsin.

HAHAHAAHAHAHAH
Du är kul och rolig och bra och jag bevakar

jättebra verkligen

super bra

Du skriver jätte bra och speciellt dialogerna är väldigt naturliga ^^

Jättebra! Jag gillar verkligen hur du skriver

Tycker du? Vad kul, i min förra fanfic fick jag en kommentar där det stod ''för mycket dialoger som inte alls känns trovärdiga'' så jag har försökt jobba med det nu, tackar för bekräftelse på att jag lyckats! Och övrigt tack för all positiv respons! Skrev två och ett halvt kapitel igår, ska ladda upp nu


Det känns inte riktigt som det mest välskrivna jag någonsin gjort. Men som sagt måste det flyta på ett tag innan jag kommer in i dethär med att skriva fanfics igen.


Kapitel 2
Välkomstmiddag, straffkommendering och bråk.

Välkomstmiddagen på Hogwarts var lika god som alltid. James och de andra marodörerna frossade i pumpapaj, bubbeljuice, tranbärspudding och allt annat gott man kan tänka sig.
Sorteringen var också precis som vanligt – massor av skrajsna elvaåringar som skakade av rädsla.
-Det är inte schysst egentligen, delade Remus sin åsikt. Att ha hela sin familjs, kanske flera generationers, press på att hamna i det ''rätta'' elevhemmet.
-Ännu en anledning till att jag vill vara mugglarfödd, muttrade Sirius till svar.
-Hur många anledningar har du? Frågade James roat.
-Nu har jag två.
-V-v-vad är den f-första Tramptass? Stammade Peter fram.
-Det skulle provocera min familj något så oerhört mycket, svarade Sirius.
-De skulle inte vara din familj om du var mu... började Remus, men tystnar när de andra suckar åt honom.
-Typiskt dig Måntand att allting ska vara så logiskt.

Första veckan i skolan var hektisk. James och Sirius stressade som galningar med alla läxor, scheman och tider, medan Snape, Lily, Peter och Remus njöt av att stressen höll de två bråkigare marodörerna för upptagna för att hacka på ''Snorgärsen''.
Helgen, däremot, blev krävande för Severus Snape, till att börja med på grund av ett antal påhopp i korridoren. På måndagen hade någon lagt en beröringsförbannelse över hans bok i förvandlingskonst, vilket gjorde att stora bölder blommade ut över hans ansikte när han öppnade den. Eftersom slytherinarna hade förvandlingskonst ihop med gryffindorarna, bröt James mot ''Remus regel'' då han fnissade okontrollerat och fick en mörk blick av Lily.
Under trolldryckskonsten några dagar senare hade ''någon'' återigen ställt till det för Snape och hällt i ruttna ägg i hans elixir.
-Tja den här trolldrycken var ju... började Snigelhorn, tog upp den och grimaserade av stanken. ''...speciell'' avslutade han meningen och satte ner den starkt turkosa vätskan på bordet igen.
-Mycket fint, miss Evans, sa han sedan och log åt Lily, vars trolldryck hade en klarröd nyans.

-Ruttna ägg lägger till något lite ''extra'', fnittrade Sirius åt Snape.
-Skriv upp det i boken du konkar runt på hela tiden, fortsatte James skrattandes.
-Snorgärsen, tillade Peter, som inte kom på något bättre.
-Tagghorn, ge dig, viskade Remus åt James.
-Vadå? Frågade James förnärmat.
-Tja, välj själv, men du får ju knappast bonuspoäng hos Lily, fortsatte Remus och nickade åt det ilskna ansiktet i bänken snett bakom de.
James nickade motvilligt. Måntand hade rätt. Han skulle aldrig få Lily om han fortsätter såhär.
Från och med nu. Inga barnsligheter, upptåg och inga fler påhopp mot Snape.


-Okej, Måntand, jag vet att du tycker det var över gränsen. Men visst var det genialisiskt, Tramptass?
-Förlåt Tagghorn, men till och med jag tyckte du tänjde på gränserna lite väl mycket nu.
-Kom igen Tramptass? En boggart i väskan har väl ingen dött av?
James skrattade för sig själv när de gick mot slottet.
-Potter, Black, Lupin, Pettigrew. Kom med mig nu, tack.
De fyra vännerna vände sig om och såg professor McGonagall stå bakom de med bestämt ansiktsuttryck. Läpparna var om möjligt ännu mer sammanpressade än vanligt, och hon hade armarna i kors.
Peter, Sirius och Remus kollade på James, som mimar ''förlåt'' så omärkbart för McGonagall som det är möjligt. Hon började gå mot sitt kontor, och de har inget annat val än att följa med.

-Ja, jag hoppas att ni förstår att det ni gjorde mot pojken Snape tidigare är snudd på oförlåtligt. sa McGonagall.
-Förlåt, professorn, det var helt och hållet m... började James.
-Tyst, mr Potter. Nå, vi förväntar oss att aldrig mer se något liknande här igen.
En boggart i hans skolväska? Kom er aldrig för att ens tänka tanken igen...!
Om blickar kunde döda skulle de alla fyra marodörerna ligga i tusen bitar på golvet nu. McGonagalls ögon var som sylvassa knivar.
-Ja, professorn. Sa vännerna i kör.
-Ni kommer få straffkommendering alla fyra, och 20 poängs avdrag var.
-Professor McGonagall, började James bestämt. Dehär med boggarten var helt och hållet min idé, de andra tyckte det var långt över gränsen...
-Men de gjorde ingenting för att stoppa det hela?
-Jo, de sa åt mig, men...
-Men vadå?
-Jag lyssnade inte, sa James skamset och tittade ner på sina fötter.
-Vad man säger är en sak, vad man gör är en annan. Nåväl, vi säger 20 poängs avdrag för Potters skull, och 10 poäng var för er andra. Men, jag förväntar mig att se alla fyra av er på mitt kontor imorgon klockan fem.
-Ja professorn. Upprepade de igen.
-Bra. Ni kan gå nu.

-Bra jobbat Tagghorn. Sa Sirius med en suck när de kommit in i sovsalen.
-Hade jag kommit på att lägga en boggart i Snorgärsens väska förra året, hade ni tyckt det var kul!
-Det kanske vi hade, men saker förändras. Det är vårt sista år här, slutbetygen är viktiga. Att man visar gott uppförande är viktigt. Att man knyter bra kontakter är viktigt. Sa Remus utmattat.
-Jag vill ''knyta bra kontakter'' med Evans, sa James surt.
-Då får du anstränga dig! Snäste Sirius. Om hon inte gillar den stöddiga stilen efter sex år kommer hon inte göra det nu heller.
-Men hon hänger ju ändå bara efter den där Snape, muttrade James. De andra ignorerade honom och började vika sina kläder.
-Bara för att ni har det så jäkla lätt, spottade han argt ur sig.
Remus tappade tålamodet totalt och vände sig om.
-Vad är det som är så ''jäkla lätt'' för oss nu då? Det är du som har det så jäkla lätt! Du kan bara ändra på dig hur och när du vill! Det är inte du som förvandlas till nåt jävla monster varenda månad? Det är inte du som har en familj som förväntar sig att du ska bli dödsätare direkt? Det är inte du som inte kan säga ett enda ord utan att stamma sönder?
-U-u-ursäkta!? B-b-blanda inte in m-mig! Pep Peter, men ingen lyssnade.
-Nä, du är bara James Potter! Du har aldrig några svårigheter med någonting, du kan bara glida in och göra vad du vill!
-Ursäkta mig då! Fräste James. Ni är bara avundsjuka.
Det blev helt tyst, lampan släcktes och de andra tre lade sig ner och drog täcket över sig.
James kände sig som en enveten fyraåring, och otroligt dum. De kanske hade lite rätt iallafall... Han tände lampan och satte sig upp.
-Hörni, förlåt. På riktigt den här gången. Jag ska försöka mogna och tänka mig för i fortsättningen.
-För vår skull eller för Lilys? Mumlade Remus.
-Både och, medgav James. Men när han såg sig omkring och kände 3 sura blickar stirra på honom tillade han:
-Men mest för er.
James kände att de andra fortfarande var otroligt sura på honom, och ville säga något för att bryta isen.
-Men alltså, tänk inte på det nu va? Det har gått två veckor på skolåret innan vi får straffkommendering, är inte det rekord?
-Inte för mig, mumlade Remus. Och du lovade ju att det skulle bli annorlunda?
-Men...
-Äh, förresten. Gör hur du vill. Men jag är trött på att om och om igen höra dig fråga varför Lily väljer Snape.
Lampan släcktes och det blev tyst.
James lovade återigen för sig själv att det från och med nu skulle bli annorlunda. Det bara ska det.

I will bevaka this tråd i väntan på mer

det kom ett precis när du skrev det, kommenterar nu så du inte missar det! skriver på kapitel fyra nu i väntan på respons så jag kan skicka kapitel 3