Formeln som gick fel.

Titel: Formeln som gick fel.
Språk: Svenska
Typ av text: PG-13, Svenska, HPFF. (Tycker att det kan vara lite stötande svordomar vid vissa tillfällen, men om ni känner att ni klarar det så får ni självklart läsa.)
Kapitel: 3-4st
Handling: Hermione, Harry, Ron, Luna och Ginny är utanför London efter att ha varit i Diagongränden tillsammans. De bestämmer sig för att äta picnik i det fria tillsammans och när de sitter tillsammans under en ek får de syn på hur Draco Malfoy, Blaise Zabini, och Pansy Parkinsson kommer gåendes emot dem. De slänger spydiga kommentarer mot varann och det slutar med att Hermione får panik och ska slänga en tysthetsförtrollning på dem. Den misslyckas och de åker tjugo år tillbaka i tiden och det finns ingen väg tillbaka hem. De tvingas gå sitt femte år på Hogwarts tillsammans med sina föräldrar. Kommer de någonsin att komma tillbaka?

Förutom en massa problem så kommer de att bli massor med kärlek, drama och saker man aldrig kunnat tro, och vad är det för flicka som Harry ser som ingen annan ser? Mystiska saker har i görningen och Harry börjar ana att den där formeln var avsedd för att de skulle hamna här.

(Massa olika pairings. Ganska kul å mixtra!)

HOPPAS NI VILL LÄSA! Lämna gärna en kommentar, det skulle göra vem som helst överlycklig!


Det hände något weird i förra tråden som gjorde att den blev jättelång åt sidorna (FET STÖRANDE:_: ) men iaf så försöker jag på nytt nu. Hoppas ni tycker om det! Lovar att jag kommer att skriva på denna.

Orkade inte läsa förra bara för det gick så mycket åt sidorna XD.
Fast ja läser denna lovar gumman :

Äh gör inget snuttan. xD

Kap 1. En formel som slog fel.


Harry, Luna, Hermione, Ron och Ginny var påväg tillbaka till Kråkboet en vacker sommardag i slutet av Augusti, de hade varit i Diagongränden och handlat allt de behövde för det femte året och de hade även bestämt sig för att äta lite påvägen tillbaka, och eftersom de inte fick använda magi utanför skolan så hade Hermione, Harry och Ron gått in i en mugglaraffär och handlat. Ron hade kollat konstigt på de olika sakerna där inne och vid tidningarna hade han frågat Harry varför bilderna inte rörde sig och en flicka i fyraårs åldern hade kollat konstigt på honom. Ron verkade väldigt vilse bland alla mugglarsaker medan de var där inne. Hermione hade haft en korg i armen under perioden de var där inne och det hade Harry också haft. De hade plockat åt sig av allt möjligt, och till Rons förfäran fanns det ingen pumpajuice. Hermione hade skrattat och tagit ett paket morotsjuice till honom, i hopp om att det skulle smaka ungefär likadant. Harry hade tagit två nybakade brödlimpor och Ron såg konstigt på hur en anställd skivade skinka till dem och han klagade på hur dåligt mugglarsamhället var och hur mycket bättre de var med magi. Då de handlat klart med Ron dragandes efter sig hade det gått upp mot en timma och Luna och Ginny satt uttråkat uppe i ett träd och kollade på himlen.
”Ser du testralen?” Undrade Luna som låg på en smal gren och såg förundransvärt upp mot himlen och den nästintill skräckinjagande dödsliknande varelsen flög i cirklar där uppe.
”Vad är en testral?” Frågade Ginny fundersamt och letade på den ljusblåa himlen länge innan både hon och Luna höll på att ramla ner av förvåning. Harry hade ropat på dem och Ron likaså.
”Vart är ni?!” Ropade dom ett par gånger innan vi svarade.
”Här uppe!” Skrek Luna, men på ett mjukt sätt. De tittade upp på oss. Ginny som var van trädklättrare hoppade från gren till gren och landade hårt på marken efter ett fall på fyra meter. Men hon landade stadigt och stod upp på två ben. Luna kom efter, hon hade lätt skuttat från gren till gren ända ner.
”Köpte ni det vi behövde?” Frågade Luna och log friskt. Hermione nickade. Lolliga Luna hade följt med Ginny hela dagen och Hermione försökte hålla sig borta från henne. Hermione klev upp på Rons bakre del av hans kvast och höll ett stadigt tag om honom samtidigt som hon försökte håll en pytteliten väska stadigt. Luna satt på samma kvast som Ginny och Harry flög ensam. Innan de flög den sista biten till där de skulle äta picnik så strödde de onsynlighetspulver över sig själv, sedan lyfte de.

De landade en halvtimma senare vid en äng med en å rinnandes ut i en sjö, ett par ekar stod lite här och där på en kulle som de kunde tänkas njuta av sin picnik vid. En fin herrgård låg still och ensamt på andra sidan den lilla sjön. Solen stod högt upp på himlen. De var alla fem hungriga och längtade efter att få äta en god middag. Ginny bredde ut en stor filt och Hermione satte korgen hon haft med i mitten de satte sig i en cirkel runt omkring den och hällde upp alla möjliga mugglardrycker som fanns och drack. De fick för sig att grilla och Ginny och Harry hjälptes åt att starta elden lite längre bort från träden, nära ån. Då de flyttat på filten och all mat och satt sig runt elden istället så började det skymna och Ron var den första som fick syn på tre personer längre bort.
”Vem där!?” Ropade Harry och drog sin trollstav, när Voldemort var tillbaka visste man inte vad som kunde dyka upp. De tre personerna fortsatte gå med sina huvor uppe. Plötsligt slog en blixt ner några hundra meter bort och det började störtregna, och de som gömde sig under huvan fick panik och började springa mot ån och hoppade över den. Deras huvor hade då ramlat ner och där stod de ansikte mot ansikte med Draco Malfoy, Pansy Parkinsson pch Blaise Zabini.

”Vad gör ni här?” Sa Draco spydigt och såg äcklande på dem alla. Hermione och Harry såg menande på varandra, de visste att det skulle bli bråk.
”Vadå äger du den här lilla platsen här eller?” Svarade Ron spydigt, och han hade aldrig kunnat gissa sig till Dracos svar.
”Faktum är att jag gör det din jävla blodsförädare, så ge er av eller se på medan jag torterar din lillasyster.” I samma stund som Draco sa det så förflyttade han sig runt dem och tog ett grepp om Ginny och höll sin trollstav mot hennes huvud. I samma stund började de alla skrika högljutt på varann. Hermione satte sig ner i panik och drog sedan upp sin trollstav och skrek en blandning av tre formler.
”Silexfy” Blandningen fick dem att tystna, deras trollstavar att åka rakt upp i luften och dem att flyga två meter bakåt. Innan Hermione svimmade såg hon hur de andra föll ihop. När de vaknade var de varken kvar där de hade ätit picnik eller i området.

Hoppas ni gillar det C:

Grymt gumman.
Vet att du skrivit mer, så lägg ut det nuuuu ! :*

Haha undra om jag ska plåga dig... Fast nej. Här är nästa kapitel.

Kapitel 2, 1975, och en yngre Dumbledore.

Hermione gnuggade sitt bakhuvud. Hon hade fallit raktpå en sten. En bula formade sig på huvudet och hon kom på vad hon gjort. När hon öppnade ögonen såg hon rakt framåt och såg bara en sjö. Hon blickade åt vänster och höger och vände sig sedan om. Hon flämtade högt då hon märkte att det var Hogwarts som stod där i all sin prakt i mörkret, en varulv ylade i fjärran och fullmånen lyste starkt på himlen, flera stjärnbilder kunde synas. Runt omkring henne låg hennes klasskamrater avsvimmade. Hon reste sin stav och uttalade en besvärjelse.

”Locomotor.” Hon pekade på var och en av dem och de svävade ovanför marken framför henne. Hon tog upp deras trollstavar och började gå upp mot slottet och porten öppnade sig då hon kom nära. Hon tog upp dem till femte våningen där sjukhusflygeln låg och knackade. Fem minuter senare så hörde hon hur någon snabbt gick framåt och ett tydligt klick-klack kunde höras.
Personen som hon kände igen som Madam Pomfrey hade öppnat dörren.
”Vilka är dessa personer? Vem är du?” Sa hon bestämt och såg besvärat på Hermione och de sju elever som svävade framför henne.
”Jag använde en formel och... Jag hamnade utanför slottet och mina vänner var avtuppade.” Svarade
Hermione aningen förvirrat över att Madam Pomfrey inte kännt igen henne. Hon såg på Draco, allt var hans fel.

Madam Pomfrey såg misstänksamt på henne i några sekunder.
”Nåväl de måste tas om hand.” Sa hon sedan.
”Kan du meddela rektorn? Lösenordet är Pumpajuice.” Fortsatte hon och tog över formeln och fick dem att placera sig på varsinn säng. Hermione nickade och började gå.

Hon visste att det inte var skoltid än och att det inte var några lärare där på lovet men ändå hade Madam Pomfrey sagt till henne att gå till rektorn, och ändå hade
Madam Pomfrey varit där. Hon kom fram till statyn i änden av en korridor och
mumlade lösenordet.
”Pumpajuice.” Statyn försvann ner i marken och en trappa började virvla sig uppåt. Hon ställde sig på ett trappsteg. Hon hade varit i rektorns rum två gånger förut. När hon kom upp satt han där med sina halvmåne glasögon och sitt leende. Men han såg yngre ut. Mycket yngre.
”Ah, fröken Granger.” Sa han. Först funderade hon på hur han kunde veta hennes namn men satte sig sedan ner.
”Vad har du på hjärtat inatt då?” Frågade han.
”Jo det är så att jag använde en formel, mot mina
vänner i sjukhusflygeln för att du skulle bli tysta och sluta bråka, men jag vet inte vad som hände. Jag kom bara ihåg att alla flög åt alla håll, och sedan blev allt svart.” Sa hon.
Dumbledore smålog hela tiden medan hon berättade och när hon sedan slutat så funderade han en stund.
”Vad var formeln du uttalade?” Sa han allvarligt, och försökte möta hennes blick men hon såg sig omkring i rummet, hon hade tydligt hört vad han sagt men var tvungen att fråga.
”En fråga bara professorn.” Sa hon och såg honom i ögonen.
”Självklart.”
”Jo Professorn, du ser mycket yngre ut och allting ser mycket äldre ut här inne.” Sa Hermione fundersamt.
”Berätta nu bara vilken trollformel du använde när dina vänner tuppade av. Så ska jag förklara för dig” Sa han och log mot henne.
”Silexfy, tror jag professorn, jag försökte få dem tysta, få dem att inte döda varandra och få dem att lyssna på mig..” Sa hon och nu såg Dumbledore gravallvarlig ut.
”Då ska jag ge dig ett svar, året är 1975. Du och dina vänner måste ha rest tillbaka i tiden tack vare denna formel. Jag misstänker att tills vi hittar ett sätt för er att komma tillbaka så måste ni gå i skola här, ni får sorteras imorgon..” han avbröts av att Hermiones sju klasskamrater kom in genom dörren. De såg chockade ut. Dumbledore log mot dem och jag såg ytterst förvirrad ut.
”Jag ser att dina vänner är här.” Sa han vänligt. Draco såg förvirrad ut, och förbannad.
”Jag får förklara för er.” Fortsatte han och han trollade fram sju stolar till dem att sätta sig i. Han berättade allt han sagt till Hermione och sedan fortsatte han.
”Ja fröken Granger, som jag sa. Ni får sorteras imorgon bitti vid frukost. Det är andra september då,och ni har inte missat några lektioner än som tur är.” Hermione såg tacksam ut.
”Då får jag också fråga, vilket år ska ni börja?”
”Femte året.” Mumlade de andra i mun på varandra.
”Jag förstår.” Sa han och fortsatte le.
”Ni ska få sova nu. Gå till sjunde våningen och..” Han blev avbruten av Blaise.
”..och gå fram och tillbaka framför en vägg tre gånger.”
Sa han.
”Precis.” Sa Dumbledore. ”Då kommer ni att komma in i Vid-behov rummet. Jag ska meddela alla professorerna nu om er och att alla elever ska vara med imorgon vid frukosten så att ni kan sorteras.” Sa han och Hermione och resten av eleverna gick från Professor Dumbledores kontor.

Väldigt bra, dock hittar jag lite grammatik-stavfel. Men det kan jag leva med, fortsätt skriv. c:
Älskar idéen och allt.

Haunted Vet inte om du såg det men det kom nog ett nytt kapitel när du skrev x)

Jag har läst det, för jag är Gud. Jag kan se in i framtiden. OOH.

Hahaha. Jag lägger ut tredje kapitlet också. Så skriver jag nog ett fjärde och femte ikväll!
(För jag är gud, och jag är bäst C: )


Kapitel 3. Oväntade möten mitt i natten och vid-behov-rummet.


De åtta eleverna började gå från rektorns kontor och upp mot sjunde våningen när Ginny plötsligt gått in i något. Fastän det inte var något där. Hon snubblade framlänges och drog med sig en mantel och två elever syntes. Harry flämtade chockat och såg på sin far och sin gudfar. De såg på honom och både James och Sirius verkade helt chockade över hur Harry såg ut.
”Vilka är ni?” Frågade James efter någon minut medans han hjälpte Ginny upp från golvet. Han såg på henne och log charmigt samtidigt.
”Öh, jag är Harry Carter, detta är mina vänner, Ginny Winder, Hermione Granger, Ron Winder, Luna Lumos, och dessa tre vet jag inte.” Ljög han efter en stund. Han visste att han kanske skulla kunna få Sirius och James att hålla tyst om dem om de bad dem. Han visste även att de hade marodörkartan och att om han ljög skulle de ändå få reda på sanningen genom kartan.
”Draco Makins.” Sa Draco snabbt och räckte fram handen. Sirius tog den till Harrys förfäran och James gjorde detsamma.
”Detta är Blaise Zaler och Pansy.. Öh Parker.” Fortsatte Draco. Han verkade förstå att han inte kunde säga vad som helst i detta läget.
”Vi har precis flyttat hit från Durmstrangs, i alla fall jag och min två vänner.” Sa han.
”Vi är från Beuxbatons.” Sa Harry och nickade mot sina vänner. Med spelad förvåning frågade han.
”Vilka är ni då?” Sirius och James såg på varann, alla visste vem de två marodörerna och upptågsmakarna var.
”James Potter.” Sa James och gjorde sig längre och försökte se ståtligare ut. Sirius såg bara på honom och skrattade.
”Sirius Black till er tjänst!” Sa han sedan.
”Vart är ni påväg mitt i natten?” Frågade Ginny dumt. James såg på henne charmigt.
”Det lär du märka imorgon.” Sa han. ”Varför var inte ni med på kvällsmaten och sorteringen förut förresten?” La han till. Hermione skyndade sig att hitta på en ursäkt.
”Jo, vi tog inte tåget eftersom vi inte hittade till Kings Cross i London. Så vi fick hjälp av Professor Dumbledore att transferera oss till Hogsmeade, så vi kom nu.” Sa hon och tog en lång djup andningspaus. ”Vi ska bli sorterade imorgon bitti vi frukosten.” Fortsatte hon. Det blev tyst en stund. Sedan öppnade Sirius munnen.
”Jo. Du Harry eller vad du nu hette. Du är jävligt lik Jamesy, också har ni glasögon båda två!” James såg på Sirius med en irriterad blick.
”KALLA MIG INTE JAMESY FÖR MILJONTE GÅNGEN!” Röt han, för att sedan bli tyst, för att sedan skratta.
Sirius fortsatte. ”Är du släkt med James eller?” Harry såg sig runt.
”Jag är från Amerika, men jag flyttade till Frankrike när jag var nio. För att sedan flytta hit i somras. Vad jag vet så har jag ingen släkt. Jag bor med min gudmor Anne.” Sa han, trotts att han visste att han ljög för sin far och sin gudfar.

De stod tysta i minst fem minuter innan de skiljdes åt. Hermione, Harry, Ron och resten av eleverna med Blaise i täten som visat vägen till Vid-behov-rummet stod nu i rummet. I mitten stod ett bord som var runt en och en halv meter hög med flera ljus på sig. Faktum så stod det ett tiotal sådana i det stora rummet. Det var först en korridor - från dörren som hade blivit en vägg igen när de gått in - in till det större rummet där det stod en stor soffa precis till höger som bredde ut sig längs väggen. Det stod ett bord framför med lite trollkarlsgodis på. Till vänster om ingången stod det två sängar och på andra sidan rummet stod det sex stycken sängar längs hela väggen. Det stod tre bokhyllor på rad vid ett fönster och intill stod en fåtölj och ett litet bord. Taket var förtrollat precis som i Stora Salen, så att man kunde se himlen utanför. En stor måne stod på mitten av himlen och runt om den glittrade stjärnorna.

När de betraktat rummet ett tag försvann Hermione iväg till böckerna och började titta igenom dem.
”Åh! Dessa böcker finns inte på våran tid!” Sa hon förtjust. Ginny hade satt sig tillrätta i soffan bredvid Blaise och trotts att de inte var vänner så samsades de. De pratade om allt möjligt, och medans de satt där och diskuterade djupt så hade flera av de andra lagt sig. De var djupt chockade av vad som hänt och Pansy och Hermione hade bråkat med varann och Pansy hade kallat henne äcklig ”smutskalle” flera gånger och sagt att allt var hennes fel, och djupt inom sig visste Hermione att det var hennes fel att de hamnat där. Men trots det var alla intresserade av vad som skulle hända kommande dag.


Vet att det är rätt korta kapitel men jag LOVAR att det kommer att bli längre när jag kommer in i storyn och verkligen skriver så att tangentbordet brinner xD.

Men gud vad grymt