Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Titel: Je t'aime - We Will Forget
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13 (Är på den säkra sidan)
Beskrivning: En berättelse om Leevinder Dubois, som på grund av sin fars nya arbete måste flytta och kommer till Hogwarts för sitt sjätte år. Hon studerar i samma årskurs som marodörerna och det kommer att bli mycket trassel med både känslor, skola och magi.


Här är länk till alla kapitlen ^^

Kapitel 1. En rodnande au revoir
Kapitel 2. Skötsel och Vårdslöshet av Magiska Redskap
Kapitel 3. Blinka lilla stjärna där...
Kapitel 4.1 Känslor på burk
Kapitel 4.2 Känslor på burk

Kapitel 5.1 Mod
Kapitel 5.2 Mod
Kapitel 6.1. En ihärdig inre röst
Kapitel 6.2 En ihärdig inre röst
Kapitel 7. Ett slut
Kapitel 8. Ett tåg och en kvast
Kapitel 9. Fest
Kapitel 10. Nattliga samtal
Kapitel 11. En hemlighet
Kapitel 12. En dagbok
Kapitel 13.1 Förberedelser
Kapitel 13.2 Festen
Kapitel 14. Alla hjärtans dag
Kapitel 15. Gryffindor - Hufflepuff
Kapitel 16. Då all väder är god väder
Kapitel 17. En katastrofal idé


♥ to all my readers

Låter riktigt bra, kör på!

Väntar på första kapitlet! : DD

Kapitel 1. En rodnande au revoir

Leevinder knep ihop sina ögon, och då hon öppnade dem igen befann hon sig på en trång perrong. Unga häxor och trollkarlar stod i klungor med sina föräldrar. Vissa försökte lyfta upp bagage och fågelburar på det röda tåget, andra hade redan hittat sina vänner och diskuterade det gångna sommarlovet och den kommande terminen. Leevinder steg ur vägen då hennes far kom igenom muren med en kärra. Sorg hoade upphetsat i sin bur.
”Kom nu, så hjälper jag med bagaget”, sade Leevinders far och började ta sig fram mot ändan av tåget. Leevis far var reslig och ljushårig, och under åren i Frankrike hade han skaffat sig en mustasch enligt det lokala modet. Leevi skyndade efter sin far. Det pirrade i magen av upphetsning och nervositet.
Fadern stannade vid en av de sista vagnarna och började lyfta upp kappsäckarna. Leevi klättrade på tåget för att dra sina tre koffertar, en i taget, till en ledig kupé. När hon hade fört uggleburen gick hon för att säga adjö till sin far.
”Skriv till mig Leevinder.”
”Oui papa, jag ska”, svarade hon och gav sin far en lång kram.
”Au revoir.”
”Au revoir, papa.” De kysste varandra på kinderna innan Leevi klev tillbaka på tåget och satte sig i sin kupé. Hon såg ut genom fönstret och vinkade åt sin far, som snart vände om och försvann bland eleverna och deras familjer. Leevi suckade och lyfte upp Sorgs bur på sätet bredvid sig. Hökugglan hoade och såg på henne med sina stora, runda ögon.
”Du måste finna nya vänner nu, Douleur”, mumlade Leevi och strök ugglan genom stängerna. ”Det måste jag också göra.”
Tåget hade just satt sig i rörelse då kupédörren slogs upp. En mörkhårig, söt flicka steg in och log varmt mot Leevi.
”Hej, kan jag sätta mig här?” Undrade hon och pekade på bänken mitt i mot Leevi. Leevi nickade och hjälpte flickan lyfta upp sin koffert på en oanvänd sits.
”Jag har inte sett dig här förr, och du verkar ju inte precis börja ettan”, sade flickan vänligt då de hade suttit ner.
”Jag heter Leevinder Dubois. Min far är Frankrikes Trolldomsministeriets nyutnämnda Englands ambassadör, så vår hela familj flyttade hit”, berättade Leevi. ”Jag ska börja mitt sixième, alltså sjätte, år.”
”Men du talar ju väl engelska?”
”Oui, min maman är från England. Hon gick på Hogwarts när hon var ung, så jag har hört mycket om den.”
”Jag heter Anna Winnigan. Jag ska också börja sjätte årskursen”, berättade flickan, Anna, och sträckte på sig i bänken. ”Jag undrar var Lily är.”
”Vem är Lily?” Undrade Leevi artigt och kände sig nöjd över att hon redan funnit sällskap. Eller att sällskap hade funnit henne.
”Lily Evans är min vän. Hon är prefekt, så hon är säkert i början av tåget, fast hon borde nog snart komma hit”, berättade Anna och rullade en hårlock mellan fingrarna. ”Vi hör båda till Gryffindors elevhem. Det skulle vara väldigt trevligt om du blev sorterad dit”, sade hon med ett brett leende, och Leevi kunde inte låta bli att le tillbaka.
Ungefär en halvtimme senare fick de sällskap av Lily, en rödhårig, grönögd flicka. Hon var redan klädd i sin skoluniform och på bröstet glänste ett mökrött och silvrigt märke med ett stort P på. Anna steg upp och gav henne en kram.
”Lily, det här är Leevinder. Hon flyttade hit just från Frankrike och ska börja i samma årskurs som vi”, berättade Anna. Lily log välkomnande och lyfte förvånat på ett ögonbryn.
”Gick du på Beuxbatons tidigare?” Leevi nickade. ”Oij, berätta hurdant det är där!” Bad Lily, och Leevi började berätta om den moderna herrgården, lektionerna och allt annat hon kom på.
På dagen blev de avbrutna av en kort kvinna som kikade in och frågade om de skulle ha något från kärran hon skuffade på. Leevi följde flickornas exempel och köpte åt sig det de rekommenderade. Resten av vägen smaskade de i sig godsakerna. Lily och Anna berättade om Hogwarts, elevhemmen och lärarna.
”Jag tror det är bäst att ni byter om snart, det kan inte vara länge innan vi är framme”, sade Lily slutligen och kikade ut i det tilltagande mörkret.
”Jag tror jag måste gå på toaletten först”, sade Leevi ursäktande och steg upp.
”Korridoren åt höger”, sade Anna och började gräva i sin koffert. Leevi följde hennes råd och gick osäkert åt höger. Varje gång någon gick förbi tryckte hon sig mot väggen för att undgå kollision, men de uppspälta eleverna ignorerade henne.
När Leevinder återvände slog hon upp kupédörren och stannade förskräckt. Hon hade vandrat in i fel kupé. I stället för Anna och Lily fanns det en pojke och en flicka i kupén, med armarna om varandra och läpparna ihopklistrade. Då Leevi öppnade dörren såg de upp. Flickans blonda hår var rufsigt och hennes läppstift hade spritt sig. Killens skjorta var uppknäppt och han såg på henne med ett tjuvaktigt flin. Flickan verkade närmast irriterad.
”Är det något vi kan hjälpa med?” Frågade killen. Leevi kände hur hon rodnade och skakade på huvudet innan hon mumlade ett ”förlåt” och sprang iväg. Hon såg ordentligt in i kupén innan hon steg in nästa gång. Lily och Anna, nu ombytt, såg förvånat upp på henne.
”Vad har hänt?” Leevi skakade bara misstroget på huvudet.
”Jag vandrade just in i fel kupé”, började hon och fnissade. ”Jag avbröt några när de, när de... hånglade.” Anna började också fnissa och Lily log brett. ”Oh, det var så pinsamt!”
”Men han var väl ändå het?” Frågade Anna och flinade. Leevi nickade och de började skratta. Plötsligt kände de hur tåget saktade på farten.
”Skynde Leevi”, utbrast Anna.
”Jag måste gå tillbaka till de andra prefekterna och höra lösenordet, men vi ses i salen”, sade Lily och gick sedan iväg, medan Leevi panikartat försökte byta om så snabbt hon kunde.
Då tåget äntligen stannade såg Leevi oroat på sina koffertar.
”Jag orkar aldrig bära med mig dom där”, suckade hon missmodigt. Anna lade en hand på hennes axel.
”Som tur behövs det inte. Husalferna sköter upp dem till slottet. Kom nu.” De lämnade tåget och rörde sig med folkmassan. Någon skrek åt första års eleverna att följa med, men Leevi bestämde sig för att stanna med Anna. De steg på en droska, som snart började röra sig utan att något synbart drog den framåt. Slottet kom allt närmare, och Leevi hängde ut ur fönstret för att uppfånga allt; alla tinnar, torn och balustrader, fönster och den stora sjön intill. Framför trapporna som ledde upp till huvuddörren stannade droskorna och de klättrade ut.
Leevi var tacksam över att slippa kylan då de kom in, men såg också imponerat runt sig. Entréhallen var verkligen vacker, men hennes uppmärksamhet riktades snart mot en gänglig kvinna som ropade ut ”Leevinder Dubois” över elevskaran. Leevi kände hur hon rodnade då hon sade adjö åt Anna och började tränga sig fram mot kvinnan.
”Ursäkte mig”, sade hon och ryckte lärarinnan i ärmen, som såg förvånat ner och log sedan välkomnande.
”Miss Dubois? Följ med mig här”, sade kvinnan och ledde Leevi ut ur entréhallen in i ett mindre rum, där en flock nervösa ettår huttrade intill varandra med spända ansiktsuttryck. ”Vi ska just börja med sorteringen, och eftersom du är ny så ska du följa med första års eleverna.” Leevi nickade och ställde sig vid sidan om. Fjärilarna började en kapplöpning i hennes mage, och då dörren öppnades in till stora salen fick hon koncentrera sig på att andas.
Fem bord hade ställts upp i salen, en av dem på tvären på ett upphöjt podium. Utmed den satt lärarna, ansikten vända mot de andra borden som upptogs av eleverna. Leevinder och första års eleverna leddes upp mot lärarbordet. Leevi sökte efter Lily och Anna med blicken, men fick inte syn på någondera bland ansiktena som spänt betraktade dem. Leevi kände att hon drog åt sig extra många blickar tackvare sin längd, men försökte ignorera dem.
I stället betraktade hon en sliten hatt som ställts upp på en trefotad pall framför lärarbordet. Anna hade berättat hur sorteringen gick till, så Leevi kände sig lugn. Hon log smått då hon hörde en pojke intill viskande fråga sin vän om de skulle behöva förvandla hatten till en ny för att bli placerade.
”Acklehorn, Vin!” Och så hade sorteringen börjat. Lärarinnan som skrek upp deras namn kon snart fram till C, och sedan D.
”Dubois, Leevinder!” Leevi gick fram på skakande ben och drog hatten över sitt huvud. Trots att Anna hade varnat henne, spratt Leevi till då hatten började tala.
”Föredetta Beuxbaton elev? Välkommen. I Hogwarts ska du stå med GRYFFINDOR!” Det sista ropade hatten ut åt hela salen. Leevi drog av sig hatten och gick mot bordet längst till höger, som applåderad våldsamt. Nu fick hon syn på den rödhåriga Lily och Anna som satt mitt i mot henne, och gick för att sätta sig med dem. Anna gav henne en varm kram.
”Jaa! Jag visste att du skulle komma med oss”, sade hon glatt. Leevi var lättad över att hennes sortering var förbi och följde intresserat med resten av sorteringen. Då den siste eleven (”Ulmer, Thomas!”) hade blivit sorterad till Hufflepuff, steg rektorn upp.
”Det där är Dumbledore”, viskade Anna. Dumbledore var imponerande med sitt långa, silvriga skägg, och han log brett mot eleverna, då han önskade dem en god måltid. Skålarna och faten framför dem fylldes med maträtter av alla slag, och Leevi tog glatt för sig. När fjärilarna hade dött hade hennes mage blivit tom, och den kurrade högljutt tills Leevi började stoppa i sig.
”Vad heter... Oj nei!” Leevi rodnade djupt och lyfte sin hand för att täcka sitt ansikte.
”Vad är det?” Frågade Anna och såg sig ivrigt omkring.
”Det var han”, mimade Leevi och pekade genom sin handflata på en pojke som satt vid deras bord och skrattade högljutt. Anna såg oförstående ut. ”Som jag gick in på.” Plötsligt gick det upp ett ljus för Anna och hon log brett.
”Det borde inte komma som någon förvåning.” Hon lutade sig framåt för att kunna tala ohört. ”Det är Sirius Black,” berättade hon och stoppade in en bit potatis i munnen. Namnet sade ingenting åt Leevi, och hon försökte obemärkt se på honom genom sina fingrar. Sirius Black var oerhört stilig med sitt svarta, glänsande hår, stålgråa ögon och tilltalande leende.

Då de ätit klart gäspade Leevi och kände sig plötsligt oerhört trött. Lily märkte det och steg upp.
”Kom så går vi och lägger oss. Lektionerna börjar redan imorgon.” Leevi och Anna steg upp. Leevi följde efter dem uppför flera trappor och genom oändliga korridorer tills hon var fullständigt borttappad. De kom slutligen fram till ett porträtt av en fet kvinna iklädd en skär klänning.
”Lösenord?” Undrade hon och log välkomnande.
”Novum satus”, sade Lily. Porträttet svängde åt sidan och släppte in dem i Gryffindors uppehållsrum. Rummet dominerades av mörkröda och gyllene färger. Där fanns en stor brasa och flera bord, stolar och fåtöljer. Lily gick före uppför ett par trappor som ledde till en dörr med skylten ”6. årskurs, flickor”. Rummet de kom till var runt, och där fanns fem himmelsängar. Leevi fick syn på sina kofferter intill ett av dem och satte sig på sängen i fråga. Anna kastade sig på den intill.
De klädde av sig och Leevi kröp nöjt in under sitt täcke. Hon mumlade ett godnatt åt de andra och somnade snabbt.

Åh den var asbra, udda sådär till texten, lite mer vuxen om du förstår!
Me likey. Lägg ut mer(skriv mer om du inte gjort det)! Åh älskar Marodörerna, och Sirius. Sirus ♥ xD

Din berättelse verkar helt sagolik och fantastisk!

Oij, tack så mycket! ^^

Jag älskar också Sirius ♥

Super!!
Du skriver fantastiskt! ♥

OMR VAD BRA!♥
Du är fantastiskt duktig på att skriva!

Ååh, älska! ♥
Älskar marodörerna, jag med, och framförallt Sirius.. :3 ♥

Tack allihopa för berömmet! ♥

Jag ska till Berlin på torsdagen, men lägger ut ett nytt kapitel imorgon