Rädslor - tipstråden!

Om det finns en sån här tråd (jag hittade ingen) så får ni låsa den här, men jag ger det ett försök i alla fall!


Nu är det så att jag tänker ta tag i mitt liv. Jag har tänkt börja med en av mina största rädslor - mörkret.
Jag har alltid varit rädd för mörkret, sedan jag var ett litet barn. Nu är jag arton år gammal, och fortfarande lika rädd.
Tidigare idag har jag googlat på hur man kan jobba med att bli av med rädslan, men för det mesta hittade jag bara hur man ska göra med sina barn om de är rädda för mörkret. Hittade inte mycket om hur man själv, om man är rädd för mörkret, ska göra. Det fanns några tips och så, men de var mer för att kunna somna i mörkret. Själv letar jag efter några tips, hur man kan vänja sig vid mörkret och inte vara rädd.

Det finns saker som jag redan har provat - som att försöka vara med någon i mörkret, och vänja mig vid det. Tyvärr, vid varje tillfälle tog personerna mig inte på allvar och skrämde mig, för att de tyckte att det var roligt att se mig få panik. Jag gav upp idén om att ens försöka få hjälp av folk, för att de flesta inte går att lita på när det gäller såna saker, särskilt om de själva inte vet hur det är att vara rädd för något så "banalt". Och när de inte förstår det.

Så har jag lite, disvantages, så att säga. Det har med psykiska hälsan att göra. Ibland ser jag saker, och hör saker, även om jag vet att de inte finns.
Händer det när det är mörkt, så blir jag ännu mer rädd för mörkret. Jag vet att fantasin spelar en stor roll i det hela, men man kan inte riktigt göra någonting åt just
den delen, antar jag (vill helst inte gå in på det hela med psykiska hälsan här)

Så nu är frågan - har ni några förslag, tips, idéer? Eller har ni kanske själva erfarenhet av sånt? Ni kanske också är/har varit mörkrädda (om ni har varit det, och
sen lärde er att inte vara det, skulle jag gärna vilja höra hur ni fixade det )

Här får ni också skriva om andra rädslor, och tipsa varandra om hur man kan hjälpa sig själv/få hjälp av andra, för att klara av sånt! ^^

Jag har tre stora rädslor. Mörker, spindlar/småkryp och för att prata allmänt med folk om ni förstår. Det sista tränar jag ju varje dag i skolan ... men de andra vet jag inte riktigt hur jag ska bli av med dem rädslorna. När ligger i min säng på natten då rummet är helt mörkt brukar jag alltid sätta på musik på min mobil för att jag ska försöka tänka på annat och då för att kunna somna lättare. Men ja, musik är ett tips. När man är ensam på ett mörkt ställe kan man sätt på en låt om man har möjlighet till det, eller så kan man sjunga på en eller bara tänka på någon bra låt som ni tycker om. Det fungerar ibland. Dock vet jag inte hur jag ska göra med min rädsla för spindlar/småkryp. Bor på landet så det är kanske knäppt att jag är rädd för det men så är det i alla fall.

Är extremt rädd för insekter, gissar att det är en fobi. Har försökt att röra vid insekter, eller titta på bilder men det blir bara värre, får panik.

Är även rädd för mörker, ett tips är att först försöka sitta ensam i halvmörker/dunkel och sen vänja sig vid riktigt mörkt mörker (mörkt mörker, haha!).

Well... Jag skulle rekommendera KBT (kognitiv beteende terapi). Där får man lära sig att utstå sina fobier. Så ja, vistas i mörker och sådär. Du kan försöka dig på det själv, men det kan också vara så att du behöver professionell hjälp.

När du dessutom har problem med något som förmodligen är hallucinationer så rekommenderar jag verkligen dig att söka dig till vuxenpsyk (om du inte redan har en kontakt där vill säga). Det är möjligt att du skulle behöva bli insatt på neuroleptika. Jag vet att du helst inte vill diskutera din övriga psykiska hälsa, men den spelar stor roll i hur fobier ser ut och ter sig (däribland din mörkerrädlsa).

Jag har själv/har haft en mängd olika fobier, men har kommit över många, genom terapi, egenutformad KBT och medicinering. När jag började med neuroleptika så försvann de flesta av mina irrationella och obeskrivliga rädslor.

Rädsla för mörker är en. Jag har väldigt svårt för mörker, ensam som med andra. När jag bodde hemma sov jag alltid med lampan tänd. Nu när jag bor i lägenhet och har en sambo så får jag inte ha lampan tänd om han lägger sig samtidigt som mig. Jag brukar därför försöka somna före honom. En sak som hjälpt mig i min mörkerrädsla är att när jag är ute själv i mörkret så har jag alltid musik i hörlurar och (konstigt nog) solglasögon på mig. Fast å andra sidan... det har jag på dagen också.
Spindelfobi är en.
Clowner och robotar.
Ensamhet/att bli lämnad.
Sprutor/nålar/blodprov. Det är inte smärtan jag är rädd för (hey, jag är ju både piercad och tatuerad). Det är tanken på att de tar mitt blod eller att de tillför något i min kropp som skrämmer mig. För det är något som jag inte har någon kontroll över.
Ja... att förlora kontrollen. Vilka jag tyvärr ofta gör.
Jag har en extrem fobi för viktuppgång, mat och kalorier.

Öhm... det kan väl tilläggas att jag har diverse diagnoser som ''stämmer överens med''/styrker/förklarar mina fobier.

Fairydust
Jag hade neuroleptika förr, men de tog bort det för fem månader sen för att de tyckte att jag inte behövde det längre. Har kontakt på vuxenpsyk och så, men de hjälper tyvärr inte mycket, måste jag säga.

Jo, jag tänkte med KBT och så, fast först vill jag se om jag kanske vågar själv. Du vet, övertala mig själv att jag egentligen inte är rädd och så.


Musiken skulle fungera, men har ingen mp3spelare och mobilen har inga hörlurar. Får inte ha musiken på utan hörlurar för att jag delar rum med min lillebror dessutom. Så jag ska nog försöka bara utsätta mig för mörker så där.

Det är jobbigt med fobier. Fast, så länge man klarar sig så där, är det nog inte så värst "farligt", om man nu själv inte tycker det I guess.


Och ni andra, jag hoppas det funkar för er med era fobier! Jag vet någonstans där innerst inne att det egentligen inte är någonting att vara rädd för.

Jag har klaustrofobi, klarar inte över huvudtaget av små utrymmen utan fönster, värst är det om det är mörkt också...

InspiredPsycho
Men du har problemen kvar eller? För det borde du nog ta upp med din läkare.

Kan du inte köpa hörlurar till din mobil då?
Och jag är övertygad om att du kan klara av att bli av med din rädsla själv. Men det är väldigt svårt om man ser saker, blir ännu räddare och sen stressar upp sig (tro mig, jag vet). Men ja, att utsätta sig för det man är rädd för är väl det vedertagna sättet för att bli av med en fobi.

Och ja... Vissa fobier är ju jobbigare än andra.

De flesta är kvar, ja. Men de har strulat till det där med läkare på senaste tiden, så jag ska dit nästa vecka och kolla upp om de glömde mig och så.

Jodå, måste bara hitta såna först. Och ha pengar.
Men ja, man kan ju alltid försöka själv, och kanske hitta någon snäll människa som inte skrämmer en och som kan tänka sig hjälpa till och så. Sen kan man alltid fråga om hjälp någon på vuxenpsykiatri.
But as said, värt ett försök

Det måste jag hålla med om! Och människor upplever ju dem olika också, vissa är mer rädda än andra, för samma sak.

Någon som vet hur jag ska klara mig i skolan när jag inte ens kan tänka på insekter utan att få panik? Har haft några biologilektioner då jag antingen struntat i bilderna och bara läst texten, eller låtit någon annan göra allt (när vi hade grupparbete och jag lät min kompis göra exakt allt, fast vi var tre personer som skulle skriva).
Ifall jag ska dissikera maskar så kan jag slippa undan, men att läsa/skriva? Och att åka till skogen och fånga insekter?

Det som mest gör att jag är rädd för mörker är att jag tänker på monster och sådant som kanske dyker upp eller vad som helst xD Låter löjligt kanske, men sant.