En Hufflepuffhäxas år på skolan

Titel: En Hufflepuffhäxas år på skolan
Språk: Svenska
Rating: Tror G, allra högst PG.
Beskrivning : Jessica är trakasserad av mobbare på sin skola och har inga vänner, men vad är det som händer med henne? En dag kommer ett brev som förändrar hennes liv för alltid...(Detta utspelar sig under Harry Potters år på Hogwarts)
-------------------------------------------------------
Jag kollade ner i gräset som fanns under mig. Som vanligt så satt jag ensam vid gungorna, dom andra glömde bort mig så fort dom inte skulle vara duma. Jag sparkade till en grästuva som var lös. Varför kunde jag inte vara normal? Jag gick femte klass i skolan och hade aldrig haft en endaste vän i mitt liv, redan i dagis var jag annorlunda. Jag satt mest still och läste eller ritade och hatade när vi var tvungna att gå ut. I grundskolan så var jag likadan, men då började folk anmärka på det. Dom började reta mig för min stora läslust. Värre blev det när jag fick glasögon. En gång hade faktiskt mina klasskamrater sönder dom. I tredje klass kunde man verkligen kalla mig ett mobboffer, dom gick på mig i gäng och jag hade tur som inte fått några större fysiska skador. Jag han undan för snabbt innan dom hann göra så mycket. När jag försökte säga till läraren så sa dom bara "Dom busar bara lite, det går över". Jag blev så arg på dom för att dom inte märkte något.
Jag hörde en klocka ringa, dags för den sista lektionen. Som tur var det fritt att göra lite vad man ville, jag valde att rita. Jag var faktiskt ganska duktig på det. Jag ritade ofta porträtt, just nu ritade jag mitt eget. En normal ansiktsform, ögonen som var grönblåa, nästan turkosa hade svarta långa ögonfransar. Munnen som var normalstor var rödrosa i en fin färg och min hudfärg var blek, väldigt blek. Och så mitt hår som var mörkbrunt och som lyste i koppar lockade sig lite runt mitt ansikte, håret var axellångt. Jag såg faktiskt ganska vacker ut, men porträttet var inte klart än. Jag ritade ditt ett par glasögon som gick i svart och finnar. Nu var den klar. Jag rycktes ur mina målartankar då pappret plötsligt var borta från min bänk, Jag kollade upp och såg klassens värsta mobbare, Axel som höll i min teckning och hånlog. "Ser man på, glasögonormen kan visst inte göra sitt eget porträtt rättvisa, det måste vara mycket fulare!" sa han. Hans kompisar som stog bakom honom log. Plötsligt så började Axel riva sönder teckningen, jag såg på med tårar i ögonen. "Så där ja" sa han och skrattade innan han gick iväg. Jag kollade argt och ledset efter honom och sen på den sönderrivna teckningen. Men den var hel nu, förundrat tittade jag på den. Inte en skråma efter Axels händer fanns på den. Ett mirakel, men konstigt. Lektionen tog slut och jag gick hem. Mina föräldrar var som vanligt och jobbade, båda hade egna företag och kom bara hem till middagen som jag lagade.
Jag satte mig i köket direkt och gjorde klart en läxa som vi hade fått i SO. När jag var klar med den så började jag med maten. Jag behövde kock boken, plötsligt hörde jag ett svischade ljud och vände på huvudet, kock boken låg där på bordet. Jag kollade förundrat och en anning skrämt på den. För jag visste att den hade stått i bokhyllan för några sekunder sen, vad höll på att hända med mig?
-----------------------------------------------------
Vill ni ha mer eller, något att anmärka på?

Jättebra!
Några stavfel bara men det var nog bara lite slarvfel ^^
Och, ja, jag vill ha mer!

Åh, vilka är stavfelen? Något ord vet jag är fel, men det var lite slarv men sen vet jag inte, tack föresten !

Duma = dumma
han (undan) = hann (undan)
anning = aning

Okej det var bara slarv xD

Ah, haha, anade det ^^

Bra

Okej här kommer nästa del
--------------------------------------------
Jag plockade upp boken och var tvungen att vända och vrida på den ifall det var något fel med den. Men det var det inte. Jag lugnade ner mig och sa till mig själv att det nog bara var vinden som fått dit boken, även om det lät otroligt. Jag började laga mat, biffar med kokt potatis fick det bli. Mamma och pappa kom hem precis när maten var klar. Dom berömde mig för den och så var det dags att gå och lägga sig sen. Jag gick upp till mitt rum. Som vanligt så stog ett glas på nattduksbordet , jag skulle behöva fylla på det. Jag tog upp det och skulle precis fylla på det då jag kollade på det, det var fullt, utan att jag gjort något. Så fortsatte det några månader, i skolan så behandlade alla mig ännu värre för att jag var ännu konstigare och på sommarlovet så blev jag bara räddare och räddare. Jag trodde jag hade blivit galen, jag var orolig för att något skulle dyka upp utan att jag gjort något. En dag var jag säker på att jag var galen, jag såg ugglor i varje träd som fanns, men det fanns inga ugglor där jag bodde, bara kråkor och duvor. När jag gick in i mitt rum så skrek jag högt nästan, det var en uggla i det, med ett brev i näbben. Jag stog bara förlamat en stund innan jag antog att ugglan var ofarligt. Jag tog brevet från den och då flög den iväg genom ett öppet fönster. Jag satte mig ner på sängen och stirrade på brevet innan jag tog ett djupt andetag och sprättade upp det och tog ut brevet. Kära Miss Larsson, ni har antagits till Hogwarts skola för häxkonster och trolldom i England, detta betyder att du är en häxa och om du vill komma till denna skola så for du hjälp av en vuxen häxa eller trollkarl , Vänliga hälsningar den biträdande rektorn Minerva Mcgonagall . jag såg chockat på brevet. Var jag en häxa? Det skulle faktiskt förklara mycket, men det måste vara ett skämt. Men det var nog inte ett skämt. Hur skulle jag säga det till mina föräldrar? När middagen kom så satte sig en klump i min hals och jag bara räckte fram brevet. Till min stora förvåning så log båda stort åt mig när dom läst klart. "Min bror var trollkarl, vi är väldigt glada att du fick den genen" förklarade min mamma då hon såg min förvånade min. Vi pratade mer om det och jag kände mig inte orolig längre. Det fanns fler som jag, jag var normal och skulle få lära mig magi. Den natten sov jag gott.

Awesome! Mer!

Tack
----------------------------------------------------------
När jag vaknade nästa morgon så kollade jag i kalendern, det var den 26 augusti, vilket betydde att någon dag nu så skulle någon komma och hjälpa mig. I brevet jag hade fått så fanns det fler papper, i ett av dom så stog det vad man behövde för något, jag hade skrattat av förtjusning när jag läste att jag skulle skaffa en trollstav. Tänk, jag skulle få lära mig magi, jag skulle kunna göra vad som helst med den, få saker och dyka upp i tomma intet och kanske lära mig att flyga. Efter jag klätt på mig och ätit frukost så knackade det på dörren. Jag rusade dit och öppnade, den mannen som stog där var den märkligaste mannen jag någonsin sett då. Han hade långt silvervit skägg och hår, blåa ögon bakom halvmånformade glasögon och en krokig näsa. "Goddag miss Larsson, jag är Albus Dumbledore och ska hjälpa dig med dina skolsaker" sa mannen. Jag log stort och sa "Okej, jag kanske ska säga till mina föräldrar att du är här". För en gångs skull var dom faktiskt hemma på dagen. Mina föräldrar log stort när jag kom in i köket med Dumbledore. "Det var länge sen Albus" sa min mor. Hur kunde hon känna honom? När min mamma såg min förvånade min så sa hon "Dumbledore var den som kom och hjälpte min bror när han fick brevetr" jag nickade och log. Tänk att min morbror var trollkarl, dom senaste dagarna så hade jag bett mina föräldrar att berätta om honom eftersom jag aldrig träffat honom. Tydligen så hade min morbror haft bra betyg på skolan och blivit något som kallades prefekt, han hade också tydligen blivit jätte duktig på någon sport som hette Quiddith(stavningsfel) och han var tydligen med i Englands landslag i det.När jag skulle köpa mina skolsaker så skulle jag få pengar av honom eftersom han tydligen hade fått massa pengar av att spela i landslaget. "Fröken Jessica, du måste packa eftersom du inte kommer tillbaka till dit hem efter vi har inhandlat dina skolsaker, terminen börjar ju den första september" sa Dumbledore och log mot mig. Jag nickade och gick upp och tog fram en stor koffert. Jag packade ner kläder, tröjor,byxor, strumpor,underkläder och några finkläder som kunde komma till nytta. Jag packade två oanvända tandborstar och tandkräm. Sen så stoppade jag ner pennor och papper för att kunna rita och så två böcker, jag älskade ju att läsa. Sen så stoppade jag också ner en gossedjursapa som jag fått av mina föräldrar när jag var liten. Nu var jag klar. När jag kom ner så väntade Dumbledore på mig. Jag kramade och sa hejdå till mina föräldrar innan jag tog ett djupt andetag och gick fram till mannen som skulle hjälpa mig. "Ska vi åka?" frågade jag. Han nickade och log och vi gick ut genom dörren.