Lev Livet!!

Jag stör mig på att några går och bara tänker negativt asså lev livet gå inte runt och tänk så hela tiden!!

NÅN SOM HÅLLER MED MIG?!

Jag försöker att inte tänka negativt, men det är sjukt svårt när man har depression, ätstörning, gör illa sig medvetet, hatar sig själv och inte ser någon anledning till att fortsätta kämpa.

Önskar att jag kunde tänka mer positivt, det gör jag verkligen, men det är svårt.

Det är lätt att tänka poisitvt om man mår bra.

Folk som är deprimerade osv, vilket är ganska vanligt bland tonåringar, har inte alltid så lätt att tänka positivt.

Låt folk tänka som dom vill och fokusera på dig själv så mår du själv bättre i längden

Jag håller med dig helt! För att inget blir ju bättre om man tänker negativt, men ibland kan man göra det utan mening!

Jag måste säga att jag blev imponerad av Ekkiis inlägg här.

Som hon säger, det är inte alltid så lätt. Jag mår ofta dåligt och går runt och tänker jättenegativt på allt. Och just det där, att man ska tänka positivt. Ibland får jag höra precis det när jag mår som sämst, och vet du vad? Då mår man bara ännu sämre. Då får, i alla fall jag, man skuldkänslor över att man inte kan göra det.

De som tänker negativt gör ju inte det för att det är roligt eller för att de älskar det! De har ju faktiskt anledningar till det. Som Ekkiis sa, när man har en depression, en ätstörning eller har självmordstankar och så vidare.. Det är faktiskt inte så lätt!

Livet är inte bara positivt, men det är ingen som hindrar dig från att vara glad. De som tänker negativa tankar, deras dröm är oftast att bara få vara glad och tänka som du. Men de kanske inte alltid kan.

När jag mår dåligt brukar jag tänka på dom som har det sämre än jag!
På barnen i Afrika och barn som inte har NÅGON av sina föräldrar kvar!

Jag har varit duktig de senaste tre åren och tänker sällan negativa tankar (just nu är det bara negativa tankar om att jag aldrig kommer lyckas få något jobb som jag tänker 24/7)... Däremot är jag dum och tänker så mycket att jag glömmer bort att leva, och då menar jag inte att jag tänker negativa tankar. Det är snarare väldigt positiva tankar så jag glömmer bort att leva livet... Kanske för att jag är något av en dagdrömmare, eller kanske för att jag helt enkelt alltid har tänkt för mycket... Jag gillar att tänka och fantisera om saker som jag vill ska hända. Så då glömmer jag helt enkelt bort att tiden aldrig stannar och därav missar jag en massa stunder som jag hade kunnat leva på och får aldrig tillbaka dem igen.

Det är mycket lättare sagt än gjort att bara gå runt och tänka positivt hela tiden, och att inte oroa sig över "småsaker". Det har mycket med ens personlighet att göra, och bara för att man själv inte har det värst i världen (till och med långt därifrån) så tycker jag att man måste ha rätt att få vara orolig och att få bekymra sig över saker - även om de flesta av oss gärna skulle slippa!

Jag förstår din tanke med att man, i många fall, skulle försöka tänka mer positivt - både för sin egen och för andras skull - men samtidigt är det viktigt att vi har förståelse för andras oro/sorg/ledsamhet/ilska och inte förminskar deras problem.

Så ska man vara... Om man typ har lite ont i benet ska man tänka på de som inte får någon mat eller är fattiga och så vidare...

Livet är inte alltid roligt, trevligt, fint, schysst och allt bra det kan vara men vi behöver lite av varje för att kunna uppskatta de bra stunderna. Men jag försöker le och hålla humöret uppe i jobbiga tider också för att det skall bli enklare och roligare! Problemen blir ju inte enklare eller bättre av att man är bitter och negativ så mitt humör försöker ha en positiv anda all the time.

På jobbet kan det hända saker som förpestar mitt humör ibland men jag låter det rinna av mig i samma stund som jag blivit upphettad av ilska. Att vara positiv är roligare och gör varje situation lite enklare!