Den Svarta Änkan

Titel: Den Svara Änkan
Kapitel: vet ej... antagligen under en miljon
Språk: SVÄNSKA! nä skoja bara svenska
Handling?: Om Julie Claryiss, 13 år kommer till en skola vid namn Aquila. En stor magi skola i England. Den är en av de svarta skolorna. Den förbjöds år 1799 och sedan dess har skolan varit hemlig. Ingen, och då menar man ingen som inte jobbar eller ska studera där vet om att skolan fortfarande finns kvar! När Julie får brevet att ta tåget till Velin för att ta sig till den nya skolan läggs en förbannelse, om hon berättar för någon...
Är hon död.

Verkar bra!

Börja! Den verkar bra!

tack ^^

1. Mörkret
Jag förväntade mig inget, och det kanske var bra... För jag fick inget. Mamma rusade som vanligt runt i huset och letade efter något smycke hon kunde ha på sig vid middags bjudningen. Trotts att det var min födelsedag skulle jag inte få gå. Jag hade inte frågat henne, och det tänkte jag inte göra.
Hon skulle bara skratta och påstå att jag är för ung för att gå.
"Hahaha! Du är lustig du Julie, hur skulle du kunna uppföra dig på en sådan viktigt bjudning? Nehej då! Kanske nästa år, då blir du ju som sagt 14 år!" skulle hon sagt.
Jag gick bedrövat ber till den lilla baksidotrappan och klev ut på den smutsiga bakgården. "Hej då gumman! Vi ses imorgon!" "å föresten! Innan jag glömmer det! Du får köpa mat själv idag, du vet att jag inte kan ta hand om dig för alltid. Och du har prov idag, hej då!" sa hon med sin vanliga gälla stämma.
Väl utanför klassrummet var det fullt stök. Emil berättade skrytsamt hur han hade skrämt upp en katt i ett fyra meter högt träd. Han sa det så högt han kunde utan att skrika - för att flickorna i hörnet som - som vanligt viskade om... någonting.
Det är allt jag vet - själv stod jag aldrig i hörnet och viskade. Jag blev aldrig inbjuden, och kände mig inte frestad att prata om killar jag aldrig sett eller vad de nu var som e så intressant. Så fort jag visade mig stannade de upp och tittade med överlägsen blick på mig innan de vände sig om igen och fortsatte prata om vad de nu pratade om. Jag suckade djupt och fortsatte in i mitt möra sinne.

Bra

Braaa!!♥♥♥ Ny läsare : D

Jättebra!

T♥A♥C♥K

2. De jag inte anade
Jag stängde trött av veckarklockan, den hade ett högt och klirrande skri som grannarna gämt stjatade på. Inte för att någon i min lägenhet brydde sig, varken mamma eller jag. Jag gäspade stort och gick ner till köket. Mamma hade tydligen haft det "roligt" på festen, för överallt stod det tomma flaskor av öl, vin och champanj. Bjudningarna hon alltid gick på sade hon inte vara som andra. Mycket finare och bättre. Men det var allt jag fått reda på under tretton år.
Medans jag drack min djuma te var det något... eller snarare någon som knackade. Jag gick fram till bakdörren och tittade ut över gården,- ingen där. Jag gick - irriterat - tillbaka och satte mig för att dricka klart när det knackade igen. Jag gick ut för att kolla om någn var där - men såklart inte. Nästa gång det knackade flyttade jag inte på mig.
När jag hade diskat gick jag ut i vardagsrummet för att kolla klockan, då en alldeles brun uggla, med oranga ögon knackade på fönstret. I dess klor - fanns ett rött brev...

kort, med hann inte mer

Acg u guru bra!

Bravisimo