Dark escape. (privat)

Det finns ingen säker plats på denna planet. Det visste hon. Alice Heax var på flykt, men vem som än jagade henne var bra, väldigt bra. Bussen stannade till och den sista personen klev av och hon blev ensam med chauffören. Men hon sa inget utan såg ut genom fönstret och såg bara sig själv och en nattsvart bakrund. Det röda håret var uppsat och gömt i en mössa och de olivfärgade ögonen såg så trötta ut. Hur länge hade hon varit på rymmen? 3 månader? Hon hade tappat räkningen.
Men när bussen började åka igen så lutade hon sig tillbaka och slöt ögonen och nickade till. Men kanske bara fem minuter senare så knackade chauffören henne på axeln och hon öppnade ögonen och såg sig lite förvirrat omkring.
"Det är slut stationen. Du måste kliva av." Han såg ner på henne, orolig.
Alice nickade svagt och tog sin ryggsäck och hoppade av bussen och började gå i riktning mot ett vandrarhem. Hon drog jackan tätare om sig och hon gick allt fortare och verkade van att ta sig fram i mörkret.

((Det här är det där 'Sent natt roll' va? Känner mig efter...))

((ja)

((Bra ))

Angela von Dorrien satt framför brasan i bibloteket. Det stora rummet var dunkelt i brasans sken. Angelas svarta långa hår glänste. Hon satt i en av fåtöljerna och läste en bok. Hon smällde igen boken och ställde sig upp, stoppade boken i en av de stora hyllorna. Hon gick ut i korridoren. Hon möttes av ett bekant ansikte, hennes gamla mors porträtt. Hon tittade på det en stund och tänkte på hur det hade gått till den där december natten för så länge sedan, då Angela gått ur Orden. Hennes mor hede blivit rasande, hennes far också. Så den natten hade hon blivit banlyst från föräldrarnas hem. Men inte långt efter flyttade dem, till Europa. Så Angela hade tagit över huset. Angela gick vidare mot sovrummet.
Utanför fönstret var det mörkt. Angelas bleka anskite speglades inte i fönster rutan.

((De där maffia-vampyrerna kallas för Orden. iallafall av vampyrer. Om det går bra))

((går jättebra))

Hon såg sig om men hon hörde senare steg bakom sig och hon ökade dem, inte för hon trode de var efter henne nu. De verkade ha tappat bort henne. Men hon ökade ändå farten och snart sprang hon mot vandrarhemmet.
Men en man kom ut ur mörkret framför henne och fångade upp henne och lade en hand om hennes mun. Hans hand var iskall och hon ryckte till. De hade hittat henne.
"Seså liten. Var nu snäll och rymma inte från oss." Hans röst lät len men ändå hård.
En annan man kom upp bakom henne och han drog upp något ur fickan men det såg Alice inte och snart drog hennes tröja upp så bar hud visades och ett nålstick strax där efter. Alice ryckte till och såg på mannen som höll i henne men föll snart in i mannens famn. Han lyfte upp henne och de började gå mot en väntade bil.

Angela tittade ut över staden. Överallt lös det från hus och bilar. Hon vände sig om och gick ut i korridoren igen. Hon gick mot trapporna och sedan ner för dem. Mot källaren. De kala och steniga väggarna var fuktiga och kalla. Hon gick in i ett kallt rum där det fanns en frys. Hon öppnade den och tog fram en påse med något rött i. Blod, från ett rådjur. Hon ville vara diskret och inte döda eller äta för många människor. Hon öppnade påsen och sög ut blodet. Den tomma påsen slängde hon.

När Alice vaknade så låg hon i en mjuk säng med mjuka kuddar under huvudet. Personen som tagit hand om henne hade bytt hennes kläder till ett nattlinne och tagit bort hennes hårtofs så hennes hår kunde ligga fritt. Med en suck satte hon sig upp och såg sig omkring när mannen som hade gett henne sprutan kom in med en bricka kom in genom dörren och dörren låstes efter honom. Han ställde ner brickan på nattsugbordet och man såg att det var rör, nålar, sprutor och andra saker för att ta ett blodprov. Han log så hans tänder syntes och han pressade henne mot kudden och skakade på huvudet.
"Liten jag trodde jag skulle hinna göra det här innan du vaknade. " Han tog ett gummiband och knöt den om hennes arm och sedan tog han på sig latex hanskar och såg på henne.
Alice kunde inte göra något annat än att lyda honom men hon skakde och hade ögonen uppspärrade.
"lämna mig ifred, snälla." Hennes röst var svag och hon försökte sätta sig upp igen men mannen kastade en blick på honom när han tog upp en tuss för att tvätta hennes armveck.

Angela gick tillbaks upp för trapporna. Likt ett spöke gled hon fram längs korridorerna. Regnet smattrade mot fönstren. Hennes bleka hand tog i handtaget till dörren som leder in i matsalen.
Där var fönstrerna större än någon annan stans i huset. En blixt sken över den mörka natthimlen och hennes vita långa klänning lös nästan ett blixt-snabbt ögonblick. Hon fortsatte genom salen och ut i korridorerna igen.

Mannen gjorde det snabbt och han såg sedan på henne och log sedan.
"Du kommer få det bra. Jag lovar dig det." Sedan lämnade han henne och gick ut med blodet. Alice kurade ihop sig och hon började att gråta.a Kinderna blev genast blöta och hon såg på plåstret i armvecket och slet sig i håret. Vart var hon någonstans?

Mannen som fångat upp henne såg sig om på gatan och sedan ringde han på till Angela och han rättade till sin kavaj och kollade på sin klocka.

Angela stannade upp. Det ringde på dörren. hon följde korridoren åt vänster och kom ut på en avsatts som sträkte sig runt hela rummet. Men framför henne var en trappa ner. Hon gick ner för den och gick fram till dörren som var rakt fram. Hon öppnade den. Och där stod en man. Angela granskade honom uppifrån och ner.