Svartkonster (Narcissa och Lucius)

Rating PG ev. PG-13

Det här är Narcissa och Lucius oberättade historia, om deras första möte, frieriet, hur de kämpade för att få barn, hur deras älskade lille Draco förändrade deras liv, men framför allt hur Mörkrets Herre påverkat de.
Här är det första kapitlet i den mycket spännande fanfiction berättelsen!


Ljudet hade precis fyllt salen, insläppet av gästerna hade skett så direkt och fort. En stor ljuskrona hängde i taket och Narcissa betraktade den. Hon hade aldrig sett den glänsa så, som att varje liten ljuskristall fick liv när de tända ljusen på bordet reflekterades i de.
Hon var förundrad över det faktum att hon aldrig lagt märke till det tidigare, men just när hon var mitt uppe i den tanken kände hon sin mors hand läggas på hennes axel.
”Vad har jag sagt om att vara närvarande? Försök vara lite trevlig, för en gångs skull, det är för din skull alla är här” Hennes mor brukade aldrig tala till henne med en så skarp ton, så reaktionen blev direkt från Narcissas håll.
”Men hur många av de som är här känner jag ens?” Hon suckade, samtidigt som hon snurrade runt, såg på sin bleka mor medan svaret kom;
”Det är kanske på tiden att du lär känna lite annat folk än från Hogwarts, det här är ett perfekt läge” Sedan bytte hon ansiktsuttryck, fick på sig sitt mest älskvärda leende, och gick ett steg ifrån sin dotter för att i ett helt annat tonläge säga;
”Som ni alla vet firar vi idag min yngsta dotters avgång på Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom, för att välkomna henne in i vuxenvärlden” Hon tog en snabb paus innan hon fortsatte ”Men jag skall inte uppehålla er längre, får jag be alla att sätta sig ned?”
Folket började dra sig mot stolarna runt det säkert 20 meter långa bordet, och Narcissa valde en lite mer avsides plats men i närheten av ljuskronan.
Hon höjde blicken igen, betraktade den ännu en gång för att bli avbruten för andra gången.
”Nog för att hålla huvudet högt, men är inte det där lite väl överdrivet?” En likgiltig, sval röst talade och hon blev tvungen att slita blicken från ljuskronan.
En man hade tagit platsen bredvid henne, som hon på något underligt vis kände igen. Hans långa blonda år var uppsatt i en fläta som i slutet pryddes av en liten svart rosett.
”Det var inte min mening att verka ohövlig, jag ber om ursäkt. Malfoy, Lucius Malfoy” Mannen sträckte fram en blek hand, samtidigt som han log ett litet underligt leende, mer med de gråa ögonen än med läpparna. Narcissa fattade hans hand, insåg att den var lika kall som hans ansikte.
”Narcissa” Svarade hon, la inte till sitt efternamn eftersom det verkade som att han redan visste det.
”Jag minns dig från Hogwarts, du gick i årskursen under mig. Jag tyckte alltid att det var så ironiskt att du var så ljus, men hette Black i efternamn”
Narcissa drog inte ens på läpparna. Hon hade hört det alltför många gånger.
”Jag beundrade ditt hår, också. Det är väldigt vackert, som om svartalfer gjort det av guld och silver” Narcissa kände rodnaden hetta på kinderna nu, dock. Komplimanger var svårt att hantera från hennes håll.
”Det verkar som att du försökt ta efter mitt” Sa hon med ett svagt leende, nickade menande mot hans långa, blonda hår.
”Kanske det” Det lekfulla leendet satt kvar på hans välformade läppar.

åh, super bra är du ju, vill ha mer :<<<

Hih, tack Annie c: Skriver mer när jag fått lite fler läsare, bara. c:

Jag förstår :3

Intressant... Kan säkert bli superbra *bevakar*

Alltså, inte skrivit något mer, är inte säker på om så många skulle vilja läsa, vill vara säker innan jag fortsätter.

^Jag fattar, har varit med om det själv

Gud, vad bra, snälla mer!

Det verkar vara en jättemysig story :3. Bevakar!

Den verkar jättebra, och spännande, längtar redan efter mer!
*Bevakar*