Dolder Sveket.

Titel: Toms svek.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Rating: PG
Kapitel: 8
Beskrivning:

Tom har sedan länge varit bästa vän med den udda flickan från samma barnhem som honom. Det visade sig att hon också hade de speciella krafter som Tom hade. Hon var häxa och han var trollkarl. Men strax efter det femte årets början kunde hon knappt prata med honom. Han var nästintill okontaktbar.

Tummen upp och gör ett inlägg om ni vill läsa mer

Haha! Påminner om min ff, som jag inte laddat upp iof - men kul att flera tänker lika!
Min ff handlar iof om Tom Dolders barnbarn, men detta lät som när han träffade barnets mormor

Jag vill läsa mer, så ladda upp!!!

Bra

Tom tittade på mig länge innan han öppnade munnen.
”Nagini,” sa han lågt med sin underbara förförande röst. Den bleka hyn glänste i natten. Hans bruna ögon var nästintill svarta och han såg hatisk ut.
”Ja tom?” Sa jag lågt. Han vände blicken mot mig och den blev neutral.
”Jag ska mörda min äckliga mugglar far.” Sa han och det var som att hans ögon glödde av längtan.
”Men Tom, det kan du inte göra. Tänk om du åker fast!” Sa jag med rädslan i halsen.
”Oroa dig inte Nagini, jag ska lägga skulden på någon helt annan.” Sa han och log snett mot mig.
”Jag älskar dig Tom.” Sa jag försiktigt. Han sken upp och log mot mig.
”Jag älskar dig också Nagini.” Sa han och drog bort en ljusbrun slinga från mitt ansikte. Han gav mig en mjuk puss på munnen och jag log. Jag kunde alltid få honom på andra tankar.
”Ska vi gå in?” Frågade Tom. Jag nickade men väntade några minuter.
”Tom, jag tar genvägen, så de inte märker att båda varit ute.” Viskade jag. Han ställde sig upp.
”Okej, ta den bakom busken vid östra tornet.” Sa han och gick stillsamt men stolt bortåt. Jag tog upp min trollstav, satte den mot huvudet och det vibrerade i hela mig när jag förvandlades till min animagus.

_____________
Några gissningar på vad hennes animagus är?

/Kram Therese

MystiqueRed

Haha, kul att det påminner om din lite! & Kul att du vill läsa mer. Det ger insperation till att läsa!

Så han döper sin orm efter henne? aww

I want to read more!!

Det kommer mer sen MystiqueRed!

Jag är upptagen just nu. Men du kanske är på rätt spår, det märker du senare.

/kram Therese

Bra!

MystiqueRed
Soda Här är nästa del
Lite kortare men kommer att skriva längre inom snar framtid. xD

Del 2.


Min animagus var en stor orm, lik en anakonda blandad med boa, fast mindre. Det lena fjället var grönt. Jag hade ett gift i mig som gjorde att sår blev sämre läkta om det hamnade i.

Jag slingrade mig fram tätt intill slottets yttervägg så att ingen skulle se mig om de kollade ut. Jag kom fram till busken vid östra tornet och slingrade igenom den, hålet var lite större än mig själv och jag kom precis igenom, gången ledde till ett tomt klassrum i fängelsehålorna som inte använts på åratal, och då jag kom ut förvandlade jag mig tillbaka till människa igen.

Jag gick ut till stora hallen och fick syn på Tom vid ingången till stora salen. Det var mörkt och jag såg honom bara som en siluett. Jag gick fram till honom och märkte att han bara stod där. Helt stilla. Plötsligt hörde jag ett ljud bakom mig, och sen någon som talade. Tom. Först förstod jag inte språket. Men sedan gick det upp för mig. Parselspråk.

Bra!!

Jättebra
Kanske lite längre texter till nästa gång? Det är kul att du uppdaterar! Men det är så lite Man hinner inte fastna i storyn