Maybe I'm not meant to live[SV][PG-14]

Titel: Maybe I'm not meant to live
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1 + Prolog
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-14
Beskrivning: Marodörerna börjar sitt sjunde år och allting är som vanligt. Tills en dag då James frågar ut Lily på en dejt. Lily säger något som får
James värld att krasha.
Vad säger hon?
och vad händer med James?

Låter bra börja!

Kan bli en jättebra story!

Jag håller med ovanstående!

jag håller på att skriva lite i ett dokument och jag se om det kommer ikäll!

Låter bra *bevakar*

Gu va bra

Ska du inte börja snart eller?

Snääääääääääääla bööööööörja!!!
bevakar.

SO SORRY!!
har varit upptagen med skolan...
Förlåt Förlåt Förlåt Förlåt!
SO SORRY!
Anway, här kommer prologen!
PROLOG:
JAMES POTTERS PERSPEKTIV:
Världen for förbi utför, oberoende av allt annat som en liten, liten sjärna i universum. Sjöarna låg blanka, inte ens en liten krusning på vattenytan fanns och skogens träd vajade långsamt i takt till vinden som om de dansade. Gröna ängar med vackra blommor, en blomma stod ut bland de andra, en Lilja var det. Som Lily, den vackra flickan med hår som elden och vackra smaragdgröna ögon. Åh! jag skulla aldrig kunna få nog av henne, med sin silkesrena röst av sammet, det runda baby ansiktet och hennes speciella leende som fick mig att smälta som is i ökensolen.

"JAMES!", det plötligt höga ropet fick mig att studsa till och jag vände mig skakigt om bara för att finna mig ansikte mot ansikte med Sirius Black, min bästa vän sen årskurs 1. Sirius var en sjuttonårig trollkarl precis som jag. Han hade axellångt, lätt lockigt, svart hår och dimgrå ögon som en hunds.

"huh...? Va? vad sa du?", blev mitt skakiga svar.
"Sirius unrade om du ville byte chokladgrodekort.", Sa Remus Lupin och tittade upp från en bok han läst. Han var min andra bästa vän. Remus hade kort sandblont hår med lugg hängande framför sina trötta bärnstensfärgade ögon, han hade två stora rivsår i ansiktet, det var resultatet en hård fullmånenatt i förrigår. Ja, du har gissat rätt, han var en varulv, men en snäll en. Varje fullmånenatt så förvanlades han till en varulv och jag, Sirius och Peter - pojken som just nu sov i ena änden äv vår kupé här på hogwartsexspressen - förvanlade oss till våra animagus former och hjälpte Remus så att han inte behövde skada sig själv och andra som varulv.
"Ja, vill du det?", sa sirius.
"Visst.", sa jag frånvarande och började rota i min väska efter korten. Kort innan hade jag och Remus gått på prefekt möte för Remus var prefekt och jag hade blivit vald till försteprefekt! jag kunde knappt tro det, varför skulle jag bli det? ett plus var att Lily hade blitvit det också så nu kunde jag vara mer med henne än innan!

En timme senare kom vi fram till Hogwarts och efter festen var slut gick jag till det rum som försteprefekterna skulle dela med varandra. Det fanns ett rum som såg ut precis som uppehålls rummet i gryffindorstornet med sina röda gardiner, den röda soffan framför en sprakande eld och den guldröda mattan på golvet. Det fanns två dörrar mittemot varandra, på den ena dörren - den till högor om man stod med ryggen emot ingången - fanns det en skylt som det stod 'James' på, det var troligen mitt sovrum. på den andra dörren stod det 'Lily'.

Jag upptäckte att Lily redan var här, hon satt på soffan vi elden och läste en bok som hette 'Högt Spel'. Jag betraktade henne en stund innan jag med dunkande hjärta gick fram till henne.
"Lily, jag un...", längre än så hann jag inte förren boken hon läst låg på golvet och hon stod upp på golvet med knutna nävar och illrött ansikte med blisktar skjutandes som pilsvassa dolkar ur ögonen.
"NEJ, NEJ OCH ÅTER NEJ! JAG TÄNKER ALDRIG I HELA MITT LIV GÅ UT MED DIG JAMES POTTER!", skrek hon. "INTE ENS OM DU SÅ VORE DEN SISTA MÄNNISKAN I UNIVERSUM! JAG SKULLE HELLRE GÅ MED I VOLDERMORDS DUMMA GÄNG OCH MÖRDA MIG SJÄLV INNAN JAG GÅR UT MED DIG! HAR DU INTE FÅTT IN DET I DIN TJOCKA SKALLE ATT JAG HATAR DIG!?"