Skönhet har ett pris [sv]

Tjoo! Här kommer en FF om en flicka som heter Reagan Greece Bloomhell
Det är hennes första år på Hogwarts, men jag skriver om hennes sista "mugglardagar"

Kapitel 1 (detta kap. Är lite HG aktigt enligt vissa... men det är bara detta kapitel! )

När jag först såg huset brinna trodde jag inte att det var sant. Men det var det. Mor och Liam (min bror) låg i det lilla, brinnande huset. Fasst än jag tillbringat sju av mina elva år i det huset, så var det som om en del av mitt liv höll på att försvinna. Men jag sprang fram och tillbaka mellan huset och floden som fans en bit bort, för att försöka släcka den växande elden.
"Rea! Det hjälper inte!" Jag tittade bakom mig, och såg Josh springa ut genom skogen.
"Vadå hjälper inte? Tror du att jag överger min mor och bror bara för att du tror att det inte hjälper?!" Oj. Jag skrek aldrig så mot honom, om jag inte skojade. Men det här var värkligen inte skoj.
"Men mina finns inte heller!" Jag slöppte ALLT jag höll på med, och tittade på honom. Han skojade. Eller?
"Jättekul! Men det hjälper inte med lögner just nu!" Då blev han lite sur, eller så surr att han faktist lyfte upp mig och satte mig en bit från huset.
"Jag ljuger inte! De sprang ut i..."
"Den mest förbjudna delen av skogen, för att leta
efter mig" fyllde jag i. Visst, jag rymmde alltid hemmifrån, in i den absoöut mest förbjudna delen av skogen. Där fanns det allt mellan giftormar till björnar och bara en som ville ta självmord satte ner sin fot där.
"Just precis! Har du lust att berätta vad du gjorde i skogen?" Jag svalde hårt innan jag svarade.
"J-j-jag jagade, i den "ickeförbjudna delen av skogen". Men jag sa det till mor! Ge mig en, EN anledning till att jag skulke ta livet av dina föräldrar?!" Då svalde han också. Han hade ingen anledning till det. Och det fanns absolut inga anledningar. Jag var inte någon mördande galning som ville min bästa vän något illa!
"Nej, det kanske du inte vill, men det du gjorde var ändå fel! Du sa ju i.te ens till mig att du skulle ut! Varför inte, din lilla råtta?!" Att han kallade mig råtta var sårande, men att han hatade mig var ännu värre. Det kändes som ett knytnävsslag, som nådde hjärtat på en halv sekund.
"WOW. Men hörru! Jag knackade på! Och vet du vad din mor sa då?! 'Han är ute och fiskar. Stör honom inte'!" Det gjorde hono. Så arg att jag fick ett till knytnävsslag, och detta var riktigt. Der var så hårt att jag svimmade...
///////////////////////////////////////////////????////////////////
Hoppas att ni gillade det! Om någon gillar det så fortsätter jag!

BRA!! fortsätt

Bra, men om hon är sexton så är det väl inte hennes första år?? ♥

Haha, jag vet.. LunaLovegood1 men det är ändrat nu

Kap.2

När jag vaknat låg jag i en säng, med ett duntäcke över mig. Jag tittade runt mig, och såg att jag låg i ett rum med massor av sängar.
"Jaså! Du har vaknat! Herre min Dumbledore! Få aldrig ett knytnävslag igen!" En rund liten kvinna sprang in i rymmer med en bricka. På brickan låg det ett glas med te, och en bulle med en ovanligt god krydda.
"Och du är..?"
"Jag, unga dam, är Londun Klasteius! Magivärldens främsta och nyaste läkare!" Jag tittade.på henne med vidöppna ögon.
"Okej... magivärlden alltså..." hon nickade snabbt.
"Får jag fråga vart denna magivärld ligger?" Londun började skratta, som om jag sagt ett skämt.
"Maguvärlden finns överallt! Men du ska inte tänka för mycket! Knytnäven du fick i huvudet gav dig både en blptira och en svag hjärnskakning. Så nu ska du dricka ditt te och kanelbulle, vilket är underbara mugglarbakelser, och somna om eftersom att jag nu vet att du inte dött." Kunde kag dött?! Nästa gång jag träffade Josh, skulle han få så ont att hans barnbarn skulle känna smärta! Om han fick några... jag hann inte tänka mer innan en annan kvinna kommit in hon var gråhårig, hon påminde om den lilla råttan vi hade hemma. Jag bestämde mig flr att börja kalla henne Ratti (oj! Undrar var det kommer ifrån!? ).
Trots åldern såg det ut som att hon dansade fram genom salen, innan hon nådde min säng.
"Du är Rea, eller hur?" Jag nickade försiktigt, dels för att jag hade ont i nacken, och dels för att jag ALDRIG sett henne innan.
"Ja, det KANSKE jag är. Vill du något? Doktorn sa att jags ka sova." Hon öog ett falsk leende och lade sedan ett brev på min mage.
"Då ska jag inte störa! Läs brevet!"
Och jag började läsa..............

Tre dagar senare, när jag förstått att jag faktist skulle börja på någon magiskola vid namn Hogwarts, så satt jag i ett rött tåg, på vägen dit. Jag var så lättad över att få slippa se Josh's rasande ögon, och få träffa nya vänner som inte började fly ut i någon skog med mig. Ja, så tänkte jag tills jag förstod att livet faktist suger ibland....
"Men Rea?! Vad görs du här?!" Jag tittade upp från mina knän, och såg e chockad pojke med mörkbrunt hår och hasselnöts-bruna ögon som stirrade på mig.
"Josh."
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Sådär!! Här är ett till kapitel! Det är lite händelselöst, men när Rea kommer till hogwarts, så händer det mer

Superbra!! bara några slarvfel, inte för att jag bryr mig jag vill bara vara lite petig

Superbra!! Undrar verkligen var du har fått namnen från! XD

Bra!! Bevakar

bra meeeeeeeeeeeeeeeer
m
me
mer
mera
mera n
mera nu
mera n
mera
mer
me
m

Haha, man tackar!! Men det kommer förmodligen mer ikväll, då jag skriver på min andra ff

Yeey