Clara Darkin - Livet som renblodig häxa

Hej!
Ska skriva en fanfiction här, om min Clara Darkin. Blev inspererad av Emma Grangers (min kusin) Lily Potter-Livet bakom bröderna. ((Jag och Emma Granger är även goda vänner utanför Mugglis.)) Och nu har jag bestämt mig för att skriva om Clara Darkin. Jag skriver i jag-form, och jag skriver kapitel så ni vet. Skriver lite då och då, särskilt om jag får kommentarer.
Hoppas ni gillar Clara Darkin - Livet som renblodig häxa.

Skriver efter minst 1 kommentar.
Tack,
/Clara Darkin

Skriv Kusse! Kommer bevaka! ♥♥

Kapitel 1: Söndagsmorgon

Jag vaknade, sträckte på mig. Det var söndag, sommarlov, men det var skönt med söndag i alla fall. Fumlade efter någon bok på nattduksbordet. Vilken som helst. Det var bara underbart att ligga i sängen och läsa en söndagsmorgon. Greppade tag om den största som låg där, en tjcok läderinbunden bok (Magins historia). Inte illa, tänkte jag och slog upp ämnet om häxbränningarna på 1300-talet.
Jag tittade på mugglarklockan jag hade fått av mamma. Riktigt användbara, måste jag säga. Mugglarna har ju egentligen rätt bra prylar med tanke på att de inte har magi.
Klockan var åtta. Som vanligt, tänkte jag. Jag vaknar varken sent eller tidigt på helgerna. Däremot brukar min lillebror, Alvin, gå upp minst en timme tidigare än jag (två timmar tidigare än de andra), sedan sitter han och övar på spottkulor eller räknar knallkort (inte för att han har mer än mig, för det har han inte).
Det var absolut ingen idé att väcka mamma eller pappa, dem sov ju som björnar på helgerna. När dem kan, alltså, för pappa måste iväg till ministeriet ibland.

Jag ögnade igenom dem två sidorna som var uppslagna efter texten om Vettlösa Wendelin, jag gillar att läsa om henne. Hon är intressant, och jag har henne på knallkort.
Jag vände blad, och såg det - det är klart jag känner igen det när jag ser det, jag som har läst om det så många gånger.

Under medeltiden härskade det bland ickemagiker (också kallade mugglare) en utpräglad skräck för magi, även om de ofta hade svårt att känna igen den. Vid sällsynta tillfällen lyckades de emellertid fånga en äkta häxa eller trollkarl som de brände bål, men det hade ingen som helst effekt. De tillfångatagna häxorna eller trollkarlarna utförde en enkel eldfrysningsbesvärjelse och låtsades sedan skrika och vråla av smärta medan de i själva verket upplevde en skön, kittlannde känsla. Många känner till historien om Vettlösa Wendelin, som faktiskt njöt så mycket av att bli bränd på bål att hon lät sig gripas inte mindre än fyrtiosju gånger under olika förklädnader.

Jag skulle precis bläddra blad men hejdade mig mitt i rörelsen - jag hörde steg i trappan.
Det måste vara pappa, tänkte jag. Hans steg lät tyngre och jag kunde höra hans andetag. Varför kom han?
_________________________



Lite lång, kanske. =P Hoppas ni gillade första kapitlet!

Bra Kusse! Inte alls för långt! För kort! Nee, Jag skoja! ♥♥♥♥♥

Verkade lite långt först när jag skrev det, men när jag skickade det verkade det perfekt i längd! Är nöjd. Som du vet har jag ju skrivit mycket förut, men inte fanfiction. Tack för berömmet! Kommer kanske mer i eftermiddag.

Bra start Kusse! Så ska det låta! Älskar dig Kusiiiiin ♥♥♥

Jättebra kapitel! Det var inte alls för långt, det var lagom långt!

Tack! Blev nöjd. Märkte att det blev bra längd i alla fall när jag "la ut det".

PS. Nästa gång någon kommenterar, börjar jag på kapitel 2!

I LOVE THIS FF KUSSSSSSSSSIIIIIIIIIIIN!!!!!

Tack, det var väldigt snällt sagt.

PS. Skriver nästa kapitel tidigast i morgon, efter att någon har kommenterat.