Mina sista andetag.

Min första ff (denna) fick bli en där varje kapitel handlar om en karaktär precis innan den dog.
Språk: Svenska
Rating: G, men bäst att känna till hela historien så att inte man får veta att ***** dör i sjuan när man bara har läst/sett typ tvåan.

En lista över döda jag ska skriva om (LÄS EJ OM DU INTE KÄNNER TILL HISTORIEN) :


OBSERVERA ATT SPOILERSKYDD INTE BEHÖVER ANVÄNDAS PÅ SIDA 2 OCH FRAMÅT! Bläddra på egen risk.

skriv

Tack!

Värkar bra skriv!

Året var 1991. Jag hade precis sövt skäggfettots trehövdade odjur, Duffy eller något, och var på väg ner genom falluckan. Herren verkade vara glad, det var första gången sedan mitt fåniga misstag på gringotts. Men det var ju klart, den här gången hade han inget att frukta. Den här gången skulle ingen kunna stå i vår väg. Inte Snape, inte Dumbledore, ingen! Till slut landade jag, men på vad? En djävulssnara?! Patetiskt. Hur dålig fantasi har lärarna på den här förbannade skolan? En kaktus skulle vara värre. Äh, jag kan inte ligga och slappa här för länge. Lumos! Växten gav vika och jag gled ner till ett rum med massa bevingade nycklar, och några kvastar. Man skulle alltså bara hämta nyckeln. Undrar om... Accio nyckel! Inget hände. Så man var alltså tvungen att hämta nyckeln. Men bara man tittade lite på låset förstod man enkelt vilken nyckel som var den rätta.

Nytt rum. Med ett troll. Mitt troll. Man kanske skulle bränna upp det? Eller göra som rödtotten, låta klubban falla ner på skallen. Imperio! Trollet fick direkt en helt annan blick, inte alls lika aggressiv. Jag hade definitivt inte tänkt använda en av de oförlåtliga tre. Det var Herren. Han gav mig ett smakprov på makt. Jag gillade det. "Slå dig själv i huvudet med klubban", tänkte jag. "Slå dig själv riktigt hårt."
Trollet löd. Både schackspelet och trolldrycksgåtan därefter hade jag problem med, men Mästaren berättade, som så många andra gånger, hur jag skulle göra. Mörkrets herre stoppar man inte så lätt! Men nästa rum gjorde det. En stund. Sedan kom den där självbelåtna Potter som verkade kunna hjälpa oss. Visst fick han tag på stenen, men han försökte gömma undan den. Så fick jag, så som jag gärna ville, order att döda den fånen. Sedan blev allt svart. Jag minns inte mer. Dog jag?

Professor Quirrel,
Lärare vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom.

låter väldigt bra, och så gillar jag idén, Jag bevakar och hoppas på mer!

Ha, Ha! kom på att det där nästan rimmade!

Det kommer komma flera, men de kommer väldigt sällan...

bra

Hmm... Vad ska jag säga? Det är helt väl skrivet, och älskar idén. Men men... Just innan någon dör, det borde liksom vara dramatiskt och så. Och det här blev ju på slutet bara: "så kom Potter och jag dog." Inga känslor, inga tankar, ingen räddsla. Blev faktiskt litet besviken, verkar vara skrivet i all hast. Vi vet ju faktiskt att han dog och hur det hände, så tänk på att berätta mer än det. Berätta det man inte vet fast man har läst böckerna.
Men som sagt, gasen i botten och fortsätt

Jag är ledsen att säga det där, men jag skrev faktiskt slutet i all hast. Jag tappade inspiration och var dum och bara skrev i stället för att vänta och klura ut något bättre. LEDSEN!!!

Och de jag glömde, hade tänkt på en av de men missat den andra.