Diana Dursley - När Hogwats är ett helvete
Forum > Fanfiction > Diana Dursley - När Hogwats är ett helvete
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Drake
Elev 
|
Diana Dursley och hennes gäng mobbar alla som är annorlunda. Hon hatar allt som är udda! Där för kommer brevet från Hogwarts som en riktig chock. Hon vill absolut inte gå dit, men hennes föräldrar tvingar henne. Vare sig hon vill det eller inte är hon en häxa, och hon måste lära sig hantera sina krafter!
Titel: Diana Dursley - När Hogwarts är ett helvete Språk: Svenska Typ av text: Fanfiction Kapitel hittills: 1 påbörjat  Färdigskriven: Nej Jag vet, jag läste på wikipedia att J.K. sagt att Dudley inte kan få några magiska barn, men det får gå bra ändå.  Tycker ni det här är värt att fortsätta på?... 6 apr, 2012 18:18
Detta inlägg ändrades senast 2012-05-29 kl. 17:20
|
|
HannaPanna
Elev 
|
Låter bra! Börja
6 apr, 2012 19:10 |
|
EpicFaiil
Elev 
|
Verkar bra, börja!
 6 apr, 2012 20:42 |
|
Drake
Elev
|
Jag har kommit på att jag bara ska ha ett inlägg per kapitel, det blir lättare så. Så här har jag klistrat in alla mina inlägg, det nyaste är fetmarkerat.
Kapitel 1: Diana Dursley På en bänk utanför Oakswoods flickskola satt tre elvaåriga tjejer med sina mörkblå skoluniformer. Alla tre var medellånga med långt mörkblont hår, och de hade ett sorgligt tjockt lager smink i ansiktet. En av dem hade små bruna ögon och uppåtnäsa. Man hade kunnat beskriva hennes utseende lite grisaktigt men hon var snarare likt ett grisskelett! Den stackars lilla flickan hette Diana Dursley och hade svält sig själv på grund av alla skönhetsideal som fanns i samhället. Hon satt i mitten av de andra flickorna och gjorde häftiga gester med händerna. Hon berättade överdrivet dramatiskt om hur hennes ena bästa vän Tiffany Davies kunde ha förstört hennes splitternya Iphone. (Egentligen var hon inte säker på om Tiffany ens hade rört hennes telefon. Men det var inte hon, Diana, som hade repat den och Tiffany var en kvalificerad gissning!) Hennes andra bästa vän, Harriet Jones, satt på hennes ena sida och som alltid lyssnade troget. Hon hade inga invändningar att snacka lite skit om Tiffany trots att de också var nära vänner. (Eller ”vänner”, beroende på hur man definierar ordet vän.) Den tredje flickan, på Diana’s andra sida visste de inte ens vad hon hette. Något på A, trodde Diana. Ibland satte sig okända elever och snackade lite skit tillsammans med Diana’s gäng, antagligen inte för att de tyckte att de verkade trevliga. Troligare var det för att de var sådana personer som man inte ville vara ovän med. Gänget var nämligen experter på utfrysning, elaka blickar, skitsnack och att sprida rykten om folk. Det var effektivt eftersom att det kan göras ganska diskret, och lärarna märkte det inte. Eftersom att ingen någonsin sa till dem tvivlar jag på att de ens kände att det var fel. På en annan sida av Oakwoodssklolan satt Tiffany Davies lutad mot skolans fula grå cementvägg. Hon bet sig i läppen, grät, sparkade på småstenar och funderade över varför hon egentligen kallade sig Dianas bästa vän. Hon var så falsk mot henne. Var Diana än gick hände det hela tiden saker som hon inte kunde förklara, så hon skyllde det på andra. I första hand blev det något av deras många mobbningsoffer, men fanns det inga sådana till hands blev det Tiffany eller Harriet. Harriet var förresten också falsk. Hon försvarade inte Tiffany (eller någon annan för den delen) mot Dianas skitsnack eller falska påståenden, även om hon visste hur felaktiga och orättvisa de var. Hon var precis som Tiffany själv, alltså. Åh, vad hon skämdes när hon tänkte det där sista. Inom sig visste hon att hon att gjorde så fel, för hon visste precis hur det kändes att vara emot Diana. Och ändå gjorde hon inget. Hon var väl ändå inte feg? Eller elak? Nej, hon var världens snällaste, bästaste och modigaste. Det hade hennes pappa sagt, och hon ville tro honom. Inte göra honom besviken. Tiffany hade många gånger funderat på att säga upp kontakten med tjejerna, eller i alla fall skaffa lite fler vänner. Men hur skulle det gå till? De flesta som verkade mer äkta än tjejerna som hängde med deras gäng enbart ör att bli populär var nog sura på Tiffany och hennes ”vänner”. När Diana och Harriet var på väg hem såg de en gråtmild Tiffany sitta och sparka på några stenar, men när hon såg att de kom slutade hon med det och stirrade på sina knän istället. Sina knän, som var prickiga av tårar. ”Den mesen” sa Diana tyst. Men det var så tyst att inte ens Harriet hörde. Och tur var väl det, för Diana hade inte menat det. Det var liksom bara en dålig ovana hon hade att ge ifrån sig kränkande ord. Dessutom hade Diana sedan en tid förstått att allt som hände runt omkring henne den senaste tiden kanske inte bara berodde på alla andra… Hon ångrade sig faktiskt lite. Hon kände att Harriets ögon var vände mot henne. De undrade om de bara skulle gå förbi Tiffany eller inte, för de var nästan framme vid henne. Diana kände att hon var skyldig henne en andra chans och gjorde tecken åt Harriet att stanna. ”Om du säger förlåt kan du kanske föjla oss hem, Tiffany.” Men Tiffany svarade inte. Hon fortsatte bara studera sina egna knän. ”Tiff. Säg bara förlåt så glömmer vi det här…” fortsatte Diana. Men Tiffany svarade fortfarande inte. Nu började Diana bli riktigt irriterad! Hon och Harriet stirrade stint på deras ”vän”. De såg att tårarna fortfarande droppade ner på hennes knän. Stackars Tiffany var helt förtvivlad. Men hon visste att hon inte kunde få andra vänner här på Oakwoods flickskola, så hon vände blicken mot Diana's fötter och sa "förlåt" så högt hon orkade frammana. 6 apr, 2012 21:07
Detta inlägg ändrades senast 2012-08-15 kl. 17:33
|
|
HannaPanna
Elev
|
Det var jättebra!
7 apr, 2012 09:55 |
|
Kattninen
Elev 
|
7 apr, 2012 14:47 |
|
EpicFaiil
Elev
|
Mega bra
7 apr, 2012 15:35 |
Borttagen
|
bra
17 apr, 2012 21:22 |
|
Nelly1513
Elev 
|
18 apr, 2012 07:05 |
|
Borttagen
|
Jätte bra!!!
Ny läsare!! 19 apr, 2012 20:59 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen