It's okey.

Det här är min först fanfiction, so be nice xD
Men jag vill gärna ha kritik, bra som dålig
Hoppas att den blir omtyckt :3
Alec är min egna rollspels karaktär c:
rating: PG-13
Lite snabb översikt: Alec kommer tillbaka från sommarlovet och ska börja sista året på Hogwarts. Men först blir det lite bråk med Dracos gäng. Varför går Draco på honom utan anledning?
Senare under året kommer det också en mystisk Mr.Perfect till Hogwarts. Vem är det?
Om ni vill läsa början av Alecs Hogwarts historia? http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=16155 C:
-

Första kapitlet: Vem är du?
-Ditt pucko!
-Fula äckel!
-Gå och dö!
-Försvinn!
Alla stod runt honom och skrek saker åt honom.
Alla andra i korridoren bara tittade på utan att säga eller göra något.
Några tjejer ifrån Slytherin stod lite längre bort och viskade och pekade på honom.
Pojken som dom hade pekat på bröt sig loss ifrån väggen av elever som slängde kommentarer åt honom och sprang iväg.Det sista man såg av honom var hans rygg när han sprang runt ett hörn och försvann.
Hufflepuff och Ravenclaw hade precis haft trolldryckskonst när en av Hufflepuff pojkarna hade sprungit ut ur klassrummet och sprungit in i ryggen av Draco Malfoy och blivit intryckt in i väggen av hans följe.
Tårarna rann nerför pojkens kinder när han äntligen kom fram till ingången av Hufflepuffs uppehållsrum. Han gav lösenordet och gick in i rummet som var folktomt eftersom att de flesta hade lunch eller lektion. Han satte sig på en fåtölj och begravde huvudet i händerna och lät tårarna rinna.
Några Hufflepuff tjejer klev in i rummet och insåg snabbt att en rödhårig pojke satt i en fåtölj och grät.
-Ursäkta.. Men mår du bra. Frågade den som verkade äldst av tjejerna.
Pojken hoppade till och såg på tjejerna med stora, gröna tårfyllda ögon. Han hickade till och svarade:
Förlåt. Han tog en snabb paus och fortsatte. Jag ska gå. Förlåt.
Han skyndade sig förbi de frågande tjejerna och sprang ut genom den stora entrén. Det var en sval höstdag och fåglarna kvittrade glatt i träden. Året hade precis börjat och alla visste att det här skulle vara ett bra sista år, alla förutom han.
-Alec!
Han vände sig om och såg sin bästa vän på hela Hogwarts komma springandes.
-Mike. Svarade han och log emot den blond killen.
-Vart var du under lunchen? Jag såg dig inte. Frågade Mike andfått när han kom fram.
-Oj jag måste ha glömt bort att det var lunch. Alec log igen och hoppades att Mike inte skulle se tårarna som fallit.
-Aja men du, hur ser ditt schema ut iår då?
-Well pretty much som förra året.
Alec drog fram sitt schema ur sin axelväska som han hade glömt att ta av sig i uppehållsrummet. Mike tog emot det och granskade noga om dom skulle ha några lektioner tillsammans.
-Ja men du vi ska ha Skötsel av magiska djur och varelser tillsammans och Örtlära.
Ända sen första året hade Alec gått i Hufflepuff och Mike i Gryffindor.
-Men du vet att din lektion börjar om 10 minuter va? Frågade Mike lite retsamt.
-Shit. Utbrast Alec och sprang iväg och lämnade en skrattande Mike på gräsmattan.
Talmagi var inte Alecs bästa ämne men men det var kul.
-Grims, du är sen. Septima Vector tittade på Alec med stora stränga ögon när han sprang in i klassrummet. Du får sitta bredvid Granger idag, Chlips är sjuk. Fortsatte hon och pekade emot den tomma platsen bredvid en Gryffindor tjej längst bort i rummet.
Alec smet förbi Septima och gick till bänken på sista raden längst bort från dörren.
-Ehm. Hej? Började Alec lite tyst. Han visste att Hermione var den smartaste eleven på Hogwarts.
Hermione bara tittade på honom som om han var någon hon aldrig sett förut. Alec satte sig på den tomma stolen och drog fram boken ur väskan.
-En fråga. Hörde han Hermione säga medans hon slog upp sidan 360 i boken. Vem är du? Fortsatte hon när hon inte fick ett svar.

Bra!!!! Fortsätt!

Andra kapitlet: Förvirrande?

Taack : D Here is more c:

Alec tittade en snabb sekund på tjejen som satt bredvid honom och tittade tillbaka ner i boken.
-Vad menar du?
-Jo men fram tills fjärde året såg man dig överallt med någon kille och du verkade jätteglad. Men nu. Hon tog en snabb paus och fortsatte. Nu ser man dig aldrig och nästan ingen vet vem du är, och när man ser dig går du ofta omkring ensam och pratar med dig själv eller sitter på en bänk och ritar eller något.
Alec fortsatte att titta ner i boken utan att svara. Och så vände han sig emot Hermione och sträckte fram handen.
-Hej, jag heter Alec och går sjätte året här på Hogwarts. Jag går i Hufflepuff och har alltid gjort det. Något speciellt du vill veta?
Hermione bara stirrade på honom med stora ögon och såg ut som ett frågetecken.
-Vänta va?
-Jo men du frågade ju vem jag var och jag svarade.
-Men jag menade inte så.. Men jag menar.. Det var så att.. Började Hermione och stängde sen munnen och fortsatte bara stirra på Alec
Medans dom hade pratat hade Septima gått fram till deras bänk och dragit fram en stol som hon satte sig på.
-Ursäkta om jag stör men vissa här försöker att ha lektion. Sa hon med en dov röst.
Både Hermione och Alec hade hoppat till när Septima börjat prata. Hela klassen satt och tittade bort emot bänken längst bak.
Lektionen slutade och eleverna forsade ut ur klassrummen. När Alec och Hermione gått ut genom dörren som sista elever väntade bara olycka.
-Grims! Hördes till höger om Alec.
-Har du hittat en smutsskalle att vara med nu. Solklart var det Draco och hans gäng som slängde kommentarerna.
-Gå här ifrån Malfoy. Du har inget här att göra. Käftade Alec emot.
-Ojojoj, smutsskalle nummer ett kan tydligen käfta emot. Goyle ställde sig emellan honom och Draco.
Alec knuffade till Goyle lite lätt på axeln och gjorde ett försök att smita iväg med Hermione. Men förgäves. Draco hade dragit tag i Alecs skjorta och tryckt upp honom emot väggen som var bakom dom. Eftersom att Draco var nästan en decimeter längre än Alec var han tvungen att stå på tå för att inte behöva hänga i luften. Draco lutade sig fram och viskade i hans öra med en dov röst:
-Du må vara liten och se helt oskyldig ut, men jag svär på att en dag ska du få betala för din uppkäftighet.
Han släppte ner Alec och slog till honom hårt i magen så att han tappade luften och ramlade ner på golvet för att få tillbaka andan. Hermione sprang fram till pojken som låg på golvet och kippade efter andan. Draco och hand gäng gick iväg skrattandes.
Senare samma dag efter att de flesta eleverna hade gått och lagt sig.
En ensam pojke sitter i fönstret och tittar ut på gården bredvid honom.
-Du Grims. Hördes en röst bakom honom.
Alec vänder sig om och ser Draco stå någon meter bakom honom. Han hoppar ner från fönstret och gör ett försök att gå därifrån men Draco går snabbare och sätter en hand framför honom så att han inte kan gå vidare.
-Vad vill du Malfoy? Frågade Alec med en nästan rädd röst.
-Korridorerna är tomma och du har ingen stav med dig. Jag kan göra vad jag vill med dig. Han tog en snabb paus och lutade sig närmare Alecs ansikte. Jag kan slå dig så hårt att man inte kommer känna igen ditt nylle imorgon. Eller så kan jag lämna dig här till att dö. Eller så kan jag göra det här.. Draco kollade snabbt runt för att se om det var några nyfikna ögon, men korridoren var lika folktom som innan.
Han lutade sig fram och kysste Alec.

Bra, super. mer!

Blir glad för att ni läser ^^

Tredje kapitlet: Måste jag gå?

Under den där enda sekunden gick ungefär tusen tankar igenom Alecs huvud.
Draco särade på deras läppar och log ett snett leende, och sen gick han. Alec gled ner längst den kalla stenväggen och bara satt där med öppen mun. Han rörde sina läppar lite lätt med fingertopparna och la sedan huvudet i händerna och försökte samla sig.
Dagen efter Alec träffade på Draco nere vi fönstret var det fredag. Tur nog hade Alec bara fyra lektioner den dan: Örtlära med Gryffindor, Skötsel av magiska djur och varelser med Gryffindor, Spådomskonst med Ravenclaw och.. Shit tänkte Alec. Trolldryckskonst med Slytherin..
-Jag skippar nog den lektionen. Tänkte Alec för sig själv.
Vid lunchen krockade Alec in i Hermione som var påväg bort till Harry och Ron som satt lite längre bort vid Gryffindorbordet och samtalade med Seamus och Neville.
-Oj förlåt. Men hej Alec jag såg dig inte.
-Hej Hermione, hur är det? Frågade Alec glatt och log emot Hermione.
-Bara bra. Lite stressad ska ha prov efter lunchen i Trollkonsthistoria.
-Jobbigt glad att jag inte har den kursen. Svarade han med en lättad röst.
-Men du jag ska gå och sätta mig vi ses senare. Sa Hermione och gick iväg till de andra.
Alec gick och satte sig bredvid några yngre Hufflepuff elever och börja äta.
-Du Hermione, vem var den där killen du snackade med vid ingången. Frågade Ron och kollade bort emot Hufflepuffbordet.
-Alec? Hermione svarade utan att titta på Ron. Han är bara en kille från Hufflepuff.
.Och du känner honom hurdå?
-Från talmagin. Vi fick sitta bredvid varandra när vi skulle jobba två och två.
-Jag känner igen honom.. Harry tittade på Alec med en undrande blick.
-Minns ni han som man hittade död för två år sen i Den Förbjudna skogen? Hermione fortsatte utan att få ett svar. Dumbledore trodde att det var ett självmord, det är hans kompis.
-Juste nu kommer jag ihåg, dom två satt alltid och ritade tillsammans och folk trodde att dom var ihop?
-Ja Ron, det är han. Hermione hade slagit upp en bok undertiden dom pratat.
Alla bara tittade på henne och fortsatte prata om ingenting. Som vanligt..
Efter Spådomskonsten (som gick ganska dåligt enligt Alec) funderade han fortfarande om han skulle strunta i Trolldryckskonsten eller inte.
-Jag måste gå.. Annars kommer Snape döda mig. Tänkte han för sig själv.
Så det var bara för Alec att gå till klassrummet och hoppas på att inget skulle hända under lektionen. Men till hans stora förvåning var klassrummet tomt. Alec tittade på klockan och insåg att klockan bara var 14.30. 15 kvar tills lektionen började. Så han satte sig ner och lutade ryggen emot väggen och drog upp sitt ritblock och börja rita.
Lite längre bort hördes det steg som kom närmare. Det lät som om det var tre eller fyra olika fotsteg. Men det brydde han sig inte mer om.
-Jävla smutsskalle! Sitter du här och lipar.
Den rösten kände Alec igen. Och mycket riktigt. Den tillhörde Slyherinaren Goyles grova stämma.
-Ja precis smutsskalle. Ekade Crabbes röst. Bakom dom stod Blaise och skrattade.
Alec fortsatte att rita och önskade att någon skulle komma förbi. Men med Alecs tur skulle det inte komma någon.
-Hör du dåligt? Eller är du dum? Goyle och de andra stod framför honom nu och tittade ner på den lilla Hufflepuffaren.
-Kan ni inte bara lämna mig ifred? Vad har jag gjort er? Hans tålamod börja sjunka. Han orkade inte med dom för tillfället.
Crabbe tog tag i Alecs ritblock och började kasta ut bilderna på golvet. När Alec sträckte fram handen för att börja plocka upp bilderna trampade Blaise honom hårt på handen så att Alec kved till.
De tre Slyherinarna skrattade till innan dom sparkade till hans väska och gick iväg. Alec tog tag i handen och kämpade med all hans viljestyrka för att inte släppa fram tårarna.
Eftersom att eleverna börja komma skyndade han sig för att plocka ihop bilderna och väskan innan dom blev nedtrampade.

Fortsätt, längtar tills nästa kap.

Jag blir så glad att ni läser :'D

Fjärde kapitlet: Är det sant?

Under lektionen kunde Alec koncentrera mycket bättre än vad han hade trott. Tiden gick och Alec tänkte inte mer på gårdagen längre. Men som en blixt från ovan fick han Dracos vackra leende i huvudet och fick inte bort det.
-Grims vad håller du på med? Snapes släpiga röst drog Alec tillbaka till nutiden.
-Va? Alec kollade sig runt omkring i rummet och insåg att alla tittade på honom. Några tjejer ifrån Hufflepuff som satt bakom honom satt och skrattade.
Efter två snabba sekunder insåg han att han hade hällt ut hela trolldrycken i knät och glaset han hade hållit i hade han tappat på golvet och det hade gått sönder i tusen bitar. Snape stod framför Alec bänk och tittade på honom genom sitt flottiga hår. Alec kände hur det började bränna lite lätt på kinderna och gissade att han såg ganska generad ut. Han klarade inte alla blickar. Alla skratt. Han ställde sig hastigt upp tog sin väska och gick emot dörren med snabba steg.
-Jag måste bort härifrån, bort ifrån allt, ner till uppehållsrummet. Tankarna flög runt i huvudet på Alec han hörde nästan inte Draco som kom springandes efter honom.
-Alec vänta!
Halvvägs ner i en trappa stannar Alec tvärt och får en andfådd Draco i ryggen så att båda nästan tappar balansen. Tårarna bränner på insidan av ögonlocken.
-Vad vill du? Alec vände sig inte om när han pratade med Draco.
-Förlåt. Draco andades tungt när han sa det.
-Va.. Vad menar du? Alec förstod ingenting för tillfället.
-För igår. Jag var bara tvungen. Draco vilade sitt huvud emot Alecs bakhuvud. Men eftersom att Alec var nästan en decimeter kortare i vanliga fall gissade att det inte var speciellt skönt för Draco. Så han vände sig om och tittade in i ett par gråblå ögon. Draco var fortfarande andfådd efter att ha sprungit ikapp Alec.
-Vadå förlåt? Nu var Alec riktigt förvirrad. Du går omkring och mobbar och skrattar åt mig och så kommer du helt plötsligt och kyss.. Ordet som i vanliga fall var mycket enkelt att säga blev helt plötsligt väldigt svårt och tungt.
-Kysser dig. Avslutade Draco hans mening.
Alec tittade ner i marken och kände att han hade rodnat. Som en ren reflex tog han upp handen och rörde vid hans läppar. Draco fortsatte att prata:
-Jag vet att jag inte har varit snäll emot dig och att jag inte har någon rätt att kyssa dig men jag kunde inte motstå. Det är något med hur oskyldig du ser ut som får mig att bara vilja kyssa dig.
Alec fortsatte att titta ner i marken och hoppades på att Draco inte skulle se hans ansikte.
-Ända sen första året har jag hållit ögonen på dig. Jag vet att jag inte förtjänar din förlåtelse men snälla. Nu tittade även Draco ner i marken och beskådade sina egna skor.
Nu kunde Alec inte vara tyst längre. Han ville bara explodera. Vilket han gjorde.
-Okej? Vad fan menar du med allt det här? Först behandlar du mig som skit och sen kysser du mig? Var fan vill du ha ifrån mig? Alec hörde hur det lät när han sa det.. Det var inte han, det var någon annan som stod där i trappan tillsammans med Draco.
Draco såg lika förvånad ut som Alec när han sa det.
-Vad jag vill.. Ha ifrån dig..? Draco tittade på Alec med ett snett leende och ställde sig på samma trappsteg som honom.
-Vad gör du.. Nej sluta. Draco ställde sig närmare Alec och drog honom närmare sig.
Alec började få panik nu. Vad skulle Draco göra? Han lutade sig framåt och hade fortfarande ett snett leende.
-Draco sluta, släpp mig! Draco var inte bara längre men även ganska mycket starkare än Alec.
Dracos ansikte var så nära Alecs nu så att han kände Dracos mjuka andetag emot pannan. Även fast han var en sådan plåga ibland måste Alec medge att Dracos ansikte var ganska vackert i solljuset som föll på dom igenom ett fönster. Draco lutade huvudet så att deras läppar möttes. En lång stund stod dom bara där i trappan, Alec tänkte inte så mycket den här gången. Men igen så föll några tårar från hans ögon. När Draco märkte det bröt han kyssen och tittade på Alec med stora ögon.
-Vad är det? Draco såg orolig ut nu.
-Nej inget.. Det är bara det att.. Äsch glöm det du kommer skratta. Alec insåg att han måste ha rodnat ganska mycket vid det här laget och tittade ner i marken.
-Va? Nej? Klart att jag inte skrattar, jag lovar.
-Det är bara det att jag har aldrig kysst någon förut. Alec kände sig så förnedrad när han sa det. Hur kunde han säga det Draco skulle säkert skratta åt honom nu.
Men det gjorde han inte, han bara log, pussade honom på pannan och sa:
-Jag vet, men det är bara gulligt. Han lutade sig fram igen och kramade Alec hårt.
-Hoppas att det här aldrig tar slut. Önskade Alec när han kände Dracos bröstkorg höjas och sänkas.
Men allt måste få ett slut.

Jättejättemegabra!! ♥

Mip blir så glad när ni skriver :'D

Femte kapitlet: Nu vet du.

Under de närmaste dagarna försökte Alec hålla sig borta ifrån Draco och han gissade han gjorde detsamma. Lektionerna med Slyherin gick långsamt och trögt. Ett plus var att ingen av Dracos gäng hade sagt något till honom. Det blev Halloween och slottet pyntades.
-Mike.
-Vad är det? Mike såg frånvarande ut när han svarade.
-Hur vet man att man gillar någon..?
Mike satte sig upp och tittade på Alec med en konstig min.
-Varför frågar du? Hittat någon snygg tjej eller? Mike armbågade Alec i sidan och log frågande emot honom. Men när han såg att Alec rodnade slutade han och blev seriös. Det är inget man vet. Det är mera som en känsla från person till person. Men jag kan väll gissa på att man är glad när man är med den här personen, man kanske blir pirrig i magen. Fast vad vet jag. Du vet att jag är gay.. Mike tittade ner i marken när han sa det.
-Det är därför jag frågar dig.. Nu tittade även Alec ner i marken och dom båda såg ut som två ledsna barn som tappat pengarna till glass en varm sommardag (jag har ingen aning om vart det kom ifrån xD ).
Nu tittade Mike upp på Alec och log stort emot honom.
-Vem är den lyckliga?
-Malfoy. Svarade Alec så tyst så att det lät som en viskning.
-Vem sa du?
-Malfoy.. Alec rodnade och kände att han bara ville sjunka igenom stengolvet och aldrig behöva komma tillbaka.
-DU SA VEMDÅ!? Nu tittade Mike på Alec med uppspärrade ögon och öppen mun.
-Säg det inte så högt! Jag vill inte att alla ska veta jag är inte ens säker på att jag gillar honom. Hysade han Mike.
Mike drog in Alec i ett tomt klassrum som dom precis passerade.
-Draco? Varför? Hur? När? VART? Mike slängde en massa frågor på Alec som kände sig mindre än någonsin.
-Om du håller käft så lovar jag att berätta. Som sagt Mike slog igen munnen och tittade på Alec. Alec berättade om när Draco hittade honom i fönstret. Och sen om den gången i trappan. Mike såg ut som om han precis fått veta att han skulle bli pappa eller något.
-Okej..? Vet någon annan?
-Nej, men jag vill inte att någon annan vet. Som sagt jag vet inte om jag gillar honom på riktigt.
-Men du det är ju gulligt. Mike log igen.
Dagen gick och det blev helg.

Fortsätt skriv, super bra