Ron tänker tillbaka

Titel: Ron tänker tillbaka
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 4
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13
Beskrivning: Voldemort har besegrats och allt är lugnt. Ron trivs bra med sitt liv tillsammans med Hermione men det är inte lugnt speciellt länge.


Kapitel 1 - Rose & Hugos tur


Ron satt i fåtöljen i vardagsrummet. Hermione stod vid bokhyllan och försökte hitta en bok hon inte läst. Men det var svårt. Ron visste att hon läst alla, dom flesta flera gånger om.

Barnen hade åkt till Hogwarts för snart två månader sen. Ron tänkte mycket på dom, varje dag. Hur allt gick. Hur dom mådde. Hermione grät ibland för hon saknade dom så mycket. Men dom båda var glada för barnens skull. Dom klarade sig bra, det visste dom. Men med tiden skulle det nog bli bättre. Det var Hugos första år trots allt men han hade ju Rose. Men Ron fick dagliga rapporter från Neville. Än så länge hade allt gått bra. Det var skönt att veta att Neville i alla fall var där som kunde hålla ett öga på dom. Ron visste av egen erfarenhet att Hogwarts inte alltid var ett så lugnt och tryggt ställe. Men det gick nog bra. Tänkte han lugnt.

Ron kollade på Hermione igen. Hon var vacker, det hade han alltid tyckt. Ron började tänka tillbaka. På alla deras äventyr. Han minns första gången han träffade Hermione. Han skäms när han tänker på hur elak han faktiskt var mot Hermione då. Han var inte speciellt förtjust i henne då. Hon pratade jämt och bara om trista saker som skolarbete. Men med tiden lärde han känna henne bättre. Han minns alla gånger han nekade att han gillade henne. Han minns den där uppblåsta Viktor Krum. Ron såg upp till honom ända tills Viktor tog Hermione till balen. Han förstod inte varför han nekade så länge att han hade känslor för henne. Ron skrattade till när han tänkte på det.

-Vad skrattar du åt? Undrade Hermione som hittat en bok och slog sig ner i Rons famn. Han bara log.
–Ingenting egentligen, gamla minnen. Sa han bara och log igen.
–Kolla här. Sa Hermione och öppnade boken. Det var ett gammalt album med bilder från skol åren. Första bilden var Harry, Hermione och Ron från första året på Hogwarts. Det året skulle nog ingen av dom glömma. Hermione bläddrade och nästa bild var på Ron och Hermione när dom satt i en kupe till Hogwarts. Rons mun var full av kittel kakor. Hermione såg förskräckt ut när hon såg Ron. Både Ron och Hermione började skratta.

-Tror du att dom har det bra? Undrade Hermione och Ron visste att hon menade Rose och Hugo.
–Det är klart dom har det bra, dom är ju på Hogwarts. Sa Ron med lugn röst. Han kunde inte låta bli att sakna åren som spenderats på Hogwarts. Men det var Rose och Hugos tur nu. Ron var lycklig och visste att han inte skulle vilja vara någon annanstans.


Kapitel 2 - Mörkt och kallt

Ron gick genom parken. Det var mörkt och kallt ute. Ovanligt mörkt och kallt. Ron hade varit och hälsat på Harry och Ginny. Hermione hade inte orkat följa med, hon sa att hon kände sig dålig. Feber trodde hon det var.

Ron hade haft en trevlig kväll. Harry berättade att James hade använt Harrys osynlighets mantel och skrämt livet ur Lily och Hugo när dom spelat trollkarls shack. Sen gått vidare ner till stora salen och där gett Dracos son en hjärtattach när hans väska svävat iväg. Ron skrattade gott när han hörde det. James är sin far upp i dagen. Ginny verkade iallafall lycklig. Tänkte Ron när han promenerade igenom parken. Det hade snöat hela dagen vilket gjorde det svårt att försöka komma hem helt torr. Rons skor var redan genom blöta.

Han hade envisats med Hermione om att han inte alls behövde dom bättre vinter skorna. Men så klart hade hon rätt. Han var utmattad efter att ha plumsat i snön och ville hem till sin Hermione. Tända brasan och byta strumpor. Sätta sig i soffan med ett packet hembakade kolor som Molly hade skickat. Han hoppades innerligt att Hermione inte ätit upp alla. Men det trodde han inte för hon satt mest och tuggade på äpplen. Vilket han inte riktigt förstod när det fanns kolor hemma.

Något prasslade i buskarna. Han vände sig snabbt om och drog fort upp trollstaven från innerfickan på jackan. Han kollade sig om. Ingen där. Buskarna hade ingen snö på sig. Som om någon skakat dom. Ron kände det i luften nu. Han var inte ensam..

Jättebra!!! Mermermer!!!!

Superduper bra.

Tack så mycket! Här får ni ett till kapitel då

Kapitel 3 - Ett skrik

Ron ångrade sig när han började tänka på att han absolut inte ville ha en sådan där mobil telefon när Hermione frågat. Hon själv hade en sådan och sa att den var bra att ha om man snabbt behövde få tag på varandra. Men Ron tyckte det verkade allt för komplicerat och hade ingen lust att lära sig. Harry och Ginny hade också var sin. Ron kände att just nu hade det varit bra om han hade kunnat ringa hit Harry. Men så klart så ska Ron aldrig lyssna. Så han fick väl skylla sig själv. Tänkte han.

Det prasslade till i buskarna igen. Ron blev nervös. Nu dör jag. Nu dör jag. Nu dör jag. Tänkte han om och om igen. Nu dör.. *POFF*

Ron höll för öronen och blundade. När han märkte att han fortfarande levde så vågade han öppna ögonen och tog bort händerna från öronen. Han kollade omkring sig igen. Ingenting. Han skakade på huvudet. Visst hände det där. Han förstod ingeting. Efter att ha gjort en till granskning av sin omgivning så började han gå hemåt igen. Men känslan av att han inte var ensam låg kvar i luften.

Inte långt kvar tänkte Ron när han såg en glimt av sitt fina hus. Han var stolt som till och med köpt det av en så kallad mäklare. Hermione hade skött allt men Ron stod faktiskt som ägare till huset. När han gick upp för trapporna till huset hörde han det prasslande ljudet igen. Han vände sig snabbt om.
-Vem där? Sa Ron med en ganska sträng ton. En tant som promenerade med sin hund på andra sidan gatan kollade ogillande på Ron. Hennes hund började skälla men tanten gick snabbt därifrån med hunden släpandes efter henne. Ron gick ner för trapporna igen. Ställde sig på gatan och låtsades som om ingenting. Ron satte igång att vissla vilket han sett många mugglare göra i filmer. Hermione hade gett honom lektioner i vissling, det tog flera veckor men till slut blev han till och med bättre än Hermione.

Så snabbt han kunde hoppade han mot buskarna brevid huset. Han var säker på att någon var där. Buskar var visst inte mjuka kuddar som han trott. Det var ingenting i buskarna. Trots att han visste att han hört ljudet därifrån. Han reste sig mödosamt upp. Det gjorde ont i knäet. Det var visst inte en så jätte bra ide att kasta sig över ett par buskar. Han gav upp, det var nog ingen ute.

När Ron låst upp ytterdörren och klivit in var det kol svart. Det är inte likt Hermione, hon vill alltid ha tänt så det ser varmt och mysigt ut.
-Hermione? Ropade Ron men fick inget svar.
-Är det någon hemma? Ropade han igen. När han inte fick något svar blev han panik salgen. Han sprang till köket. Om hon hade gått så hade hon lämnat en lapp om vart hon skulle. Men det var ingen lapp någonstans. Han sprang och kollade i alla rum, letade i varje hörn. Ingen Hermione. Ron kände hur hjärtat började gå snabbare och snabbare. Om han förlorade Hermione så förlorade han allt..

Han sprang över till grannen trots att klockan var halv elva på kvällen. Ron plingade på, flera gånger. Till slut kom hans trötta granne och öppnade dörren. Hon hette Regina. Regina Johnson. Hon var en trevlig gammal dam som Ron och Hermione alltid kommit bra överens med.
-Åh, Herr Weasley. Vad gör ni här? Sa hon och kollade undrande på Ron.
-Eh, jo.. Du råkar inte ha sett Hermione? Jag gick på middag hos min syster, Hermione var ensam här hemma och nu är hon borta. Har du sett henne? Frågade Ron och väntade spänt på svaret.
-Nej.. Jag har tyvärr ingen aning om var hon kan ha tagit vägen. Har du provat hennes mobil? Frågade Regina och log.
-Nja, jag är lite gammel dags förstår du. Jag har ingen mobil, har aldrig använt heller. Svarade han och undrade vad Regina skulle tro.
-Jaha ja, jag som trodde alla ni ungdomar hade såna dära apparater. Men jag har Hermiones mobil nummer, kom in så provar vi ringa. Sa Regina och Ron gick snabbt in. Hallen var i gammal stil. Tapeterna var vin röda och mitt på väggen när man kom in var det en stor tavla. Ron la märke till lukten. En förfärlig doft som han bara inte ville veta hur den blivit till. Regina gick till bänken under den stora tavlan. Tog upp en lite silvrig apparat med knappar. Regina slog snabbt på massa nummer plattor och räckte sen över telefonen till Ron. Han tog den snabbt och stoppade den mot örat. Så som Hermione alltid gjort när hon skulle ringa någon.

-Inget svar. Sa han besviket. Regina kramade om Ron och sa lycka till. Att han skulle komma över om han behövde mer hjälp och att Regina skulle höra med sina vänner här runt om kring ifall dom sett nått. Ron tackade och sprang snabbt tillbaka hem och hoppades innerligt att Hermione satt i soffan och läste en bok. Men så var det inte, vad skulle han göra nu? Hermione var borta..

Jättebra!!!
Kan knappt vänta tills nästa del!!

Har ju några kapitel klara så ett till kan jag lägga upp

Kapitel 4 - Hela livet är borta

Ron flåsade. Han sprang så fort som han aldrig någonsin gjort förut. Det handlade om hela hans liv. Om han inte hittade Hermione visste han inte vad han skulle göra. Han ville inte ens tänka tanken på ett liv utan Hermione. Medans han sprang tänkte han mycket på Hugo och Rose som nog låg och sov lugnt och fridfullt. Han ville inte att dom skulle veta att deras mor var borta. Han ville inte heller kontakta polisen. Han visste ju inte om hon var borta eller om det bara var ett missförstånd. Kanske var hon bara hos någon kompis och drack te. Han fortsatte hoppas att det inte var allvarligt.

När han såg den röda hus knuten till huset så sprang han allt han hade sista biten. Flög nästan in i dörren när han tvärbromsade. Han plingade flera gånger. När ingen kom slet han upp dörren. Han såg Ginny som var på väg mot dörren.
-Hej Ron. Har nått hänt? Frågade hon förskräckt när hon såg Ron. Hög röd i ansiktet, flåsande och trött.
-Hermi.. Flåsade han. Hermione är borta!! Kastade han ur sig och försökte sen få ner pulsen.
-Harry!? Kom hit! Ropade Ginny nervöst. Harry kom ner springande från trappan, han hade morgon rock och tandborsten i munnen.
-Hermione är borta. Sa Ginny nästan ohörbart. Några sekunder sa ingen något. Ron flåsade fortfarande. Harry gick snabbt till köket. Sköljde munnen och lämnade tandborsten på köks bänken.
-När såg du henne sist? Har du kollat överallt? Hört med vänner? Harry började förhöra Ron om allt som hänt under dagen. Ron berättade om det prasslande ljudet han hört på hem vägen. Om Regina och att Hermione inte svarat på mobilen.
-Jag går upp och ringer några samtal. Till Molly, Fred och alla som kan ha hört från Hermione. Sa Harry och sprang upp för trapporna. Ron kände sig helt tom.
-Ron.. Sa Ginny och tog tag i Rons hand. Det löser sig, det måste det. Det är nog bara ett misstag, hon har nog bara gått till affären eller något. Sa Ginny men hon trodde inte ens på sina egna ord.
-Men Hermione är smart, hon kan alla trollformler som finns att kunna och hon är tuff. Du vet att hon kommer klara sig, det gör hon alltid. Ginny log nervöst. Ron var glad att han hade sin syster hos sig just nu. Hennes ord hjälpte lite trots att dom inte fick tillbaka Hermione.

Harry kom ner för trappan efter tjugo minuter. Dom längsta tjugo minuterna i Rons liv. Han såg inte dierkt glad ut.
-Jag har hört med alla. Ingen har varken hört eller sett nått av henne. Sa han och såg att Ron var två sekunder ifrån att brista ut i gråt och helt rätt var det. Två sekunder senare forsade tårarna ner för Rons kinder. Ginny kunde inte hålla sig längre och även hon brast ut i gråt. Harry ville också gråta men visste att han behövde vara stark om dom skulle ha någon chans att hitta henne. Han gav Ron några minuter att få ihop sig sen började han fråga Ron igen. Hade dom bråkat på sista tiden? Var det nått som verkade konstigt med Hermione? Ron svarade så bra som han kunde men visste att svaren inte hjälpe Harry speciellt mycket. Ron kände att allt hopp försvann. Hermione var borta för evigt..

Du skriver jättebra!
Jag gillar att du skriver långa kapitel.

Tack, nu måste jag få lite mer spänning och komma på mer så kommer det nog mycket mer!

Hoppas att nästa kommer imorgon!

Tror det, ska skriva på nu