The life as a Hogwarts Student [SV]

Titel: The life as a Hogwarts Student
Språk: Svenska
Kapitel: 3
Färdigskriven: Inte någonstans
Rating: PG-13

Handling: Handlar om Marodörernas tid på Hogwarts, deras sjunde år rättare sagt.

Prolog: James kunde omöjligt förstå hur Dumbledore valde honom till Förste Prefekt. Visst, sista terminen förra året hade han ju skött sig, inte gjort så många upptåg. Han förhäxade inte heller folk bara för att längre, tja, förutom Snorgärsen då. Visst busade han en hel del, men inte för mycket. Lagom dos liksom, men att bli utvald till förste prefekt bara därför. Tramptass trodde inte sina ögon när han såg hans brev, förvisso kunde James själv inte göra det heller. När han visade Dorea och Charles sitt brev var dom tvungna att dubbelkolla så att det var rätt, verkligen adresserat till honom. Sen stod det och stirrade på det en lång stund. Måntand, som kom förbi och skulle vara där en natt berättade att han inte hade blivit utvald till Förste Prefekt, han skyllde på sin varg. Men han hade stått förstummad en lång stund och bara stirrat på brevet när James berättade.

När Remus trodde på brevet. Ja, då trodde de alla på brevet. Det vart party och de firade med honungsöl och choklad – Måntands favoritgodis. De slocknade alla tre på James säng och låg huller om buller där hela natten. Måntand visste inte vem den andra var. Men han sa att det kanske var Lily. Av den vetskapen längtade James om möjligt ännu mer till september.

-----
Nå, vad tycks? Vill ni ha ett kapitel? :3


Prolog: Över
Kapitel 1: Sida 1
Kapitel 2: Sida 2
Kapitel 3: Sida 3
Kapitel 4: Sida 3

Skriv mer!

Meer!

Azum, fortsätt

Super bra.

Tack så jättemycket
Ska försöka publicera 1-2 kapitel i veckan, vad tycker ni om det? ^^

Låter bra! skriv så snart som möjligt!

Okej, här kommer första kapitelet dåra ^^ Hoppas ni kommenterar och gärna sprider vidare :3


Kapitel 1
~ James perspektiv ~
”Skynda er” ropar jag, ”annars missar vi tåget!”. Klockan är halv elva och Sirius är knappt halvfärdig. Jag står och hoppar upp och ner bredvid spisen i vardagsrummet. Sirius drar ner sin koffert ifrån övervåningen där vi har sovit inatt och in i vardagsrummet.
”Jag ska bara ta en macka” flåsar han och rusar in i köket.

”Mamma! Jag vill också ha en macka” ropar jag för att Sirius ska ta med en åt mig också. Han kommer springande med två mackor i händerna med pappa efteråt. Pappa ger oss en näve flampulver och säger att han tar våra koffertar om vi skyndar oss. Jag hoppar ut i rätt spis, ett hemligt rum på Kings Cross. Jag väntar in pappa och Sirius och när de båda kommer uthoppande ifrån spisen trollar pappa fram två bagagevagnar som han lägger våra koffertar på. Vi tar dom och springer iväg. Vi sicksackar mellan alla mugglare tills vi kommer till väggen, väggen där ingången är. Jag tar fart och halvspringer igenom väggen och kommer ut på det högljudda, rökfyllda men ack så underbara stationen, 9¾.

Pappa hjälper oss med koffertarna upp på råget och sen så kramar han både mig och Sirius hejdå. Vi vinkar tafatt innan vi springer in i tåget. Vi har lagt ifrån oss våra koffertar och letar nu efter Måntand och Slingersvans. Dom är alltid i tid och brukar därför ha en kupé när vi kommer till tåget. Jag ser Lily röda hår innan hon fort går in och stänger och drar för gardinerna i sin kupé när hon ser mig. Mitt gamla jag skulle ha struntat i hennes försök, men mitt nya jag vill imponera på henne. Så jag låter bli att störa. Till sist hör jag Sirius ropa,
”Tagghorn! Kupé 17”, jag springer dit och flyger sedan in i kupén. Därinne sitter Måntand, Slingersvans och Tramptass och spelar knallkort.

”Varför väntade ni inte på mig?” frågar jag buttert. Jag surar och blänger på dom var och en efter varandra. Sist Måntand, och när jag blänger på honom ler han. Vilket gör mig bara ännu mer irriterad.
”Vad?” fräser jag irriterat. Tramptass skrattar roat och Slingersvans vågar på sig ett försiktigt fniss. Måntand kastar min klädnad på mig och säger:
”Klä på dig och gå till Förste prefekt vagnen, kolla vem den andra är och var inte sen.”. Han ler mot mig men skakar på huvudet innan han säger, ”jag vet fortfarande inte om det är Lily eller inte. Jag lovar”. Jag rycker på axlarna innan jag byter om. Jag lägger mitt prefektbrev ifall den andra inte skulle tro på mig innan jag skuttar vidare. Kupén ligger närmast loket så det är bara att följa korridoren tills den tar slut. Jag tänker på Lily. Undrar om jag skulle ha en chans på henne. Jag funderar på varför hon hatar mig så mycket. Hon är, trots allt, så fruktansvärt underbar. Jag, jag måste älska henne. Jag är så uppe i mina tankar att jag inte märker att jag kommit längst fram innan jag går rakt in i väggen.

”AJ!” kvider jag, rättar till mina glasögon och kniper mig på pannan där jag slog i. Jag vrider mig och tittar in i kupén. Lily. Lily Evans. Min underbara Lily Evans. Förste Prefekt, med mig. Jag skulle kunna dansa av glädje, men det skulle nog göra att hon hatar mig ännu mer. Jag drar på mig ett leende och går in.

~ Lilys perspektiv ~
Potter. James Potter. Den arroganta skitstöveln som försökt charma mig sedan fjärde årskursen. Potter går rakt förbi prefektkupén, eller, det är vad det ser ut som eftersom tåget ta slut här. Han går rakt in i väggen och tappar nästan glasögonen. Han vrider sig om och jag ser Förste Prefekt märket lysa på hans bröst. Vad fan har han gjort nu då? Har han snott det för att imponera på mig, kan han inte bara fatta att jag inte vill gå ut med honom. Han står en stund och bara glor på mig. Jag är nära på att dra upp dörren och fräsa åt honom, men, det skulle bara göra saken värre. Jag återgår till att studera listan som sitter på väggen, listan med de saker vi – Förste prefekterna – ska informera prefekterna om. James ler. Stopp, vad tänkte du nyss Lily? Potter, inte James, Potter. Han fumlar upp ett pergamentstycke ur fickan på sin klädnad innan han öppnar dörren.

”Hej Lily” börjar han, han använde mitt förnamn. Han har alltid kallat mig Evans, en positiv förändring hinner jag tänka. Jag öppnar munnen för att fräsa till, speciellt om prefektmärket på hans bröst. ”Stopp!”. Han röst är hög och den får mig att stänga munnen igen. ”Jag vet att du inte tror detta. Men, läs brevet först.”. Jag tog emot pergamentstycket han höll fram emot mig, hur kunde han veta att jag tänkte säga något om prefektmärket? Struntsamma, jag bryr mig faktiskt inte. Jag ögnade igenom texten och såg att detta var brevet som Dumbledore skickat ut om att vi börjar sjunde året. Varför vill jag läsa hans antagningsbrev för?

”James Potter,
Först och främst vill jag hälsa dig välkommen till ditt sjunde år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Jag vill även passa på att gratulera.
Du, James Potter, har blivit utsedd till den manliga Förste Prefekten. Med ditt brev bifogar jag ditt prefektmärke. Jag vill att du infinner dig i Förste Prefekts kupén klockan 11.25 för att träffa den kvinnliga Förste Prefekten och för att ni gemensamt ska informera prefekterna om deras uppgifter.
Vänliga hälsningar,
Professor Albus Percival Wulfric Brian Dumbledore, rektor på Hogwarts Skola”

Jag stirrar förstummat på brevet en kort sekund innan jag åter tittar irriterat på James som nu slagit sig ned på ett av sätena.
”Hur…?” börjar jag men han rycker på axlarna.
”Jag vet”, säger han, överraskande nog lika förvånad själv. ”Jag trodde inte heller på det, inte mamma och pappa eller Sirius heller. Men Remus trodde på det. Då tror jag på det.”.
”Jaha, jamen, då får jag väl gå och informera prefekterna då”.
”Nej, jag följer med. Låt mig läsa igenom pappret här bara, snälla” ber han och utan att vänta på svar vänder blicken mot pergamentet på väggen och läser igenom det. Han hummar då och då, sen kommer jag på mig själv med att sitta och spana in honom och vänder rodnande bort blicken och ner på mina händer som är knutna i mitt knä.
Efter en kort stund så talar han igen,

”Sådär, jag var som sagt aldrig prefekt så jag vet inte var den vagnen ligger. Vill du vara snäll och visa vägen så vi kan informera prefekterna. Vart är mitt brev förresten?”. Hans ton är så vänlig, så snäll. Jag sträcker fram hans brev som han lägger i fickan på klädnaden och sedan öppnar kupédörren. Vi går, jag ett halvt steg före, genom tåget till prefektkupén. Där informerar vi prefekterna om deras uppgifter innan vi går skilda vägar tillbaka till våra kompisar. Jag spricker av att svära över James hos Alice. Fast när jag kommer till Alice, är hon fullt upptagen i ett samtal med Frank – hennes stora kärlek, så hon har ingen tid åt mig. Det är vid dessa tillfällen jag saknar Severus, men, han kallade mig smutsskalle och jag tänker inte förlåta honom i första taget. Punkt slut.

Vi anländer till Hogsmeade lagom till att det börjar skymma. Vi får en vagn och vi åker mot det underbara slottet, skolan, Hogwarts. Sorteringen går fort, maten är underbar, prefekterna sköter sig bra. Ja, allt flyter på perfekt och jag kan därför sitta ned i uppehållsrummet och ha en lång och mysig konversation med Alice i fönstret. Ja, i fönstret. Vi har ett stort fönster som jag precis får plats i, det kan dra kallt men då har man en skön filt, och man har en underbar utsikt och man är lite isolerad. Alice, hon är för lång så hon sitter i en fåtölj nere på golvet. Eller golv och golv, men det blir lägre än här uppe i fönstret. Marodörerna kommer in och för ett liv att jag blänger irriterat på både James och Sirius. James ger mig knappt en blick och Remus, Peter och Sirius är redan uppe i trappan när James verkar komma på något. Han vänder sig om, vänder sig mot mig och Alice, och ropar lite för högt,
”Klockan 21 här Lily?” Mitt efternamn, igen. Jag suckar irriterat och nickar, samtidigt som jag får en blick av Alice som i princip säger. Berätta allt.
”Prefektrunda” säger jag bara innan jag öppnar en bok och börjar läsa. Då kommer Frank in och jag nickar till Alice som går dit och börjar snacka. Jag ler inuti, hon är så kär.

-----
Så, vad tycker ni? Hemskt, okej, bra? :3 Nyfiken unge härborta ^^

Asbra, mer!

Alltså, det känns meningslöst att fortsätta om ingen läser eller kommenterar