Den stumma häxan...

Namn: Den stumma häxan...
Språk: Svenska
Färdigskriven: Nej
Antal Kapitel : 30+ ._.
Rating: Helst för 11+ men man kan vara yngre om man tycker man klarar det! (Tack vare Hope Potter vet jag vad det här e nu ♥)
Varning!: Det kommer komma mobbing, kärlek och allt det där som händer i en tonåringsliv!!!!

Prolog
En häxa ska kunna trolla, och såklart man kan göra det icke-verbalt men är inte det svårt? Är det inte sådant dem äldre eleverna lär sig? Dessa frågor ställde Elisabeth Green när hon fick reda på att hon var häxa. Aldrig skulle hon väl komma in på Hogwarts... hon är ju stum.

Kommentarer uppskattas

Sidor för kapitlen:
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
Kapitel 12
Kapitel 13
Kapitel 14
Kapitel 15
Kapitel 16
Kapitel 17
Kapitel 18
Kapitel 19
Kapitel 20

Jaa, klart! Awesome idé! Ser fram emot att läsa.

Ska kolla om det finns fler som vill läsa först ^^ Annars börjar jag iaf.

Börja, börja, börja!!;D *Bevakar*

Skriver på kapitlet nu

Bra

Aaaah lääääängtar!!!!!

*Bevakar*

Kapitel 1: Första tågresan...

"Och ta det lugnt nu, och var snäll. Rektorn kommer hjälpa dig, det har han lovat." Sa mamma och log mot mig innan hon puffade in mig på tåget. Av någon anledning kändes det som om hon ville bli av med mig.
"Hej då mamma" tecknade jag med händerna och sedan drog jag upp kofferten på tåget, mamma hjälpte till.
"Älskar dig vännen min" Tecknade min mor utanför kupéfönstret , jag fortsatte bara gå.
Missförstå mig inte, jag älskar min mamma hon är så gott som perfekt men ibland verkar det som om hon helt enkelt vill bli av med mig...
Vart jag än tittade såg jag en massor med elever överallt. I alla storlekar, färger och former var dem men jag var rätt säker på att dem smyckat sna kläder i elevhemsfärgerna.
En viss elev fångade min uppmärksamhet där hon gck framför mig totalt uppslukad av en bok, hon gick inn i den enda tomma kupén och satte sig där, i brist på annat satte jag mig på andra sidan gången.
Nyfiket granskade jag den läsande flickan, hon var lätt knubbig ganska kort och hade glasögon. Håret var råttbrunt och uppsatt i en slarvig hästsvans.
Flickan tittade plötsligt upp rakt på mig.
"Hej, Jag heter Amelia Roose, och du?" Frågade hon, ja hon var iallafall inte blyg av sig. Av vana började jag teckna.
"Elisabeth Green" tecknade jag för att sedan bli generad inför Amelias förvirrade min. Jag tog snabbt upp en block och penna och skrev prydligt mit namn på första sidan.
"Åhh... uhm... heej?" Sa Amelia osäkert och jag kunde inte hjälpa att känna mig ännu mer förlägen. Jag skrev snabbt på blocket: "Jag är stum..." och visade henne.
"Åh! Förlåt jag ber om ursäkt! Men varför kommer du inte och sitter här, med mig?" Frågade Amelia och man kunde höra att hon vlle släta över det faktum att hon just varit som min mamma kallar det 'okänslig'.
Jag flyttade över och skrev sedan:
"Du vet, det gör inget, du kunde ju inte veta det." Amelia nickade.
"Jo men alltså, ändå, du behöver ändå inte sitta ensam!" Säger hon med, enligt mig, överexalterad röst.
Samtalet fortskrider Amelia står för det mesta av samtalet och jag bara nickar och skriver ned svaren på dem få frågor hon ställer.
Amelia verkar vara en sådan där lätt person att vara med, pratglad och har inget emot att stå på sig.
Vem vet kanske Hogwarts inte blir så hemskt som jag trodde det skulle bli för någon som mig?

---
Ska jag fortsätta?

JA fortsätt!!!!!!!!