George - Livet utan min Fred.[SV][PG-11]

Titel: George - Livet utan min Fred.
Språk: Svenska.
Typ av text: Fanfiction.
Antal kapitel hittills: 9.
Färdigskriven: Nej.
Rating: PG-11.
Beskrivning: När Fred dog i Det Andra Trollkarlskriget så blev George förkrossad, när hans bästa vän, kompanjon och tvilling dog ville han inte göra någonting... Men efter ett tag måste han det, han möter Angelina Johnson igen flera år efter striden och ja vad händer? Inte ens George vet.
Förhandstitt:

Fred dog i kriget, även om han lovade att inte göra det, han dog med ett leende, leendet JAG ser i spegeln, sjön och på baksidan av skeden ni vet... MIN Fred dog, när jag överlevde, jag, George är kvar... Ensam...

Var det bra? ^^

Kap?

Har du möjligtvis ett litet kap?

Ja faktiskt har jag det.. Vill ni ha det nu eller senare?

Nu om det är okej för diig

Nästa del;

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Kap. 1

~ MIN TVILLINGBROR FÅR INTE GLÄDJA SIG ÅT DET ~


”Jag gick den bekanta vägen till VÅR butik, jag tänker hela tiden på honom, MIN Fred, när han dog kunde jag inte sova, äta, eller ens vara i VÅRT gamla rum. Visst, jag gladde mig åt kul saker som när Ron och Hermione gifte sig eller när Harry och Ginny fick sin son men det fanns alltid en gnagande känsla som berodde på att MIN TVILLINGBROR inte skulle få glädja sig åt det.” Jag suckade.


” Och nu så går jag den bekanta vägen och tänker på HONOM som aldrig kommer få veta om något av det där. När jag tittade omkring mig såg jag bara bekanta ansikten, Lee stod där borta och vinkade som en fåntratt,” Jag sparkade på en honungsölsburk och vinkade tillbaka.


” Nu ska jag jobba bort tankarna på HONOM. ” Tänkte jag och styrde stegen snabbare mot Weasleys Vassa Varor. När jag kom in i butiken mötte jag det som alltid hade gjort mig och HONOM så glada, små trollkarlsbarn som testade en ny leksak de hade köpt av oss, leende och helt utan bekymmer. Amy Pince, Irma Pinces dotterdotter, som jag hade anställt för att ta hand om butiken medan jag inte var där (lata morgonar), stod och berättade för en liten pojke (Troligen en 11:åring) om skolkgodiset.


- ”Hej George!” Sa hon med sin alltid så glada stämma.
- ”Hej Amy, hur går det med kunderna idag då?”
- ”Bra som alltid George, du och din bror var riktiga genier när det gällde skämtartiklar. Hur är det med dig försten? Du ser alltid så lessen ut George. ”
- ”Nej det är väl bra antar jag.” Sa jag och lämnade henne, hon tittade ledsamt efter mig, ”JAG behöver inte hennes medlidande! JAG klarar mig SJÄLV! ” tänkte jag argt.


Jag gick ut bakvägen och transfererade mig mot kyrkogården i Godric´s Hollow där HAN var begraven, men så fort jag kom dit såg jag ett bekant bakhuvud.. Långt brunt hår, fin figur.. Det måste vara....

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Vem kan det vara? Ja det kommer i nästa kap ^^

superbra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

OMg meer Äntligen en FF om George!! ♥ (Ber om ursäkt on ngn skrivit en sådan redan bara det att jag har missat den )

Tack båda två ♥ Jag har inte heller sätt en om George EFTER kriget ^^
Snart klar med kap 2...

Jättebra!