Harrys Gudmor

Rating: G
Kapitel: Det finns 5 st hittills
Färdigskriven: nej
Celest Gaunt är inte vem som helst..
Hon är Lilys bästa väninna och Harrys gudmor. Men alla tror att hon är död.
Hela histroien utspelas under Harrys andra till sjunde år på Hogwarts.

Kapitel ----- Sida
1 ---------- 1
2 ---------- 2
3---------- 3
5---------- 5
7 ---------- 9
8 ---------- 10
9---------- 12
10---------- 14
11---------- 17
12--------- 20
-----
Mer kommer
--------

Hur länge hade jag suttit fast här? Och hur skulle jag ta mig ut?
Ingen visste hur det kom sig att jag var här! För alla trodde att jag var död!
Jag satt här i källaren hos en dödsätare uppe i bergen! Voldemort hade fångat och skickat mig hit innan han hade gett sig av för att döda Lilly, James och Harry.
Det var tolv år sedan nu och han hade misslyckats. Harry levde.
Och nu satt jag här i källaren när jag egentligen borde hjälpa min älskade Sirius ur Azkaban eller hjälpa min gudson, Harry, på tåget om en månad till hans andra år.
Jag har börjat smida planer och jag tror snart att jag kan ta mig ut…

Den verkar jätteravenclawsome! Bevakar!

Den verkar bra. *bevakar*

Jättebra!

Bra skriv *bevakar*

Intressant... *Bevakar*

Mörkret gjorde det svårt att se men dom skulle fortfarande komma ner hit med mat till mig! För det var något jag bara visste. Dödsätaren hade lovat Voldemort att hålla mig vid liv.
Och även om Voldemort var försvunnen så bröt han inte hans löfte.
Stegen i den mörka stentrappan hördes tydligt när dödsätaren började halta neråt. Dödsätaren var halt det var ingen hemlighet. Han hade blivit av men foten när han hade misslyckats med ett uppdrag han hade fått av Voldemort. Nu haltade han sig framåt i den undangömda vardagen han hade.
Dödsätaren närmade sig och jag gjorde mig bered. Min far hade varit mugglare och jag hade lärt mig lite av en kampsport som mugglarna använde, så att slå ner en haltande dödsätare skulle jag klara även i dåligt skick. Men det var första gången han kom ner hit själv. Annars brukar dom vara flera.
Jag fick bara mat en gång om dagen så jag var mager och eländig.
Dödsätaren öppnade celldörren och hasplade ur sig en massa svordomar när han på något sätt lyckades klämma fingrarna.
”MAT!” Hördes hans gamla skrovliga röst.
Han märkte mig inte när jag stod bakom väggen men när han kom in för att fylla på mitt vatten så tog jag sats.
Han hade haft ett magiskt stängsel så att jag inte skulle kunna göra något förut men nu så hade han börjat tycka att jag blev för mager och svag för att göra något så han hade tagit bort det.
Nu tog jag sats och slog ner honom. Han var inte bered och föll medvetslös ner på golvet.
Tänk hur fel det kan gå om man förväntar sig att kunna försvara sig hela livet med en trollstav.

---------------------------------------------
Roligt att någon läser!

Superbra

Bra!!!

GOOD! =)