Hjärta av silver [SV]

Titel: Hjärta av silver
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: in prooooogress
Färdigskriven: Nej
Rating: PG

(Vet inte riktigt hur jag ska beskriva utan att avslöja... hehe...)

Den sextonåriga Draco Malfoy har återvänt till Hogwarts, ganska anorlunda sen förra året.
För att hans familj ska få överleva hans pappa Lucius misslyckande måste Draco hjälpa Mörkrets Herre. Draco inser vilken börda han har på sina axlar och gör något förhastat vilket resulterar i hjälp från en oväntad person... Händelser leder till nästa och snart har de trasslat in sig i en massa löften, bråk och känslor!

Okej, jag kan avslöja att det är en dramione ff!


__________________________


Jag hoppas att det låter bra! ♥

Låter bra! Kööör!

1. Tillbaka på Hogwarts

Det var det sjätte Hogwarts året och Draco satt i en kupé med Pansy, Crabbe och Goyle. Ute var det molnigt men vissa solstrålar hade bestämt sig för att tränga sig fram.
Draco var orolig inför det som skulle komma, och han hade svårt att dölja det ordentligt. Han kunde inte riktigt sitta still, så han lutade sig bakåt och blundade.
”Hur är det Draco? Du ser... bekymrad ut.” Sade Pansy oroligt.
När han inte svarade lade hon hennes hand på hans.
Även om det inte kändes alls rätt så lät han handen ligga kvar, han orkade inte rycka bort sin. Han orkade heller inte med Pansy just nu.

”Jag kommer strax tillbaka...” Sa Draco och grävde i fickorna efter hans pengar. Han kände hans galleoner och siklars kalla yta och lugnade sig lite. Det här skulle försvinna efter ett tag tänkte han, det var bara tillfälligt. Han egen tanke slog honom med sanning, han nickade för sig själv. Ja så var det. Han höll huvudet högt och dekorerade sitt ansikte med ett hånflin, medan han marscherade förbi kupéer fyllda med hoppfulla och glada elever.
Lite längre fram såg han godisvagnen, hans mål. Han behövde lite choklad just nu för att pigga upp sig. På andra sidan av vagnen närmade sig en grupp elever. Längst fram gick Potter, Draco blev genast illamående. Efter Potter gick Ginny Weasley, Ron Weasley, Hermione Granger, Luna Lovegood, Angelina Johnson och Fred Weasley, eller var det George...? Draco stannade omedelbart. Det var för sent att vända nu om nu. Han plattade ner sin blonda lugg över ögonen och drog ärmarna på sin gråa kavaj över handlederna. Han var inte särskilt sugen på choklad längre...

Han hörde Weasley dra ett dåligt skämt och därefter ett par skratt, ibland dem ett musikaliskt klingande skratt som fick hans händer att bli svettiga. Han väntade på att de skulle passera. När de kom närmare, kände Draco illamåendet stiga.

”Nämen titta, är det inte Pojken-som-fick-ett-urlöjligt-ärr?” Det kändes bra, men det hjälpte inte mot det kraftfulla illamåendet. Händerna var täckta av svett och hans grå-silvriga ögon såg dystra ut.
”Bry dig inte om honom.” Sa Ron och tryckte sig förbi Draco med Potter efter sig.
”Oj jag hoppas jag inte skrämde den utvalde för mycket nu.” Ett leende bllixtrade till och visade hans vita tänder.
De vände sig inte ens om för att svara.

Borta. Han suckade av glädje, och köpte tre chokladgrodor. Han orkade fortfarande inte med Pansy och de andra. Han visste att hon hade känslor för honom, känslor som han inte tänkte besvara alls. Någonsin. Hon såg ut som en uppstoppad pug med för långt hår. Och hon hade personligheten av en pinne. Hon var i alla fall lika smal som en pinne. För smal.

Han hittade en tom kupé, så han kunde få vara för sig själv.
Han tog fram chokladgrodorna och kollade på det första kortet. Draco hade alltid tyckt de var löjligt att samla på kända trollkarlar som var på ett kort. Men just nu behövde han något annat att tänka på än uppgifter, dödshot och kärlek. Men när han såg vem det första kortet föreställde flämtade han till högt och tappade det på golvet. Han stampade hårt på det och gick därifrån. Utan att se sig om.
Kvar låg endast det söndertrampade kortet på Albus Dumbledore.

______________________________________

Ja då får vi se om det kanske är någon som börjar läsa ^^

Bra skrivet, jag fortsätter mer än gärna att läsa om du lägger ut mer!
Det kan vara lite svårt att få läsare till en fanfiction, men de kommer ska du se! c:

bra meer

Bra!

När ska jag lägga ut mer?

NUUUU!

2. Förväntningar

Efter att han återvänt till 'Slytherin-kupén', hade Draco gett bort sina chokladgrodor och plockat fram sin Hogwarts uniform.
De var nästan framme, framme i hans egna personliga helvete. Han la märke till att alla de andra eleverna verkligen såg fram emot det här, själv längtade han bara tills allt var över.
När de steg av tåget hade han huvudvärk, han kunde höra Potters röst och den irriterade honom till max. Dessutom bultade det i hans ena handled... Måste allting vara så jäkla svårt tänkte han.

Prefekten Draco Lucius Malfoy fick åka vagn upp till slottet, vagnarna drogs av Testraler, vilket han nyligen fått redo på, eftersom för att se Testralerna måste man ha sett döden – och accepterat den. Han kunde inte neka att de var otroligt vackra, svarta som natten med ögon som månar. Draco hade valts ut till Prefekt förra året tillsammans med Pansy, även fast hon inte riktigt passade som Prefekt.
Plötsligt hoppade Weasley och Smutskallen upp i I hans vagn. Smutskallen tittade menande på Weasley.
”Det var fullt överallt...” Förklarade Weasley.
Draco hånflinade och såg sig omkring. Det var verkligen fullt över allt. Till höger om dem satt Potter, Mini Weasley, Loony Lovegood och någon okänd.
Tanken av att Harry inte hade blivit Prefekt roade honom fortfarande.
Han sneglade på Weasley, som stirrade på Smutskallen...
”Fin utsikt eller, Weasley? Ni skulle ju bli fina tillsammans och få fina barn... rödhåriga smuts skalliga barn med en besserwisser inställning, gulligt.”
”Håll tyst bara Malfoy, är du avundsjuk eller?” Sa Hermione med hat i rösten.
Han bleknade och sänkte huvudet.
Han var oerhört glad över att Pansy hade valt att ta en annan vagn så han fick tänka för sig själv. Han hade viktiga saker att ta hand om det här året, saker som han måste göra.

När han äntligen fick gå igenom den stora porten till Hogwarts, kända han en kliande känsla i fingrarna och ett välbehag i magen, han var hemma. Han visste ändå att han aldrig riktigt skulle känna sig lika hemma som förut. Han satte sig ner vid Slytherin bordet och väntade på det som skulle komma. De nya första års eleverna fick ställa sig på ett led inför sorteringen, McGonagall sa några få ord om det som skulle hända. Och började sedan läsa upp deras namn.

Draco stängde ut de meningslösa namnen från hans hjärna, han ville inte höra. Bredvid honom satt Blaise och på andra sidan Crabbe. Han visste inte om de försökte prata med honom eller inte. Han var inte intresserad. I taket blänkte stjärnorna och välkomnade de nya eleverna.

Äntligen var sorteringen slut.
Han hörde Dumbledore klappa händerna och mat fyllde de silverfärgade faten framför dem, Draco rös.

”Fryser du? Behöver du en stor björnkram för att hålla dig varm Drakie?” Skämtade Blaise.
”Åh, håll käften.”
Blaise skrattade.
Draco drack bara lite pumpajuice, han väntade på att det här skulle ta slut så att han kunde leda eleverna ner till Slytherins Sällskapsrum. Han påminde sig om lösenordet så att han inte pinsamt nog skulle glömma det. Han sneglade på Gryffindors bord. Det var som att alla var lycklig där, speciellt Weasley som verkade precis ha dragit ett till av hans urdåliga skämt vilket resulterade i att alla skrattade – förutom smutskallen? Hon såg inte glad ut däremot. Hon satt med ansiktet begravt i händerna och med Weasley's arm om hennes axel. När de allesammans hade skrattat klart tittade Potter oroligt på Smutskallen.

Han ledde dem ner till fängelsehålorna och när de närmade sig den hemliga väggen sa Draco lösenordet.
”Makt”
En dörr med ett handtag växte fram och eleverna strömmade in.
Pansy visade dem vägen till deras sovsalar.
Draco skyndade sig in till sin sovsal, han andades in den välbekanta fuktiga växt lukten. De gröna mossiga färgerna påminde honom om att det var här han kunde vara sig själv. Han bytte snabbt om till pyjamas och la sig under det gröna täcket i hans säng. Såklart att han skulle drömma mardrömmar det var väntat, han hade redan drömt ganska många han var förberedd, men kanske inte så förberedd som han trodde...

____________________________________

Jaoo, hoppas det var bra :3

Best story ever!!! meerr