Livet efter döden - Dobby [SV]

Jag hade tänkt börja med en slags berättelse efter Dobbys död, vart han kommer mm.

Tror ni det är en bra idé?

Det vore intressant att läsa om, ja.

tack

Del 1:

Dobby hörde Harry Potter säga:
"Nej Dobby, du får inte dö..."
Dobby såg in i Harry Potters ögon och kände väldig kärlek välla upp inom sig. Han ville säga det, men fann inte rätt ord. Det enda han sa var:
"Tack." Men Harry Potter hörde det inte. Då, medan han stirrade upp på Harry Potters ansikte, på honom som befriat honom, på honom som behandlat Dobby med största respek, märkte Dobby att han inte längre kunde känna smärtan i bröstet och försvann ner i ett ändlöst mörker.

När han vaknade igen såg kan en klarblå himmel ovanför sig och kände att han låg på gräs. Men det var inte sådar gräs som familjen Malfoy hade haft, inte heller sådant som hade funnits vid Hogwarts områden. Detta var annorlunda. Gräset var lika mjukt som fjun och fjägrar.
Dobby insåg att han låg på Ankomstens kulle. Han visste inte hur han kunde veta det, men han visste att det var sant.
Dobby reste sig vingligt. Han visste inte i vilken värld han var. Han kom ihåg att Harry Potter hade hållit om honom och att han sedan somnat och vaknat här. Ja, visst kom han ihåg sitt hela liv, om han tänkte efter.

Några hundra meter därifrån låg en by eller nåt som liknade en sådan. Beslutsamt började han gå mot byn, i hopp om att det fanns nån som kunde förklara var han var.

Han kom fram till en port. Den var inte hög men inte skärskilt låg heller. Ungefär lika hög som en och en halv människa. Vilket motsvarar fyra och en halv alf. Porten hade ett vackert utsirat mönster. Han steg in genom porten.

Vill ni höra mer? Kommentera då!

mer dobby är så Dobbig =P

mera super

Tack DD

Del 2

Dobby tittade sig omkring. Det var människor och alfer och djur överallt. Alla stod och tittade på honom. En kvinna med Harry Potters ögon och en man med Harrys rufsiga svarta hår steg fram och kramade honom.
"Tack Dobby, för att du alltid hjälpt vår son ända till slutet."
"Dobby vet inte vad han ska säga, Dobby undrar om det är Harry Potters mamma och pappa Dobby pratar med."
"Ja", sa James, "det är det. Kom nu, om du vill så kan du bo hos oss ett tag innan du hittar ditt hus."
"Dobby får ett eget hus? Nej, det han Dobby inte få, Dobby är ju en alf, Dobby får inte ha ett eget hus, Dobby får inte..."
Med stor ansträgning lyckades James dra bort Dobby från träporten han försökte slå huvudet i.
"Dobby", sa Lily lugnande, "alla alfer har ett hus här. Du är en fri alf sedan länge, du ska inte bestraffa dig själv mera."
"Kom nu." sa James och lyfte upp Dobby i famnen.
"Nej, Dobby vill gå själv och känna den sammetsmjuka stengången under fötterna. Om det är okej till Lily och James Potter?"
"Visst" sa Lily och log.

Lilys och James hus var inrett som huset på Gordic's Hollow. Det hade de själva valt, sa Lily då, för att de ville att Harry skulle få det hus han aldrig fått leva i. Det tyckte Dobby var väldigt snällt tänkt. Han undrade verkligen var han var.

Vad tyx?

Jävla bra!!! Tummen upp

+ en till läsare

Jättebra! Ny läsare.

Tack ♥33 Ledsen att jag varit offline men jag har haft skola och en massa stuff som jag måste göra före jag kunde komma tillbax till datalivet xddd

Del 3

Dagen efter vaknade han. Det var lagom varmt i sängen som Lily och James inrett åt honom. Han steg upp och kände sig piggare än vad kan nånsin gjort. Han kände, att han kunde kliva det högsta berget som nånsin existerat. Men sedan kom minnerna ifatt honom. Allt som han nånsin känt och hört och sett. Han blev nästan knäsvag när han tänkte på vad det kunde ha händt till Harry under natten som varit.
- Dobby, hördes en röst.
Dobby blev skrämd och svängde sig. Lily stod och tittade i genom dörren.
- Kom hit lite, så ska vi visa dig ditt hus sedan.
- Men Lily Potter förstår inte... Dobby kan inte ha ett eget hus Dobby får inte...
- Kom nu bara.

Inne i köket satt James och rörde om i sitt kaffe.
- Hej, sa han och log.
- Hej, mumlade Dobby, förskräckt över vänligheten, även om han varit fri länge.
- Dobby, du är en alf. Alfernas hus är i skogen. Men det finns vissa stubbar och småstugor i staden också. Egentligen så kan du bo var du vill. Men om du vill bo med andra alfer som du kanske känner från... Lily tystnade.
- Det andra livet... viskade James och tittade sig snabbt omkring innan han höjde rösten, ja du vet.
- Så kanske du vill bo i skogen, sa Lily vänligt och log. Men hennes ögon avspeglade oron i James ansikte.
- Om Dobby får fråga...
- Visst, sa James.
- Dobby undrar om det finns faror i... den här världen?
- Dobby... Lily gick ner på knä framför Dobby för att hon skulle vara i samma höjd som honom.
- Det som dör kommer alltid hit. Men det ska du inte tänka på. Staden är säker så länge man inte nämner det.
Dobby såg skräckslaget på Lily...
- Menar du att... hans själ... delar av den är ju förstörna och dödade...?
Lily tittade bort med tårar i hennes ögon.


Hope u like it ♥

Nice!