Arbetssökande, hjälp

Okej så här är det. Jag har varit arbetslös-/sökande i ca ett halvår nu. Senaste tre månaderna har jag varit inskriven hos Arbetsförmedlingen och gått hos en (underbar) jobbcoach. Jag har sökt flera jobb men ingen har nappat hittills. Svårt nu när det är julhandel och dessutom lågkonjuktur. Nu har jag blivit inkallad till Arbetsförmedlingen igen, eftersom det gått 3 månader, och jag ska tydligen delta i ett möte ang "jobbgaranti för unga".

Om jag har fattat rätt så är det typ mer eller mindre så att man får ta det jobbet man får, vare sig man trivs eller inte. Det här gör mig sjukt rädd. Jag VILL inte och tänker inte ta ett jobb bara för att. Jag vill ha ett jobb som jag trivs med och tycker det är roligt att gå till. Jag var utmattningsdeprimerad under gymnasietiden och trivdes inte alls, jag vill inte att min första riktiga jobberfarenhet skall bli lika dan. Det gör mig skitorolig verkligen. Har sån extrem ångest för att inte få jobb, jag är redan alldeles pank, och jag är rädd för att komma in i den negativa sinnesstämningen igen med ett skitjobb som gör att jag hellre dör än går till.

Och så var det ju pengar. I Sverige verkar det vara alldeles omöjligt att få ut ersättning/bidrag. Framförallt när man fortfarande bor hemma och därmed har en förälder som kan försörja en.
??? Min mamma har inte råd att betala för allt som angår mig; busskort, mobiltelefonräkningar, mat, och andra nödvändigheter som jag betalat själv innan eller hjälpt till med då jag fick studiebidraget. Vi har det redan as svårt rent ekonomiskt.


Finns det något snäll och smart själ här som vet hur det ligger till? Jag är så jävla trött på Arbetsförmedlingen, de får verkligen en stor tumme ner från mig.

Hjälp.


Tack på förhand.

Hej, jag har varit i ungefär samma situation som dig och här kommer några tips:

Föräldrar är bara försörjningsskyldiga tills man är 21 om man fortfarande går i skolan. Om din mamma går med på att intyga inför soc att det är svårt med pengarna så finns det dessutom större chans att de hjälper dig.
När du är inne i programmet "Jobbgaranti för ungdomar" så kommer du dessutom få ersättning för det (125kr/dag om jag inte minns fel).
Det innebär bland annat att de skall hjälpa dig att komma in på kortare yrkesutbildningar eller praktikplatser som kan leda till arbete och förbättra dina möjligheter på arbetsmarknaden.

På senare år har dessutom arbetsförmedlingen insett att exempelvis jobb som telefonförsäljare inte fungerar för alla, så det kan man säga ifrån om och slippa söka.

Väldigt få har jobb som de trivs med, men det viktigaste är egentligen att ha ett jobb som är okej och som man känner att man kan stå ut med. Man får helt enkelt fylla sin fritid med saker som gör en glad.

Och om de tvingar dig att söka jobb som du känner att du kommer att må hemskt dåligt av; skriv dåliga personliga brev till de jobben och OM det leder till intervju så kan du helt enkelt säga att "jag vill helst inte ha det här jobbet, men jag måste ju ta det om ni erbjuder det", för då har du sökt det och då kan de inte säga något om saken.

Min bror är inne i en liknande sväng och har via något som kallas "Jobbhaus" fått erbjudande om körkort eftersom det underlättar framtida anställningar. Så man kan få hjälp, men man måste kräva den också. Fråga mycket, kom med förslag och idéer. Om man visar framfötterna så kan man få mycket mer hjälp från arbetsförmedlingen än annars.

Lycka till! Fråga gärna mer om det är något du undrar över. Känns som om jag kan lite för mycket om det här. ;P

Jobbgarantin tycker jag är jättebra. För man får faktiskt bidrag. Så klirr i kassan där. Såvitt jag vet (Jag har varit med i jobbgarantin) så erbjuder de inte jobb på arbetsförmedlingen, utan de ger dig chansen till praktik, som sen Kan leda till jobb. De erbjuder dig även chansen till utbildningar, och kurser. Vilka jag har gått ett par innan jag bestämde mig för att gå tillbaka till skolbänken.

Under den senare kursen tackade jag nej till ett arbete, detta endast för att de erbjöd mig ett arbete jag verkligen visste att jag inte skulle klara psykiskt då det var massa ansvar inblandat och jag ville inte ha det på mina axlar. (Led av depressioner under och efter gymnasiet) Så jag var tvungen att tacka nej, och lät därmed mitt bidrag gå ut genom fönstret, men jag tyckte min hälsa var viktigare. Det braiga var, att man bara blir avstängd (Nu vet jag inte om alla arbetsförmedlingar har samma regler men jag tror reglerna för jobbgarantin är samma över hela landet) i ungefär 45 dagar har jag för mig, sen är man med igen...

Och om du bestämmer dig för att börja plugga igen innan din tid i jobbgarantin går ut. Så kan du om du inte har slutbetyg (Utan sammlat betygsdokument) från gymnasiet få högre CSN bidrag.

Hoppas det svarade på några av dina tvivel.

Jag förstår att det är jobbigt, verkligen. Men vad är du intresserad av för slags jobb? Det kanske är läge att strunta i AF ett tag och gå runt till dom platser du är intresserad av och be om att få lägga in en intresseanmälan eller fråga om du får provjobba. Det kan vara värt det.

Sen så kan det ju vara så att det är bra att ta ett "skitjobb" under en begränsad period så att du får lite arbetslivserfarenhet som kan vara bra att skriva in i ditt CV. Man är mer eftertraktad om man har haft jobb tidigare där man samtidigt kanske kan skaffa lite bra referenser.

Och jag vet precis hur du känner dig. Jag ska sluta skolan efter jul för att börja dagvårdsbehandling. Detta innebär att jag inte kommer att kunna söka något jobb, jag kommer inte få studiebidrag och ändå ska jag kunna leva. Mina föräldrar har det redan tufft ekonomiskt och jag har fått "försörja" mig själv när det gäller kläder, nöjen osv.. Allting utom mat och husrum i princip! Detta gör det såklart otroligt svårt för både mig och mina föräldrar nu när jag får 0 kr. Jag har också lite problem med detta och vet inte riktigt vad jag ska göra

Den 13e ska jag på möte hos arbetsförmedlingen om Jobbgaranti för ungdomar. Jag är både nervös och nyfiken! Får se vad som händer... :3

Håll oss uppdaterade! Lycka till!