Förbannelsen över Gryffindor även kallad: Anne White

Hej alla mugglisar detta är min första fanfiction här på mugglarportalen. Enjoy!

Titel: Förbannelsen över Gryffindor eller Anne White
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG-13 (för säkerhets skull)
Beskrivning: Anne White är en mugglarfödd tjej med magiska krafter. Hon älskar allt som har med magi att göra och brukar lyssna på sin farmors berättetelser om en magisk skola, Hogwarts...
Anne börjar på Hogwarts när hon blir tretton år (haha, ändrade åldern) och blir god vän med Lily Potter och Hugo Weasley. Men på Hogwarts är det något som står fel till. Snart får Lily och Anne reda på att det vilar en uråldrig förbannelse över Gryffindor... Hur ska de rädda elevhemmet från ett fasansfullt öde? OCH vem är den mystiska killen Edward William?

Vore kul om ni ville läsa!



KAPITEL 1: Anne White



Anne White låg och sov fridfullt i sin säng på New Road 7 i England. Faktum var att New Road inte alls var särskilt ny. Villorna på gatan hade stått där i säkert tio år, men någon gång hade de säkert varit nya.
"Annie, skynda dig nu gumman! Jag kör om tio minuter, om du inte är klar då får du gå!" ropade hennes mamma stressat från nedanvåningen. Trots att Anne visste att hennes mamma inte menade allvar( hon var alltid en minut mer eller mindre sen men hennes mamma väntade alltid trots det hon sa) så öppnade Anne genst ögonen. Hon kollade på klockan på väggen innan hon muttrade några fula ord och kastade sig upp ur sängen. Snabbt tog hon på sig ett rosa linne och en vit munkjacka. Hon fick kämpa lite med sina uttvättade och många gånger lagade jeans. Sedan skyndade hon sig ut i badrummet. Hon betraktade sin bild i spegeln. Hon hade lågnt blont hår till en bit nedanför axlarna. Håret var lite sådär lagom vågigt och hon hade de djupaste blåa ögon. Många hade kallat henne för söt med sitt utseende och många fräknar från sommar solens strålar, men själv såg inte sig som söt inte ens vacker. Tvärtom kände hon sig riktigt ful när hon stirrade på sig själv i spegeln, kanske var det för att ingen någonsin sagt att hon var söt? Inte vad hon kunde minnas i alla fall. Eller jo, hennes farmor berättade alltid hur söt hon var. Annes ögon blev blanka när hon tänkte på sin döda farmor. Hon hade varit död i två år nu. Automatiskt tog hon tag i den vackra silver medaljongen hon hade runt halsen, farmors medaljong. Den var vackert utsmyckad med ett mystiskt mönster och såg riktigt gammal och magisk ut. Anne älskade magi. När hon gick på primary hade hon läst ett stort antal fantasy böcker, bland annat sagan om ringen. Hennes farmor hade ofta och gärna berättat fantastiska historier om häxor och trollkarlar för sina barnbarn. Men det hade alltid varit Anne som alltid ville lyssna och höra mera. Anne hade haft ett speciellt band mellan sin farmor, som om de hade en stor hemlighet tillsammans. De flesta av farmorns berättelser hade handlat om Hogwarts, en skola där trollkarlar och häxor tränade upp barn som fått den magiska gåvan. Ibland handlade berättelserna om en särskild Harry Potter som hade överlevt den dödade förbannelsen skickad från du-vet-vem. Eller Voldemort som hennes farmor berättat att egentligen hette, men det var ingen som ville kalla honom vid namn. Och Anne höll med, det hade gått kalla kårar längs hennes rygg när farmorn hade uttalat hans namn högt.
Anne skakade på huvudet för att rensa tankarna och drog sedan en kam genom håret. Hon kastade en snabb blick på klockan och såg att det fortfarande var fyra minuter kvar innan de "skulle" åka. Hon bestämde sig för att hon skulle hinna att borsta tänderna och gjorde därför det innan hon sprang ner för trappan in i köket där hon tog sin färdigpackade lunch hennes mamma haft hjärta till att göra åt henne även denna morgon. Hon kastade i några böcker som låg utspridda i vardagsrummet i sin skolväska innan hon rusade ut i hallen. En minut. Snabbt knöt hon sina skor och småsprang ut till den lilla volvon.
En irreterad tutning hördes från bilen och Anne ökade takten. Hon slängde igen bildörren efter sig när hon äntligen satt i bilen. Hennes mamma skällde argt ut henne samtidigt som hon svängde in på en sidogata. Anne stängde ute hörseln för att få vara i fred. Hon visste att mammans humör skulle lätta snart och att det var ingen idé att tjaffsa emot.
Hon såg bort mot sin jobbiga lillebror Anton som satt brevid henne i baksätet. Han flinade brett. Hon suckade dramatiskt och återgick till att tomt stirra ut genom fönstret. Regnet piskade ner på trottoaren och hon började fundera.
Hur skulle det ännu ett år på Stockwell, nej förresten, Stonehell High bli då?
Anne trivdes inte i skolan. Hon hade inga vänner och var inte speciellt duktig i något ämne heller.
Förutom engelska, det klarade hon sig rätt bra tack vare alla fantasy böcker hon läst. Men hennes lärare Mr Thomas (Herr Tråkmåns) var inte en favorit vilket gjorde även engelskan till ett helvete.
Men värst var inte lektionerna, det var Diana med sitt lilla gäng som hon avskydde. Diana och Anne hade varit bästisar en gång i tiden. Men i sexan hade den stora förändringen skett. De var bara tio då. Plötsligt var det "ocoolt" att spela fotboll och klättra i träd på rasten. Plötsligt var det "inne" att sminka sig, hålla reda på modet och dejta.
Alla tjejer i klassen hade gått med i Dianas lilla "klubb", alla utom Anne. Hon hade bara skrattat åt Dianas dumma "lek".
Först hade det fortsatt att var kul i skolan, Anne hade spelat fotboll och klättrat i träd med killarna i stället. Men så kom Dianas nya regel, eller kod som det också kan kallas, "Killar ska vara med killar och tjejer med tjejer, blandning är fel".
Vid det laget hade Diana på något sätt fått mycket makt i klassen, och fick därför med den regeln killarna att sluta leka med Anne. Plötsligt fick inte Anne var med och spela fotboll längre, hon blev ensam och utan vänner. Det dröjde inte heller länge förrän Anne blev huvudoffret för Diana. Det var alltid Anne de gav sig på. Anne hade blivit den utstötte och blev mobbad. Mobbningen hade inte tagit slut och pågick fortfarande, nu skulle de ändå börja åttan. Anne trodde inte heller på att det någonsin skulle ta slut, hon trodde att hon alltid skulle förbli ensam. Ännu mer övergiven hade Anne känt sig när hennes farmor dött. Farmorn hade alltid varit där och tröstat henne när hon var ledsen över något Diana gjort. Farmor var den enda som hade vetat, den enda som Anne hade berättat om Diana för.
Annes föräldrar visste ingenting, Anne hade inte haft mod att betätta för de. Dessutom trodde hon inte att deras ord skulle hjälpa. Inte ens farmorn hade kunnat sätta stopp för mobbningen även om hennes stöd alltid funnits där...

Anne väcktes ur sina tankar när bilen stannade till utanför en grå tråkig byggnad. Stockhell High.
Skolan såg ännu tråkigare ut än vanligt med den dystra gråa himlen runt sig och det piskande höst regnet som öste ner över byggnadens tak.
Anne tog ett djupt andetag innan hon öpnande bildörren och sprang mot ingången till skolan. Regnet öste ner på som Anne var genom blöt i håret och på kläderna när hon äntligen stod i entrén. Klockan ringde och det blev full rörelse i korridorerna.
Anne småsprang till den första lektionen.
Engelska med Herr Tråkmåns. Hon hann precis in genom dörren innan det ringde och sjönk ner på en bänk längst bak i klassrummet för att inte dra till sig uppmärksamhet. Anne brukade göra så.
Att var tyst och klä sig som de andra gjorde henne onsynlig och hon fick var i fred.
Herr Tråkmåns babblade på om Shakespeare, men Anne lyssnade bara med ett öra. När det till sist ringde ut till en kort håltimme reste sig alla elever upp och lämnade snabbt Herr Tråkmåns ensam i klassrummet. Det var fler elever än Anne som var blöta i håret efter den starka regnskuren, men de flesta av tjejerna, där inräknat Diana, verkade ha tillbringat hela morgonen på skoltoaletten med att torka håret. Anne fnyste högljudt åt Dianas överdrivna makeup och tajta klädsel. Snabbt snurrade Diana runt och såg på henne med en mörk blick. Anne ryggade tillbaka lite grann. Dianas blick kunde döda. "Har du något problem eller?" fräste hon innan hon betraktade Annes blöta kläder.
Elakt fortsatte hon "och vad har du gjort, slängt dig själv i en vattenpöl!?". Där gick gränsen för Anne.
Hon bestämde sig kvickt för att inte låta Diana vinna den här gången också. Utan att veta var modet kom från fräste Anne argt tillbaka "bryr du dig väl inte om, och om du faktiskt inte märkt det ösregnar det ute. Vad har du gjort med ditt fula tryne egentligen" Anne gjorde en kort nick åt makeupen.
Några tjejer flämtade till åt Annes kommentar, medans andra höll andan. Diana däremot såg riktigt chockad ut över att Anne sagt något över huvud taget, men när hon hämtat sig gav hon Anne en örfil. Anne flämtade till av smällen och kände långsamt hur smärtan kom. Ilskan vällde inne i henne och utan att veta hur fick hon en soptunna i närheten att välta över Diana som skrek av förskräckelse. Anne såg bara chockad ut. Hur hade hon gjort? Hon var alldeles säker på att det var hon trots att det gick ut över det normala...
Hon hade inte ens tänkt, ilskan hade bara kommit och rädslan över vad Diana hade tänkats göra med henne...
Diana skulle förstås inte ha trott att det var Anne som hade fått soptunnan att välta, men hon skyllde allt och alltid på någon och Anne var nästan säker på att hon skulle fått skulden.
Innan Anne hann tänka förde hennes ben henne ut ur skolan och lämnade en skara förvånade elever bakom sig. Att stå kvar och ta sitt straff, var ingen bra idé. Det bästa var att springa.
Det regnade inte lika mycket längre och det såg ut som att solen skulle titta fram. Med vinden i håret sprang Anne hela vägen hem. Lyckligare hade hon inte varit på länge. När hon till slut nådde sitt hem skönk hon ner utanför dörren och skrattade. Ja, Anne White skrattade för första gången på flera månader. Hon skrattade åt Dianas min hon fått när Anne skällde ut henne inför halva klassen, åt soptunnan som välte över Diana, åt Dianas skrik...
Anne reste sig till slut upp, flämtandes efter allt skratt, och lyfte på en blomkruka där familjen gömde sin husnyckel. Hon låste upp dörren och gick in i huset. Det låg öde. Anne hade ofta varit ensam hemma innan när hon skolkat från skolan. Det var en skön känsla. Hela huset låg tyst och lugnt. Anne gick ut och gjorde en kopp varm choklad som hon skulle kunna mysa med framför brasan med lite senare.

Ja, det var hela kapitel 1!
Kapitelna kommer inte att vara så långa, men jag ska försöka att uppdatera så ofta som möjligt...
(tog med lite mobbning eftersom jag är väldigt mycket emot det)

Kommentera gärna så skriver jag mer!!!

//Myggan98

Väldigt bra.

Lokix: Tack så jätte mycket! ♥
Funderar på ett nytt kapitel till imorgon!

Fantastiskt! ♥
DU är väldigt bra på att skriva, och få med en handling som berör en, och inte bara är en berättelse.

Jätte jätte bra!!

Den bästa novellen jag läst

Här kommer det mer! Dock inte lika mycket...

KAPITEL 2:
Oväntad brevbärare

Plötsligt hörde Anne ett konstigt pickande. Men hon ignorerade ljudet eftersom det ofta brukar låta i hus, särskilt ofta om man är ensam hemma.
Ljudet skrämde inte Anne, men det upprepande pickandet började gå henne på nerverna. Att det inte kunde sluta snart!
Desperat såg sig Anne omkring efter orsaken till ljudet.
Hennes blick fastnade då på fönstret. Utanför satt en liten svart uggla och pickade på fönstret med sin korta gråa näbb. Anne visste inte vad hon skulle göra. Den lilla ugglan såg ut att ha flygit långt, den såg både trött och utsvulten ut. Utan att tveka mer släppte Anne in ugglan genom det lilla köksfönstret.
Hennes föräldrar var ju trots allt inte hemma.
Lyckligt flög ugglan in och satte sig på Annes utsräckta arm.
Hon hade sett att det var så man brukade hålla fåglar på något av de naturprogrammen de sände på TV. Ugglan mötte Annes blick.
Den hade vackra gula ögon och en stor pupill, med tanke på blicken Anne fick var det som om ugglan sa; Äntligen! Har du någon aning om hur länge jag har suttit utanför och väntat på att du ska släppa in mig. Vad glor du förresten på?
Ge mig mat istället!
Anne förstod varför ugglor betraktades som kloka djur. Blicken hon fick var mcket genomborrande och hela uggaln tycktes lysa av visdom. Hon tvekade lite igen. Vad åt ugglor? Möss? Usch det hoppades hon att de inte hade hemma!
Ugglan hade nu börjat nafs hungrigt på Annes fingrar så hon gick för att fylla ett kaffefat med vatten som hon sedan ställde framför ugglan. Det började glatt dricka med den korta trubbiga näbben. Ugglan får nöja sig med vattnet, suckade Anne. Vad ska jag annars ge den?
Anne lät ugglan stanna för att vila samtidigt som hon försiktigt smekte den.
Så fick hon syn på ett brev som någon måste ha fäst vid ugglans ena ben.
Hon lossade ivrigt brevet från ugglan och läste på framsidan:

Miss. A. White,
7, New Road,
Sovrummet på östra sidan,
Stockwell

Hon höll andan. Brevet var till henne. Men vem skulle skicka brev med en uggla? Om inte... Vad var det hennes farmor berättat?
Ivrigt vände hon på kuvertet för att se avsändaren.
Brevet var stängt med ett rött vaxsigill med en vapensköld: ett lejon, en örn, en grävling och en orm som tillsammans omgav ett H. Hogwarts.
Ännu ivrigare än innan öppnade Anne kuvertet och läste tyst för sig själv och vid varje ord dunkade hennes hjärta snabbare.

HOGWARTS SKOLA för HÄXKONSTER och TROLLDOM

Rektor: Minerva McGonagall

Kära Miss White,
Vi har nöjet att meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom.
Härmed bifogas en lista på alla böcker och all utrustning som behövs.
Terminen börjar den första september. Och tåget avgår från perrong 9 ¾
på King Cross Station. Vi förväntar oss er uggla senast den 31 juli.
Er tillgivne,

Neville Longbottom,
Biträande Rektor

Anne stirrade på brevet innan en våg av glädje sköljde över henne.
HON skulle börja på HOGWARTS! ALLT var SANT! Orden ekade inom henne och det breda leendet suddades inte ut från hennes läppar på hela dagen.
Det låg två pergament till i kuvertet. Hon vek upp det ena:

HOGWARTS SKOLA för HÄXKONSTER och TROLLDOM

UNIFORM:

Första års elever borde ha följande:

Tre ombyten av enkla arbetskläder (svarta)
En enkel spetsig hatt (svart) för dagsbruk
Ett par skyddshandskar (drakskinn eller liknande)
En vintermantel (svart, silverknäppen)
Var snäll att observera att alla elevkläder ska vara försedda med namnlappar!

KURSLITTERATUR
Alla elever ska ha ett exemplar av var och en av följande böcker:
Grundhandboken om förtrollningar (1:a graden) av Miranda Goshawk
Trolldomskonstens historia av Bathilda Bagshot
Magisk teori av Adalbert Waffling
En nybörjarguide i förvandlingskonster av Emeric Switch
Ett tusen magiska örter och svampar av Phyllida Spore
Trolldrycker och magiska brygder av Arsenius Jigger
Fantastiska vidunder och var man hittar dem av Newt Scamander
De mörka krafterna: En vägledning i konsten att skydda sig själv av Quentin Trimble

ÖVRIG UTRUSTNING
1 trollstav eller 1 trollspö
1 kittel (tenn, standardstorlek 2)
1 uppsättning glas- eller kristallflaskor
1 stjärnkikare
1 mässingvåg
Elever får även ta med sig en uggla ELLER en katt ELLER en padda.
FÖRÄLDRAR ERINERAS OM ATT FÖRSTAÅRSELEVER INTE FÅR HA EGNA KVASTKÄPPAR.

Anne oroade sig först över hur hon skulle få tag på alla saker.
Hennes farmor hade berättat om Diagongränden, men hur tar man sig dit?
Men hon slutae orora sig när hon läste det tredje och sista pergamentet:

OBS!

Eftersom du inte har en levande trollkarssläkting, kommer en häxa elller trollkarl i närmaste framtid att komma till ditt hem och hjälpa dig med inhandlingen av sakerna!

//Personalen på Hogwarts


Det var precis så att Anne hann läsa klart pergamentet när hon hörde ett högt POFF! Utanför dörren. Hon höll andan. I nästa stund ringde det på familjen gamla ringklocka. Anne gick mot dörren. Hon visste att man inte fick släppa in främlingar i huset, men detta måste väl vara ett undantag eller hur?



Bra slut?
OBS! Kopierade breven från De vises Sten...

Bra, som sagt var det lite kortare, men det var bra!

Tack för alla kommentarer!
Ni är jätte snälla! ♥ ♥
Valmo: Jag vet, nästa kap blir förhoppningsvis längre!

jättebra