Voldemorts dotter {SV {PG

Den kan vara olämplig, då Voldemort dödar & torterar personer, men om ni läst hp böckerna , borde ni vara vana vid det.

Titel: Voldemorts dotter
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 1
Färdigskriven: Nej
Rating: PG
Beskrivning: Voldemort, har försökt kontakta henne i 15 år. Äntligen får han chansen, att träffa sin dotter. Men hans dotter är djupt förälskad i Voldemorts fiende, Harry Potter. Kan dottern slita sig ifrån sin kärlek för att lyssna på Voldemort, eller kommer Voldemort säga till henne, döda henne eller ännu värre .. utnyttja henne?

1 ~

Norelle lyfte lätt på hakan, spanade på häxorna och trollkarlarna som gick förbi. De bara tittade, inte ens öppnade munnen. Hon kände sig faktiskt lite förolämpad, hon var väl ändå inte någon måltavla? Helst av allt skulle hon bara vilja kasta en Muffliato formel på alla, då skulle hon veta att de inte kunde tala.
Hon såg ut genom fönstret, lutade kinden mot det kalla fönstret och suckade. Det var sorgligt att veta hur många personer som gick förbi, och bara såg på. Hon satt där själv. Ännu sorgligare var det att hon åkte ifrån sin mamma. Lite sorgligare var det faktiskt också att hennes far hade försökt kontakta henne, men hennes mamma tillät inte att hon träffade sin pappa, sin far och sin uppföddare. Det sorgligaste, trots allt var att hon skulle flytta från sin Sverige, bara för detta. Hennes mamma hade lovat, att hon skulle lära Norelle allt hon kunde, och det var hemma. Men detta verkade vara ett enormt undantag, eftersom hon skulle börja på Hogwarts.
Norelle ryckte till ur sina fördjupna tankar, av att någon knackade på kupéns glasdörr. Norelle struntade i vem som stod utanför, var glad att någon överhuvudtaget knackade på, märkte att hon fanns. Hon vred långsamt på huvudet, där en kille stod.
Blek, med råttfärgat, bakåtslickat hår och mandelformade ögon, ljusgråa och varma. Norelle log lätt, och killen öppnade och gick in. Han var noga att stänga efter sig.
'' Goddag. '', hälsade han och log artigt. '' Hej. '', svarade Norelle med ett lätt leende.
'' Draco Malfoy. '', sa han och räckte fram den bleka handen. Norelle fattade tag om den.
'' Norelle Dolder Claude Preps. '', svarade hon. Både ryckte åt sig händerna.
'' Varför så många efternamn? '', frågade han med ett leende.
'' Dolder, från min far. Claude, från min mor. Preps från min mormor. '', svarade Norelle och skrattade. Hon var nyfiken på Draco Malfoy, som hade ett härligt skratt som livade upp henne. Det knackade igen på kupédörren. Den här gången ryckte Norelle till direkt.
En liten tant, med stor mage och skära kinder. Hon öppnade och kraxade:
'' Ska ni ha nått? ''
Draco log. '' Gärna, tre stänger, ett paket bönor och lite grodor. '', flinade han. Norelle såg förvånat på, sa bara: '' Chocklad. '', och de fick vad de ville ha. '' Min beställning var till oss båda. '', sa han. Norelle flinade. '' Min med! '', sa hon och båda skrattade.
De började glupskt äta. '' Hm, jag känner på mig att jag måste byta om till min klädnad, stanna du här. '', sa Draco och försvann med manteln flygande efter sig.
Norelle slängde med håret och började trumma med fingrarna på bordet. Dörren darrade av att någon knackade och hon öppnade snabbt. Men där stod tre, istället för en.
En lång, med rött hår och han hade nötbruna ögon. En lite kortare, med svart, spretigt hår och kristallgröna ögon, en kille. Och den sista, en nätt tjej med stora vågor.
'' Draco är verkligen ett kräk! '', sa tjejen och slog sig ner.
Norelle gav dem alla en mörk blick. Sedan tittade hon ut igen. Tågresan skulle väl inte bli så bra som hon trodde.

Jättebra! Fortsätt gärna!

Bra!

Tack, trodde att jag skulle bli dissad :-)

2 ~
Norelle fick se de alla tre, som hennes nya vänner. De hade konstigt nog fått henne att skratta, och det var Ron's förtjänst. Först hade hon sett dem som tre stökiga snorungar, men ju mer hon lärde känna dem ju bättre kunde dem inte bli, och sedan blev de det!
Norelle log för sig själv, ett belåtet leende spred sig på hennes läppar när de satt i stora salen. Doften av mat, fick hennes mage att kurra.
Hon hade inte sett Draco, efter att han skulle bytt till sin skolklädnad. Norelle suckade djupt. Hon gillade inte att hennes nya vänner, inte tyckte om Draco. Han var god, mot henne.
'' Ni är säkert hungriga, efter den långa resan. Men först måste vi sortera våra nya elever! '', sa Dumbledore och log vänligt. Norelle rodnade, hon satt på bänken bland de andra förstaårseleverna, som var nya. Gång på gång, reste sig en. Snart satt hon på bänken själv.
'' Har du hamnat fel? '', skrockade någon från Slytherin-bordet.
Norelle tittade upp, och de flesta eleverna blev tysta. '' Vår egna, nya elev. Från Sverige, och hon kommer börja i samma klass, som alla andra femtonåringar. Säg hej till Norelle Dolder Claude Preps! '', sa Dumbledore och Norelle reste sig.
Alla stirrade på henne, varje steg kändes gigantiskt och fel, hon tog mindre steg men det kändes för sakta. Hon mådde smått illa, med alla blickar på sig. Tanken på mat, gjorde henne äcklad. Äntligen var hon framme vid hatten, som låg stiligt i luften. Hon tog tag i hatten och drog den över huvudet, och automatiskt åkte den ner över ögonen.
'' Slytherin. Eller ska vi ta Gryffindor? Du har ju vänner i båda. '', skrattade hatten. Norelle fick ägna sig åt att tänka, hon ville inte att alla skulle höra.
Vad tog mina föräldrar? Tom Dolder, heter min far. Min mor heter Polly Claude Preps. De gick på Hogwarts på 70 talet.
'' Låt mig tänka. Tom, kom in i Slytherin, din mor i Rawenclaw. ''
Jag väljer pappas!
'' Jag väljer här! Du är en envis rackare. Men nu får du bestämma dig. Du kan bli riktigt känd, svartkonst kan vara din hobby ... '', väste hatten. Hon fick kalla kårar.
Du vet vad jag vill ha. Snåla inte på tiden, din korkade hatt. , väste en ny röst. Hatten ryckte till.
'' GRYFFINDOR! '', vrålade hatten och ramlade av - snabbt. Norelle log och gick mot bordet som jublade.
Men hon hade tanken i huvudet, vem var den nya rösten? Den var välbekant. Tom Dolder, hon skulle söka upp hennes pappa. Norelle slank in bredvid Ron och Hermione.
'' Grattis! '', gratulerade Hermione och hennes lockar skakade. Norelle log, stelt.
Hon behövde prata med någon, någon som förstod henne. Hon vred på huvudet, och såg rakt in i Harry's kristallgröna ögon.
'' Kan vi prata? ''

Meera! Jättebra du borde bli författare! Känn dig bevakad

Jätte bra.

Super duper mega bra!

bra

skriv mer xd

bra, skriver också en berättelse om Voldemorts dotter