Nagini, dotter till.......

Jag satt på det kalla golvet framför spegeln och kammade mitt hår. Jag hörde hur min far skrek åt några i rummet bredvid. Min far verkade vara arg, han blev jämt arg nu för tiden. Jag visste att han var mer oroad. Det som skrämde mig mest var att han också verkade vara rädd. Och det stämde inte alls in på honom, min far brukade aldrig vara rädd. Han brukade vara självsäker. Rösterna tystnade och jag hörde min fars målmedvetna steg när han gick mot mitt rum. Jag såg i spegeln hur han öppnade dörren och gick in. Han ställde sig bakom mig och började smeka mitt hår. Jag lade ifrån mig borsten och tittade ner på mina händer medans min fars kalla händer fortsatte röra med sina fingrar i mitt hår.
”Nagini, titta på mig.” sa han med sin befallande röst. Jag tittade upp och mötte hans blick. Först nu insåg jag hur min far såg ut. Hans kinder var insjunkna och hans hud blek. Han började förlora all sin skönhet. Hans ögon mötte mina i spegeln.
”Du har hennes ögon.” viskade han. Jag behövde inte fråga vem ”hon” var. Det var min mamma han pratade om. Min far brukade egentligen aldrig nämna henne och de enda gångerna jag frågat min far om henne har han skrikit åt mig. Han brukar aldrig ens höja rösten mot mig. Jag fortsatte att vara tyst. Min far suckade tungt och tog tag mig i armen, inte hårt, och drog upp mig från golvet så jag stod framför honom. Han var lång så jag var tvungen att titta upp för att kunna möta hans ögon. Han tog ett steg framåt och drog mig intillsäg och gav mig en kram. Det chockade mig. Min far var inte en sådan person som kramade människor. Jag kramade honom tillbaka. Han tog ett steg bakåt och betraktade mig. Hans ögon var tårfyllda.
”Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här till någon. Jag hoppas att du kan förlåta mig efter det här och jag vill vara att du ska veta att jag älskar dig och jag gör det här för att skydda dig.” Jag stirrade på honom, han försökte dölja smärtan.
”Jag förstår inte, vad menar du?” Min far bara skakade på huvudet och böjde sig ner och tog upp min stav som låg på golvet och gav den till mig.
”Lyssna på mig noga nu.” Jag nickade oroligt innan han fortsatte. ”Du måste komma ihåg allt jag lärt dig, men det ska nog inte bli ett problem. Du är så begåvad att du säkert är mäktigare än flera vuxna häxor och trollkarlar.” Jag förstod inte vad min far pratade om. Men jag lyssnade noga på vad han sa. ”Glöm inte att jag är leden för vad jag måste göra. Men det är för din skull jag gör det här.” Han lutade sig fram och kysste min panna innan han backade några steg och tittade på mig med sorgsna ögon. Han tog upp sin trollstav och riktade den mot mig. Jag flämtade till av skräck.
”Far! Vad gör du? Snälla, jag förstår inte.” skrek jag. Min far sa några ord. Jag såg ett ljussken innan allt blev svart.

Känn dig bevakad! Otroligt bra skrivet och spännande mer tack!

Tack så jätte mycket ♥

Jättebra! Mer tack

Några fler?

meer ! jätte bra ''bevakar''

Mörker, smärta, tystnad, ensamhet. Hittar inte ut, hjälp mig, någon, vem som helst. Mer smärta, dagar, veckor, månader, år, tystnad. Röster, ljus, känslor, minnen, nej!

Jag öppnade mina ögon men stängde dem snabbt igen. Ljuset brände i mina ögon, som om jag inte hade öppnat dem på väldigt länge. Rösterna började prata igen. Jag hade aldrig hört någon av dem förut. Och min far fanns absolut inte ibland dem. Far. Vad var det som hade hänt. Allt jag minns är att han riktade sin trollstav mot mig. Jag trodde att han skulle mörda mig. Men det verkade inte som om jag var död. Eller var jag det? Jag kunde inte avgöra. Men varför använde han ens använt sin stav mot mig från början. Rösterna kom närmare. Jag lyckades urskilja några av orden. Men fick inte till det till några meningar. Jag förstod inte vad det var med mig. Jag klarade knappt av att tänka, se eller höra något. Vad hade min far gjort med mig egentligen? En röst avbröt mina tankar. Och jag kunde höra den.
"Vi borde ta reda på vem hon är. Det är väldigt stark magi som hon har blivit utsatt för."
Andra röster mumlande instämmande. "Titta på hennes kläder, de är ganska gamla. Hon kan ha varit förstelnad i flera år. Har någon av er sett henne förut?" frågade samma person som hade pratat förut.

meer !!!

Såååå braaaaa!