Hjälp...?

Vet inte om jag ska kalla det för hjälp eller inte men w/e.

I måndags klippte jag av håret. Jag hade ungefär till brösten innan. Klippte det till nån centimeter ovanför axlarna. Till en början var jag relativt nöjd, kändes konstigt bara, men jag tänkte att jag kommer vänja mig snart.

Igår vid 23.30 tiden kom min bror hem hit. Första gången han såg att jag klippt mig. Såklart skulle han kommentera det direkt. Och det han sa var inte positivt.

Jag har otroligt dåligt självförtroende och självkänsla, och då sjönk det ännu mer. Jag stängde in mig på mitt rum och hörde hans jävla garv genom väggen. Jag satt och kolla mig själv i spegeln och ja.. Jag hatar det jag ser.

Jag vill ha tillbaka mitt långa hår. Jag har bestämt mig för att skaffa hårförlängning, men jag kommer inte hinna skaffa det innan måndag. Och på måndag börjar skolan.

Jag vill inte dit. Jag vill inte att folk ska se mig. Jag. Vill. Inte.

Det här är så otroligt larvigt egentligen.
Jag sitter på mitt rum, är skitledsen och bara gråter och kan inte sluta.

Onödigt av mig att skapa en ny tråd egentligen, men nu gör jag det ändå.

Det viktiga är ju att du är nöjd, och det är säkert jättefint! tycker inte att du behöver skaffa förlängning för att din bror sa så. Syskon retas, de är inte alltid allvarliga.

Men det är just det;
Jag är inte nöjd. Först var jag det. Inte längre.
Och min bror retas bara inte, han mobbar och trycker ner mig hela tiden. Jag har vuxit upp med det, jag borde vara van vid det, men det är jag inte.

Jag klippte mig nyligen jag var ite alls nöjd i början,men komihåg det växer ut!

Prata med din bror? Kanske inte så lätt, men det han gör är ju inte okej när du tar åt dig.

^
Han lyssnar inte på mig. Han lyssnar inte på våra föräldrar eller våran låtsaspappa heller.
Det är så sjukt. Jag är 15, men jag gråter för i princip allt. Jag är inte normal.
Och han är snart 18, och han kan ändå inte låta mig vara?

Ditt hår kommer växa, det tar tid, men tillslut växer det ut! (tro mig jag vet, jag klippte av nästan en halvmeter hår en gång..)
Ingen har rätt att klanka ner dig eller säga om du är vacker eller inte. Du är vacker, jättevacker!
Om hårförlängning löser allt så tycker jag att du ska köra på det, själv tror jag inte på att sådant funkar. Vänta istället på att håret ska växa, och medans det händer, var stolt över dig själv!
Gå med rak rygg och ett leende och vet om att du är bäst i hela världen. Skit i vad andra tycker om ditt hår! Det spelar ingen roll vad andra tycker om dig, så länge du vet om själv att du är bäst.
Om du får mycket uppmärksamhet över håret i skolan, gör det istället till något bra. Ta mig som exempel, jag känner igen mig väldigt bra i dig, jag hade jättedåligt självförtroende förut. En dag kom jag till skolan, jag ville testa något nytt med mitt hår, kom dit med nästan afro. En tjej som ofta fått mig att må dåligt sa: "Hur fan ser du ut eller? Lite som en vit neger faktiskt..". Jag sket i henne, log och var stolt och sa "Jag ser i alla fall bättre ut än vad du någonsin kommer att göra", så vände jag mig om och gick därifrån.
Var stolt, du är bäst, glöm inte det! ♥

^
Asså.. Jag vet inte. Jag VILL tro att han inte skulle bete sig sådär om han visste att du tog illa upp. Men jag känner inte er så..

Well. Om det är nån tröst så kommer han antagligen växa upp snart. Killar brukar skärpa till sig efter gymnasiet

Men hade du varit nöjd om han itne hade kommenterat det då?

Du är ju hur snygg som helst! Tycker att du passar bättre i det korta faktiskt. Och vem säger att långt hår är snyggast? Jo, dagens fuckade ideal. Screw everybody else!

Jag kan ärligt talat säga att jag trivs bäst när mitt hår är såhär kort; (anledningen till att jag inte har håret så just nu är för att jag är lat och orkar inte hålla på och fixa i ordning mig hela tiden, vilket extremt kort hår kräver...)

ja syskon retas jämt och jag tycker inte att du ska felenga håret för du är ju nöjd.

anars klip av hans hår när han såver