Tack alla som läser!!! ^^

Här kommer kap 11!

___

Kapitel 10: Den nya klöver fem

Dörren till den stora fabriken smälldes upp.
Lucy och Haigha lyckades ta sig över de olika hindren och sprang snart runt tebordet där hattmakaren låg, fast nu låg det bara ett skelett efter honom, då han dog av smällen han fick av tekopparna.

”Vi kanske även kan ta lite tekoppar som extra skydd, om det skulle komma någon fara på vägen, eller vi skulle råka möta på larven igen så räcker inte pilarna, kan jag tro. Han måste väl säkert vara immun mot svampens kärna”, sa Lucy.
”Ja, det gör vi”, sa Haigha och plockade upp några tekoppar som han fäste fast runt midjan. ”Okej, nu letar vi reda på knivarna”, sa Haigha, och de fortsatte in mot rummet där Hattmakaren arbetade.

Där stod hattmakarens lilafärgade fåtölj och alla hans maskiner och redskap.
Haigha gick fram till verkstaden och öppnade en låda.
Inuti var det fullt med knivar, dolkar och rakblad.

Haigha tog ut två dolkar, en till Lucy och en till sig själv.
”Okej, ge hit några pinnar till mig så täljer vi dem, men tänk inte ens tanken på att lämna dolken då den kan vara nödvändig i vilket fall”, sa Haigha och gav ena dolken till Lucy.

Det gick ganska fort att tälja då det endast var spetsen som behövde täljas.
Sedan smyckade de dem med fjädrar som fanns i en annan låda. De täljde även en båge och sen var det upp till Lucy att skjuta pilarna, då hon var den enda som gått på bågskytte.
När alla pilarna var klara så gnuggade de svampens kärna mot pilspetsarna.

Efteråt så gav de sig av mot Hjärter Dams slott.
Inte för att gå direkt mot det utan för att hålla sig i skogen utanför slottet för att kunna angripa kortsoldater som marscherar på sina vandringar efter efterlysta så kallade ”brottslingar”.
Stigarna var kortens främsta färdvägar, då de ofta ville röra sig obemärkta.
Haigha hade ofta råkat i trubbel och varit nära på att fångas, så han visste ett och annat.

”Tror du att Stewie och Oswald blivit överlämnade än”? Frågade Lucy oroligt medan de gick.
”Jag vet ärligt talat inte, men jag kan tro att ifall de har blivit det så behöver du inte vara orolig om att de blivit dödade än… jag vet att Hjärter Dam brukar spara fångar som lockbete ifall det är en hel grupp hon söker”, sa Haigha lugnande, även om det inte direkt fick henne att må bättre.
”Jag hoppas att det går bra för oss i alla fall, även om jag inte alltid kan tänka mig själv som en hjälte”, sa Lucy och såg ner mot marken. ”Jag förstår dig helt och hållet Lucy, men för att lyckas skulle du behöva ett bättre självförtroende, vi måste fortsätta positiva om vi vill lyckas”, sa Haigha.
”Du har helt rätt”, sa Lucy.

Snart kunde Lucy känna igen vägarna.
De hade snart kommit ut på slätten med stenblocken och kunde se kaninens hus en bit bort och även den yttre muren som låg runt Hjärter Dams slott. Nu var allt som krävdes att smita in i skogen och vänta.

De gömde sig bakom en stor sten som inte låg så långt från stigen.
Det dröjde inte länge förrän korten bredde ut sig då de som höll utkik hade upptäckt dem från slottets högsta torn.
Ett av korten närmade sig stenen långsamt.

Lucy var kvicktänkt och var redo med pilbågen.
Hon tog upp en pil och var snart redo att skjuta.
Just i sista stund upptäckte kortet dem, men det hann inte reagera då ett pil träffade bröstet och det föll död ner. Dosen av svampens gift hade blivit för hög. Fast det spelade ingen roll för dem.
Det viktigaste var bara att de fick tag på kläderna.

De tog ut den konstiga odöda människoliknande varelsen som levde inuti dräkten och sedan klev Lucy in i den.
”Vad tycks”? Frågade hon och såg ner på sin dräkt samtidigt som hon tog upp yxan som kortet hade med sig.
”Nja, du såg ärligt talat bättre ut utan den, men just nu spelar inte utseendet någon roll, såvida det inte handlar om att du inte är tillräckligt trovärdig”, sa Haigha.

Lucy drog sedan av hjälmen som satt på varelsens huvud och satte den på sin egen.
Hjälmen täckte nästan allt i ansiktet och det var ett väldigt bra val då hennes fiender inte fick komma på vem hon var.

Ett annat kort kom också förbi och blev också nerskjutet och dog så småningom.
För att Haigha skulle komma upp i längden som Lucy så plockade han en blomma med jordgubbssmak och växte. Sedan klädde han också upp sig och tog upp kortets yxa.

Det var perfekt med tiden då korten plötsligt dök upp när de var färdiga.
”Klöver fem! Har ni sett dem”? Frågade ett kort med spader som symbol och med en åtta.
Lucy var osäker vem av dem som var klöver fem då hon inte kollat så noga på dräkterna, men hon svarade ändå.
”Vi försökte fånga dem, men de var alltför snabba”, sa Lucy och förställde rösten lite grann.
Då kortet som talade med henne inte reagerade konstigt på att hon svarade så hade hon chansat rätt.

”Vi återvänder till slottet och meddelar bödeln att han inte får avrätta någon idag”, sa kortet med spader åtta ganska besviket.

Lucy och Haigha kände sig lättade nu då de lyckats lura korten.
Allting skulle bli så lätt nu framöver.
Det enda som behövdes var att lyckas hitta gömstället till amuletten och rädda Stewie och Haigha.

”Usch, ni skulle sett larven som anlände tidigare som lämnade två av inkräktarna”, sa en vakt till Lucy. ”Den stank och hade långa vassa huggtänder, och andedräkten gjorde en alldeles sömnig”.
”Högg ni av dess huvud”? Frågade Lucy.
”Vi tänkte det då den vanhedrar denna platsen men sedan kom vi på att inte drottningen skulle vilja smutsa ner sin älskade giljotin (en slags avrättningsmaskin) med den varelsens blod”, sa kortet.

De var framme vid vallgraven nu och bryggan hissades långsamt ner.
Sedan skyndade de alla sig över, det var svårt att inte lägga märke till avhuggna huvuden som låg på bottnen.
Inombords så äcklades Lucy enormt, men kunde inte uttrycka sig då hon inte ville bli upptäckt, då korten var kända för att vara kallblodiga.

När de kom innanför murarna kunde de se en stor labyrint av buskar som väggar som täckte större delen av borggården (vilken var riktigt stor).
Fast för att slippa behöva gå igenom hela labyrinten för att komma till slottet så hoppade buskarna undan när korten närmade sig.

Då var det sedan att kliva in i slottet.

Det var vita tegelväggar längs hela entréhallen och röda långa mattor på golvet.
Formarna på fönstren var hjärtan och det var matchande gardiner till mattorna.
Mellan varje fönster stod det marmorskulpturer av Hjärter Dam som antingen höll i en spira med ett hjärta på toppen eller hade ett halsband med en hjärthalva. Huvudena var ovalformade med små hjärtformade läppar, smal men stor näsa och stängda ögon, kläderna var en lång vacker klänning som säkert var vanlig bland rikt folk under den viktorianska tiden.

Lucy och Haigha gick nu lite långsammare för att så småningom korten som stod bakom skulle gå framför dem så att de lätt skulle kunna slinka iväg när de fick chansen.

[Det är fullt nu med karaktärer, men alla får rösta!]

Länge har jag funderat på denna idén, men jag har inte förrän nu bestämt mig för att skapa denna tråden.

Jag tänkte mig att det ska handla om att 14 människor blir fångar i en mörk fängelsehåla i ett gammalt residens (slott) på en stor ö mitt i havet. De vet inte hur de hamnade där eller hur de tar sig därifrån men det försöker de i alla fall göra.

Faror väntar på vägen då de försöker ta sig från ön som verkar vara övertagen av demoner och andra hemska varelser.

Jag kom sedan på att om 14 medlemmar på mugglis anmäler sig och fyller i mallen till en karaktär så börjar jag skriva på berättelsen då det är upp till de som läser (om någon vill göra det) att rösta på de vill ska överleva under nästa kapitel.
För endast en kommer lyckas ta sig därifrån, levande!

Men tänk även på att inte anmäla er om ni bli arga/ledsna om er karaktär dör, för detta kommer bli som en blandning mellan ett mugglisgame och en dokusåpa.

Är ni intresserade?

KOM IHÅG ATT SKICKA MALLEN TILL MIG I ETT MEDDELANDE!
I mallen kommer det stå saker om kanske blir roligare att få veta genom berättelsens gång.

Det är en lång mall men det kan vara nödvändigt!:

Namn:
Ålder (minst kan man vara 15) :
Kön:
Utseende, helst ingen bild utan en bra beskrivning på utseendet:
Kläder:
Önskemål på vapen om man stöter på monster:
Senaste minnet, eftersom att de inte minns hur de hamnade på ön:
Personlighet:
Bästa sidor:
Sämsta sidor:
Övrigt:

KAPITEL:

Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4


DÖDA:




LEVANDE:

Alla för att detta har inte börjat än.


Deltagare:

1. Sebastian Little (som är JustMe!s karaktär)

2. Lia (som är Kim Potters karaktär)

3. Guenever "Gwen" le Fay (som är TildeWs karaktär)

4. Samantha Henry (som är Nickim010s karaktär)

5. Crain Kaelin Pierpont (som är Shaanas karaktär)

6. Bonnie (som är fashion7s karaktär)

7. Steysy (som är YES karaktär)

8. Matthew Whisp (som är Sofia-Potters Alice Cullens karaktär)

9. Cynthia Stratford (som är Queen Boos karaktär)

10. Liw Isacsson (som är cikkis karaktär)

11. Sara Mintsson (som är Minihästs karaktär)

12. Vanessa Johnsson (som är Gabrielle delacour 2s karaktär)

13. Elizabeth Monroé (som är Siriusis karaktär)

14. Vee Smith (som är glina2s karaktär)


VILL MAN RÖSTA SÅ FÅR MAN RÖSTA PÅ TVÅ PERSONER VARS!

Jag grubblar just över att jag skulle vilja skriva en berättelse så att jag skulle kunna förklara för homofober att det faktiskt inte är något fel med homosexuella på ett sätt som de faktiskt lyssnar på... kanske en fantasy berättelse där huvudpersonen är lesbisk...men jag kommer inte på någon bra handling...fast jag har ju så mycket så det dröjer länge tills jag börjar med den OM jag gör det...

Onödigt att säga det helt random MEN...

Idag är jag så glad över att jag har varit fri från min depression i ungefär 5 månader!

Ja!

(Jag har bevakat nu, gör du också det Zendaya )

Eller att typ de äger två drakar i hemlighet och en ond kejsare har hört att drakarna ger lycka och vill därför fånga dem, så att han kan ha vännerna som slavar och drakarna som tjänare.
Så de ska typ försöka gömma drakarna och så blir det lite drama.

Okej?

Kan jag göra mall?

(Ska båda vara flickor eller pojke/flicka tycker du?)

Bra mall!

Det går jättebra med ett japanskt namn!

Min mall:

Namn: Li Hui Ying (du kommer bara behöva skriva Li)
Kön: Flicka
Utseende (välj själv om du vill ha bild eller skriva utseendet) :

Kläder: -
Personlighet (kanske inte så nödvändigt då man ändå märker det så man får hoppa över denna) : Hon är snäll, omtänksam, ärlig, smart, men kan även vara väldigt tuff när hon är i fara.
Familj: Hon har en pappa och mamma som är bönder, men hon har inga syskon.

Drakes namn: Hanyan (jag kom på det själv precis)
Drakes kön: Pojke
Drakes utseende:
Drakes personlighet: Han är en väldigt god rådgivare och bra vän och beskyddare.

Yay!!!

Äntligen träffade jag någon jämnårig IRL som inte är en jävla homofob!!!

Jag upptäckte det när hon hade målat naglarna med regnbågsflaggan och sedan hade vi en diskussion om det...

Kapitel 2: Fängelsehålan

Då de inte visste om de var själva i fängelsehålan eller om det fanns några farliga typer där, så var de tvungna att gå två och två, och i en enstaka grupp gick det tre. Cynthia gick med Bonnie, Steysy gick med Lia, Sam gick med Vee, Crain gick med Sara och Vanessa, Gwen och Sebastian gick tillsammans, Elizabeth gick med Liw och Matthew gick med Sara.

”Jag tror att det hela bara är ett enda stort skämt, liksom, av vilken annan anledning skulle folk vilja fånga oss? För att ’straffa oss’”? Sa Steysy och härmade Sams röst, fast mest med en pipig, överdrivet fånig version av den.
Lia skrattade.

Tyvärr så hörde Sam det, men hon struntade i dem för hon tyckte bara att dem var omogna och just nu så orkade hon inte med bråk.
”Vad är det du saknar mest”? Frågade Sam Vee.
”Mina vänner faktiskt, men om de inte dök upp här, så är jag osäker om de är döda eller… vad som ens hänt med dem”, sa Vee. ”Du då”?
”Jag vet inte riktigt… men det skulle vara kul om jag åtminstone kom ihåg min egen studentfest då jag bara minns när jag var på skolavslutningen och fick mitt betyg”, sa Sam, med en besviken röst.

Vanessa och Crain var de som gick längst fram.
”Jag undrar vad som hänt med min lillasyster, jag skulle passat henne denna helgen, då mina föräldrar rest bort. Om kidnapparna tog mig så känns det bara så konstigt varför inte min syster är här”, sa Vanessa till Crain.
”Hm, de kanske inte var intresserade av henne”, sa Crain.
”Men, i vilket fall… vad ska hända med min fyraåriga syster, hur ska hon kunna klara sig själv”? Sa Vanessa oroligt. ”Det får vi nog aldrig reda på, om vi inte lyckas ta oss hem förstås”, sa Crain.

Bonnie och Cynthia svängde in mot vänster då de kom till en korsning med fem vägar. ”Vad är dina intressen”? Frågade Cynthia. ”Jag gillar att rita och springa… annars så gillar jag att umgås med mina vänner”, sa Bonnie. ”Dina då”? Frågade hon. ”Jag gillar att läsa, rida, klättra och ta hand om djur”, svarade Cynthia.

Gwen och Sebastian svängde in mot den tredje svängen.
”Vad var nu ditt senaste minne”? Frågade Sebastian, då han ville starta en konversation då tystnad kunde vara ganska uttråkande. ”Det kan vara ganska irriterande när du ställer den frågan, det räcker med en gång, jag minns ärligt talat bara att jag varit i affären, men inget om hur jag kan blivit tagen hit och varför”, sa Gwen.
”Du kanske blev fångad för att du blev chockad över höga priser”, sa Sebastian och skrattade lite smått. ”Det där var inte roligt, bara irriterande”, sa Gwen irriterat.
”Okej, förlåt mig, jag ville bara säga ett skämt eftersom att jag förstår att folk inte är på så bra humör här”, sa Sebastian.

Elizabeth och Liw svängde mot den sjunde svängen.
”Litar du på Steysy”? Frågade Elizabeth med en smula osäkerhet i rösten. ”Liksom, hon var den enda som inte vaknade upp med oss så det låter bara konstigt att hon är den enda som var på andra sidan”, sa hon.
”Jag vet inte, så länge hon inte stör mig så har jag väl inget emot henne”, svarade Liw. ”Jag börjar få svårt att andas, jag hoppas inte att det är en biverkning av min allergi, jag är allergisk mot nötter och gluten ifall du undrar”, sa Liw.
”Nää, jag tror nog bara att luften är smutsig här”, sa Elizabeth.
Just då så var vägen ojämn och Liw snubblade. Fast som tur nog så lyckades hon med att fånga balansen igen.

Sara och Matthew fortsatte rakt fram vid korsningen.
”Hade jag fått bestämma så skulle vi varit inlåsta på ett spa och inte på ett sånt här skitigt ställe”, sa Sara. ”Jag håller med dig om att det skulle vara trevligare, men som du märker så är inte verkligheten så perfekt när det gäller kidnappningar”, sa Matthew.

”Jaha”! Sa Sara ointresserat. ”Åh, vad jag luktar! Usch! Att inte kidnapparna lät mig behålla min parfym”!
Matthew såg förvånat på henne.
”Oj, vad hon måste vara uppblåst”! Tänkte han, men han ville inte verka otrevlig så han förblev tyst.
”Liksom, en parfym hade varit det enda jag begär! Eller vad tycker du”? Frågade Sara.
”Nja, vad jag hade begärt är att få komma hem”, sa Matthew. ”Har du ingen familj att bry dig om”?
”Kanske… öh”, sa Sara. Hon funderade länge märkligt nog. ”Kanske mina vänner, men inget slår parfym”! Sa hon.

Ungdomarna hade snart gått i cirklar utan att hitta de andra grupperna. Fängelsehålan var enorm. De hade varit vakna i snart två timmar utan att åstadkomma något.

”Jag har alltid trott att min kjol gett tur, då jag ofta varit med om positiva saker då jag burit den, men nu antar jag att jag har fel”, sa Liw.
”Okej, men jag är inte så vidskeplig faktiskt”, svarade Elizabeth.

Just då när Liw hörde det så råkade hon då trampa på en spricka i golvet.
”Åh nej”! Sa Liw chockerat.
”Det är ingen fara! Inget kommer hända”! Sa Elizabeth lugnt och irriterat då det lät väldigt löjligt.

”Joho! Närsomhelst händer det något illa”, sa Liw oroligt.

Hon såg sig omkring mycket oroligt och just när hon skulle flytta foten försiktigt så råkade hon snubbla över en kullersten som var ojämn.
Igen!

Tårna smärtade och Liw ramlade in mot väggen.

En liten del av väggen var då inte av riktigt sten utan visade sig egentligen vara av ett målat och mycket svagt material som gick sönder mycket lätt.

Så istället för att väggen skulle hejda fallet så föll hon rakt igenom, och på andra sidan var det ett dolt rum, men vad fanns det därinne?

I nästa kapitel kan ni läsa mer om vad som fanns där, kom ihåg att från och med nu är det tillåtet att rösta.
(Okej, jag ändrade mig jättemånga gånger men nu är det bestämt att man får rösta, och kom ihåg att man röstar via uggla för annars räknas det inte)

OBS att jag bytte plats med Stewie och Lucys öden.

Det kan bero på att jag vet en del saker som skulle bli roliga att skriva om, några av sakerna finns i detta kapitlet, och jag måste erkänna att det var den snabbaste dagen jag någonsin skrivit ett kapitel, .

Det tog bara en dag då det egentligen brukar ha några!!! :o

___

Kapitel 9: Stölden av kärnan

Lucy och Haigha hade vandrat i snart flera timmar, då Lucy plötsligt fick syn på ett tjockt träd med en vit dörr som stod fast i barken.

”Åh, vad roligt! En dörr i ett träd”! Sa Lucy och sprang fram till den.
”Nej! Lucy! Man vet aldrig vad som kan finnas bakom”! Sa Haigha allvarligt.
”Skojar du, det är väl bara trädets insida bakom”? Sa hon och öppnade handtaget.

Precis när hon öppnat dörren så strömmade det ut en flod av vatten.
Hon var chockad, men lyckades ändå stänga dörren i rätt tid.
”Hur kunde det hända”? Frågade Lucy chockat. ”Vi var ju inte ens nära havet”! Sa Lucy.
”Det var det jag sa! Man ska aldrig lita på okända dörrar”, sa Haigha. ”Se och lär”! Sa han.

Han gick sedan fram till trädet och öppnade dörren ännu en gång.
Nu var det inte vatten som strömmade ut, nu ledde dörren in till en öken.
Sedan stängde han den igen, och då ledde den till ett berg, och sedan igen och då ledde den till en skog.
”Förstår du? Dörrar är rovdjur som försöker locka folk genom att öppna dem, och sedan om de går in i landskapen som dörrarna visar så försvinner dörren och gör att de blir fasta där i all evighet”, sa Haigha.
”Det låter bara så underligt! I min värld så är dörrar… tja, bara dörrar. De rör sig inte, och leder till det som finns bakom dem”, sa hon. ”Hur kommer det sig att ni fortfarande har dörrar på hus”? Frågade hon.
”Vissa dörrar har man lyckats göra tama, så det är skillnad”, sa Haigha.

”Allt blir bara märkligare för varje minut som går”, tänkte Lucy.

Men precis när Haigha skulle stänga dörren så hann Lucy stoppa honom.
Hon hade just upptäckt att i skogen innanför dörren som var det senaste Haigha visade kunde hon se en stor svamp en bit bort, kanske kunde det vara larvens svamp i närheten.
Vilket försprång de skulle haft om de lyckades komma fram före larven!

”Är du helt säker på att du vågar gå igenom”? Frågade Haigha.
”Jag måste ju vara det”, sa Lucy och nickade.

De gick sedan igenom dörren.
En vacker skog med fina lövträd och granträd väntade inuti. Lucy såg just att vissa av träden hade börjat få några gula och röda blad. Hösten närmade sig.
Hon började sedan undra hur familjen mådde hemma.
De skulle säkert sakna henne mycket, det hade gått fyra dagar i Underlandet och hon hade lärt sig väldigt mycket av denna tiden.

Efter att gått i några minuter så nådde de fram till ett stort område med svampar i alla storlekar och vissa var i höjden av träd. Svamparna var så många att det skulle snart bli en mardröm att behöva leta efter larvens svamp.

”Lucy, kom ihåg att på hans svamp ska han ha sin pipa, så om vi väl klättrar upp på en lagom hög svamp så borde det inte vara så svårt”, sa Haigha.
”Skulle du kunna hjälpa mig upp”? Frågade Haigha och kollade mot en stensopp som var ungefär två meter lång. (Svampen är även kallad karljohanssvamp). ”Javisst”, sa Lucy och lyfte upp honom.
Sedan drog han även upp henne.
Han var mycket stark för att vara en liten hare, tyckte hon, men det var väl inget att bli förvånad över nu längre. Underlandet skulle väl snart sluta förvåna henne, då inget verkade vara vettigt härnere.

Det kändes verkligen märkligt att stå på en svamp som inte bara krossades av att man stod på dem.

”Ta nu sats, så hoppar vi till en annan svamp”, sa Haigha.
Han verkade kolla mot en ticka denna gången som satt på ett högt träd. Nära den svampen fanns det några svampar som stod nära varandra i storleksordning så att de liknade en trappa. Efter denna ”trappan” kunde man sedan se en mycket stor flugsvamps liknande svamp, fast med lila färg istället för röd, med platt topp.
Från denna höjden kunde man inte se så mycket av ovansidan av svampen, men de började tro att det kunde vara larvens svamp.

Nu hade Haigha taigt sats och hoppat över till tickan.

”Hoppa nu Lucy”, sa Haigha.
Lucy tog sats, hon tog ett djupt andetag och sprang så fort hon kunde och hoppade så högt hon bara kunde, och lyckades få en perfekt landning på svampen.
”Puh! Jag hoppas att man inte ramlar ner nu”, sa Lucy och kollade mot marken.
De hade kommit upp på fem meter nu.

Sedan hoppade de återigen och kom upp på en ganska platt blå och röd prickig svamp. Det gick mycket lättare nu när svamparna var på rad som en trappa upp till den platta flugsvampen.
Man behövde inte hoppa så långt, men ibland fick man ta i lite för att komma upp på svamparna.

Himlen som fram tills nu hade varit i vackert solsken började snart bli täckt med gråa moln och det började duggregna. Det regnade inte mycket, men luften började bli fuktig. Många kanske skulle tycka att detta var jobbigt, men Lucy tyckte mest att det kändes härligt.

Det var många svampar man var tvungen att passera på vägen mot toppen, men de kom ändå upp dit så småningom, och höjden där var ungefär femton meter.
”Tror du att den är giftig av att röra vid”? Frågade Lucy.
”Kanske, i så fall är det anledningen till att larven är helt snurrig i huvudet, men jag tror inte det är någon fara av att bara röra vid, tobaken som larven rökte kommer ju från svampens inre, den förgiftar honom, så han är som levande död”, sa Haigha.
”Men hur ska vi kunna öppna den och komma åt den giftigaste delen i kärnan”? Frågade Lucy. ”Trädet med tickan ser dött ut, då borde barken inte vara så särskilt stark, försök riva av en bit av barken så kan du använda det som redskap, jag själv kan nog gräva med pipan”, sa Haigha.
Lucy hoppade ner till den närmsta svampen bredvid innan Haigha sa en sak till.
”Ta även några grenar som du kan nå, så gör vi pilarna av dem sedan”, sa Haigha.

Lucy hoppade lätt ner för svamparna ända tills trädet var precis framför henne och hon fick hoppa kraftigt. Sedan hoppade hon över till svampen på trädet och knäckte av några trädgrenar och tog lite av barken.
När hon hoppat hela vägen upp till den högsta svampen igen så hackade de i svampen tills det yttersta (som var det hårdaste) gått sönder, och sedan så blev vägen ner mot kärnan busenkel.

De grävde en stund ända tills nästan hela svampen var rensad och då hittade de en stor svart sten som såg ut som en ädelsten.
”Var försiktig med den, vad den än vidrör blir genast förgiftad, det är därför svampen är så farlig, den producerar även ett gift, som innehåller tobak, och det är det som larven blir så besatt av, man blir genast sömnig och trött av röken som han andas ut, därför skulle det bli väldigt bra då man kan använda pilarna både till att söva, och kanske döda, om vi har tur”, sa Haigha och log, medan han avbröts då han inte hann prata till punkt.
”Jag antar att vi inte har något val att döda våra fiender, allt jag vill är att jag och Stewie kommer hem, och att Underlandet blir en harmonisk plats igen”, sa Lucy och suckade innan Haigha fortsatte.
”… våra fiender, men nu återstår bara att hitta något att tälja med”, sa Haigha.
”Vi kan väl säkert hitta några knivar, eller rakblad som vi kan tälja med, inne i Hattmakarens fabrik, det ska väl inte ligga så långt bort härifrån”, sa Lucy.
”Bra idé”! Sa Haigha.

För att inte kärnan skulle förgifta deras händer så tog Lucy ett litet blad som hon virade in den i. Sedan hoppade de nerför svamparna och landade slutligen på fast mark igen.

Hapo och Hapopo.
Ni fattar säkert varför!