Jag beklagar djupt!

Jag hann med bussen som går kvart över tre! Hurra!

Sedan flödar kreativiteten! På jobbet ska det vara en talang-jaktstävling, och om man vill, får man skapa något! (Msn behöver alltså inte sjunga eller spela en pjäs.) Först hade jag ingen idé vad jag ville göra, men under lunchen dök en tanke upp.

Jag tänkte att jag gör ett tittskåp, där en massa böcker finns, samt någon docka som sitter och läser. Det blir en läshörna i miniatyr! Sedan ska jag skriva ut bilder på Hermione och Belle när de har böcker i famnen. De bilderna ska funka som affischer, så det blir ett rum med bokmalar! Åh, jag är så taggad! Det är så kul när fantasin flödar, eller vad säger du, Avis Fortunae?

Oj! Förlåt! jag har varit i andra tankar så jag har missat din underbara berättelse! Men nu bunkrar jag med några tankar till varje kapitel!

Kapitel 6

Riktigt bra kapitel! Oj, i början verkar Blaise arg över något. Undrar vad det kan vara. Får läsa vidare, så jag får veta, haha! I alla fall verkar Crabbe matglad. Sedan verkar Elli bekymrad, men Ginny finns till hands och kan stötta henne, eller vad man ska säga. Tur att hon finns.

Kapitel 7

Oj! Shanti har blivit skadad! Tur att Hagrid tar hand om henne. Som Avis Fortunae skriver, är Ginny och Elli vänner, men vad tråkigt att Elli känner att hon inte kan berätta vad som står i brevet. Undrar vad det betyder. Och frågan är vem som har skickat det.

Kapitel 8

Början av kapitlet är verkligen gripande! Malfoy har det tufft.
Men oj, vilken cliffhanger! Någon viskar “hjälp”! Kan det vara vår mystiska brevskrivare?!
Spänningen stiger.

Låt oss hoppas det här ger sig snart, samt att det går bra att testa vaccinet.

Vi måste blicka framåt, även om det känns jobbigt just nu. En vacker dag har forskarna lyckats få till ett bra vaccin och sen kan vi leva som vanligt.

Fram till dess undviker vi kramar, tvättar händerna noggrant, och håller avstånd så gott det går.

Åh, gode Gud! Så spännande kapitlet var! Och Jessica har trätt fram! Vad ska Sirius säga, när/om han får reda på det?! Okej, det är ännu en sak att fundera på. Nu på slutet blev det en cliffhanger. Vi vet alla vad som ska hända. Dessvärre tror ju Miriam att situationen är räddad, fast jag känner en tung atmosfär. Det känns oroväckande, eller vad man ska säga.
Nu har Elli fått veta hur det ligger till. Hon kommer att vara upplöst i tårar.

Tips:

“Alecta, du kan släppa henne. Vi måste fortsätta.” Så fort Alecta lydde uppmaningen trängde sig Elli förbi dem och rusade vidare uppför trappan.

Jag tror jag skulle vilja ta bort några ord, sätta dit ett komma-tecken och gärna se till så att Elli har någon känsla när hon rusar iväg.


Så fort Alecta lydde, trängde sig Elli förbi dem och rusade uppför trappan. (Om du vill lägga till vaad Elli har för känsla/ansiktsuttryck, får du bestämma själv hur du vill ha det. )

Superbra kapitel i övrigt, och jag kommer gå som på nålar till nästa söndag.

Låtsas som om de inte är där.

Ännu en fredag. Ni vet vad det innebär, eller hur? Just det! *trumvirvel* Ett nytt kapitel!

ginnymollyw ♥



Avis Fortunae ♥



boknörd_ ♥



catradora ♥



Elzyii ♥


______________________________________________________________________________________________


Kapitel 16


När Quirinus och hans föräldrar anlände till tågstationen, var klockan halv elva. Nathan lastade ut hans bagage.
”Ja, då var vi framme”, sa han muntert. ”Om en halvtimme går tåget, så vi får kila iväg.”
Innan Quirinus hann säga något, kände han hur Mia omfamnade honom, samtidigt som han andades in hennes parfym. Dofter som persikor, choklad, mysk, och jordgubbar fick honom att inse att han skulle sakna sin mamma förfärligt ända fram till december.
”Du får ha en så fin termin, Quirinus”, viskade Mia i hans öra. ”Det kommer att gå bra.”
”Jag lovar att skriva”, sa Quirinus. ”Och jag kommer hem till jul.”
Hans mamma log och strök honom över håret.
”Det låter bra”, sa hon. ”Och du vet hur du ska göra om…”
”Jag vet!” Quirinus kunde inte låta bli att le. ”Jag ska behandla honom som luft.”
”Bra. Följ med pappa nu, så du inte missar tåget”, sa Mia. Quirinus gav henne en sista kram, innan han följde med Nathan genom muren, för att i nästa sekund stå i närheten av Hogwartsexpressen. Det röda jättelika tåget kändes välkomnande.
”Jo, Quirinus”, sa Nathan försiktigt. ”Du… du har väl inte drömt om… om några vargar nu på sista tiden?”
Quirinus blev förbryllad, men sedan generad.
”Mamma har berättat, eller hur?” mumlade han och kände hur det hettade till i ansiktet.
”Ja.” Hans pappa satte sig på huk. ”Men du behöver inte skämmas. Det är naturligt att drömma mardrömmar. Jag undrar bara om du har drömt något mer om vargar.”
”Nej”, svarade Quirinus. ”Det har varit lugnt.”
Fadern såg lättad ut.
”Så bra.” Han log. ”Jag tänkte att jag ska leta upp en bok om drömtydning på biblioteket. För det kan hända att drömmen har en betydelse.”
”Det var bara en dröm, pappa”, sa Quirinus lugnt. ”Och jag klarar mig, inget ont kan hända.” En gäll signal hördes, och det var dags att gå ombord. ”Jag måste gå på tåget nu. Men jag ska skriva varje vecka!” tillade han glatt.
”Det låter bra”, sa Nathan och kramade honom hårt. ”Ha det så bra nu, och sköt om dig!”
Quirinus omfamnade honom en sista gång, innan han klev in. Efter en kvart kände han hur tåget sattes i rörelse, och han visste att han var på väg tillbaka till Hogwarts. Han såg ut genom fönstret, och hans pappa försvann bakom all rök.


Nathan såg efter tåget, innan han vände på klacken för att gå tillbaka till sin fru. Nu skulle det dröja till december innan hans son kom tillbaka. När han kom till bilen stod Mia och strök sig i ansiktet med en näsduk.
”Nu blir det tomt i några månader”, sa hon. ”Och du är ju på Sankt Mungos.”
Nathan gav henne en hård kram.
”Vi skulle kunna fråga mamma om hon kan komma på besök de gånger jag är på jobbet”, föreslog han vänligt. ”Eller så kan du åka till henne!”
Mia log genom tårarna.
”Ja, det skulle vara en bra idé”, skrattade hon. ”Jag skulle kunna träffa min syster också.”
Plötsligt gav hon ifrån sig en flämtning och tog sig för hjärtat. ”Mia!” utbrast Nathan, medan hans eget hjärta slog snabbt av rädsla. ”Vad händer?!”
”Vi… vi måste till sjukhuset!” flämtade hon. ”Mitt hjärta… gör… s-så ont!”
Utan att tveka hjälpte Nathan henne in i bilen och startade den på en gång.
”Jag kör så fort jag kan!” upplyste han henne. ”Försök härda ut! Jag ska skynda mig!” I sitt stilla sinne hoppades han att de skulle hinna in på sjukhuset i tid.
Hoppas det går vägen! Läkarna måste kunna rädda henne!
________________________________________________________________________________________

Åh, nej! Hur ska det gå?! Nu är det fara och färde! Vi får hoppas att läkarna kan hjälpa Mia!

Avis Fortunae ska ha ett stort tack, för hon har hjälpt till med fina tips, för att texten ska bli bra.

Spoiler från första boken:



Vad säger du, Avis Fortunae?

Kattbjörn har rätt. Det är mer en rolig grej som vi gör. Ungefär som runt halloween. Då gör vi ju också saker gemensamt, som att se film.

EDIT: OJ! Vad annorlunda tavlan ser ut när den är tom!



Men samtidigt häftigt!

Åh! Vilket makalöst bra kapitel! Det var oerhört spännande! Jag kan erkänna att jag höll andan på slutet! Men fy, Fenrir är bara så himla äcklig! En kannibal! Blä! Okej, jag vet att han är en varulv, men ändå! Huuuu! Jag ryser rejält när han pratar om jordnötssås och liknande. Jaja, nog om det. Striden är igång och spänningen stiger.
På slutet träder en mörkhårig kvinna fram! Kan det möjligtvis vara Miriams mystiska besökare? Alltså hon som syns i drömmarna.
Det var tur att Miriam använde sin kraft! Nu är det bara att vänta till nästa söndag!

När det gäller föregående kapitlet angående tipset jag gav dig: Jag förstår vad du menar. Jag klurade på hur man kan få det att låta ännu bättre, och tänkte dela med mig av den. Kom bara ihåg att det bara är en tanke. Du gör naturligtvis som du vill.

(Skönt att vi är överens om Ron och Hermione! Såg ändringen och det blev superbra!)

Trots mina uttalanden, låg jag ändå nerbäddad i min säng en stund senare

En stund senare låg jag, trots mina uttalanden, nerbäddad i min säng

På så sätt förmedlar du att att det är en stund senare, och samtidigt låter det ännu bättre.

Nu blir det tips till detta avsnitt!

“Så det är bäst att jag tar hand om dig tillsvidare. Vad säger du, smakar du bäst med eller utan jordnötssås? Jag har tappat en del av mitt smaksinne på gamla dar, nämligen, och skulle uppskatta lite smakråd från din sida. Det kan väl aldrig vara fel att få vara med och bestämma sitt livs sista måltid, sötnos? Seså, var inte rädd. Jag kommer att döda dig snabbt och smärtfritt. Det gör inte ont alls…

Om du ser de röda delarna, skulle jag vilja byta plats på några ord, så det låter bättre.



“Så det är bäst att jag tar hand om dig tillsvidare. Vad säger du, smakar du bäst med eller utan jordnötssås? Jag har nämligen tappat en del av mitt smaksinne på gamla dar, och skulle uppskatta lite smakråd från din sida. Det kan väl aldrig vara fel att få vara med och bestämma sitt livs sista måltid, sötnos? Seså, var inte rädd. Jag kommer att döda dig snabbt och smärtfritt. Det gör inte alls ont…

I övrigt hittar jag inget mer! Bra kapitel som sagt. Nu längtar jag ännu mer!

Spoiler från "Tårar från himlen" och våra ugglor!