På söndag är det alla hjärtans dag! Varför inte fylla tavlan med bilder på söta hjärtan och rosor?!

Det vore väl trevligt!


Man får ha vilken färg man vill på lapparna! Sprid kärlek på tavlan i dessa tider!

EDIT: En grej att ha i åtanke. Inga snuskiga bilder på anslagstavlan får förekomma! Ser man en sådan, rapporterar man till staff fort som ögat! Såg en i ett forum igår, och blev rejält äcklad! (Medi  och PansyMalfoyParkinson  vet vad jag menar.)

Skulle en äcklig bild/gif förekomma på tavlan, så kopiera länken och skicka en uggla till staff! Mugglis är inte till för att medlemmar ska känna sig obekväma och äcklade, så man nästan mår illa/kräks.

Vill man, kan man täcka över lappen med snusk, tills staff tar bort den.

En ny månad, och ett nytt, färskt kapitel till er underbara läsare! Hoppas ni har haft det bra medan ni har väntat. Hoppas ni gillar detta avsnitt!

ginnymollyw ♥



Avis Fortunae ♥



boknörd_ ♥



Elzyii ♥



Trezzan ♥



Fanny Lawiise ♥



catradora ♥



Pixelow och Leoney ♥



Tillan Sato ♥



Refren



Nu kommer det att vara fokus på Quirinus och hans tid på skolan, så jag ber er att ha tålamod när det gäller Mia.
____________________________________________________



Kapitel 19


Under resten av resan var det lugnt och efter ett tag stannade tåget. Quirinus såg sig omkring, så han kunde undvika Snape och Wincott. Han slog sig ner i en av vagnarna, som skulle ta dem till skolan. Han drog upp sin bok och läste den, så han märkte inte att några andra elever satte sig i samma vagn som han. Efter ett tag stängdes dörrarna till droskorna och han kände hur de började röra sig mot slottet. Det dröjde ännu en stund innan han såg hur ett stort slott syntes, och han log när han såg hur det lyste i varje fönster. Han klev ur droskan och gick mot entrén, där en massa facklor lyste, samtidigt som elevernas steg ekade när de gick mot den stora salen, där sorteringsfesten skulle hållas. Quirinus gick till Ravenclawbordet och satte sig ner, innan han kastade en blick mot lärarbordet, för att se vilka som satt där.
Han fick syn på professor Flitwick, som var hans elevhemsföreståndare och lärare i trollformellära, och satt på en hög med kuddar. Bredvid honom satt rektorn, Albus Dumbledore, vars vita långa hår och skägg gnistrade i skenet av ljuset.
En främmande person med långt blont hår satt vid sidan av honom och bläddrade i en bok. När Dumbledore sa något, lyfte människan på huvudet.
Quirinus blev förvånad när han såg att det var en smal, bredaxlad man som tittade upp, för han hade först trott att det var en kvinna, med tanke på hårlängden. Trollkarlens frisyr nådde nästan ner över axlarna, medan luggen var lite kortare och hans leende var vänligt. I mannens breda haka syntes en grop och hans näsa var stor, men inte lika hemsk som Snapes, utan mer välformad och han var klädd i en blå skjorta som mugglare brukade ha.
Quirinus blev fundersam, för han fick en känsla av att han hade sett honom förut, men han kunde inte minnas var. Det var något bekant med trollkarlens ögon och leende.
Han är kanske bara lik någon jag har sett i Diagongränden, tänkte han, innan han drog fram sin bok, så att den främmande mannen inte skulle upptäcka att han betraktade honom.
Efter ett tag öppnades dörrarna och en massa elever tågade in i stora salen, och en del såg nyfikna ut, medan andra verkade vara lite ängsliga. Quirinus mindes själv hur nervös han var när han började sitt första år, trots att Nathan hade förberett honom ordentligt. Han kom ihåg hur alla de äldre eleverna hade tittat på honom när han gick fram mot en pall och fått på sig en hatt, som efter minst ett par minuter bestämde sig för att placera honom i Ravenclaw. Han vände blicken mot sin lärare i Förvandlingskonst, professor McGonagall, som var biträdande rektor och elevhemsföreståndare för Gryffindor. Hon höll upp den bekanta sorteringshatten, som började sjunga för att beskriva de fyra olika elevhemmen. När den var klar, rullade professor McGonagall ut en lång pergamentrulle och bad förstaårseleverna komma fram när de hörde sitt namn. Det tog en lång stund, och Quirinus kände att han började bli hungrig, för det var ett bra tag sen han hade ätit pumpapastejen och chokladgrodorna James gav honom på tåget. När den sista eleven hade sorterats in i Hufflepuff, drog han en suck av lättnad, för magen började kurra. Dumbledore höll ett kort tal, innan alla serveringsfat fylldes med mat. Quirinus tog lite stekt potatis och en fläskkotlett, medan han lyssnade till de andra elevernas glada prat.


När efterrätten var avklarad och Dumbledore berättade för förstaårseleverna vilka regler som gällde, blev Quirinus plötsligt fundersam. Alla saker som hade hänt i somras vaknade till liv inom honom. Mia hade verkligen betett sig konstigt. Varför hade hon blivit ledsen och arg utan anledning? Han bet sig i läppen när han tänkte på att även Nicole hade betett sig konstigt den gången hon hälsade på för två dagar sedan. Farmodern hade gett hans föräldrar en menande blick, innan de åt middag.
De döljer något, tänkte Quirinus fundersamt. Men hade jag frågat, skulle de kanske ha blivit arga på mig.
Han kände sig illa till mods när han kom ihåg Mias utbrott på morgonen. Tur att hon lugnade sig, men det känns ändå konstigt. Jag får väl vänta och se om det blir lugnare kring jul. Bara farmor kan komma och hälsa på oss, så jag inte behöver vara rädd för att möta Snape!
En iskall klump bildades i magen på honom, och han tittade försiktigt bort mot Slytherinbordet, där Snape satt med Wincott. Skulle Mias råd verkligen funka? De två äldre pojkarna var ju så mycket längre och starkare än vad han var, och båda var väldigt skickliga på förhäxningar. Det skulle bli svårt att behandla dem som luft, eller att försöka vara trevlig mot dem. Han var så försjunken i tankar, att han först inte märkte att de andra eleverna började röra sig för att gå till sina respektive elevhem.
När han lyfte blicken och såg att de flesta hade gått, reste han sig snabbt upp och skyndade sig ut. Medan han gick, fick han se att den främmande mannen satt kvar vid lärarbordet och pratade med rektorn. Quirinus fick återigen den mystiska känslan av att han hade sett trollkarlen någonstans, men det gick inte komma på var, så han bestämde sig för att inte tänka mer på det.


På natten hade han en konstig dröm. Han var två år och satt på golvet i vardagsrummet, när en lång bredaxlad gestalt med suddigt ansikte satte sig på huk framför honom. Quirinus sträckte på handen och grep tag i något, så personen skrattade vänligt. Plötsligt försvann vardagsrummet, och han befann sig i skogen nära farmoderns hus, men han fick en obehaglig känsla av att han inte var ensam.
Ett rytande hördes och när Quirinus vände sig om, blev han stel av skräck. En jättelik tiger stod bakom honom, och den slickade sig om munnen, innan den gav ifrån sig ytterligare ett rytande, för att sedan komma gående mot honom. Quirinus, som kände sig alldeles kallsvettig av rädsla, började springa men oturligt nog snubblade han och föll till marken. Som om det inte räckte, hade han stukat foten och kunde inte resa sig upp. Den väldiga tigern tog sats för att hoppa på honom, när ett ljussken syntes, och djuret förvandlades till en staty. Steg hördes, och trollkarlen från sorteringsfesten stod med sin trollstav riktad mot tigern. Just som mannen böjde sig ner mot honom, vaknade Quirinus med ett ryck. Han satte sig försiktigt upp medan han darrade av skräck över vad tigern hade varit på väg att göra. Med försiktiga rörelser steg han upp och gick till ett litet bord som stod en bit ifrån hans säng. På bordet stod en tillbringare med vatten, som Quirinus hällde upp i en bägare. Den svala drycken rann ner i strupen på honom, och han kände sig lugnare. Han undrade dock vad främlingen från festen gjorde i drömmen.
Vem han än är, så hjälpte han mig i drömmen, tänkte Quirinus. Han bet sig i läppen, för han visste inte ens vad mannen hette, eftersom han inte hade lyssnat när rektorn presenterade honom. Han suckade och gick tillbaka till sin säng. Efter några minuter somnade han om.
____________________________________________________

Nu är Quirinus tillbaka på skolan, så vi får se vad som händer.

Som ni märkte, kära läsare, så fick Quirinus se en mystisk man, som han tror sig känna igen.
Jag kan avslöja att främlingen är baserad på en rollfigur från en amerikansk tv-serie som var omåttligt populär på 1990-talet! Om ni har era aningar vem mannen är baserad på, kan ni kanske vara snälla/gulliga och skicka en uggla.* Så blir det en överraskning när hans namn nämns i nästa kapitel. (Ledtråd: Figuren tycker om att lösa saker på sitt sätt.)

*Det blir väldigt frestande att kika i spoilern! Därför blir jag glad om ni skriver ner er teori i en uggla istället.

Det blir som en liten tävling. Alla som gissar rätt, får ett smakprov från nästa kapitel, då mannen får repliker. Här är några saker jag vill att ni ska tänka på.

*En gissning per läsare.
*Ni får inte skicka smakprovet vidare till de andra läsarna.
*Ni kan vänta med kritiken till när ni läser hela kapitlet.
*Jag blir glad om ni accepterar hur smakprovet ser ut, alltså att karaktärens namn inte kommer att nämnas.

Senast onsdag 10/2 klockan 17.00 vill jag ha ert svar. På torsdagen får alla ett smakprov.

Avis Fortunae har inte korrekturläst kapitlet, men hon har kommit med tips om hur Quirinus ska upptäcka den mystiske mannen, så ett stort tack till henne!

Vilket bra kapitel, som vanligt! Är ingen kaffedrickare, så jag kunde inte ta en kopp.m Men jag kunde ändå njuta av ditt underbara kapitel!
Oj, den där Virgina Werhell verkar vara riktigt hemsk. Vi får hoppas det löser sig.

Tips:

“Miss Werhell anklagade miss Jacobsson för att vara en förrädare när hon umgås med två pojkar från Slytherin. Och eleverna runtomkring var från både Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor. Mest Gryffindor, tror jag. Och ni vet ju, sir … att sådant här förekommer även inom elevhemmen.”
Hon såg tillitsfullt på honom och tillade: “Ni hjälpte mig i första årskursen, sir, när jag var i samma situation med Ravenclaw. Ni fick det att upphöra till sist.” Då han inte svarade sa hon: “Det behöver kanske inte bli några straff eller så, för de som håller på. Eller ursäkter. Det enda man bryr sig om är faktiskt att det slutar.”
Hon tystnade några sekunder och såg på både mig och Severus innan hon tillade: “Så man får vara ifred.”

Byt ut ett "tillade", så blir det synonymer.

“Miss Werhell anklagade miss Jacobsson för att vara en förrädare när hon umgås med två pojkar från Slytherin. Och eleverna runtomkring var från både Hufflepuff, Ravenclaw och Gryffindor. Mest Gryffindor, tror jag. Och ni vet ju, sir … att sådant här förekommer även inom elevhemmen.”
Hon såg tillitsfullt på honom och tillade: “Ni hjälpte mig i första årskursen, sir, när jag var i samma situation med Ravenclaw. Ni fick det att upphöra till sist.” Då han inte svarade sa hon: “Det behöver kanske inte bli några straff eller så, för de som håller på. Eller ursäkter. Det enda man bryr sig om är faktiskt att det slutar.”
Hon tystnade några sekunder och såg på både mig och Severus innan hon fortsatte: “Så man får vara ifred.”


I övrigt var det superbra.


Angående det du skrev i spoilern: Oh, jag ska ha tålamod! ♥

Jag tog mig i kragen och diskade undan allt jag använt till frukost, lunch och fredagsmyset. Nu kan jag slappna av och läsa.
Jag fick även mejl från mamma att åttonde boken i "Familjen Brudgerton"-serien har skickats, så jag i lugn och ro påbörja sjätte boken antingen i morgon eller på söndag.

Sist men inte minst: Jag är igång med "Tårar från himlen" igen! Känns superbra! (Avis Fortunae vet!)

Det har väl alltid varit mysigt?

Var beredd, för jag utmanar dig!?

Å, jag glömde säga att videon från Refren är superbra!

Och vi är överens om Phineas. Men har han en funktion, får jag försöka stå ut med honom! (eller vad säger du, Trezzan?)

Oj, vilket makalöst bra kapitel!
Och vad roligt att få läsa ur Elviras perspektiv! Jag känner av en viss spänd stämning, som jag inte kan beskriva. Det ger i alla fall mig rysningar. Underbart som vanligt!

Inga tips den här gången, men det går nog bra ändå. Nu längtar jag till nästa lördag! (Och även till det vi har diskuterat om via ugglan!)*


*

Var på expressen i dag när jag fick se denna video!

Det är en liten flicka på ett år, som inte vill sova. När hon upptäcker att mamman ser henne, händer något alldeles otroligt! (OBS! Sötchock!)

https://www.expressen.se/tv/nyheter/1-ariga-emelias-sota-reaktion-nar-mamman-avslojar-henne/

Ser ni? Hon låtsas genast somna!

Kommentera gärna! ♥

Visst är det?! Nu är den betald, och gömd, så det blir en överraskning! (Mamma och pappa kommer på middag ikväll och äter försenad födelsedagspizza!)