Här kommer ännu ett kapitel! Så roligt att ni gillar berättelsen! ♥ Nu ska vi se hur det går för familjen!


Pixelow ♥




Avis Fortunae ♥




Elzyii ♥



ginnymollyw ♥






catradora och Trezzan ♥


___________________________________________________________________________________


Kapitel 11



Fåglarna kvittrade när Quirinus vaknade. Han log när han tänkte på att han och föräldrarna skulle åka till Diagongränden så fort de hade ätit frukost. Han klev upp ur sängen och gick ner till köket, där hans mamma gjorde frukost.
”Så bra att du kommer”, sa Mia vänligt. ”Jag skulle just duka, men nu kan du kanske hjälpa mig med det? Nathan är nere i tvättstugan för att ta hand om tvätten, så slipper vi tänka på det när vi kommer hem.”
Quirinus lydde och ställde fram tallrikar, glas, muggar och bestick.
”Ja, det ska bli kul att se hur de nya böckerna du ska köpa, ser ut”, sa Mia när hon slog sig ner vid bordet.
”Det tycker jag också”, sa Quirinus och bredde smör på en macka. Han längtade även tillbaka till skolan, så han kunde lära sig nya trollformler. Nathan kom in i köket.
”Då har jag vikt undan tvätten, så när vi är klara, är det bara att åka iväg”, sa han och hällde upp lite kaffe åt sig. ”Vi får se till att köpa lite ingredienser som behövs till trolldryckskonsten.”
”Och så ska vi hitta något till din födelsedag”, sa Mia. Hon log ett sorgset leende. ”Det är andra gången du är på skolan och vi inte kan vara med för att fira dig”, tillade hon.
”Men det gick ju bra sist”, sa Quirinus. ”Du och pappa skickade ju paketen med en uggla.”
”Jo, det är sant”, mumlade modern och stirrade ner i sin kopp med te. ”Men nu ska vi umgås och ha roligt!” tillade hon med ett skratt. ”Böckerna handlar inte sig själva!”
Quirinus log och fortsatte äta sin frukost. När han hade tvättat sig och fått på sig kläderna, skyndade han sig till bilen.



Det var en trevlig stund i Diagongränden. Quirinus och föräldrarna lyckades hitta lite ingredienser till trolldryckskonsten och nya pergamentrullar. Vid tolvtiden stannade de på puben Den läckande kitteln för att äta lunch. ”Vi har bara böckerna kvar”, sa Nathan och läste igenom listan.
”Jag hoppas de nya böckerna är lika intressanta som de förra vi hade”, sa Quirinus entusiastiskt.
”Det är de nog.” Mia log varmt mot honom. ”Du läser ju så fort du kan, så det blir inga problem.”
”Och en del kan jag läsa på tåget”, sa Quirinus muntert och åt det sista av sin mat. Nathan kastade en blick på sitt armbandsur.
”Om ni två är klara, kan vi gå till Flourish & Blotts redan nu”, sa han och lade fram några galleoner och siklar. Med raska steg gick de vidare.


Väl inne i bokaffären kände Quirinus igen den välbekanta doften av läder, bläck och pergamentpapper som hade med böcker att göra, så han andades djupt för att njuta av ögonblicket. Även Mia log strålande, när hon betraktade alla böcker.
”Det är precis som första gången vi besökte butiken”, sa hon med hänförd röst, innan de började leta efter alla skolböcker.
”Det var den sista”, sa Nathan när han lyfte ner ett exemplar av Hur man försvarar sig mot förtrollande varelser av Dora Burnwing. ”Då är det bara att betala, och sen kan vi åka hem.” ”Kan jag inte få kika på de andra böckerna en liten stund till?” vädjade Quirinus. ”Jag tänkte om jag hittar något jag kan läsa när jag inte har läxor.”
”Det låter inte som en dum idé”, sa Mia. ”Du kan visa den för oss, så kan vi fundera på det. Du fyller ju år nästa månad, så det är bra om vi får förslag på presenter”, tillade hon.
”Hur kunde jag glömma det?!” utbrast Nathan och tog sig för pannan. ”Det var ju tänkt att vi skulle leta efter presenter idag! Nå, se dig omkring en stund, medan vi går till kassan.” Han rufsade om Quirinus i håret innan han och Mia gick iväg. Quirinus tog några förväntansfulla steg djupare in i butiken och drog med fingret utmed några böcker.
Plötsligt stannade han till och fick en klump i magen, för han hade fått se den två år äldre pojken som tillhörde Slytherin. Hans svarta flottiga hår hängde som gardiner kring det gulbleka ansiktet och han var tyvärr inte ensam. En muskulös pojke med askblont rufsigt hår och olivfärgad hy var också där, pojkens bäste vän.
Quirinus kände hur nackhåren reste sig när han såg sina värsta fiender, och tanken på att de skulle se honom, fick honom att må illa. Han skyndade sig till disken, där hans föräldrar stod.
”Mamma!” viskade han panikslaget och drog i Mias arm. ”Kan vi gå iväg så fort pappa har betalat böckerna?”
”Jag trodde att du ville kika en stund till.” Modern såg förbryllad ut. ”Varför vill du ge dig av redan?”
”Han är här!” Quirinus såg sig om för att försäkra sig att pojken inte hade upptäckt honom. ”Den där hemska pojken och hans kompis står vid några hyllor, och jag vill helst inte möta dem. Snälla mamma! Kan du inte säga till pappa?!”
”Visst”, sa Mia med medlidsam blick. ”Vi får berätta allt för honom när vi sitter i bilen.” Hon tog Nathan om axlarna. ”Vi får leta presenter till Quirinus vid ett senare tillfälle”, sa hon till honom. ”Jag tror det är bäst vi skyndar oss iväg.”
”Är något på tok?” Nathan lät häpen, men sedan såg han nästan rädd ut.
”Vi får ta det sen”, sa Mia. ”Det är något vi inte har berättat.”
”Jag vill gärna hem nu!” Quirinus märkte att han lät panikslagen, men det kunde inte hjälpas. ”Jag ska tala om allt i bilen, jag lovar.”
Hans pappa betraktade honom med förvirrad blick, men sedan sa han:
”Vi gör väl så. Det är bara en person före mig, så det tar inte lång stund.”
Med viss lättnad tog det bara några sekunder innan alla böcker var köpta och Quirinus skyndade sig ut ur butiken. Vad han inte visste, var att den två år äldre pojken betraktade honom och log elakt.
______________________________________________________________________________________________

Åh, nej! Quirinus har fått se sin plågoande i butiken! Och det värsta är att pojken har sett honom!



Nu få vi se hur Nathan reagerar, när han får veta att pojken bor nära hans mamma. Återigen tackar jag Avis Fortunae för hennes fina tips! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥


Jo, en sak till: Vet ni vem pojken är, får ni gärna skriva i spoilern!

Först tackar vi scarhead, som upplyste om att Kattbjörn lyckades rätta till buggen! Nu är tråden tillbaka, och vi hoppas så klart att den stannar! Tack, båda två!

Sedan vill jag tacka er, ni fina gullungar! Era kommentarer gör mig rörd. ♥ Detta kapitel är skrivet ur Nathans perspektiv.


Avis Fortunae ♥




Leoney ♥



ginnymollyw ♥




Pixelow ♥





Elzyii ♥





Trezzan ♥



catradora & boknörd_ ♥


______________________________________________________________


Kapitel 10



Nathan betraktade sin son, innan han stängde dörren till hans sovrum och gick ner till köket. Vid bordet satt Mia med en bok och ett glas vatten.
”Jag vet att jag var hemsk mot honom”, mumlade hon när hon tittade upp. ”Tur att han godtog min förlåtelse”, tillade hon med ett blekt leende.
”Ja, det var väldigt bra”, mumlade Nathan och satte sig ner bredvid henne. ”Men jag gillar inte att vi ljuger för honom.” Hans fru lade en hand på hans arm.
”Jag vet”, viskade hon. ”Men vi får hoppas det går bra i morgon. Jag har inte känt av hjärtat under hela kvällen.” Hon log hoppfullt.
Nathan log tillbaka och gav henne en puss på kinden.
”Vi får hoppas det går åt rätt håll”, sa han.
De satt tysta en stund.
”Jag går upp och tar ett bad”, sa Mia och reste sig upp.
”Gör det du”, sa Nathan. ”Jag… jag ska snart gå och lägga mig.”
Så fort han blev ensam, stirrade han ut genom fönstret. Han tyckte inte om att ha hemligheter för Quirinus, men han hade lovat Mia att de skulle låta bli att oroa honom. Utan att fundera smög han uppför trapporna och öppnade försiktigt dörren till sonens sovrum.
Quirinus hade vänt ansiktet mot väggen och det hördes att han sov djupt. Nathan kände hur hjärtat slog av lycka, när han mindes hur han och Mia hade åkt till sjukhuset den tjugosjätte september för snart tretton år sedan.



Nervositeten spred sig inom Nathan, när han betraktade sin fru där hon låg och kämpade. Svetten rann nerför ansiktet på henne, och Nathan kramade hennes hand hårt.
”Det går bra!” sa han medan han höll hennes hand hårdare. ”Du är jätteduktig!” Han kunde fortfarande inte fatta att deras första barn var på väg.
Mia gav ifrån sig ett skrik.
”Det går ju inte!” flämtade hon. ”Barnet kommer aldrig!”
”Jo då, försök en gång till”, sa Nathan uppmuntrande.
Mia knep ihop ögonen och kämpade.
”Det är bra”, sa doktor McKinnon. ”Bara lite till! Jag ser huvudet”, tillade hon.
”Snälla Mia”, bad Nathan, samtidigt som det pirrade i magen. ”Försök! Det kommer!”
Efter bara några sekunder hördes ett skrik som fyllde rummet.
”En bestämd liten krabat!” skrattade en manlig läkare.
”Vilken fin liten pojke!” sa doktor McKinnon innan hon räckte över barnet till Mia.
”En son”, viskade hon och log ett matt leende när hon höll om bebisen. ”Vårt första barn är en liten son!” Hon sken som en sol, medan hon strök bebisen över huvudet, där mörkbruna fjun syntes.
Nathan betraktade barnet, som hade lugnat sig, och stirrade på dem med stora, safirblå ögon. Han kände hur strupen snördes samman när han höll i den lille pojken.
”Han är så fin!” viskade Nathan. Han svalde och lät en tår av glädje rinna nerför sin ena kind.
Mia hade också tårar i ögonen.
”Han är ett mirakel”, sa hon.
Den lille pojken gnydde till, så Nathan räckte honom till sin fru.


Steg gjorde så att Nathan vaknade ur sina funderingar, och när han vände sig om, stod hans hustru bakom honom, klädd i sin röda morgonrock.
”Vad tänker du på?” undrade hon.
”Jag kom ihåg hur det var när Quirinus föddes”, mumlade Nathan och lade en arm om hennes axlar. Mia nickade instämmande och kastade en blick på Quirinus.
”Vi får försöka hålla oss lugna”, sa hon. ”Har vi tur, kommer hjärtat inte att krångla igen.”
”Jag hoppas det”, mumlade Nathan.
När Mia hade gått till deras sovrum, stod han kvar och såg på sin son, vars tunga andning var det enda som hördes. Med viss motvilja gick han till badrummet för att göra sig i ordning för sängen.
Mia sov redan när han kom in. Han lade sig försiktigt ner för att inte väcka henne, men han hade svårt att somna. Han stirrade upp i taket medan alla tankar snurrade runt i huvudet. Hustruns utbrott hade varit skrämmande, inte bara för Quirinus, utan för honom också.
Hon hade kunnat få en hjärtattack, tänkte han. Då hade det blivit obehagligt för Quirinus. Han skulle tagit på sig skulden, även om det inte hade varit hans fel. Tur att det gick bra den här gången. Det tog några minuter innan han äntligen somnade.

_____________________________________________________________________________

Återigen tackar vi Avis Fortunae!

Bra skrivet!

Så reagerade jag när jag läste kapitlet! Det finns inte ord att beskriva hur chockad jag var över vad som händer! Virginia är verkligen en obehaglig typ, och henne vill man inte möta i en mörk gränd.

Nå, tur att hon blir förhörd. Undrar nu hur det ska gå.

Precis som du, blev jag gripen av detta kapitel, så jag hittade inget att tipsa om.

Väntar med spänning på nästa kapitel!

Jag läser gärna.

Avis Fortunae ♥


catradora och Trezzan ♥



Fanny Lawiise ♥


Förra veckan fick ni gissa vem den mystiske mannen, som Quirinus såg på festen, är baserad på.
När avsnittet är slut, kommer svaret fram, samt att ni får lite fakta om trollkarlen.
___________________________________________________________

Kapitel 20


Ljudet av röster fick Quirinus att vakna. Solen sken, så han slängde av sig täcket och drog undan förhängena. I sovsalen stod hans rumskamrater, Norman Drinkwater, Terry Hopkins, Sylvester Clinton och Howard Durran.
”Jag undrar om vi ska ha försvar mot svartkonster idag”, sa Norman medan han drog på sig en tröja.
”Jag vet inte”, muttrade Sylvester surt. ”Såg ni hur alla tjejer stirrade på honom?”
”Jag har aldrig sett någon med så långt hår.” Howard rättade till sitt kopparröda hår.
”Jag undrar om han är bra på ämnet”, sa Terry och böjde sig ner för att dra fram ett par strumpor. ”Bara han inte är en sådan där mallgroda som ser bra ut.”
”Vem pratar ni om?” undrade Quirinus, som fortfarande kände sig sömnig.
De fyra pojkarna tittade förvånat på honom, som om de först nu upptäckte att han var där.
”Läraren i försvar mot svartkonster”, svarade Sylvester och rynkade på sin trubbiga näsa.
”Alla tjejer verkar tycka han är snygg!” Norman flinade försmädligt och fräknarna lyste på hans ljusa hud, medan hans blonda hår hängde i pannan.
”De kommer inte kunna koncentrera sig!” skrattade Howard så skrattgropar syntes i hans runda mörka ansikte.
”Du kan inte ha missat honom?!” utropade Terry och tog sig för hjärtat. ”Det trodde jag inte om dig!” tillade han med spelad förvåning, medan hans grå ögon lyste.
”Jo, jag såg honom”, svarade Quirinus och drog av sig sin pyjamas. ”Men… men jag hade annat att tänka på.”
”Jaså, det hade du”, sa Norman. ”Ja, du tänkte väl på vilka blommor du ska pressa!” Han log retsamt.
”Ja, precis.” Howard smålog.
”Eller så kanske du undrade vem du ska vinna över i schack”, föreslog Terry. ”Du är ju den enda av oss som inte gillar quidditch”, skrattade Howard. ”Du föredrar ju böcker och blommor!”
”Men deppa inte för det.” Sylvester skrockade muntert. ”Någon måste ju vara en plugghäst, och du passar perfekt!”
Quirinus suckade. Även om de fyra pojkarna kanske inte menade något ont med det de sa, kändes det ändå jobbigt att höra hur annorlunda han var jämfört med dem.
”Det var ingenting sådant”, sa han så vänligt han kunde. ”Det… det var bara några småsaker.” Han ville helst inte prata om föräldrarnas märkliga beteende under sommarlovet.
”Ja, det rör inte oss”, sa Howard och rättade till sin slips. ”Det är bäst vi skyndar oss ner till frukosten.”
Han och de andra pojkarna gick raskt iväg. Quirinus klädde på sig och drog åt sig sin skolväska, innan han lämnade sovsalen.


Efter lektionerna i trollformellära och örtlära, var det dags för lunch.
”Åh, efter lektionen i förvandlingskonst ska vi ha försvar mot svartkonster!” utbrast Ariel Weston, som gick i hans årskurs och hennes blå ögon lyste av iver.
”Han är som en dröm!” sa Nancy Fowler och rättade till sin ljusröda hästsvans. Tvillingarna Nora och Ramona Armstrong log strålande.
”Han är hur snygg som helst”, sa de i kör, innan de började göra en fläta i varsitt vitblonda hår.
Quirinus förstod med en gång att de pratade om den mystiske mannen från festen igår kväll, och ännu en gång undrade han var han hade sett honom. Han åt av sin lunch, innan han reste sig för att gå till biblioteket en stund, för han behövde lite lugn och ro. Han andades in den härliga doften av läder och papper när han vandrade omkring bland hyllorna. Han var så inne i sina egna tankar, att han inte såg var han gick och innan han visste ordet av, krockade han med någon som hade dykt upp bakom en hylla. Han landade på golvet och fick en massa böcker i huvudet.
”Åh, Gud! Hur gick det?!” utropade någon.
Quirinus tittade upp och blev förvånad. Den främmande mannen från festen stod och såg på honom med skrämd blick. Han var klädd i blå jeans, vita gympaskor och över en mörkgrön skjorta bar han en svart skinnjacka.
”Hur gick det?” upprepade han och satte sig på huk medan hans chokladbruna ögon lyste av oro.
”Bra, tror jag”, sa Quirinus. ”Det var inte meningen att knuffa till er”, tillade han.
”Ta inte på dig skulden. Jag kom ju fram från ingenstans. Dessutom fick du så tunga böcker i huvudet”, sa trollkarlen ängsligt. ”Låt mig få se om du gjorde dig illa”, tillade han och granskade Quirinus huvud. ”Du har då inte fått någon bula, och det är tur.” Han hjälpte Quirinus upp på fötter, och sedan såg han väldigt nyfiken ut. ”Får jag fråga vad du heter?”
”Quirinus Quirrell”, svarade Quirinus, som försökte komma på vem mannen liknade.
”Ja, då vet jag”, sa mannen och log strålande. ”Jag tyckte väl att du såg…” Han hejdade sig och kastade en blick på sitt armbandsur. ”Åh, jag har lektion med femteårseleverna från Slytherin om femton minuter, så jag måste iväg och förbereda mig.”
Han gav Quirinus ett sista varmt leende, innan han gick iväg med raska steg.


Några timmar efter händelsen i biblioteket skyndade Quirinus iväg till klassrummet där lektionen i försvar mot svartkonster skulle hållas. Alla elever i hans klass stod redan där och flickorna såg förväntansfulla ut, medan de rättade till sina kläder och hår. Så fort dörren öppnades, rusade de in. Quirinus satte sig längst fram medan han kände sig förväntansfull. Den långe mannen stod redan bakom katedern och log strålande mot dem.
”Välkomna hit”, sa han muntert. ”För er som kanske inte minns, så heter jag Richard MacGyver, och som professor Dumbledore berättade, ska jag undervisa er i försvar mot svartkonster.” Hans röst var mjuk och tydlig, och han rörde sig på ett smidigt men ändå avslappnat sätt när han gick runt bordet. ”Idag kommer vi att gå igenom grunderna för försvar, men jag lovar att ni kommer att få öva med trollstavar nästa gång.” Han log ett spjuveraktigt leende och fortsatte: ”Då kommer det att gå undan, det kan jag lova!”
Quirinus kunde inte låta bli att le åt mannens entusiasm, samtidigt som han undrade varför namnet lät bekant. Professor MacGyver drog fram sin egen trollstav och visade olika formler som verkade vara bra att använda. Till och med Sylvester, Norman, Howard och Terry såg ut att vara imponerade, så Quirinus smålog när han kom ihåg vad de hade sagt om läraren innan frukosten.
De kommer nog inte erkänna att de hade fel om professor MacGyver, tänkte han. Han är verkligen inte tråkig. När lektionen var slut, sa MacGyver:
”Då hoppas jag att ni har haft nytta av dessa formler jag har visat er. Eftersom ni har varit duktiga och gjort anteckningar, låter jag er slippa läxor.”
Eleverna jublade högt innan de slet åt sig sina väskor och sprang mot dörren. Quirinus satt däremot kvar, för han var väldigt nyfiken på sin nya lärare. MacGyver packade ner några böcker i sin portfölj, när han såg på Quirinus.
”Är du fortfarande kvar?” frågade han förvånat.
”Ja, jag… jag skulle vilja fråga er en sak”, sa Quirinus försiktigt. Han rodnade lite när han fortsatte: ”Jag såg er på festen, och ni ser så bekant ut. Jag har länge funderat på vem ni är.”
Vid de orden sken MacGyver som en sol.
”Det är inte så konstigt att vi känner igen varandra! Du är så lik Nathan”, sa han.
Quirinus blev förbryllad när han hörde faderns namn.
”Förlåt mig, men… hur vet ni vad min pappa heter?” undrade han.
”Du kommer så klart inte ihåg mig”, sa MacGyver vänligt, ”men din pappa och jag var goda vänner när vi gick här på Hogwarts, och vi tillhörde Ravenclaw. Därför tyckte jag att du såg bekant ut. Du är din pappa upp i dagen! Och nu går du andra året här på Hogwarts!” Det blev tyst ett par minuter.
”Har vi träffats?” frågade Quirinus försiktigt. ”Jag… jag minns inte att vi har det.” Han kände hur kinderna blossade igen.
”Du var så liten”, sa MacGyver. ”Första gången jag såg dig, var du bara fyra månader, men när du var två år, kom jag och hälsade på er. Du blev först lite rädd för mig, men när jag satte mig ner och pratade med dig, blev du nyfiken och grep tag i min näsa.”
I det samma förstod Quirinus vem det var han hade sett i sina drömmar. Han blev plötsligt påmind om vad som hade hänt den gången för flera år sedan.


Det var molnigt när Quirinus plockade med en boll i vardagsrummet. Hans föräldrar höll på att städa i köket, eftersom de tydligen skulle få besök. En knackning på dörren hördes och Nathan pratade glatt med någon. Quirinus fortsatte att leka med sin boll, när den plötsligt gled ur handen på honom och rullade ut i hallen. Han skulle just ställa sig upp för att hämta den, när steg hördes. I nästa sekund kom Nathan och Mia in, men de var inte ensamma. En lång bredaxlad man med blont hår stod och log ett strålande leende.
”Åh, vad stor han har blivit!” sa han.
”Vad trodde du?” skrattade Nathan. ”Det har ju gått två år sedan ni sist sågs!”
Mia log innan hon vände sig till Quirinus och sa: ”Det här är Richard MacGyver. Han är en god vän till din pappa. Han är här för att få träffa dig.”
”Hej, Quirinus”, sa Richard muntert.
Quirinus kände att han blev lite rädd och försökte backa undan, när han stoppades av en fåtölj. Richard satte sig på huk.
”Du behöver inte vara rädd för mig”, sa han glatt. ”Jag är snäll, ska du veta.” Hans chokladbruna ögon lyste av glädje.
Quirinus gick närmare honom, men sa inget.
”Är det den här du vill ha?” frågade Richard plötsligt och höll upp bollen. ”Jag såg den när jag kom in.”
Men Quirinus brydde sig inte om den, utan grep tag om Richards stora, välformade näsa. MacGyver skrattade bara. ”Vilken liten busunge!” sa han och killade Quirinus på magen. Quirinus skrattade av hjärtats lust medan MacGyver kittlade honom.


Quirinus såg på sin lärare och sa:
”Det var därför jag kände igen er under festen!” Han rodnade plötsligt. ”Men jag uppfattade inte ert namn”, erkände han.
”Du var kanske trött.” MacGyver gav honom ett förstående leende. ”Det är lätt hänt. Men nu har vi löst gåtan, eller hur?” Han blinkade med ena ögat, vilket fick Quirinus att le.
”Jag tror pappa blir glad om han får veta att ni jobbar här”, sa han. ”Får jag skriva och berätta det?”
”Självklart”, sa MacGyver. ”Det var så längesedan jag såg dina föräldrar, men jag får försöka hälsa på någon helg. Men nu tror jag vi båda ska gå, så vi får någon middag.”
Quirinus följde med honom, medan han hade en varm känsla inom sig.

_____________________________________________________________________________________________

Nu har ni fått namnet på den mystiske mannen från festen. Och han är baserad på själva karaktären MacGyver, som är namnet på tv-serien som gick 1985-1992. Min mamma såg den då jag och brorsan var små, och vi såg glimtar av den. När jag gick gymnasiet, började kanal fem sända den, och mamma och jag satt och dreglade framför tv!

Kolla videon:




Info om min karaktär i gul färg!


Richard MacGyver

Blodstatus: Halvblod (Mamman är mugglarfödd)
Familj: Sophie MacGyver (Norton som ogift) (Avliden) och Denzel MacGyver. Irene Cox (styvmor)
Elevhem när han var elev: Ravenclaw
Hudfärg: Ljus
Ögonfärg: Bruna med värme och vänlighet
Hår: Långt blont hår som når nästan ner över axlarna, men är lite kortare fram. (Tänk Hockeyfrillan!)
Gillar: Undervisa i försvar mot svartkonster, elever som gör ett bra jobb och Quirinus.
Gillar inte: Bråk, orättvisor och elever som inte är snälla.
Favoritämnen när han var elev: Försvar mot svartkonster, förvandlingskonst, Mugglarstudier, trollformellära och trolldryckskonst.
Ämnen han avskydde som elev: Trollkonsthistoria och astronomilära.
Utseende: Bredaxlad och lång. (185 cm) Vältränad och smal.
Övrigt: Var god vän med Nathan när de gick i skolan.
Personlighet: Richard MacGyver är väldigt vänlig, men har en hel del skinn på näsan. Han är lugn och förstående, även om han är lite av en spjuver! Han är även väldigt intelligent och modig.
Kuriosa: Mamman är mugglarfödd och tillhörde Hufflepuff, medan pappan tillhörde Ravenclaw. (Farmor och farfar tillhörde Gryffindor, så han har ärvt deras mod.) I skolan lärde han känna Nathan Quirrell och de blev goda vänner. Han var sökare i Ravenclaws quidditchlag. Innan han fick jobbet som lärare, jobbade han i en butik i Hogsmeade, där han övade försvar mot svartkonster under fritiden.



En sak att tänka på: Det står ju att MacGyver gillar Quirinus. Det är bara på ett vänskapligt sätt, samt att han ser sig själv som en extra pappa, eller hur man ska säga. Så oroa er inte, han är inte gubbsjuk!




I spoilern finns det lite bilder, så ser ni hur Richard Dean Anderson, som skådespelaren heter, såg ut när han blev MacGyver med hela världen! (Det är olika, så de som vill, får hämta hinkar, för det kan hända att någon börjar dregla, haha!


Snabb kuriosa: Själva figuren MacGyver heter egentligen Angus i förnamn, men han var aldrig förtjust i det.*
Så jag tog hans efternamn, men skådespelarens förnamn, så det blev en blandning.

*




Kom gärna med tips om något verkar konstigt, för det är ingen som har korrekturläst texten.

Jo, en pytteliten detalj! Killarna som Quirinus delar sovsal med, menar inte att vara elaka när de påpekar att han föredrar böcker, schack och blommor framför quidditch. Det är mer det att de tycker att han är lite udda jämfört med dem.

Enligt Rowling, var han tydligen begåvad, men väldigt känslig, och han blev tydligen retad för sin blyghet, och nerver. Se engelsk text med gul färg och i spoiler:



Allt kommer från engelska Harry potter wiki!

Bonusspoiler från böckerna:

Igår hittade jag en hemsida som tipsar om fem tillfällen man kan ta för att läsa en god bok! (Ej skolbok, fast jag vet inte.) Jag delade med mig av länken till Avis Fortunae, catradora, Trezzan och Leoney. Jag tänkte, att det kanske finns fler som älskar att läsa, så då delar jag med mig av knepen!

Läsning är bra för hälsan, så försök skippa mobilen i den mån det går. (Ja, jag tror de som skrev sidan, syftar på pappersböcker. Kika gärna på länken:

Fem tillfällen då det är perfekt att läsa en bok

OBS! Är man den som kör bilen, ska man undvika att läsa! Och blir man åksjuk, väntar man med boken. Skulle det regna medan ni väntar på bussen, är det bättre att inte plocka upp boken.

Här har jag ett annat knep, som jag brukar göra när jag är ledig, och är hemma hos föräldrarna. Om jag vaknar tidigt, (till exempel klockan05:00 eller 06:00 tänder jag lampan och tar på mig glasögonen, för att sedan läsa boken jag håller på med. Det är mysigt att läsa en stund på morgonen, medan det är tyst omkring mig. (Tips! Om det behövs, smit in på toa först! Annars blir det svårt att slappna av!)

Kommentera gärna, men tänk på några saker!

*Håll kamratlig ton! "Skrik" inte åt varandra och skriv inga svordomar år varandra.

*Vill ni citera varandra, får ni göra det, men tänk på att hålla er till ämnet, samt att ni citerar snälla saker.

*Håll er helst till ämnet.Det blir jobbigt för andra om tråden går off-topic.

*Anmäl till staff om tråden håller på att spåra ur.

Gillar ni tipsen, kan ni testa, för det är kul att läsa!





Ett citat från Emma Watson, allas vår Hermione Granger och Belle!




Kintsugi, passar tråden här?

GRATTIS! Vad glad jag blir för din skull!?

Som jag skrev i en annan tråd, har jag kunnat träffa föräldrarna trots allt, bara vi har kunnat hålla avstånd. Sedan fick jag igång "Tårar från himlen", och det är mycket tack vare Avis Fortunae!? Utan hennes uppmuntran hade det aldrig blivit av. Mina läsare är också underbara! Tack, catradora, Trezzan, Leoney, Elzyii, Pixelow, ginnymollyw, boknörd_, kokoskatten, Tillan Sato och Fanny Lawiise! Utan er hade jag aldrig kunnat skriva berättelsen.

En rolig idé jag hade att under veckan innan midsommar kan kanske ha "sol eller regn". Alltså att en i staff skriver "sol eller regn" och när en medlem citerar, får man poäng om man skriver sol, eller att något annat elevhem får poängavdrag!? Under påsken kan man ha en liknande grej, men då skriver man "hare eller påskkärring". (Hare= poäng, påskkärring= poängavdrag från ett annat elevhem)

Ungefär som vi gör under höstfest och julen.

Tävlingar i kreativt skrivande under sommaren och alla hjärtans dag vore inte så dumt.

Jag klarade alla luckor i kalendern!

Lucka 15 var lite knepig, men tack vare RoChu och Tillan Sato, fick jag rätt svar!

Jag fick även en ny läsare och vän, Fanny Lawiise, som berömt mig för "Tårar från himlnen"! ♥