Förstår att det känns jobbigt! Styrkekramar till dig!

Vilket makalöst bra kapitel! Det pirrade i kroppen på mig när jag jag läste om händelsen med Harry, Ron och sjön! Det var som om jag fick gåshud. Och både Snape och Miram/Metrimona minns tillbaka vad som hände i somras!


“Vid Merlin!” utbrast Severus, “visst är väl pojken simkunnig? Tänk om han har fått kramp?” Vi såg förfärat på varandra och i hans ögon fanns samma fasa som vid sjön i somras, den enda gången någonsin jag sett honom riktigt panikslagen. Han gjorde en ansats att kasta sig ut från vårt gömställe men jag hejdade honom i sista sekunden: “Titta! Någon hjälper honom!”

Du fick till det jättebra! Jag undrar vad trion ska säga om de får reda på det.
Och Miriam gråter på slutet. Det förstår jag. Hon har, som jag uppfattar det, försökt hålla masken och vara stark, men till slut orkar hon inte. Det är nog vanligt, tror jag. även i verkliga livet. Man håller huvudet högt, men till slut orkar man inte, utan släpper fram tårar, som längtar att få komma fram.
Spoiler från "Tårar från himlen".



Lite tips: (OBS! Det är inte i ordning, så du får läsa igenom och se om du hittar dem på rätt ställe.)

“Vid Merlin!” utbrast Severus, “visst är väl pojken simkunnig? Tänk om han har fått kramp?” Vi såg förfärat på varandra och i hans ögon fanns samma fasa som vid sjön i somras, den enda gången någonsin jag sett honom riktigt panikslagen. Han gjorde en ansats att kasta sig ut från vårt gömställe men jag hejdade honom i sista sekunden: “Titta! Någon hjälper honom!”

Byt plats på några ord, ändra på ett ställe och sätt till ett komma-tecken på ett annat. Plus ett ord som beskriver Snapes känsla. En förklaring till varför Snape vill lämna gömstället vore också bra.


“Vid Merlin!” utbrast Severus chockat, “visst är väl pojken simkunnig? Tänk om han har fått kramp?!” Vi såg förfärat på varandra och i hans ögon fanns samma fasa som vid sjön i somras, den enda gången jag någonsin sett honom riktigt panikslagen. Han gjorde en ansats att lämna vårt gömställe för att dra upp Harry, men jag hejdade honom i sista sekunden: “Titta! Någon hjälper honom!”

"Vi får under inga omständigheter röja oss," viskade Severus varmt mot mitt öra och jag förstod ju varför. Harry skulle klara sig fint.

Byt ut ordet, så det låter naturligt.

"Vi får under inga omständigheter avslöja oss," viskade Severus varmt mot mitt öra och jag förstod ju varför. Harry skulle klara sig fint.

Jag kramade till om Severus varma hand

Jag tror inte det röda ordet behövs.

Jag kramade om Severus varma hand

I övrigt är det superbra! Längtar redan till nästa lördag! ♥
Och vilken fin bild Elzyii har bidragit med! ♥
Frågan är dock hur det ska gå på nyårsafton! De ska till Malfoy! Det låter oroväckande. Låt oss hoppas att inget farligt händer.

Jag måste också vara borta från daglig verksamhet. Jag tycker inte om det, men jag vet att det inte är av elakhet.
Det är för att vi ska hålla oss friska.

Men det kommer nog att ge sig, så småningom. Håll hoppet, och modet, uppe! Ljuset i tunneln kommer att bli starkare! ♥

Här kommer ännu ett kapitel! Hoppas ni gillar det!


Avis Fortunae ♥



Trezzan ♥



boknörd_, catradora, Elzyii, Fanny Lawiise, ginnymollyw, Leoney, Pixelow, Refren och Tillan Sato ♥



_______________________________________________________________________________________________


Kapitel 23



Quirinus kom in i uppehållsrummet och slog sig ner framför brasan för att fortsätta med läxan, eftersom han inte hade hunnit göra den klar innan Snape och Wincott började bråka med honom i biblioteket. Medan han läste i en av läroböckerna, tänkte han på vad James hade sagt till honom. Det var sant att han och hans vänner hade hjälpt honom väldigt många gånger. Han tänkte återigen på den där gången Snape och Wincott bråkat med honom.


Quirinus var så förtvivlad över sina saker som hängde i trädet, att han inte hörde hur några elever kom fram till honom. När en hand lades på axeln, tittade han upp. En pojke med ljusbrunt hår och ljusgröna ögon betraktade honom och sa:
”Hur är det med dig?” Han såg orolig ut.
”Vem… vem är du?” undrade Quirinus.
”Jag heter Remus Lupin”, svarade pojken vänligt och gjorde en gest mot tre andra pojkar. ”Och de här är mina vänner. Vi tillhör Gryffindor.”
”Vi kom just ut när vi såg dig”, sa en pojke med rufsigt svart hår och glasögon, och även han såg ängslig ut.
”Är det något som har hänt?” En rund pojke med musfärgat hår, spetsig näsa och blå vattniga ögon tittade försiktigt på honom.
”Det… det är inget”, mumlade Quirinus och tittade hastigt bort, för han kände hur nya tårar rann nerför kinderna. Pojken med glasögon kom fram mot honom.
”Du gråter ju!” sa han. ”Då har det hänt något.”
”Berätta nu”, sa Remus, som log deltagande.
Innan Quirinus hann hejda sig, snyftade han till.
”Två… t-två fjärdeårselever från S-Slytherin kom hit och bråkade med mig!” utbrast han och med viss motvilja talade han om hur det hade gått till.
”Hur såg de ut?” frågade en pojke skarpt. Hans mörka hår hängde i ansiktet och de grå ögon verkade lysa av ilska.
När Quirinus beskrev Snape och Wincott, knöt pojken nävarna.
”Det kunde jag just ana!” utbrast han argt. ”De där två idioterna borde få stryk, så det inte kan sitta på en vecka!”
Quirinus ryckte till vid hans tonfall och bet sig i läppen.
”Sirius! Skräm honom inte!” Pojken med glasögon tittade förebrående på sin kamrat.
”Jag tror vi lugnar oss”, sa Remus hastigt. Han vände sig till Quirinus och fortsatte: ”Vi vet vilka de är, för de brukar vara jobbiga mot oss också. Och bli inte rädd för Sirius. Han har lätt att bli arg, för precis som jag, gillar han inte när Snape och Wincott bråkar med yngre elever.”
”Det stämmer”, sa Sirius och log sedan. ”Jag är egentligen hygglig! Sirius Black var namnet. Ledsen om jag skrämde dig.”
”Det gör inget.” Quirinus torkade sig i ansiktet. ”Men det värsta är att min bok och skolväska är högst upp i trädet, och jag vågar inte klättra upp!” Vid de orden brast han i gråt igen. ”Förlåt mig! Men jag är så höjdrädd!”
Han märkte att han rodnade, så han förberedde sig för att bli utskrattad. Men de fyra pojkarna utbytte en förstående blick med varandra.
”Det är inget att skämmas för.” Den runde pojken gav honom ett varmt leende.
”Peter har rätt”, sa pojken med glasögon. ”Jag heter förresten James Potter”, tillade han.
”Och jag är Peter Pettigrew.” Den runde pojkens blick blev ännu varmare.
”Mitt namn är Quirinus Quirrell”, mumlade Quirinus.
Remus log.
”Åh, då är det din pappa som jobbar på tredje våningen på Sankt Mungos sjukhus”, sa han. ”Min pappas kusin låg på den våningen i somras, och när vi hälsade på honom, var din pappa där.” Han reste sig upp. ”Nu ska vi hjälpa dig få ner sakerna”, sa han beslutsamt och slet fram sin trollstav. ”Accio, skolväska!”
I nästa sekund kom väskan ner i hans hand. James använde samma formel och med snabba reflexer, fångade han boken.
”Tack”, sa Quirinus när han fick tillbaka sina saker.
”Ingen orsak”, sa James. ”Du ska inte bry dig om vad Snape och Wincott säger. Bara för att du har andra intressen än dina rumskamrater, är du inte tråkig! Remus är också en plugghäst!” Han log retsamt åt Remus, som daskade till honom på armen.
Peter satte en hand för munnen för att kväva sitt skratt.
”Kom ihåg att vi gärna hjälper dig”, sa Sirius allvarligt. ”Vi kommer inte att stå tysta som skrämda möss. Och därför följer vi dig till professor Flitwick och berättar vad som har hänt.” Quirinus kände en obeskrivligt stor tacksamhet mot de fyra äldre pojkarna och följde med dem till slottet.


Quirinus log åt minnet, medan han arbetade vidare. Till slut var han klar med hemuppgiften, så han lät bläcket torka, innan han letade upp två tomma pergamentstycken.
Medan han slätade ut dem, hörde han Sylvester säga:
”Alltså, vi hade fel om professor MacGyver!”
”Han är ju inte alls tråkig”, sa Norman.
”Han kan en hel del.” Howard log gillande.
”Visst. Dessutom slapp vi läxor!” Terry flinade.
Då lär de sig att inte döma folk efter utseendet, tänkte Quirinus med ett litet leende, innan han doppade sin fjäderpenna i bläckhornet och satte spetsen mot pergamentet för att skriva till Nathan.

Käre pappa!
Idag hade vi försvar mot svartkonster! Det var riktigt intressant, om än att vi bara fick titta på. Den nye läraren heter Richard MacGyver, och när jag såg honom innan sorteringen skulle börja, fick jag en känsla av att jag hade sett honom förut. Jag kunde inte komma på var, så jag fick tänka på annat. Men efter lektionen stannade jag kvar, för jag kunde inte sluta tänka på att han såg bekant ut. Då berättade han för mig att han känner dig! Han talade om att du och han blev goda vänner här på Hogwarts, och så mindes jag att jag tog tag om hans näsa när jag var två år. Han är verkligen trevlig, och duktig på sitt jobb, så jag känner på mig att det kommer att gå bra.
Hälsningar Quirinus.

Han drog fram det andra pergamentet som Mia skulle få, men blev med ens tveksam. Om han skrev att han inte följt hennes råd på tåget, skulle hon oroa sig och om han berättade vad som hänt i biblioteket, kunde hon kanske kräva att han lämnade skolan.
Sedan kom han att tänka på hennes beteende under sommaren, och att göra det värre genom att skrämma henne, vore dumt. Quirinus funderade ett par minuter, innan han bestämde sig för att inte skriva om Snape och Wincott.

Kära mamma!
Nu har vi haft vår första dag på Hogwarts, och som jag skrev till pappa, har vi fått en ny lärare i försvar mot svartkonster. Professor MacGyver är väldigt trevlig och det är roligt att han var vän med pappa. Han sa att han kanske kommer och hälsar på någon gång. Han är även duktig när det gäller att undervisa. Mina rumskamrater var först väldigt skeptiska, för de dömde honom efter utseendet, men det fick de äta upp under lektionen. Det har varit lugnt under dagen och jag har redan gjort klart min första läxa. Jag saknar dig väldigt mycket. Men jag vet att du kan hälsa på farmor eller moster Marie. Vi ses dessutom till jul. Jag lovar att skriva snart igen!
Hälsningar Quirinus.


Med en suck av lättnad packade han ner alla saker i sin väska och rullade ihop breven innan han gick upp till sovsalen. När klockan var halv elva, låg han vaken och tänkte på vad som hade hänt efter middagen, och MacGyvers vänliga ord.
Han var så modig när han ingrep. Jag undrar om pappa märkte det, när de gick i skolan tillsammans, tänkte Quirinus. Om inget annat har jag någon att prata med, förutom James, Remus, Sirius, Peter och Lily.
Han log innan han slöt ögonen, och efter några minuter sov han djupt.
__________________________________________________________________________


Nu fick ni veta hur Quirinus och Marodörerna träffades! Och som ni märkte, lyckades de får ner skolväskan och boken. Jag hoppas jag fick fram att de är mogna.

Här är en kram, för att ni är så otroligt underbara!

Heliga Guds moder vilket bra kapitel! Det blev riktigt romantiskt i början!
Och nu ska Snape lämna svärdet i sjön. Ska bli spännande att se hur det går. Jag hoppas även att vi får veta varför Elvira bor i fosterhem. Men den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Tips:

“Ett litet odjur är du”, morrade han och kysste mig så häftigt vid halsen att jag kände hans tänder mot huden och kippade efter andan. “Ett litet odjur som vill avväpna mig.” Han skrattade sitt mörka skratt och fortsatte kyssa sin väg neråt tills jag började jämra mig av helt andra orsaker än tidigare.

Jag skulle vilja ändra den röda meningen, så det låter bättre.

“Du är ett litet odjur”, morrade han och kysste mig så häftigt vid halsen att jag kände hans tänder mot huden och kippade efter andan. “Ett litet odjur som vill avväpna mig.” Han skrattade sitt mörka skratt och fortsatte kyssa sin väg neråt tills jag började jämra mig av helt andra orsaker än tidigare.


Nästa vecka blir det spännande att se hur det går.

Mina kramar går till Avis Fortunae, Trezzan och PansyMalfoyParkinson, för de har stöttat mig underr några jobbiga veckor.

På att få hämta mitt bokpaket från Adlibris!

(PansyMalfoyParkinson vet vad jag menar.)

Medi , det låter bra!

Då hjälps vi alla åt att hålla koll så det ser trevligt ut på tavlan. Och skickar en uggla till staff om något ser skumt ut.

Även i forumet hjälps vi åt att hålla koll.

Bra, bra! Längtar! ♥

Bokrean är igång, så jag väntar på besked angående mitt bokpaket från adlibris.