Crucio, fattar inte riktigt varför du har blockat mig?
Alltså, vad har jag gjort dig? Trodde vi var kompisar så nu är jag lite smått förvirrad >_< Idiot är väl ditt nya acc? Fattar noll ._.'

OCH TACK Gik och Elixir! :'D ♥
Era kommentarer räcker gott och väl, och tack för tummarna!
Då är jag säker på att ni gillar det ♥

JAG VET ATT JAG VARIT LITE ANTI-SOCIAL SISTA TIDEN MEN.... Det kallas skolan Ni har säkert blivit drabbade av samma äckel virus som jag, det som tar all ens tid och tvingar en att sitta inspärrad större delen av dagen...USH säger jag bara. Blev megasepe lycklig när jag insåg att jag hade fått fler kommentarer (Trodde ni tröttnat på denna) OCH BAAAAHH MJÄÄÄÄSH!!! Så då fick jag ett ryck å gjorde klart det nya kapitlet som jag slänger upp imrn 8D Älskar er alla, snälla sluta inte läsa! I Need time...Hate this world.Euw. PUSS<4

ALLTSÅ FÅR MAN VARA SÅHÄR GLAD?
Alla som typ avskyr mig skulle se det här...HERREGUD 8D
Tack så sjukt mycket, jag vill göra en åt er med... DRACO OCH ELLI KOMMER BLI TOKIGA AV LYCKA. Öh, trror jag iaf....

Smoke Smoke...DU MENAR VÄL INTR ALLVAR!!!
Lucyboy är ju ett pervo, DET HAR JAG JU TALAT OM FÖR DIG FLERA GÅNGER. OH, DEAR.....VAD HAR HÄNT MED DIG DIN USCHLING?!

JAG BEVAKAR STENHÅRT!!!
Älskar när folk skriver om Draco (Eftersom jag är besatt av honom trots att han är sepedryg emellan ¨åt) och han & Hermione är det perfekta paret tycker jag.
har inte sett att du skrivit något förut så det ska bli jätte spännande att följa den här! :'D
Kramis ♥33

Ingen kommer hata dig Luna!
Bara du fortsätter läsa i fortsättningen så =) ♥
Jag kan ju skicka en snabb "Spoiler" till dig via uggla, så du vet vad som händer. För jag misstänker att de flesta andra kommer att läsa det... *Hoppas* ♥

SUPERBRA!
Älskar Dramione och har deppat lite över att det inte verkat finnas så många här (Åtminstone inte någon som faller mig i smaken riktigt) men den här gillade jag verkligen Tredje året är dessutom mitt favorit år, så vad kan gå fel? ♥ FORTSÄTT!

Glina, ditt kapitel var FANTASTISKT.
Har läst det typ miljoner gånger nu och tror faktiskt att det är de bästa du någonsin skrivit.
Mitt är inte ens hälften så bra... Har inte haft nån data, så detta är lite ihopstressat men hoppas ni kommer att tycka om det iallafall. Älskar att få era kommentarer, både här och på Draco Memoraid. Ni är helt underbara! Puss♥

Kapitel 5
Draco

Under de två dagar Draco hade spenderat på sin nya skola så hade han redan kommit underfund med flera saker. Den första var att rektorn, Albus Dumbledore, verkligen var så gaggig och knäpp som hans far hade berättat. Under välkomsttalet innan festmåltiden hade han bara sagt en massa nonsens; det märkliga var att alla verkade tycka att det han sagt var värt att lyssna på, för efter Dumbledores sista meningen (Som bestod av en rad utländska svordomar) hade ett dån av applåder utbrutit i stora salen.
De två rödhåriga Weasley tvillingarna hade tillochmed rest sig upp och busvisslat.
Draco hade bara stirrat förvirrat på rektorn (Som efter att ha klappat i händerna åt sig själv en stund hade slagit sig ner i sin tronbevingade stol uppe vid honnörsbordet och druckit Hogwartsskål) han var van vid ett betydligt stramare välkomnande och vid en rektor som krävde att man med full koncentration lydde hans minsta vink.
Det andra var att maten faktiskt smakade bättre här än vad den hade gjort på Durmstrang, men det var ingenting som han talade högt om. Och för det tredje så hade han insett att lektionerna inte skulle bli hälften så intressanta här som där borta.
Han trodde nästan inte att det var sant när dem under deras första dag skulle ägna terminens första lektion åt att plocka silvermaskar åt flugsnaskväxterna; en syn som hans kamrater på Durmstrang hade vikt sig dubbla åt.
Efter att i nästan en timmes tid ha rotat omkring i Hogwarts komposter med bara drakskinnshandskar och en spade till hjälp var Draco på uselt humör.
Han hade fått arbeta tillsammans med elevhemmets utböling, en spinkig gänglig kille med långt ovårdat svart hår och gulbruna, lite utåt stående ögon.
Hans namn var Theodore Nott; ett efternamn som Draco mycket väl kände igen bland sin pappas forna arbetskamrater.
Theodore var inte ett dugg lik sin pappa.
Han hade helt ärvt sin mors sjaskiga utseende, och om det inte vore för hans stirrande blick så skulle Draco ha kunnat ta honom för ett lik.
Hans hud var lika blek som på en marinettdocka och naglarna var långa och gula.
Draco suckade tungt när Theodore för femte gången kom alldeles föra honom i jakten på
ännu en äcklig silvermask.
Brukade man inte vara snäll mot sina nykomlingar? Om det här var vad Hogwarts kallade att vara snäll så hade han ingen lust att ta reda på hur de agerade när dem var elaka.
Varför skulle just han bli tvungen att arbeta med Nott?
Hans önskan att få låta bli hade inte kunna varit mer uppenbar.
Men Theodore verkade inte bry sig nämnvärt; han rotade utan att visa minsta tecken på ovilja runt i komposten utan handskar. Utan handskar.
Draco knep ihop ögonen och fick slåss mot impulsen att kräkas. Kunde den där ungen bli äckligare?
Till Dracos lycka pinglade Proffesor Sprout i sin kloka; lektionen var slut.
Mycket lättad travade han bort till henne och lämnade över sin och Theodors fångst i en liten glasburk innan han tillsammans med sina vänner begav sig till dagens andra lektion, trolldryckskonst, någonting som Draco hade sett betydligt mer fram emot.

Han behövde inte bli besviken.
Redan när de steg in i det kvava dunkla klassrummet omgavs han av en stark känsla av tillfredställelse. Det var här han hörde hemma.
Proffesor Snape gav honom ett kallt leende och Draco log överlägset tillbaka.
Han och Snape kände varandra sedan långt tillbaka, och Draco kände sig inte ett dugg förvånad när Snape genast började favorisera honom.
Till sin stora förtjusning upptäckte han att Snape valt ut ingen mindre än Harry Potter som sin hackkyckling och Draco njöt i fulla drag när Snape lät den ena hånfulla kommentaren efter den andra skölja över Potter som såg mer och mer rasande ut.
De hade fått i uppgift att brygga en levande-död-bryggd, och Draco skyndade sig att välja en plats i närheten av Potter. Han ville inte ta risken att missa ett enda tillfälle när Snape förödmjukade ärrskallen. När han för tredje gången tittade upp från sin bryggd som hade antagit en korrekt silvergrå färg fick han syn på henne.
Flickan som han hade spanat in under festmåltiden stod med ryggen mot honom och rörde febrilt i sin trolldryck.
Hennes långa tjocka hår böljade nerför axlarna på henne och varje gång som hon rörde sig för att byta riktning i sitt rörande blev hennes bleka nacke synlig.
Draco kunde inte slita blicken från henne och han fick förbarma sig flera gånger innan han tvingade sig själv att motvilligt tillsätta friterade råttsvansar i sin kittel.
Vem var hon? Och varför-i hela friden- var hon med dem?
Ilsket blängde han på Potter och Weasley som irriterat stod och bjäbbade med varandra över ångorna på deras trolldrycker. Det osade bränt och flickan vände sig med en djup suck om för att skälla på dem, och Draco fick en skymt av hennes ansikte.
Visst var det hon, det fanns ingen tvekan.
Han kände i minsta detalj igen det lilla hjärtformade ansiktet, den lilla uppåt näsan och de hasselnötsbruna stora ögonen.
Hennes lite för stora framtänder blottades när hon gav Potter ett leende och Draco kom på sig själv med att också le.
Goyle stirrade förvirrat på hans fånleende ansikte och Draco ruskade bortkommet på sig.
”Vad heter den där tjejen?” Sa han lågt och nickade mot flickan som återigen hade vänt ryggen till, ”Hon med det stora burriga håret.”
”Ööööh....” Sa Goyle och blinkade dumt med sina små grisögon, ”Ööhääh....”
”Hermione”, svarade Zabini i hans ställe, ”Varför undrar du det?”
Draco ryckte på axlarna, ”Hon ser bra ut.”
”Skämtar du med mig?” Zabini lade huvudet på sned och studerade ingående Draco som förvirrat tittade tillbaka, ”Hon är en smutskalle.”
”Jasså, det var ju synd”, Draco försökte att låta oberörd men han var medveten om att han inte lyckades, ”Är du helt säker på det?”
”Hundra”, Zabini knyckte på nacken i riktning mot Hermione, ”Hennes föräldrar är mugglare, min mamma berättade det för mig. Hon såg dem på perrongen....”, Han gjorde en grimas och började röra i sin trolldryck med mässningsstaven medan han fortsatte, ” Du skulle ha sett dem, de var verkligen en syn.”
”Det kan jag tänka mig”, Sa Draco, ”Nu när jag tänker på det så är hon nog inte alls speciellt snygg.”
”Det går flera helt okej brudar i andra årskursen”, sa Zabini och lutade sig fram över det lilla bordet, ivrig över att ha någon annan än Crabbe och Goyle att diskutera med, ”Om du vill kan jag visa dig vilka sedan.”
”Visst”, sa Draco och fortsatte att spela obekymrad, ”Bara det inte är några smutskallar så.”
Han skrattade högt och de andra stämde in.
Vid ljudet av deras röster vände sig Hermione om och såg Draco rakt i ögonen.
Han slutade genast att skratta och drunknade för ett ögonblick i hennes vackra mörka ögon.
Hade Zabini verkligen rätt?
Isånafall var det bara att glömma henne. Han, som inte bara var en Malfoy utan också son till Lucius Malfoy kunde omöjligt bli förtjust i en smutskalle, det gick bara inte.
Men där han nu stod och stirrade in i hennes vackra ögon var han plötsligt inte så säker på den saken längre. Han var tvungen att prata med henne, fråga henne hur det låg till.
Men när skulle han få den chansen? Hon verkade ju ständigt hänga med de där två idioterna.
Efter lektionen, bestämde sig Draco. Efter lektionen måste jag prata med henne.

JAG FÅR SLAG AV ERA KOMMENTARER INSER NI DET???!!!
*Springer runt mitt i natten å skriker så brorsan kommer ut å frågar vad i helvete jag håller på med, han ska ju upp till skolan imrn...............* MEN NI GÖR MIG TOKLYCKLIG! Jag har varit förkyld så därför har jag inte suttit vid datan, men nu har jag ert lilla kapitel här och det bara väntar på mina älsklingar! :' Har faktiskt ännu ett på G...JUST FÖR JAG ÄLSKAR ER. Hade det inte varit för er så hade jag aldrig skrivit, och då hade jag inte varit lycklig. Inte Draco heller, för oavsett vad han säger så vet jag att han älskar att läsa om sig själv.....OCH lyssna på "We are Slytherins...." Dryga unge.
Jaja nu ska jag låta er vila ifrid, men JAG ÄLSKAR ER ♥♥♥

KOMMENTER KOMMENTERA KOMMENTERA NÅGOT SÅ JAG KAN LÄGGA UPP DET!

Alltså ni dödar mig med glädje!!!
Jag MÅSTE få starta en fanklubb åt er också...Fast det borde egentligen vara Elli å Draco som gör det. LOVEU!!!♥

hEHE ja alma..
Jag bor på ett mkt speciellt ställe, en hemsk liten bystad som heter Säter.
Där blir man avskydd om man är tjej och står upp för sina åsikter, och om man är sig själv. Så ja...Haters gonna hate!
Tack ditto, det värmer verkligen...♥