Gud så bra kapitlet var! Men det är det ju alltid!

I alla fall så var det läskigt med ormarna! Jag är livrädd för ormar! Undrar hur det ska gå nu!

Men naturligtvis gjorde ingen av oss det, trots att mina knän osynligt skakade under klädnaden och Draco såg ut som om han skulle kräkas vilket ögonblick som helst. Jag insåg att risken att vi skulle spy i kors över Severus blankputsade skor var överhängande och fick skyndsamt fram, med tungan tjock i munnen: “Dags att få det gjort, sir.”

Om du ser den fetstilta delen av den gula texten: Hehe, det påminner mig om videon i spoilern!



Haha! I alla fall, så var kapitlet bra! Nu får vi vänta och se hur det ska gå.

Vilket bra kapitel! Nu vet jag vad huvudpersonen heter! Och det är kul och annorlunda att läsa i andrapersonsperspektivet, som Avis Fortunae skriver.
Det blir kul att läsa hur Hufflepuff har det.

Ett tips är att du flyttar ner dialogen en rad. På några ställen ser jag att du blandar tempusformer. Det gör inget, men försök tänka på att vara konsekvent.

I övrigt ser jag fram emot nästa kapitel. ♥

Åh, gud så bra kapitlet var! Oj, jag tror Miriam blev lite arg på Snape angående Malfoy. Eller bara irriterad.


“Säg inte att du redan har meddelat dem de ändrade planerna!” utbrast jag. “Varför ens lägga tid på att informera mig i så fall?” Jag märkte att jag kramade sönder kammen, som fortfarande var i mina händer, och slängde den ilsket ifrån mig på bordet. Det var så svårt nu. Tidigare hade jag bara kunnat … ösa min kärlek över Severus, på ett dyrkande och beundrande sätt, och vad jag saknade det. På sitt sätt hade det varit okomplicerat. Nu måste jag plötsligt bryta vapen med honom, trots att jag såg hur hans stora händer darrade när han frustrerat vred dem om varandra, så uppenbart rädd - ja, nästan skräckslagen över att jag skulle hamna i fara.
“Jag är ledsen, Miriam”, sa han lågmält. “Uppriktigt ledsen att det blir så här. På nyår var det fullt av gäster på Malfoy Manor och betydligt mindre risk att väcka uppmärksamhet. Nu, däremot, skulle vi verkligen hamna i rampljuset, både du och jag.” Han rös till, med sin ångest så tydlig i ögonens svärta då han fortsatte med ännu lägre röst: “Och den där herrgården är ett satans ställe, Miriam. Du anar inte vad som finns där.”
“Då är det bäst att du visar mig. Eller åtminstone berättar i klarspråk. Jag vill aldrig mer ‘skyddas’ från sanningen, Severus - aldrig, hör du det?” Hans rädsla gjorde ont i mig, men det var ändå omöjligt att fortsätta som det hade varit innan. Vi kunde inte bygga så mycket på hans överbeskyddande instinkt, hur extrem situationen än var.

Om du ser den gula delen: Jag älskar hur rättfram hon är! Det är ruter i henne! Bravo!



Nu undrar vad som ska hända hemma hos Malfoy. Bara vänta och se!

Nästa lördag, för då får jag äta chips!

(Mums, Tillan Sato!)

Vilken underbar berättelse! Den verkar spännande och jag bevakar självklart den.
Dock är jag osäker på vem som är huvudpersonen. Kanske det skulle vara bra att skriva en handling? Då skulle man få det tydligt.

Avis Fortunae har redan kommit med bra tips, så jag avstår. (Ser jag dock något, ändrar jag mitt inlägg, eller skickar en uggla.)

Intressant att läsa i andra person, eller vad man ska säga.

Vad duktiga ni har varit, du och Trezzan! Vilken härlig ritt de måste ha haft, Jessica och Metrimona/Miriam! Något säger mig att Miriam är osäker när det gäller hästar. Kanske får vi veta varför, inom en snar framtid.
Oj, Jessica pratar om att skaffa barn! Det känns dock lite tidigt att tänka på det. Sedan känns det oroväckande med tanke på vad som lurar i skuggorna.

Jag är glad att du gillar tipset, för här kommer ett till!

“Jag och James kom bra överens”, poängterar Jessica som att det var allmän kunskap, bromsar Lilit och vänder henne åt sidan så att hon kan möta Miriams häpna ögon.
“Ja, Harrys pappa verkar ha varit en fin människa”, säger denna erkännsamt, ”men vad … varför ... ?” Hon ser inget samband i Jessicas åsikter.
“Glöm det, M. Jag tror endast att Draco är fel person för den unga flickan och Harry som är Sirius brorson, trots att jag inte mött pojken som överlevde själv, verkar lämplig.”
“Men Harry går ju inte ens kvar på skolan?”
“Nej, glöm det. Tillåt en äldre kvinna att tänka irrationellt.”
Det uppstår en stunds tystnad, när det enda som hörs är hovarna på den barrtäckta stigen. De kala träden, som omger den, lutar sig nyckfullt över de båda kvinnorna.
“Miriam, jag vill delge dig en sak om du känner dig bekväm med det.” Jessica låter fötterna falla ur stigbyglarna för att vila sina ömma ben.
“Naturligtvis. Vetskap är alltid det bästa”, säger Miriam, men hjärtat har hoppat till i hennes bröst. Visst har hennes inre blivit härdat numera, men klarar hon av ytterligare smärta?
“För många år sedan betrodde Mörkrets Herre Narcissa Malfoy med uppdraget att skapa ett liv”, avslöjar korpen. “Unge herr Malfoys omständigheter kan påverka fröken Jacobsson mycket negativt, misstänker jag.”
“Åh, stackars Draco”, utbrister Miriam och glömmer helt bort att anpassa sig efter titlarna. “Så han till och med skapades i syfte att tjäna herren? Inte underligt att Draco är ... “ Hon söker efter rätt ord, men tycks inte hitta det utan säger istället: “Och Elli känner säkert på samma sätt. Hon sa alltid till mig att Draco mådde dåligt, att det var därför han betedde sig som han gjorde ibland.”
“Inte undra på att han mår dåligt med den mängden mörker i sig som han inte kan hantera”, himlar Jessica men hon har dragit upp huvan över huvudet och det är svårt att se hennes ansiktsuttryck, trots att de rider sida vid sida, “det krävs erfarenhet för att klara av det. Severus vet det bättre än någon annan.”
Miriam nickar och huttrar till i kylan trots den varma kappan.
“Kan jag fråga dig en sak, Jess?” frågar hon, med en försiktig blick mot den svarta huvan bredvid sig.
“Det är alltid fritt fram att fråga, M”, svarar Jessica och mjuknar från smeknamnet som den yngre kvinnan använt sig av, “men jag lovar inte att jag har svaret du söker.”
Miriam fortsätter, uppmuntrad av öppningen: “Funderade du och Sirius någonsin på att skaffa barn? Att skapa ett fritt liv av en ljus och naturlig orsak, så att säga?”
“Nej!” Svaret flyr Jessicas läppar innan hon hunnit tänka igenom det och hon greppar tyglarna hårdare för att få kontroll över sitt inre känsloliv. Med ett djupt andetag avslutar hon: “Det var mörka tider, M.”


Innan de hinner diskutera Jessicas kärleksliv med den beryktade ungkarlen Sirius Black sporrar korpkvinnan sin häst till en plötslig galopp men ser till att Miriam klarar av växlingen av takt. När Jessica tittar snett bakåt möts hon av en bestämd blick från Miriam som verkar lägga all koncentration på att hålla sig fast i sadeln - men hon ser ingen rädsla i bestämdheten. Vinden ylar förbi deras öron när hästarna frustande galopperar i takt genom skogen. För Jessica är det som att flyga, en total befrielse från bekymmer, och den isande vinden som biter hennes hy är uppfriskande. Hon vet att hon måste stoppa Lilit från att springa slut på sig själv - annars slutar hon aldrig galoppera. Det är först när hon ser Hera och Miriam avta i fart som hon bromsar skimmelmärren.
“Har du själv någonsin funderat över att skaffa barn, Miriam?” frågar hon andfått och klappar troget sin häst på halsen.
“Jag har inte tänkt så långt”, svarar den unga kvinnan fundersamt, som om tanken var helt ny för henne. Hon anstränger sig för att lugna ner andetagen efter galoppen. “Med tanke på mörka tider”, lägger hon till.
“Nej det är väl ingen som tänker på att skaffa barn i kristider. Ändå sker det.”
“Det kanske till och med ... händer oftare då?” Miriam tittar sökande på sin äldre, mer erfarna vän.
Jessica ser även hon sökande upp mot himlen och dess hotande regnmoln. “Jo, en ljuspunkt i tillvaron”, konstaterar korpen och tar av åt höger mot en vildvuxen och snårig väg. “Men du är väl alldeles för ung för att vilja ha barn?”
“Som sagt, jag har inte alls tänkt på det”, upprepar Miriam, som helt uppenbart har fått något att fundera över.

Som du ser, kan det vara bra att göra ett mellanrum, så man får chans att pausa.

I övrigt hittar jag inget mer. Bra kapitel som vanligt, vi får se vad som händer när de kommer tillbaka.

Tack själv! Tummen kommer i morgon! ♥

Tillan Sato för hon förtjänar en!

Haha! Glad att kunna stå till tjänst!

Det ska bli så skönt att få sitta på balkongen och njuta av värmen, samtidigt som man läser en bra bok!








Tänk på att dricka mängder av vatten och ät gärna lite salt mat.

Regnar det. eller om det är för varmt, kan man unna sig en stund med en bra film.

Och glass är ju inte heller fel!