Jag orkar inte ljuga! Jag tycker några filmer gjorde Hermione too good to be true! Alltså, i böckerna är hon inte felfri, vilket är bra, för perfektion är tråkigt, fick jag lära mig.

Spoiler från filmerna:



Som jag skrev tidigare, skulle Rowling ha fått läsa manuset, och peta lite. Eller så kunde hon ha skrivit manuset till alla filmer.


Missförstå mig inte, jag tycker om filmerna, och Hermione är en bra karaktär, men hon är som sagt inte felfri. Det tycker jag filmerna borde visa.

Asked Calmly du förstår kanske vad jag menar med Hermione? Jag är urdålig på att förklara!

Diskade undan innan "Morden i Midsomer"! Nu kan jag koppla av!

Plus atty jag har kommit igång med "Tårar från himlen". (Mycket tack vare fina tips från Avis Fortunae! )

Nu har jag äntligen fått tid och möjlighet att svara!

Åh, herregud! Snape och Miriam har en... ehem... väldigt speciell stund tillsammans! Och ännu mer herregud! De har nästan inga kläder på sig!



Oturligt nog ska Malfoy förstöra allt, så Miriam måste bli Metrimona igen. Visserligen knackade han, men ändå. Jag förstår att Snape blir arg. Nå, vi får se hur det går angående Malfoys studiekamrat. Undrar om han någonsin får veta att Miriam och Metrimona är en och samma person. Då blir det väl kalabalik kan jag tro. Och hur ska det gå när/om hon möter trion igen? Kommer hon att komma ihåg Quirinus kloka ord? Får de någonsin se Eugene igen? Vad ska hända om Voldemort får reda på att Snape har förälskat sig i en mugglare?

Puh, så många frågor, men inga svar! Vi får se hur det går. Om inget annat kan man ju fundera om Snape tänker på sin mamma. Det känns som hon är... bortglömd på något sätt. Vet inte varför, men det är så det känns. Hon har ju bara nämnts i Kapitel 5 - Återseende, men sedan inte mer. Jaja, vi får se.

Eh... hehe! Jag ska nog inte slänga sten i glashus!
Spoiler från "Tårar från himlen":



Inga tips den här gången, men jag har en liten fundering.

"Du får ha en riktigt god ursäkt att ställa till med sådant här oväsen, Malfoy!" röt Severus förgrymmat. "Berätta genast för mig, pojk, har du upptäckt några symptom? Annars kan jag hjälpa dig med det och ge dig en välförtjänt randning på köpet."


Om du ser det understrukna ordet: Vad betyder "randning"? jag har aldrig hört det förut.

Vänta, jag hittade en liten grej som jag vill tipsa om.

"Du får ha en riktigt god ursäkt att ställa till med sådant här oväsen, Malfoy!" röt Severus förgrymmat. "Berätta genast för mig, pojk, har du upptäckt några symptom? Annars kan jag hjälpa dig med det och ge dig en välförtjänt randning på köpet." Jag stirrade chockat på Severus och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men när Draco reste sig och förtvivlat såg på oss, med det blonda håret rufsigt över pannan, lutade jag åt det senare.
"Jag har inga symptom. Men hur länge hade ni tänkt att jag skulle sitta ensam där inne?" frågade han, nästan ynkligt, och verkade inte ha långt till tårarna. "Jag har rätt att få information om vad som händer. Hur går det på skolan? Och med mina studier?"
Mitt hjärta veknade ögonblickligen.

Flytta ner den röda delen, så det blir luftigt.

"Du får ha en riktigt god ursäkt att ställa till med sådant här oväsen, Malfoy!" röt Severus förgrymmat. "Berätta genast för mig, pojk, har du upptäckt några symptom? Annars kan jag hjälpa dig med det och ge dig en välförtjänt randning på köpet."
Jag stirrade chockat på Severus och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Men när Draco reste sig och förtvivlat såg på oss, med det blonda håret rufsigt över pannan, lutade jag åt det senare.
"Jag har inga symptom. Men hur länge hade ni tänkt att jag skulle sitta ensam där inne?" frågade han, nästan ynkligt, och verkade inte ha långt till tårarna. "Jag har rätt att få information om vad som händer. Hur går det på skolan? Och med mina studier?"
Mitt hjärta veknade ögonblickligen.

I övrigt helt fantastiskt kapitel som vanligt! Om än att det blev... lite pirrigt! haha!

En grej jag tänkte på när jag såg första filmen, är att Harry visar att han har mod i sig och passar i Gryffindor. Spoiler från boken/filmen:


Jag vet inte, men för mig känns det som om man inte pratar så mycket om det.

Det kan jag hålla med om. Jag tänkte bara att den här tjejen skulle ta fram Hermiones bra sidor och vice versa. Då hade båda gett Harry och Ron ett bra första intryck.

Visst, det är inget fel att vara duktig i skolan, men det är bra att vara ödmjuk.

I tredje filmen tycker jag att...

Ithrenniel, inget att tacka för! Det är bara kul att hjälpa till.

Jag hoppas det var okej att jag länkade till "Quirrells första år på Hogwarts". Och att jag lade in lite drama så det blev spännande.

Eller ja, lade in drama gjorde jag inte, utan föreslog!

Mycket bra kapitel! Jag kan se karaktärerna framför mig! Det blev nästan som en cliffhanger på slutet. Undrar vad som ska hända sen. Det får jag se.

Lite tips:

”Jag går och lägger mig. Godnatt och vi syns till frukosten.” Callahan såg till bordet med ett leende där bara nattgruppen var kvar.
”Godnatt och sov gott.” Sa alla i kör och sedan försvann han ner till sovrummet. Nu var det bara hon själv, Luna, Blake och Darcel. De som var nattlaget. Rhiannon slog sig ner och de knäppte händerna som inför bön och de slöt ögonen.
”Vi vill tacka för detta jobb som även gav oss ett hem. Vi vill tacka vår herre och räddare lord Bloodthorn.” De sa det samtidigt och sedan såg de på varandra och reste sig. Luna tog lyktan och ledde ledet. Rhiannon var efter, Sedan Blake och sist kom Darcel. De kom ut från en liten dörr till hallen av huset och Lucy vände sig om.
”Vi ses lite senare då.” Hon släkte lampan eftersom levande ljus brann från kandelabrar från väggarna och de var så vana med mörkret.


De splittrades och Rhiannon stod som förstenad för några minuter. Varför var hon så tankspridd just idag? Hon slets ur tankarna och gick mot en smal dörr som var gömd bakom trappan. Det var saker för städningen och hon tog hinken som stod närmast dörren. Hon log tacksamt när hon såg att det var nytt vatten och trasan hängde på kanten. Hon stängde dörren och vände sig om för att sedan ta sig till trappans avsatts. Dagens första uppgift var att damma av statyerna i musikrummet för att sedan damma av alla ytor i samma rum.


Hennes steg dämpades av den röda mattan som låg som en stig framför henne. Hon hade nu kommit upp och framför henne låg en korridor. Till vänster om henne var det bara några tomma rum som samlade damm och höger bredde huset i en annan riktning. Hon vände sig och såg mot den andra trappan som ledde upp till ännu en våning men så långt skulle hon inte. Hon vände sig om, blickade framåt och började gå. Hon började gå och gick förbi rum med dörrar med mörkt trä. Tavlor på män och kvinnor av olika släkten. Rhiannon hade sett dom så många gånger att hon inte tyckte de var lika obehagliga som när hon var yngre.
”Rhiannon..” Hon ryckte till och stannade upp. Rösten var hennes lord och han talade till henne genom tankarna och allt hon behövde göra var att tänka svaren. Hon slöt sakta ögonen och svalde.
”Ja lord Bloodthorn. Jag är här och jag lyssnar.” Hon lät tankarna formas och hon väntade på hans svar.


Som du ser, har jag delat upp texten i stycken på ett par ställen. Gör gärna det, så läsarna får en andningspaus.

Först vill jag bara säga att jag älskar hur du lade till sjön i föregående kapitel!

Efter att ha läst från Elviras perspektiv, känner jag att det är en spänd stämning i luften. Jag undrar vad det är för speciellt med timglaset. har jag missat något?
Det får jag se när jag läser vidare.

Bra jobbat med kapitlet.

Oj, den här novellen kan bli en succé!
Vill du att jag ska skicka ugglor till några som jag tror kan gilla den? Säg till i så fall.