Förhoppningsvis sluka böcker! Och käka glass!












Plus att jag får tid att skriva på "Tårar från himlen", nu när jag fått tillbaka skrivarkraften. Och då får jag och Avis Fortunae bolla idéer och tankar!

Hej, alla fina mugglisar! Hoppas ni har det trevligt och äter glass. Sommaren närmar sig ju med stora steg! ♥ Och jag känner att jag vill uppdatera ett nytt kapitel! Det är lite känslofyllt, så ladda med näsdukar.

Avis Fortunae ♥



Trezzan ♥



boknörd_, catradora, Elzyii, Pixelow, Leoney, ginnymollyw och Fanny Lawiise ♥



______________________________________________________________________________

Kapitel 47


Quirinus tog sig genom korridorerna med raska steg. På samma gång såg han sig om så han inte skulle tvingas springa på Snape igen. När han närmade sig entréhallen, fick han syn på James, Peter, Sirius och Remus som även de var på väg ut. Quirinus blev lite illa till mods när han såg hur James, Peter och Sirius såg på honom, innan de slog ner blickarna. Remus kom dock fram mot honom med ett vänligt leende.
”Så du är på väg att se matchen?” frågade han.
”Ja, eller nästan. Jag har en bok med mig”, svarade Quirinus undvikande. ”Jag… jag ville bara inte vara ensam i uppehållsrummet.”
”Det är förståeligt”, sa Remus.
En besvärad tystnad sänkte sig.
”Så…”, började James efter några sekunder. ”Hur… hur mår du?”
”Det… det är väl okej”, mumlade Quirinus. Han visste vad James menade. ”Lite bättre kunde det ha varit.” Vid de orden fick han en klump i halsen. ”Jag… jag saknar bara mamma!” ”Det vet vi att du gör”, sa Peter försiktigt. ”Men du kanske…” Han tystnade och tittade hastigt bort.
Sirius såg tveksam ut innan han sa:
”Det är tråkigt för dig. Jag kan inte säga annat.”
”Ni försöker ändå prata med mig.” Quirinus suckade. ”Alla de andra eleverna undviker mig.”
De fyra äldre pojkarna såg medlidsamma ut.
”Ja, vi… vi har lite bråttom”, sa James. ”Jag är ju sökare, så jag måste vara på plats.”
Han log vänligt innan han gick iväg, med Sirius och Peter i släptåg.
”Det är ett under att de ens sa något”, sa Quirinus och svalde hårt.
”De är lite osäkra efter det som hände din mamma”, förklarade Remus tålmodigt. ”För Sirius är det inte så lätt, det vet du. Han har ju ingen bra relation med sina föräldrar, och vad gäller James och Peter, så tror jag inte de kan föreställa sig vad som skulle hända om de förlorade sin mamma eller pappa.” Quirinus bet sig i läppen, för han visste att Remus hade rätt. ”Ja, huvudsaken är att ni vågar titta på mig.” Han tvekade innan han tillade: ”Jag hoppas James fångar kvicken före Snape. Hälsa honom det.”
”Visst”, sa Remus. ”Jag måste kila nu. Så vi kan prata sen om du vill.” Därefter skyndade han sig iväg.
Quirinus gick också iväg till läktaren där alla elever från Ravenclaw satt.


Det kändes som en hel evighet innan matchen äntligen var över och Quirinus var glad för det, för han hade börjat frysa. Han skyndade iväg med de andra eleverna, drog en suck av lättnad när han kom in i slottets värme, och skyndade sig iväg till uppehållsrummet för att lägga undan sin bok innan det var dags för lunch. I sovsalen råkade han tappa boken, men när han böjde sig ner för att plocka upp den, kikade han under sängen och fick genast syn på de två trasiga böckerna han hade använt för flera veckor sedan.
Det sved i hjärtat när han kom ihåg tavlan med de pressade blommorna han hade gjort till Mia och innan han hann hejda sig, snyftade han till.
”Det är ingen idé att behålla den!” viskade han medan tårarna rann nerför kinderna. ”Varför var mamma tvungen att lämna oss?!” Han satte sig tungt på sängkanten och slog händerna för ansiktet, medan han grät bittert.
Saknaden efter Mia fick hjärtat att värka och allt snurrade i huvudet på honom. I detsamma kom han ihåg dagboken som Nicole hade skickat till honom på hans födelsedag. Quirinus drog fram den svarta sidenklädda boken och flaskan med osynligt bläck. Med darrande fingrar letade han fram en fjäderpenna och doppade den i bläckflaskan innan han satte spetsen mot en tom sida.

Kära dagbok!
Allt bara snurrar i huvudet! Ända sedan mamma gick bort, är det så jobbigt. Tavlan som jag gjorde till mamma gör mig påmind om att hon aldrig kommer att se den, eftersom hon är med mormor, morfar och farfar i himlen. Lily, Remus och MacGyver är de som förstår mig bäst. James, Sirius och Peter pratade med mig idag, men det syns tydligt att de är osäkra. Jag önskar de andra eleverna kunde sluta behandla mig som om jag var pestsmittad! De tittar så konstigt på mig. Mina tankar går till pappa. Jag hoppas verkligen att han får stöd av farmor och moster Marie, nu när han är så ensam i det stora huset. Det hade varit bättre om jag inte hade haft magiska krafter. Då hade jag fått vara med mamma.


Quirinus strök undan tårarna och blev förvånad när all text försvann, men sedan blev han lättad. Ingen annan än han skulle kunna läsa dagboken och det var extra bra om han skulle råka tappa den, eller om Snape skulle stjäla den. Han lade ner den i sin skolväska innan han lämnade sovsalen för att få i sig lite lunch.
_______________________________________________________________________
Hjärtligt tack till Avis Fortunae som tagit sig tid att läsa igenom texten och kommit med tips.

Nu har Quirinus skrivit i dagboken som är en födelsedagspresent från Nicole. (Som ni kan läsa om i kapitel 25.)
Det är bra att göra så, när tankarna snurrar runt för honom. Och det är tur att han använde osynligt bläck.

Som ni märkte, är James, Peter och Sirius osäkra pp vad de ska säga till Quirinus om Mia. Trots det, försöker de prata med honom.

Det är bättre än att undvika honom.

Åh, midsommarafton närmar sig med stora steg! De som vill, får gärna lägga upp bilder på sånt man förknippar med midsommar. Det skulle bli en mysig stämning på tavlan.

Och man får välja färg på lapparna. Finns inga rätt eller fel!

De som vill, kan få lägga upp glad påsk-hälsningar! Vill man, kan man lägga upp bilder/gifar på påskharar, kycklingar och dylikt! Då får man lite påskkänsla, samt en mysig stämning på tavlan. Man får använda vilka färger man vill. ♥

Exempel:

Tillan Sato!

Efter mycket om och men har jag tagit mig i kragen och börjat läsa din berättelse. Ja, eller i alla fall de kapitel jag har missat. (Går du tillbaka till kapitel 46 i "Tårar från himlen", så ser du i noteringen varför. Vi kan även uggla, om du vill.)

Kapitel 4: Oj, det här var ett mäktigt avsnitt! Jag ryser riktigt när jag läser det, och det är positivt menat. : ) Undrar vad som ska hända nu. Får se i nästa kapitel.
Gillade denna del:


Just som hon ska vända och söka skydd inomhus igen faller tunga regndroppar från skyn och målar hennes hy kall.

Det är som poesi i mina öron. Känns kusligt men ändå vackert på samma gång.

Kapitel 5: Ännu ett makalöst avsnitt, som trollbinder mig från början till slut! Den kursiva delen känns spännande. Går inte beskriva bättre. Känslorna är omtumlande. Och Jess är hemma. Måste kännas skönt för henne.

Kapitel 6: Oj, Jessica är irriterad på James för att använder stenen. Förstår henne. Även om hon känner sig lite sviken, så vill hon att stenen ska tillhöra Sirius.
Går det att lära sig att älska någon?

Den frågan är verkligen mäktig och sorglig på samma gång. Det får mig att tänka på Disneys ”Skönheten & Odjuret”. Går inte att beskriva bättre. Superbra jobbat med detta kapitel! Håller med Avis Fortunae att du beskriver vädret jättebra!

Kapitel 7: Här är det ilska som spelar en liten roll, känns det som! I alla fall på slutet. (Men så är det i ”Tårar från himlen” också! Hehe! Alla känslor ska få plats!) Men det finns även oro och rädsla. Det går inte beskriva mina egna känslor. Annat än att jag förtrollas.

Kapitel 8: Oj, ett känsligt samtal om bröllop mellan Jessica och Evan kommer fram och hon blir kylig! Och Evan har inte berättat om sin pappa, som är död. Hur ska detta sluta?
Lite tips:

”Jag hade hoppats på…” börjar han men avbryter sig själv. Jessica borstar bort luggen från pannan och låter handen ligga längs hans kind.

”Jessica…” börjar han och närmar sig henne genom att sätta sig upp intill hennes knän. De svarta strecken är fortfarande målade över hans kropp.

Om du ser de röda delarna: Lägg till ett komma-tecken. (Sorry om jag är tjatig om det, men jag har sett att de gör så i andra böcker. Alltså lägger till ett komma-tecken även om det är tre punkter.)

”Jag hade hoppats på…”, börjar han men avbryter sig själv. Jessica borstar bort luggen från pannan och låter handen ligga längs hans kind.

”Jessica…”, börjar han och närmar sig henne genom att sätta sig upp intill hennes knän.

Åh, vad slutet blev en nagelbitare när hon mötte Voldemort! Spänningen stiger!

Kapitel 9: Huu! Som jag skrev, så stiger spänningen en del. Yaxley verkar läskig! Varje mening förtrollar mig på ett sätt. Vet inte hur jag ska förklara bättre.
Jessica är tuff på många sätt!

Kapitel 10: Vad trevligt med födelsedag! Men Sirius och Jessica kommer lite på kant med varandra i mitten.
OJ! Och Sirius ber henne att inte dö! Himmel och pannkaka!

Kapitel 11:
Här blev det ett besök av… Metrimona! Eller rättare sagt Miriam! Och hon är orolig för Snape, som är borta. Men Jessica lugnar henne så gott hon kan.

”CIVILISERADE MÄNNISKOR KNACKAR!” vrålar jag när jag snurrar runt på plats mot dörren med staven i högsta hugg.

Om du ser delen i fet stil: Hehe! Gillar att hon har humör! Bra att hon säger till!
Spoiler från ”Tårar från himlen”:



Kapitel 12:

OJ! Ännu ett spännande kapitel med intriger! Och Bellatrix är med! Kusligt värre! (Hon är helt galen!)
Denna del gillade jag:
”Diffindo!” han parerar och försöker avväpna henne men hon lutar sig slött mot sidan och känner formelns kraft passera förbi hennes öra.

”Du mördade min systerdotter!” fräser han och kastar en tyst förbannelse mot henne som hon återigen parerar. ”Hemska man!”

Hon skrattar och hans ansikte stelnar genast. ”Jag är ingen man, gamle man.”

”Expulso!” skriker han och när hon lyfter en försvarsformel vacklar hon ett steg bakåt.
Det känns som luften blir laddad med elektricitet! Blir spännande att läsa vidare.

Bokhyllan, om du har Disney+ kan du hitta filmen där!

Atira, jag förstår dig. Grät ej, men det sved lite i ögonen på slutet. Och det kan vara skönt att gråta. Det renar nog det mesta.

Har nu diskat, så efter Let's dance, är det bara att borsta tänderna och krypa ner under täcket. Förhoppningsvis hinner jag läsa lite innan jag släcker lampan.

Var duktig och diskade efter "Masked Singer".

Tänk om jag hade din motivation!