17 jan, 2026 17:52

Så roligt med ett nytt kapitel! Riktigt spännande och jag bet naglarna på slutet! Oj, Lostburge, från Avis Fortunae's Borgen är också med även här!

Behöver jag säga att han verkar läskig och skum? Nej jag tror inte det! Avis Fortunae och jag har diskuterat, och Lostburge påminner väldigt starkt om Frollo. I alla fall till sättet.


Det såg ut som om han tänkte febrilt, men inte ett ord tycktes komma ut från hans hårt sammanpressade läppar.
”Cruci…”
”Nej!” Blaises röst bröt igenom ännu en gång, ännu mer desperat den här gången. Han kastade sig nästan framåt, snubblade till men lyckades hålla sig på fötter. ”Kasta den på mig istället, sir! Jag kan ta straffet i hennes ställe, jag kan…”
”Alarte Ascendare”, sa Lostburge lugnt, nu med trollstaven riktad mot Blaises skakande kropp.


Åh, den här biten ger mig rysningar! Blir alldeles kall i kroppen, får gåshud! Bra jobbat! Känslor i texter är bra.


Litet tips:
”Elli…” mumlade han svagt. ”Ge dig iväg härifrån…”

Även om du har tre punkter, ska du använda ett komma-tecken efteråt. Det har jag sett i några böcker.
”Elli…”, mumlade han svagt. ”Ge dig iväg härifrån…”


Ska bli spännande att läsa vidare. ♥
Bonus: Om du klickar på spoilern, förstår du varför jag tycker Lostburge påminner om Frollo.

Det var ett riktigt bra kapitel! Levde mig in i det ordentligt.

De varggrå ögonen var långt borta. Uttryckslösa.

Den meningen ger mig rysningar! Kan inte förklara varför, men av någon anledning fryser jag när jag läser den. Men det är positivt menat, det betyder bara att den framkallar känslor. Vilket är bra!

Pansy, däremot, var ordentligt på hugget idag. Hon sträckte återigen upp handen med ett självsäkert grin som fick mig att vilja spy.
“Det är väl inte frågan OM vi kommer att utföra Cruciatusförbannelsen”, sa hon och såg sig omkring med viktig min, “utan NÄR, miss …” hon låtsades glömma efternamnet, “Prince?”

Har nog skrivit det förut, men det tål att upprepas. Jag avskyr Pansy! Hon är så... dryg på något sätt! Kan inte förklara bättre!

Jag orkade bara inte med den där barnrumpan som aldrig någonsin hade varit i närheten av en olovlig förbannelse. Det var bara skryt alltihop och jag önskade att Metrimona skulle trycka till henne, men tyvärr nickade hon bara åt Pansys ord.

Om du ser den understrukna delen: Hehe! Fnissar åt det! Pansy är lite som en barnrumpa1
Tycker också att Metrimona skulle ha tryckt till, eller i alla fall säga åt henne att lämna klassrummet! Det skulle jag gjort.

Superbra kapitel!

Underbart kapitel! Så spännande när de har sitt samtal med Lostburge! Vi får se vad som händer! Det ska bli spännande att läsa vidare!


“Som sagt, Mona”, log han med sitt gnistrande grin. “Ni roar mig verkligen.”
Severus, som inte ens såg förvånad ut över sin kollegas plötsliga uppdykande, försökte påkalla uppmärksamheten.
“Tiden är snart inne, Owen.” Han rörde diskret vid sin vänsterarm och Lostburge nickade nöjt.
“Jag tog mig friheten att tidigarelägga slutet av eftermiddagens lektioner. Studenterna blev väl inte direkt modfällda, en förtjusande fredag som denna. Hoppas ni får en angenäm helg, Mona.” Han bugade sig chevalereskt innan han åter vände sig till Severus: ”Nåväl, plikten kallar.”
Hans djävulska flin och Severus beklagande ansiktsuttryck var det sista jag såg innan de försvann lika ljudlöst som vid ankomsten och lämnade mig ensam på kontoret med tavlornas nyfikna blickar. Phineas Nigellus lutade sig framåt och spanade mot det övergivna skrivbordet.
“Ser man på”, andades han imponerad. “En sådan transferens har man väl aldrig sett i detta rum. Inte ett ljud, på min ära! Ingen eld, ingen dramatik! Sannerligen kvalitet på styret här numera.” Jag gav honom en irriterad blick, sneglade mot den alltjämt slumrande Dumbledore och såg sedan med en förtvivlad suck mot tomrummet som uppstått efter de två trollkarlarna.


Den här biten är laddad med elektricitet känns det som, och stämningen blir väldigt spänd. Sorry om jag upprepar mig, men jag kan inte låta bli att undra om Lostburge vet att Metrimona och Miriam är en och samma person.
Samt att han kanske var i närheten av sjön, när Snape fick kramp och höll på att drunkna, vilket gjorde att han skrek "Miriam" i nödens stund, istället för "Metrimona".

Tycker det är något som går att spinna vidare på, om du vill förstås. Plus att de kollar hur Eugene mår. Hm... undrar om Quirinus dyker upp som spöke igen, så han kan hjälpa Miriam en gång till.

Beteendet var så gränslöst att jag för några sekunder blev alldeles mållös.
Sedan kom ilskan.
“Stig på för all del, mister Lostburge!” sa jag i en falskt glättig ton. “Kan vi bjuda på något? Te? Kaffe? Juice?” Kanske någon sömndryck, rentav, så du inte kan dyka upp oanmäld var som helst på Hogwarts? Jag visste att han inte kunde läsa mig, och kände en berusande triumf över det.

Om du ser delen med kursiv och understruken text: Hehe! Blir så full i skratt! Roligt att du gillar idén jag gav för en tid sedan! Blir så kul att läsa vidare.

EDIT: Glömde skriva att det ringer en varningsklocka när han kallar Miriam för Mona. Vet inte varför, men det pirrar i magen på något konstigt sätt. Jag anar ugglor i mossen. Undrar vad han har i tankarna.

Erfa kanske vet varför det inte går att dekorera?

Hoppas du mår bättre snart! Kram! ♥

Så reagerade jag när jag läste om kapitlet! Så Owen har en dotter! Himmel och pannkaka! Undrar vad hon kommer att göra. Vad kan hon vara för en filur? Är hon som sin pappa, läskig och obehaglig, eller är hon annorlunda? Märker att det är mer frågor och inga svar, hehe! Jaja, tids nog får vi svar.

Skulle vilja dela upp en del i stycken, så får man en andningspaus.



Nu krökte just ett sådant litet leende hennes ansikte, när hon fick syn på Blaise i badrumsdörrens öppning. Hon synade honom uppifrån och ner under ögonfransar tunga av mascara och drog en sönderblekt hårslinga bakom örat, så att ett dinglande örhänge blev synligt.
“Åh, förlåååt.” Inget i hennes röst tydde på att hon verkligen ursäktade sig.
“Det här är killarnas sovsal.” Blaise lät kort i tonen, vilket ju inte var så konstigt med tanke på samtalet han precis haft och alla känslor det kunde tänkas ha upprört.
“Jag visste inte. Jag är ny här. Har du sett min pappa? Han heter Owen Lostburge och jag såg att han gick in hit.”
“Hur kom du in då?” Blaise lät låg. Antagligen ville han helst bli lämnad ifred.
“Jag fick precis lösenordet. Under veckan har jag bott med pappa, men nu ska jag bo med eleverna så klart, när nästan alla mina saker äntligen anlänt hit från Louisiana.” Hon lät som om hon hoppades på följdfrågor, men fick inget gensvar från Blaise, så hon återtog: “Har du sett pappa? Han måste ha transfererat sig härifrån.”
“Får man det?” frågade Blaise automatiskt.
“Han får det, så klart.” Eleonores leende blev lite bredare och munnen formligen sken av flera lager läppglans. Hon hade en hudton som var märkligt orangebrun med tanke på att det var vinter och hennes ögon blekblå. “Vem är du då?” fortsatte hon.
“Blaise Zabini, sjunde året”, svarade Blaise trött. “Var det något du ville ha hjälp med?”
Hon låtsades inte om den artigt avvisande tonen.
“Eleonore Lostburge, sjätte årskursen.” Hennes presentation lät som om hon räckte fram en storslagen gåva. Blaise suckade och jag hörde att han slog sig ner på sin säng, som om han gav upp. Till min förvåning såg jag Eleonore sätta sig på sängens ytterkant, med korsade ben och hela sin uppmärksamhet riktad mot den blivande elevhemskamraten. “Du kanske kan berätta hur det fungerar på det här stället?” frågade hon inställsamt.
“Som på alla andra magiska skolor, antar jag.”
“Men det finns ju skillnader”, kontrade Eleonore. “Rätt stora skillnader i standard. Hogwarts har gott rykte, kanske ännu bättre nu när Dumbledore inte styr längre.”
Jag tänkte för mig själv att det borde vara tvärtom, men det berodde kanske på i vilka kretsar man rörde sig.
“Vet du var man kan parkera?” fortsatte Eleonore när Blaise inte visade några tecken på att hålla liv i konversationen.
“Vadå parkera?” Jag förstod Blaises undran. Trollkarlar tog sig ju fram genom transferens, flampulver eller flyttnycklar.
“Ja, min bil. Den kommer hit nu i veckan efter att servicen på den är klar. Titta här.” Eleonore flyttade så pass nära Blaise på sängen att han kunde se det lilla fotot hon drog fram ur klädnaden. “Den är ju vit, så den måste tvättas ofta. Vilka sköter biltvätt här på Hogwarts? Jag har inte sett några husalfer.”
“Jag vet inte. Vi har inga bilar här. Vad betyder YGP?” Blaise lät för första gången lite nyfiken.
“Ypperligt Garantisäkrad Produktkvalitet, precis som allt pappa beställer. Vi tyckte att det skulle passa som registreringsnummer också, men alltså shit vad dyrt det är att få en personlig registreringsskylt!”
“Mmm”, sa Blaise som sannolikt inte hade någon erfarenhet av detta. “Vad är fördelen med att ha bil då?”
“Det är ju nöjet i själva åkturen, vart man kan flyga med den”, förklarade Eleonore. “Transferens är effektivt när man ska ta sig någonstans snabbt, men med bilen blir det ju kul att ta sig dit. Du får hänga med på en tur nu i veckan när YGP kommer hit, Blaise.” Hon flyttade sig några centimeter närmare på sängen.
“Kanske det.”
Eleonore såg nöjd ut och stoppade tillbaka det lilla fotot i klädnaden medan hon såg sig om i rummet.
“Vad är det där?” frågade hon och jag kunde se att hon riktade blicken mot sängen med de vridna lakanen.
“Den är Malfoys.” Blaise ryckte på axlarna. “Jag skulle inte röra den där om jag var du. Han gillar inte att man håller på med hans grejer.”
Men Eleonore var redan uppe på fötter och undersökte något som tydligen legat på Dracos säng. “Det behöver ju inte han veta. Du säger väl inget till honom, Blaise?” frågade hon med sockersöt röst. “Vad är det för något? Jag har faktiskt aldrig sett en sådan.”
“Äh. Malfoys far har tydligen kommit över den i Svartvändargränden. Han har en likadan, och de kan kommunicera med varandra direkt genom dem om de trycker in vissa siffror och fäller ut, eh … den där antennen högst upp.”
“Coolt”, utbrast Eleonore erkännsamt. “Ni har lite intressanta grejer här ändå!”


Hon vred och vände på föremålet i sin hand när hon satte sig bredvid Blaise på sängen igen. Även jag kisade nyfiket för att se vad det var. Det såg ut som en mobiltelefon. De hade precis börjat förekomma i samhället innan min flytt till den magiska världen, men var väldigt dyra och inget mina föräldrar hade haft råd att skaffa. Dessutom fungerade inte sådan utrustning på Hogwarts på grund av all magi som fanns i luften här. Men nu, med Dumbledores skyddsförtrollningar borta, kunde det mycket väl vara annorlunda.
“Du borde nog lägga tillbaka den precis där den var”, sa Blaise. “Annars blir han sur på oss och tror att vi har hållit på med den.”
“Okej då. Det är nog bäst”, sa Eleonore glättigt och svassade tillbaka mot Dracos säng med mobiltelefonen. “Du säger väl inget till den där Malfoy om att jag kollade på hans … eh, grej?”
“Nej, jag säger inget. Jag bryr mig egentligen inte”, sa Blaise och suckade.
“Hur är det med dig egentligen? Du verkar lite nere.” Eleonores röst hade fått en ton som påminde om skolsköterskan Madam Pomfrey när hon ville höra sig för om en students mående.
“Jag mår fint, men om du ursäktar behöver jag byta om nu och gå på de sista lektionerna. Det ska väl du med?”
“Jo, det ska jag väl”, medgav Eleonore. “Fast pappa kan ju justera min närvaro i systemet”, tillade hon nöjt.
“Min närvaro lär han inte justera i alla fall”, konstaterade Blaise. “Så, eh … ja, jag behöver göra mig redo.”
“Mmmm. Det förstår jag. Man kan ju inte komma till lektionerna i pyjamasbyxor precis”, fnissade Eleonore. “Även om dina är väldigt snygga. Vad är det för märke?” Hon betraktade ogenerat det nämnda klädesplagget.
“Vet inte. Vi får ta det en annan gång.” Blaise reste sig besvärat ur sängen och gick mot badrummet. “Hej så länge.”
“Kan vi inte följas åt? Jag ska ha spådomskonst och vet inte var salen ligger. Kan du visa mig?” Då Blaise inte svarade genast lade hon till: “Jag lovar att inte titta när du byter om.” Hennes röst garanterade dock inga löften.
“Ingen risk, jag stänger dörren.” Blaise flinade lite uppgivet och badrumsdörren slog igen om honom.
“Okeeeej då.” Jag hörde hur Eleonore började rota runt i rummet så fort Blaise var utom synhåll och paniken steg igen. Om hon hittade mig var det verkligen klippt. Jag höll för både näsa och mun medan jag kikade på henne genom den centimeterstora glipan. Eleonore tycktes dock mest vara intresserad av Dracos säng och dess omgivning. Hon plockade upp föremålen ett och ett, noga med att lägga tillbaka dem på exakt samma plats.

Miriam lyssnar och man undrar hur det ska gå. Som slutet antyder, det blir bäddat för drama och intriger. Det låter som om Ellinor är van att få sin vilja igenom, då bådar det inte gott. Det låter hemskt att Owen ska ta över som elevhemsföreståndare. Bara vänta och se.

Städning är kanske inte det roligaste, men jag försöker tänka att det ser trevligare ut om jag städar. Har hemmadag på torsdagar, så då blir det städning. (dammtorkning, dammsuga, skura toaletten, etc.)

Ett knep är att alltid diska någon timme innan läggdags, så allt får stå och självtorka under natten. Måndagar och onsdagar diskar jag en gång om dagen. (Jag kommer hem kring fyra på kvällen.) Alla andra dagar diskar jag två gånger per dag, så det inte blir så mycket på kvällen. På torsdagar försöker jag hitta en morot, som att se en bra tv-serie/film eller läsa en bra bok! Det får mig att städa.

Avis Fortunae gav mig idén att tänka som Askungen! Det funkar också!

Läste att man kan lyssna på en ljudbok medan man städar. På morgonen ser jag till att plocka undan hårstrån från handfatet när jag är klar, så det ser trevligare ut. Jag hänger även upp handduken jag brukar stå på när jag kliver ur duschen. Att diska på morgon känns stressigt, när jag har en buss att passa, så jag ser till att lägga sakerna i blöt.

Så härligt med sovmorgon! Plus en god bok, samt att jag börjar skriva ett nytt kapitel på "Tårar från himlen".

(Håll ögonen öppna, Avis Fortunae! ♥)

"The Holiday" med Kate Winslet och Cameron Diaz är en mysig julfilm.

Varm choklad och en julroman är också pricken över i:et!

Kolla på bibblan efter böcker som utspelar sig under julen.