börjat jobba på s*stemet nu och fick idag beröm för att jag ber så många om leg och till och med bett om leg från 50-åringar. slay

idag blev jag officiellt klar med min FUCKING KANDIDATUPPSATS!!!!! (den är inte inlämnad än men den är KLAR så JAG! ÄR! KLAR! MED SKOLAN)

att israel alltså fick mest tittarröster och att så många i bland annat sverige röstat på israel i eurovision så de nästan vann? blir fan mörkrädd och känner sån jobbig hopplöshet av det. vill gråta är så arg hahahahaha

JAG HAR FÅTT ETT SOMMARJOBB!!!!!!

på tal om katter så grät jag idag när jag skulle åka hem från mina föräldrar och tillbaka till min studentstad för att jag behövde lämna mina katter.....theyre healthy and well jag älskar dem bara så himla mkt

gick klart hos min psykolog för snart två veckor sedan för fick bara gå x antal gånger genom remiss från vc och sättet jag SÖRJDE det!!! grät och grät och grät i två dagar lol. kände mig så rädd och ledsen och förtvivlad över att inte få fortsätta gå hos henne och förväntas klara mig själv. nu har det gått två veckor och det går ju? jag klarar ju mig? jag märker att jag fortfarande har saker att jobba med och jobba på SÅKLART och det ska jag. men inser också att jag tror så himla mkt mer på mig själv nu!! mkt mer optimistisk om vad jag klarar av. och känner att saker och ting är lättare att hantera och handskas med. allt det jobbiga och negativa fastnar inte riiiiktigt lika lätt och djupt som innan. och det är lite mer okej när det väl fastnar samtidigt som jag också vet lite mer vad jag ska göra åt det? vet inte jag svamlar. men jag känner mig så himla positiv just nu! älskade verkligen de psykologen jag vill ge henne allt och lite till för allt hon gjorde för mig. och vill ge mig själv så mkt blommor för gud vad bra jag faktiskt är tbh. gick liksom på dejt i helgen och gick på fest med folk jag ej känner samma dag när båda två är saker jag knappt gör för det är situationer jag tkr är svinläskiga. och är sugen på att göra det mer? look at me go!

när folk säger till mig 'du ser ju så ung ut' undrar jag hur de tänker och tror att 25-åringar egentligen ser ut?

ah men bättre lycka nästa år då :-/

det skrivs kandidatuppsats nu och hörni aldrig känt mig så vuxen och seriös som när min uppsatskamrat (också en av mina närmaste vänner men uppsatskamrat låter mer professionellt) ringer myndighet efter myndighet och jagar intervjupersoner och beskriver vårt syfte och hör 'gud vad aktuellt och viktigt! så himla intressant!' ja taaaack

såklart inte jag som ringer och jagar dem för jag är telefonrädd ♥

en danslärare sa till mig när jag var ganska liten att är man nervös så är det för att man vill att det ska gå bra, och då går det bra! och så har jag tänkt sen dess. och det brukar stämma ganska bra!