Tack för svaret.

Kommer den på tv, kan jag alltid spela in den.

Vad trevligt. Själv var jag syster Duktig och fick in över 6000 steg på stegräknaren i mobilen, före det att jag skulle ta mitt te. Målet är att ha just 6000. Och nu klarade jag 108 % av mitt mål.

Vad duktiga ni har varit, du, Trezzan och Elzyii! Riktigt roligt att läsa allt ur olika perspektiv!

Mysig bild också.

Undrar om Jessica lyckas prata med Snape i tid. Håller ögonen öppna efter nästa kapitel.

Vilket bra och mäktigt kapitel!
Mycket känslor får plats, sorg, rädsla, oro, kärlek och allt annat smått och gott. Gillade den gula delen jag har kopierat från kapitlet:


Jag lyfte mina tårfyllda ögon mot honom. Att han vet vår hemlighet, Severus. Han berättade för mig om sin jakt på Miriam. Kanske någon av hans spioner har sett oss vid ett obevakat ögonblick, utan att vi visste? I somras vid sjön till exempel, då du ropade mitt riktiga namn i nödens stund där i vattnet …

Du fick med oron bra! Det visar att hon faktiskt har fått en tanke att någon dödsätare spionerade på dem, utan deras vetskap, och på så sätt vet att Miriam och Metrimona är en och samma person. För som du skrev tidigare, är det ju i nödens stund som Snape använder hennes riktiga namn. (Men i och med att han höll på att drunkna, är det ju inte lätt att tänka klart. Då var han i stort behov av hjälp.) Och Miriams ögon är fyllda av tårar. Hon är så rädd att hon är ledsen. Det träffar mig rakt i hjärtat! ♥

En annan grej som jag fastnade för:

“Hur kommer det sig att du inte är arg på mig, Severus?” undrade jag försiktigt. “Du har all rätt att vara det.”
“Som du sa till mig en gång: du har redan gett dig själv den snytingen”, svarade han med ett vemodigt leende. “Så varför slösa vår tid? Vi behöver fundera ut strategier tillsammans för att handskas med situationen … med att bemöta honom.”

Om du ser den understrukna delen, så tänker jag automatiskt på Quirinus, när de pratar om honom i Kapitel 62-Förklaring! För där säger Snape att Miriam borde ge honom en snyting, men hon tycker att han redan gett sig själv en. Undrar om de får möta honom igen? (Som spöke.)

Så roligt att fler tror att det är Narcissa som sitter i garderoben. För i och med att hon är försvunnen, som du skriver. Men om Miriam har fått en hint av Tonks att mrs Malfoy är på ett säkert ställe, så kan det vara någon annan också. Men det lär vi få veta.
Underbart kapitel som sagt! Håller ögonen öppna för nästa.

Jag håller med om allt som står i citatet!

Allt känns så spännande. Det pirrar riktigt i kroppen på mig.
Nu får vi se hur det går. Längtar till nästa kapitel!

Underbart kapitel! En spänd stämning uppstår när Snape dyker upp, men sedan går han. Lily vill dock veta vad han vill, så hon går iväg, medan Remus återvänder till sin bok. (Kan relatera till det, då jag läser mycket! )

Och den nya läraren i Försvar mot Svartkonster finns där. Undrar vad det är för en filur. Hoppas vi får veta det så småningom. Hoppas personen är snäll. Nyfikenheten växer när det gäller Marodörerna och brevet/breven Dumbledore har gett dem. Det är tydligen så hemligt, att de inte kan prata om det i stora salen. Fast det brukar vara så. Saker man inte vill att någon annan ska höra, håller man för sig själv, tills människan är utom syn- och hörhåll. Särskilt som man vet att personen kan skvallra. Dock finns det tillfällen man ska skvallra, och det har att göra med mobbning. Då är det hjälpsamt skvaller. Får se hur det går.


Du gillade tipsen du fick, så här får du mer.

“Tyst!” Steg hördes i korridoren och en gänglig pojke med en ovanligt missformad näsa. Snape, en pojke i vår årskurs, som var Gryffindorpojkarnas främsta hackkyckling. Han råkade även tycka väldigt mycket om Lily eftersom hon var en av få som faktiskt behandlade honom bra, men tyvärr var hon så kallat mugglarfödd, och Snape hade en tendens att inte behandla dem särskilt väl. Förra året hade han gått ett steg för långt och Lily sa upp vänskapen, men nu var han tillbaka och tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren.


Jag skulle vilja flytta ner en mening, så det blir lite luftigt. Sedan känns det som ett ord har fallit bort.

“Tyst!”
Steg hördes i korridoren och en gänglig pojke med en ovanligt missformad näsa syntes. Snape, en pojke i vår årskurs, som var Gryffindorpojkarnas främsta hackkyckling. Han råkade även tycka väldigt mycket om Lily eftersom hon var en av få som faktiskt behandlade honom bra, men tyvärr var hon så kallat mugglarfödd, och Snape hade en tendens att inte behandla dem särskilt väl.
Förra året hade han gått ett steg för långt och Lily sa upp vänskapen, men nu var han tillbaka och tog ett djupt andetag innan han öppnade dörren.

“Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Dumbledore avbröt Sirius med sitt tal. “Jag hoppas ni har haft en underbar sommar. Precis som förra året kommer aurorer vara placerade runt slottet som extra säkerhetsåtgärder. Jag ber er att inte störa dem och hamna inte i trubbel. Lämna inte skolområdet utan en lärares tillåtelse. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan berätta något mer positivt för er, men vi är alla medvetna om den nuvarande situationen. Och just det! Vi har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster. Låt mig presentera professor Aspen Bailey!” Applåder fyllde salen men avbröts även de av Dumbledore.
“Nu äter vi!” Dumbledore klappade sina händer två gånger och direkt fylldes tallrikarna med alla rätter man kunde tänka sig.
“Har ni bestämt er än?” frågade James och kollade på mig och Lily.
“Inte här, James”, viskade Remus.

Om du ser de röda delarna: Dumbledore kommer lite för nära varandra, så se mitt exempel. Sedan vill jag lägga till något efter Remus, som till exempel vilket sätt han säger: "Inte här, James." Kommer göra alternativ som du kan välja på.


“Välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Dumbledore avbröt Sirius med sitt tal. “Jag hoppas ni har haft en underbar sommar. Precis som förra året kommer aurorer vara placerade runt slottet som extra säkerhetsåtgärder. Jag ber er att inte störa dem och hamna inte i trubbel. Lämna inte skolområdet utan en lärares tillåtelse. Jag är hemskt ledsen att jag inte kan berätta något mer positivt för er, men vi är alla medvetna om den nuvarande situationen. Och just det! Vi har en ny lärare i Försvar mot Svartkonster. Låt mig presentera professor Aspen Bailey!” Applåder fyllde salen men avbröts även de av rektorn.
“Nu äter vi!” Dumbledore klappade sina händer två gånger och direkt fylldes tallrikarna med alla rätter man kunde tänka sig.
“Har ni bestämt er än?” frågade James och kollade på mig och Lily.
“Inte här, James”, viskade Remus strängt.


“Inte här, James." Remus såg mycket sträng ut.

I övrigt har jag inget mer att säga. Annat än att jag gillade kapitlet. ♥ Längtar till nästa.

Har läst en stund av min bok. Ska nu byta om till nattskjorta och göra te, så behöver jag bara borsta tänderna efter "Morden i Midsomer".

Så otroligt spännande kapitel! Riktigt en nagelbitare! Och bilden av Malfoy är jättebra! Bra jobbat av Trezzan! ♥

Oh, delen när Draco blir arg för att han blev förhäxad och lämnad ensam är riktigt spännande. Även om jag inte gillar honom, förstår jag att han blir arg.
Och Ellis hår är annorlunda. Varför händer det? Det får vi förhoppningsvis veta i framtiden.


Jag har en teori och jag tror det är Narcissa som är instängd i garderoben! Varför kan jag inte förklara, men hon har ju varit försvunnen, eller hur? Det kan mycket väl vara därför! :O

Får hoppas Miriam och Snape får tid att prata om det Voldemort frågade Miriam om. Och som sagt, hon borde nästan vara fundersam om någon dödsätare såg dem vid sjön den gången. Det känns som hon borde fråga sig själv det. För det är ju en stor händelse trots allt och i nödens stund är det Miriams namn Snape ropar.

Håller ögonen öppna för nästa kapitel!

Mycket bra kapitel. Roligt att hon får träffa Lily och marodörerna! Mycket värme! Det gillar jag. Jag undrar bara vad det var för blick som kom fram. Och vad har Dumbledore berättat för marodörena? Det får vi veta när det är dags. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Håller för övrigt med Trezzan om att det är ironiskt av Peter att säga:

"Jag antar att han litar på oss”, sade Peter och ryckte på axlarna.

Lite tips:

“Vilken blick?” sade killarna samtidigt.. Lily suckade.

Ta bort en punkt och flytta ner en rad.

“Vilken blick?” sade killarna samtidigt.
Lily suckade.

“Dumbledore bad oss.” James bara kollade på honom och jag vände huvudet mot Lily.


"Kollade" är mer ett talspråk, har jag fått lära mig. Att en karaktär säger det, är en sak.

“Dumbledore bad oss.” James bara tittade på honom och jag vände huvudet mot Lily.


“Men varför skrev han till er?” Jag kollade på killarna i tur och ordning. Remus hade inte rört en min och satt fortfarande med boken. “Ni har brutit mot fler regler än någon annan och ni är stammisar på Dumbledores kontor. Jag förstår inte.”

Samma sak här, ändra ordet.

“Men varför skrev han till er?” Jag såg på killarna i tur och ordning. Remus hade inte rört en min och satt fortfarande med boken. “Ni har brutit mot fler regler än någon annan och ni är stammisar på Dumbledores kontor. Jag förstår inte.”

I övrigt superbra.

En liten fundering bara: Varför sätter du spoiler på kapitlet?

Inte ofta jag skriver här, men någon gång ska ju vara den första.

På mitt jobb på teatern är det bara kaos! Sen två år tillbaka är det intriger och bråk nästan hela tiden! Allt började med att min två år äldre väninna gjorde slut med sin fästman av personliga själ, och det var då allt brakade loss! En tjej, som vi kan kalla E.Å, försökte göra kompisen avundsjuk genom att ta hennes ex ifrån henne. Problemet är bara att hon är ihop med väninnans yngre bror. Min väninna oroar sig för broderns mående, och det kan man förstå.

E.Å har kört med vuxenmobbning. Hon stirrar ut på folk och det är jobbigt. (Jag har lyckligtvis inte blivit drabbad.) Hade det varit ett av hennes handikapp, hade vi kunnat förlåta det, men nu är det inte så. Hennes handikapp är att hon inte kan prata så mycket, utan hon tecknar bara med händerna.

Allra värst är det att hon har slagit sin kille och hon pressar honom på svar. Hon frågar om han har två tjejer och att hon mobbar hans syster gör inte saken bättre. Min kompis har hotat med att sluta på teatern, och även om jag förstår varför, är det hemskt! Hon är inte den som ska sluta på jobbet. Det är E.Å som ska sluta.

Som om det inte räcker, är det några som bara latar sig, medan vi andra jobbar som galningar. De som latar sig, babblar bara, eller sjunger. Och killen som sjunger, är tyvärr inte så bra på det. Han mobbar också min väninna. Så fort hon kommer, vänder han bort blicken.

Varför jag skriver detta, är för att jag hamnar mitt i bråket. Visst vill jag stötta mina vänner, men jag har också ett eget liv. Samtidigt känner jag av stämningen och då mår ju jag också pyton.
Sedan känns det inte som personalen gör så mycket åt E.Å. Ett par gånger har de pratat med henne, men det går in genom ett öra och ut genom det andra.

Hon var rent ut sagt vidrig mot kompisens ex ett tag. Hon hällde vatten i hans skor, stal hans saker och välte hans cykel! Men varför släpper hon inte greppet om väninnans bror?! Han mår ju dåligt av hennes beteende. Han har nu fått order om att inte öppna ifall E.Å kommer till hans lägenhet. Hon har även slagit honom.

Min väninna mår inte bra och hon ringer och tyr sig till mig. Visst vill jag vara en god lyssnare, men jag kan inte trolla. Allt är bara skit på jobbet känns det som. Jag älskar teater, men E.Å driver snart bort folk. Min pojkvän har försökt säga till, men hon lyssnar inte.
Hon är som förbytt. Förut var hon busig, men ändå trevlig. Nu är hon inte busig, bara en ragata. Hon är så bortskämd dessutom. En gång sa jag något om att hon inte ska tjata, och då smällde hon i dörren.
Att personalen inte ger henne sparken, är bara dumt! Hon platsar inte längre där. Dessutom ljuger hon och vrider så att hon är offret.

De som är under 15, bör inte klicka på spoilern!



Än idag är jag fundersam på om hon menade det, eller om hon missförstod.

Det känns som jag ska vara den som medlar, men inte ens jag orkar i längden. Jag minns att E.Å tjatade på mig på Facebook om jag hade packat. (Vi skulle till Stockholm med jobbet.) Jag blev irriterad och skrev åt henne att sluta tjata! Det slutade med att jag blockerade henne och inte ens jag pratar med henne längre. Hon har bränt sina broar, så är det bara.

Hennes mamma tror bara att hon är en liten ängel, men det tycker inte jag! E.Å har blivit en riktig Cruella De vil!



Jag fick höra av kompisen att E.Å hade varit riktigt gräslig. Hon hade förbjudit alla att prata med kompisens ex! Hallå! Alla ska få prata med alla! Personalen sa det, men då blev E.Å sur.

Som om det inte räcker, kommer hon försent till jobbet. Om man försover sig, eller om bussen är sen, eller om man har en läkartid, är det en annan sak. Men hon går bara till killen hon är ihop med och det är inte okej. Hon är bara ute efter att bråka. Det värsta är att hon har dragit med sig en kvinna vi kan kalla A.L.

Vad som är mest oroväckande, är att A.L har börjat ljuga om varför hon kommer sent. Jag misstänker att hon egentligen inte vill följa med E.Å, men att hon gör det mot sin egen vilja. Jag vet inte längre vad jag ska tro. Egentligen borde personalen ta ett snack med dem och gå till botten med det här. Men det är nog som att prata med en vägg. I alla fall med E.Å. Hon har som sagt blivit så falsk. Att A.L dras in i det hela, är också fel. Hon är snäll, men det är synd om det drabbar henne.

Synd att man kanske inte kan ha lögndetektorer. Det skulle underlätta.

En annan grej är att jag får dåligt samvete. Jag tycker om min väninna, men ibland när hon ringer, och jag är på mitt andra jobb, där jag delar ut post, känns det dumt att svara när jag måste packa. Men att skita i det känns inte heller rätt. Så jag svarar och lyssnar snällt vad hon vill. Ibland när jag har varit med boendet, så vill jag varva ner en stund efteråt. Det dumma är att hon ibland har ringt under utflykterna och då får jag dåligt samvete för att jag inte svarar. Det beror på att det inte angår de andra brukarna vad jag och väninnan pratar om. (Killarna är lite för nyfikna på allt, och en av dem är en skvallerbytta! De skulle bara tjata och pressa mig på svar.) Jag kan dock inte stänga mobilen, för då kanske jag glömmer slå på den igen. Min mamma försökte ringa, men eftersom jag inte hörde, blev hon orolig och ringde boendet. Personalen kom till mig och berättade att mamma ringt dem, så jag slog på telefonen och fick förklara

Min pappas förra arbetskamrat säger dock att jag ska tänka lite på mig själv ibland, och att jag ska ringa kompisen om en timme. Så försöker jag också tänka, men jag tror ni förstår att det är svårt. Minns att jag en tisdag skulle handla kläder med min mamma och moster, och då skickade kompisen några sms. Mitt i allt ringde hon och jag fick ställa mig en bit från mamma och moster. Det kändes inte bra, för jag vet att det inte var glatt och stillsamt. Jag känner mig hemsk som känner så. När vi var avstängda från våra dagliga verksamheter på grund av pandemin, hade vi arbetsdag på boendet. När den dagen sedan var slut, och jag ville sätta mig framför teven med en kopp te, ringde kompisen, och genast visste jag att det var något galet på gång. Jag kunde inte hjälpa det, men jag kvävde en suck och tänkte: "Farväl, tv-stund!"
(OBS! Det hände inte hela tiden, men lite för ofta.)

Visst vill jag prata med henne, det är inte det, men ibland måste jag ha egentid. Fast jag vill ju vara en bra vän också.
Ibland känns det som jag får dåligt samvete, fast jag inte ska ha det. Att vilja vara ifred är inget fel, egentligen.